Parträning
Söndagen ägnades mestadels i soffan med film och snegla ut på det regniga vädret. Rätt skönt att Maximen hade vilodag. Strax efter lunch så åkte jag och Greta ut och plcokade jordgubbar, 2,5 kg fick komma hem till mig, resten av eftermiddagen och kvällen blev det rätt så mycket jordgubbsätande. Jag hann även med att vika tvätt, åka och shoppa lite på hööks och biltema samt fixa min cykel för förhoppningsvis sista gången på ett bra tag. Med både nytt däck och slang bör det hålla.
Lyckades också laga lite mat och äta innan jag cyklade till träningen. Bara Kalle och jag som dök upp denna kvällen och jag hade inte planerat så mycket och eftersom Lollo inte kom så blev det inte att vi gjorde vad vi hade tänkt heller. Men jag fick besätmma så vi övade föst på bara attacksteg utan rustning och hugg och ibland kollade Kalle och kommenterade. Ska försöka tänka på att skjuta ifrån ordentligt. Jag är också mer bekväm med att ta ett "seme"-steg innan, men ska försöka öva på båda varianterna. Ska börja ägna lite tanke åt händerna också och vrida om vänsterhanden ordentligt.
Sedan blev det på med rustning och efter lite mer övande av attacksteg i form av stora Men så gick vi över på två-stegstekniker. Fick mycket kommentarer, vilket är bra, så mycket att tänka på. Det går ju bra att tänka på en sak i taget, men att få till alla samtidigt är svårt. På kote-Men ska jag försöka ta i lite på kote så att den lättare stutsar upp och jag får hjälp upp på Men, ska också tänka på korta attacksteg och jobba med vänsterhanden. Samma med Kote-Do och verkligen försöka ha kvar spetsen framåt, verkligen sikta mot Men och när blocken kommer gå ner på Do, så det blir mer som en liten Do än att dra tillbaka shinaien som det gärna blir nu.
Vi gjorde också lite harai, det gick lite bra faktiskt. Men snabbheten ska tränas på. Allmänt ska jag också försöka sätta lite fart efter attacken på mina zuriachi, så att det blir lite bättre känsla. Vi höll faktiskt på hela tiden ut, annars så brukar man bli så trött när man bara är två, men det gick denna gång. Mycket att tänka på efter ett sådant här pass, men bra att de dyker upp ibland. Jag önskar att jag kunde hjälpa Kalle lika mycket som han hjälper mig, men med tiden hoppas jag att jag börjar se mer även på de som är duktiga.
Det Positiva: Jordgubbar
Det Negativa: Kvalmighet
From the ashes
Over and Out
Torsdagsträning
Laddade upp inför träningen med att käka lite tårta, inte den bäst idéen, men gott var det, njöt av att bara vara hemma en timme och inte göra något innan jag cyklade vidare till träningen. Maxim fick var ledig med undantag från en liten skrittpromenad och jag lyckades faktiskt gå från jobbet i tid också.
På träningen var vi tre. Jag, Lollo och Anders. Vi blandade ganska mycket, lite grunder och så filmade vi oss med Anders telefon och kollade och kommenterade. Så mitt arbete den här sommaren blir till att fokusera på attacksteget och hålla fötterna närmare marken. Det kommer att blir jobbigt och ta lång tid, men med envishet så ska det nog gå. Jag och Lollo pratade om att jobba vidare med de saker som dök upp redan på söndag och ge det lite extra fokus. Ska få lite bättre flyt i kirikachi också och inte göra base-bollhugg. Det kändes lite trögt och stelt och tvåstegsteknikerna kändes sämre än vad de gjort den senaste tiden. Vi körde ji-geiko också, vill helst inte prata om dem. Ofokuserad, seg och slitit.
Vi gav upp kendon efter en timme och körde lite fysövningar, samma som jag och Lollo gjorde i tisdags. Det gick över förväntan, även om jag var trött. Sedan lite stretching och prat. Slutade med att vi testade sportdrycken som Lollo fått från jobbet på Vätternrundan. Sådär var väl den.
Det Positiva: Huggen träffade bra.
Det Negativa: Attacksteg.
Just because
Over and Out
Kata!
Jag lyckades cykla till träningen igår! Jajemän och imorgon ska jag cykla till jobbet (Maxim vilodag= käka gräs=vill inte bli ströd av matte) och sedan ska jag springa på kvällen också! Kan säga att efter att ha fixat däck och bromsar så är det riktigt trevligt att cykla på min cykel, något som därimot inte var trevligt var den turen när jag fixat däcken, men inte bromsarna, lite väl fort gick det då och utom kontroll för min smak, men nu är det frid och fröjd igen.
Det var vårt första sommarkata-pass som jag och Lollo dragit igång som en uppladdning inför SKO. Tanken är att vi varannan söndag har öppen kataträning med alla intresserade och så tränar vi lite på allt möjligt, ska försöka variera så mycket som möjligt, kata är ju lite av en färskvara som man måste underhålla för att det ska bli bra. Nu ska man ju ta sig till katadelen av en gradering också och därför ska vi de andra söndagarna ha lite fokserad träning på det vi vill. Får se om det bara blir jag och Lollo som tränar eller om fler dyker upp, dessa söndagar är inte öppna, men vi har bjudit in några som vi vet är intresserade och som passar erfarenhetsmässigt. Om det behövs så kommer vi även stoppa in kata här, beroende på vad man känner sig mest osäker på, har ju rustningsträning på torsdagar också så vi ska nog få så vi blir nöjda.
I allafall, blev en till person som dök upp som inte kört så mycket kata, så vi blanade lite hej vilt. 1:an, 4:an, 6:an och 5:an fick vi ihop tillslut vilket var rätt så bra jobbat på drygt en och en halv timme. Körde varje kata 3 gånger bytte roll och körde 3 gånger till och så körde vi så ytterligare en gång, så totalt gjorde vi varje kata 6 gånger i varje roll. Tycker att det släppte lite på slutet, fick till några mot Lollo där känslan kändes bra. Sedan så måste man ju slipa på detaljerna, speciellt mina hugg. Minns att sista jag tränade med Anders så skakade han bara på huvudet åt mina sneda hugg och nu när jag högg så såg jag det själv, varje gång. Men jag hoppas att det med lite träning ger med sig.
Efteråt blev det lite prat med Lollo och C som var med på passet och när vi var klara och skulle gå kom Anders förbi och så blev vi kvar lite längre. Lollo har förresten köpt en peruk åt mig och jag ska tydligen vara hennes sällskap på NärCon. Fast jag inser när jag tittar att det krockar med Fjord-SM, kanske kan gå en av dagarna i allafall. Planerar att åka till Västervik lördag och söndag tror jag.
Det Positiva: Nacke bra
Det Negativa: Hugg dåliga
You lift up my life
Over and Out
Det var vårt första sommarkata-pass som jag och Lollo dragit igång som en uppladdning inför SKO. Tanken är att vi varannan söndag har öppen kataträning med alla intresserade och så tränar vi lite på allt möjligt, ska försöka variera så mycket som möjligt, kata är ju lite av en färskvara som man måste underhålla för att det ska bli bra. Nu ska man ju ta sig till katadelen av en gradering också och därför ska vi de andra söndagarna ha lite fokserad träning på det vi vill. Får se om det bara blir jag och Lollo som tränar eller om fler dyker upp, dessa söndagar är inte öppna, men vi har bjudit in några som vi vet är intresserade och som passar erfarenhetsmässigt. Om det behövs så kommer vi även stoppa in kata här, beroende på vad man känner sig mest osäker på, har ju rustningsträning på torsdagar också så vi ska nog få så vi blir nöjda.
I allafall, blev en till person som dök upp som inte kört så mycket kata, så vi blanade lite hej vilt. 1:an, 4:an, 6:an och 5:an fick vi ihop tillslut vilket var rätt så bra jobbat på drygt en och en halv timme. Körde varje kata 3 gånger bytte roll och körde 3 gånger till och så körde vi så ytterligare en gång, så totalt gjorde vi varje kata 6 gånger i varje roll. Tycker att det släppte lite på slutet, fick till några mot Lollo där känslan kändes bra. Sedan så måste man ju slipa på detaljerna, speciellt mina hugg. Minns att sista jag tränade med Anders så skakade han bara på huvudet åt mina sneda hugg och nu när jag högg så såg jag det själv, varje gång. Men jag hoppas att det med lite träning ger med sig.
Efteråt blev det lite prat med Lollo och C som var med på passet och när vi var klara och skulle gå kom Anders förbi och så blev vi kvar lite längre. Lollo har förresten köpt en peruk åt mig och jag ska tydligen vara hennes sällskap på NärCon. Fast jag inser när jag tittar att det krockar med Fjord-SM, kanske kan gå en av dagarna i allafall. Planerar att åka till Västervik lördag och söndag tror jag.
Det Positiva: Nacke bra
Det Negativa: Hugg dåliga
You lift up my life
Over and Out
Two ways
Idag har varit en dag som gick från halvkass (började kl 6 i morse och sov väl ungefär 4 timmar), till stressig (instrumentstrul), till deprimerande (allt som hade en möjlighet att jävlas på jobbet gjorde det, tro mig, instrument har känslor och starka viljor), sedan ljusnade det och alla tankar försvann när jag kom ut till stallet, ridpass i solen på ridbanan rensade rätt så bra på spänningarna. En timme hemma på spikmattan gjorde också sitt till, men mest av allt förgyllde kendoträningen dagen.
Kallepass var det, tvåstegstekniker, kote-men, harai-men och kote-do. Thats what we did. Svetten rann redan efter uppvärmningen, kass luftkonditionering. När själva passet sedan startade så körde vi resuku kote-men, vilket innebar att man körde tio gånger, bytte roller och den andra körde tio och så gjorde man det hela en gång till. Så tjugo hugg på ganska kort tid. Det tog rätt bra kan jag säga, men var väldigt nyttigt. För blir man trött så orkar inte musklerna spänna sig och så blir man snabbare. Vi körde samma grej med harai-Men och Kote-Do.
Sedan koncentrerade vi oss lite mer på de enskilda teknikerna och körde två gånger var, varannan gång tills jamae. Jag tyckte att det kändes bra idag. Hade rätt bra fokus och fokuserade mycket på vänsterhanden och på att slappna av i axlarna. Kote-Men gick bra, lite nära någon gång på Men, så ingen superduperkänsla, men absolut inte dåligt. Harai-Men kände jag för första gången att jag tog i lite på haraien och att jag satte lite tryck för att få bort den. Sedan Kote-Do då, som jag sa till Lollo, Do är ett hugg som man antingen har en bra dag för och då älskar att göra och ibland har en väldigt dålig dag för och då finns det inget värre. Den här dagen var bra, blev några misslyckade också så klart, men majoriteten kändes bra. Jag fick in lite flyt och börjar även få en känsla för när ett Do-hugg är bra, blev stolt när Kalle bekräftade min känsla av en speciell omgång hugg. Mot slutet tappade jag lite känslan av mjuka handleder och vänsterhanden, men bara att jobba vidare.
Körde sedan ett varv ji-geiko. Det var en konstig dag, jag var varken speciellt nöjd eller missnöjd med någon av dem. Inte just då i allafall. I efterhand och efter att man pratat igenom så hittade jag rätt mycket positivt att ta med mig också. Grejen är väl att jag måste bli lite mer medveten om vad jag faktiskt kan och vad som är jag och vad som är slumpen. Och det är en lång väg fram till oktobr ännu, även om man har människor omkring en som tror att man kan klara av det hela, så hänger så himla mycket på den mentala biten. Jag måste tro, vilja och våga. Lättare sagt än gjort, men planen är skissad och jag är ju inte ensam på vägen.
I slutet av passet dök Anders upp och hade med sig tårta. Så efter stretchingen blev det tårta i fikarummet, pratstund och ta igen förlorad tid. I slutet var det vara jag, Lollo, Kalle och Anders kvar, blev väl kvar lite väl länge, men det är de värda.
Och imorgon ska jag upp och rida en ny häst, så hoppas på att få sova lite till i natt, så svårt att somna ensam bara.
Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Kramp
Can we do this? Yes we can!
Over and Out
Kallepass var det, tvåstegstekniker, kote-men, harai-men och kote-do. Thats what we did. Svetten rann redan efter uppvärmningen, kass luftkonditionering. När själva passet sedan startade så körde vi resuku kote-men, vilket innebar att man körde tio gånger, bytte roller och den andra körde tio och så gjorde man det hela en gång till. Så tjugo hugg på ganska kort tid. Det tog rätt bra kan jag säga, men var väldigt nyttigt. För blir man trött så orkar inte musklerna spänna sig och så blir man snabbare. Vi körde samma grej med harai-Men och Kote-Do.
Sedan koncentrerade vi oss lite mer på de enskilda teknikerna och körde två gånger var, varannan gång tills jamae. Jag tyckte att det kändes bra idag. Hade rätt bra fokus och fokuserade mycket på vänsterhanden och på att slappna av i axlarna. Kote-Men gick bra, lite nära någon gång på Men, så ingen superduperkänsla, men absolut inte dåligt. Harai-Men kände jag för första gången att jag tog i lite på haraien och att jag satte lite tryck för att få bort den. Sedan Kote-Do då, som jag sa till Lollo, Do är ett hugg som man antingen har en bra dag för och då älskar att göra och ibland har en väldigt dålig dag för och då finns det inget värre. Den här dagen var bra, blev några misslyckade också så klart, men majoriteten kändes bra. Jag fick in lite flyt och börjar även få en känsla för när ett Do-hugg är bra, blev stolt när Kalle bekräftade min känsla av en speciell omgång hugg. Mot slutet tappade jag lite känslan av mjuka handleder och vänsterhanden, men bara att jobba vidare.
Körde sedan ett varv ji-geiko. Det var en konstig dag, jag var varken speciellt nöjd eller missnöjd med någon av dem. Inte just då i allafall. I efterhand och efter att man pratat igenom så hittade jag rätt mycket positivt att ta med mig också. Grejen är väl att jag måste bli lite mer medveten om vad jag faktiskt kan och vad som är jag och vad som är slumpen. Och det är en lång väg fram till oktobr ännu, även om man har människor omkring en som tror att man kan klara av det hela, så hänger så himla mycket på den mentala biten. Jag måste tro, vilja och våga. Lättare sagt än gjort, men planen är skissad och jag är ju inte ensam på vägen.
I slutet av passet dök Anders upp och hade med sig tårta. Så efter stretchingen blev det tårta i fikarummet, pratstund och ta igen förlorad tid. I slutet var det vara jag, Lollo, Kalle och Anders kvar, blev väl kvar lite väl länge, men det är de värda.
Och imorgon ska jag upp och rida en ny häst, så hoppas på att få sova lite till i natt, så svårt att somna ensam bara.
Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Kramp
Can we do this? Yes we can!
Over and Out
Do-Söndag
Ett söndagspass har vi ju att sammanfatta också. Passar på innan det blir flera pass att skriva om. Börjar med att det inte dyker upp någon instruktör, lite underligt, men efter lite ringande så verkar det som om ingen ville hålla i passet. Men Lollo var där så jag frågade om hon inte ville och då ställde hon upp, jag blev sempai. Blev lite Do-tema och det var bra tyckte jag och kul. Speciellt som det kändes en liten skillnad också.
Det knepiga med Do är att man gärna går för tidigt åt sidan och hugget blir lite mer av ett baseball-slag, vilket är helt fel. Hugget ska istället komma uppifrån, man ska hugga mot Men, mottagaren går upp och blockerar och istället går man ner och hugger Do, efter det då går man åt sidan (och skär upp magen så att tarmarna ramlar ut på mottagaren, splat). Vi hade några övningar när vi plockade isär rörelsen lite, försk skulle man till exempel bara göra attacksteg rakt fram och hugga Do, gå tillbaka till kamai och sedan göra om samma sak innan man tredje gången gjorde attacksteg och hugg och sedan gick förbi. Körde också mycket vanliga Do och sedan även kote-Do.
På slutet körde vi lite kakarigeiko och sedan en övning som var steget över med att man visste vem som var mottagare och mottagaren skulle öppna när den kände för det och på så omärkligt sätt som möjligt. Kom det inget hugg kunde man stänga igen.
Jag och Lollo hade promenad hem sedan eftersom mitt bakdäck var platt, men en trevlig pratstund blev det.
Det Positiva: Träning
Det Negativa: Hälsenor
When you feel it
Over and Out
Det knepiga med Do är att man gärna går för tidigt åt sidan och hugget blir lite mer av ett baseball-slag, vilket är helt fel. Hugget ska istället komma uppifrån, man ska hugga mot Men, mottagaren går upp och blockerar och istället går man ner och hugger Do, efter det då går man åt sidan (och skär upp magen så att tarmarna ramlar ut på mottagaren, splat). Vi hade några övningar när vi plockade isär rörelsen lite, försk skulle man till exempel bara göra attacksteg rakt fram och hugga Do, gå tillbaka till kamai och sedan göra om samma sak innan man tredje gången gjorde attacksteg och hugg och sedan gick förbi. Körde också mycket vanliga Do och sedan även kote-Do.
På slutet körde vi lite kakarigeiko och sedan en övning som var steget över med att man visste vem som var mottagare och mottagaren skulle öppna när den kände för det och på så omärkligt sätt som möjligt. Kom det inget hugg kunde man stänga igen.
Jag och Lollo hade promenad hem sedan eftersom mitt bakdäck var platt, men en trevlig pratstund blev det.
Det Positiva: Träning
Det Negativa: Hälsenor
When you feel it
Over and Out
Basic is everything
Nog blev det kendo alltid. Känner att orken börjar återvända. Tränat mer denna vecka (cyklat mer, lite kendo, ridning), mycket frisk luft, bra med mat och mindre socker, sovit bra och det börjat till och med bli lite, lite lättare att gå upp på morgonen. Jag hoppas att den positiva trenden fortsätter, för det är ju så här jag vill må.
Efter ett samtal på eftermiddagen blev det så att jag höll i passet också. Det gick bra tycke jag, även om vi var få som tränade, en nybörjare, jag och två fortsättare. Körde gundtekniker, Stora Men, Kote och Do, Kote-Men och Kote-Do, Kirikachi och Kakarigeiko. På slutet körde vi två stora Men var som skulle vara de bästa på passet, gillar att avsluta på det sättet. Jag försökte kommentera lite, men mest körde jag på, men det börjar kännas bättre och bättre med att hålla i passen och jag jobbar på att göra mig hörd, tyckte det kändes bra idag, men så tycker jag också att det är lättare att hålla i nybörjarpass, för grund är jag bekväm med och känner att jag kan visa och förklara hyffsat.
Blev så att jag och Pär körde lite ji-geiko och två ippon-matcher innan vi var nöjda också.
Får se hur mycket träning det blir kommande vecka, funderar på tisdagsträningen, sedan ska jag springa blodomlopp på torsdag så då kan jag inte träna kendo och på söndag får vi också se, kanske har utflyktsplaner. Men planen är att cykla två gånger till stallet så lite träning blir det nog i allafall.
Det Positiva: Må bra
Det Negativa: Känna av sin hälsena.
Flying through everything
Over and Out
Efter ett samtal på eftermiddagen blev det så att jag höll i passet också. Det gick bra tycke jag, även om vi var få som tränade, en nybörjare, jag och två fortsättare. Körde gundtekniker, Stora Men, Kote och Do, Kote-Men och Kote-Do, Kirikachi och Kakarigeiko. På slutet körde vi två stora Men var som skulle vara de bästa på passet, gillar att avsluta på det sättet. Jag försökte kommentera lite, men mest körde jag på, men det börjar kännas bättre och bättre med att hålla i passen och jag jobbar på att göra mig hörd, tyckte det kändes bra idag, men så tycker jag också att det är lättare att hålla i nybörjarpass, för grund är jag bekväm med och känner att jag kan visa och förklara hyffsat.
Blev så att jag och Pär körde lite ji-geiko och två ippon-matcher innan vi var nöjda också.
Får se hur mycket träning det blir kommande vecka, funderar på tisdagsträningen, sedan ska jag springa blodomlopp på torsdag så då kan jag inte träna kendo och på söndag får vi också se, kanske har utflyktsplaner. Men planen är att cykla två gånger till stallet så lite träning blir det nog i allafall.
Det Positiva: Må bra
Det Negativa: Känna av sin hälsena.
Flying through everything
Over and Out
Where Eagles fly
Jag hoppas att jag aldrig ens övervägar att glömma hur mycket ni betyder för den jag är.
<3
Efter lite om och men så blev det kendoträning idag också. Något jag inte ångrar för det känns så skönt i kroppen efteråt. Blev lite Kallepass, men harai-tekniker, ji-geiko och ippon. Ja, vad ska man säga, ytterligare två veckor sedan senast, men jag känner att huvudet börjar gå i rätt riktning nu, jag vill oftare träna än inte. Sedan om kroppen säger ifrån så får jag lyssna och lyda.
Vi började med lite harai, både från ovansidan och undersidan, sedan fick man välja vad man ville och vad man skulle hugga. Mottagaren skulle jaga efter och man skulle försöka ta poäng i vändningen, så man skulle också tänka på hur man vände. Jag var lite för långsam för den vändning jag valde i början, men det blev bättre. Allt eftersom vi roterade lade vi också på att man fick kontra på attacken som kom efter vändningen. Jag tyckte att det fungerade ganska bra med harai för mig idag, inte perfekt, men jag missade inte helt i allafall och tyckte att träffarna hamnade bra också.
I ji-geikon var jag inte helt på topp alla gånger, men jag tyckte att jag tänkte gansak lite och mer reagerade, vilket är bra på ett sätt, men jag ska ju också öva på att ta intiativ. Försökte en del, men lyckades väl inte helt med någon sådan attack. Ansträngde mig dock lite extra då jag körde mot Kalle och det kändes bra, lite kontringstekniker som fungerade och så. Vi körde också ippon och sista ji-geikon så skulle vi köra först till två poäng. Körde mot Kalle och vi höll på ett tag, efteråt så pratade vi lite, då det andra paret inte var klara. Han tyckte att jag hade bra koll på honom och att mina handleder verkade väldigt mjuka eftersom jag skyddade mig så bra när han försökte skyffla undan min shinai i tsuba-zeriai. När vi stretchade efteråt pratade vi också lite om SKO och vad som komma skall. Han kommer lägga upp täningen framöver med mycket harai och flera-hugg-på-rad-tekniker, vilket han också trodde skulle passa mig och det jag behöver öva på inför den graderingen.
MEN steg ett är att träna regelbndet hela sommaren, planen är också att lägga in kata varannan vecka som förberedelse. I augusti får vi se hur det ser ut och känns och vad mina tränare tycker. Kalle tror att det kan gå och det känns som en liten förhoppning, men det är lång väg dit. Och många gånger den senaste tiden har jag börjat tvivla. Jag tvivlar inte på att jag skulle kunna klara det OM jag tränar stenhårt och satsar, MEN jag inser att det inte finns någon möjlighet att satsa på det visa jag gjorde inför förra SKO. Mitt nya mantra är Kvalitet, inte Kvantitet, fokus på det jag gör när jag gör det. Frågan är bara om det räcker.
Det Positiva: Pär är tillbaka från Japan!
Det Negativa: Svett som rinner i ansikter när man har Men på sig.
You lift me up where I belong
Over and Out
<3
Efter lite om och men så blev det kendoträning idag också. Något jag inte ångrar för det känns så skönt i kroppen efteråt. Blev lite Kallepass, men harai-tekniker, ji-geiko och ippon. Ja, vad ska man säga, ytterligare två veckor sedan senast, men jag känner att huvudet börjar gå i rätt riktning nu, jag vill oftare träna än inte. Sedan om kroppen säger ifrån så får jag lyssna och lyda.
Vi började med lite harai, både från ovansidan och undersidan, sedan fick man välja vad man ville och vad man skulle hugga. Mottagaren skulle jaga efter och man skulle försöka ta poäng i vändningen, så man skulle också tänka på hur man vände. Jag var lite för långsam för den vändning jag valde i början, men det blev bättre. Allt eftersom vi roterade lade vi också på att man fick kontra på attacken som kom efter vändningen. Jag tyckte att det fungerade ganska bra med harai för mig idag, inte perfekt, men jag missade inte helt i allafall och tyckte att träffarna hamnade bra också.
I ji-geikon var jag inte helt på topp alla gånger, men jag tyckte att jag tänkte gansak lite och mer reagerade, vilket är bra på ett sätt, men jag ska ju också öva på att ta intiativ. Försökte en del, men lyckades väl inte helt med någon sådan attack. Ansträngde mig dock lite extra då jag körde mot Kalle och det kändes bra, lite kontringstekniker som fungerade och så. Vi körde också ippon och sista ji-geikon så skulle vi köra först till två poäng. Körde mot Kalle och vi höll på ett tag, efteråt så pratade vi lite, då det andra paret inte var klara. Han tyckte att jag hade bra koll på honom och att mina handleder verkade väldigt mjuka eftersom jag skyddade mig så bra när han försökte skyffla undan min shinai i tsuba-zeriai. När vi stretchade efteråt pratade vi också lite om SKO och vad som komma skall. Han kommer lägga upp täningen framöver med mycket harai och flera-hugg-på-rad-tekniker, vilket han också trodde skulle passa mig och det jag behöver öva på inför den graderingen.
MEN steg ett är att träna regelbndet hela sommaren, planen är också att lägga in kata varannan vecka som förberedelse. I augusti får vi se hur det ser ut och känns och vad mina tränare tycker. Kalle tror att det kan gå och det känns som en liten förhoppning, men det är lång väg dit. Och många gånger den senaste tiden har jag börjat tvivla. Jag tvivlar inte på att jag skulle kunna klara det OM jag tränar stenhårt och satsar, MEN jag inser att det inte finns någon möjlighet att satsa på det visa jag gjorde inför förra SKO. Mitt nya mantra är Kvalitet, inte Kvantitet, fokus på det jag gör när jag gör det. Frågan är bara om det räcker.
Det Positiva: Pär är tillbaka från Japan!
Det Negativa: Svett som rinner i ansikter när man har Men på sig.
You lift me up where I belong
Over and Out
Fokus är ordet för dagen
Vi fortsätter innan jag däckar. Hemma från stallet försökte jag komma på lite lama ursäkter (trött, tjock i halsen osv), men ett sms ändrade på det hela och jag pallrade mig iväg till kendoträningen. Bra var väl det och skönt att inte ångra sig i efterhand. Just nu känns det helt otroligt att i den mest intensiva kendoperioden tränade jag konstant minst tre pass i veckan. Hur hann jag egentligen? Denna vecka blev det ju två i allafall och nu är den kendoförbud till nästa vecka.
Martin som höll i passet idag, sju personer på plats och det blev ett teknikpass. Lite avancerade tekniker och fokus på mjuka handleder. Jag själv bestämde mig för att hålla fokus, inte lata mig i smyg och försöka tänka på andningen. Andningen gick bra i uppvärmningen, sedan tappade jag den lite. Men fokuset låg kvar på ett bra sätt under större delen av passet. Var så att vi gjorde en teknik tre gånger var, sedan roterade vi, eventuellt lite kommentarer och så gjorde vi samma teknik igen. Inför varje ny teknik samlades vi i mitten och Martin gick igenom lite, de här små mikropauserna tror jag gjorde att man orkade hålla ihop lite mer, det var ett ansträngande pass, men med alla de små återhämntningarna så orkade man hålla fokus och hitta tillbaka till andningen. När man byter övning ofta så måste man vara lite mer på allerten också.
De tekniker vi gjorde handlade om harai och suriagi. Harai är attacker där man på något vis får mottagarens shinai ur vägen. Till exempel harai-Men, harai ovanifrån och sedan Men eller harai-Kote, harai underifrån för att öppna upp kote. Dessa gick rätt så bra, har övat på dem tidigare, att tänka på är att harai inte ska komma från sidan. Dessa blir som tvåstegstekniker, antingen med två eller ett attacksteg. Vi gjorde sedan harai-kote-Men, gick också hyffrat, men små attacksteg och mjuka handleder är denna teknik ett utmärkt exempel på.
Gick över på suriagi, kote-suriagi-Men, avstånden började strula en del, men någon kändes hyffsad. Nästa var Men-suriagi-Men, tror att det mest var avstånden som strulade och att det är en svår teknik. Den avslutande övningen var att man skulle stå i tsubazeriai, förbereda hiki bakåt, glida upp på mottagarens shinai, trycka nedåt så att Men blir öppen och hugga hiki-Men, efter lite övning gick det ganska bra, men mer övning behövs, till min glädje fungerade attacksteget bakåt bättre än väntat.
I ji-geikon sedan så körde jag mot Lollo först, försökte testa lite av teknikerna och det kände rätt så bra. Sedan Martin, jag försökte ta intiativ och attackera, men blev lite stillastående, lite blev bra i allafall. Kort vila och sedan körde jag mot Jordi, här försökte jag testa lite mer, fortfarande fungerade inte så mycket, men jag blev inte så där lat som jag lätt bli efter några ji-geikos. Avslutade med kakarigeiko, ordentlig stretching och sedan lite bastu.
Det Positiva: Teknik
Det Negativa: Stelhet
Kendopeople in my heart
Over and Out
Martin som höll i passet idag, sju personer på plats och det blev ett teknikpass. Lite avancerade tekniker och fokus på mjuka handleder. Jag själv bestämde mig för att hålla fokus, inte lata mig i smyg och försöka tänka på andningen. Andningen gick bra i uppvärmningen, sedan tappade jag den lite. Men fokuset låg kvar på ett bra sätt under större delen av passet. Var så att vi gjorde en teknik tre gånger var, sedan roterade vi, eventuellt lite kommentarer och så gjorde vi samma teknik igen. Inför varje ny teknik samlades vi i mitten och Martin gick igenom lite, de här små mikropauserna tror jag gjorde att man orkade hålla ihop lite mer, det var ett ansträngande pass, men med alla de små återhämntningarna så orkade man hålla fokus och hitta tillbaka till andningen. När man byter övning ofta så måste man vara lite mer på allerten också.
De tekniker vi gjorde handlade om harai och suriagi. Harai är attacker där man på något vis får mottagarens shinai ur vägen. Till exempel harai-Men, harai ovanifrån och sedan Men eller harai-Kote, harai underifrån för att öppna upp kote. Dessa gick rätt så bra, har övat på dem tidigare, att tänka på är att harai inte ska komma från sidan. Dessa blir som tvåstegstekniker, antingen med två eller ett attacksteg. Vi gjorde sedan harai-kote-Men, gick också hyffrat, men små attacksteg och mjuka handleder är denna teknik ett utmärkt exempel på.
Gick över på suriagi, kote-suriagi-Men, avstånden började strula en del, men någon kändes hyffsad. Nästa var Men-suriagi-Men, tror att det mest var avstånden som strulade och att det är en svår teknik. Den avslutande övningen var att man skulle stå i tsubazeriai, förbereda hiki bakåt, glida upp på mottagarens shinai, trycka nedåt så att Men blir öppen och hugga hiki-Men, efter lite övning gick det ganska bra, men mer övning behövs, till min glädje fungerade attacksteget bakåt bättre än väntat.
I ji-geikon sedan så körde jag mot Lollo först, försökte testa lite av teknikerna och det kände rätt så bra. Sedan Martin, jag försökte ta intiativ och attackera, men blev lite stillastående, lite blev bra i allafall. Kort vila och sedan körde jag mot Jordi, här försökte jag testa lite mer, fortfarande fungerade inte så mycket, men jag blev inte så där lat som jag lätt bli efter några ji-geikos. Avslutade med kakarigeiko, ordentlig stretching och sedan lite bastu.
Det Positiva: Teknik
Det Negativa: Stelhet
Kendopeople in my heart
Over and Out
Basic Kendo
Jo, jag tränar faktiskt kendo fortfarande, förra veckan blev det ett torsdagspass med kirikachi som jag själv höll och veckan därinnan var det ett tisdagspass som jag var på.
Torsdagspasset hade jag tema kirikachi, det var den enda övningen vi gjorde i princip, lite kakarigeiko och ji-geiko på slutet. Oj vad vi högg kirikachi i alla dess former, eller inte riktigt alla, men några i allafall. Först vanliga med Men, varierade tempo, noggrann (långsam), vanligt tempo och så snabbt man kan. Men och utan att mottagaren höll upp shinai. Gjorde också några Do och Kote-kirikacher och så plötsligt gick tiden jättefort, så vi hann köra ett varv med korta ji-geikos också. Gav mig själv träningsvärk genom att hugga överstegshugg några gånger över salen efter passet.
Idag blev det återigen tisdagspass och så fick jag på köpet träffa Kalle och Anders också. Passet var trevligt, mycket grunder och introduktion till seme. Jag fokuserade mycket på mig själv, men kunde hjälpa till lite också när det behövdes. Tekniken satt väl rätt så bra och tyckte att träffarna var lite bättre än de brukar. Jag inbillar mig också att mitt attacksteg blir bättre när jag får göra seme först. Kanske för att jag har ovanan att ta ett fusksteg innan själva attacksteget, flytet finns liksom där, eller så inbillar jag mig att jag kommer närmre och därmed "vågar" på ett annat sätt än ute vid avstånd. I slutet så skulle vi köra lite kakarigeiko och en av gångerna körde jag mot Kalle, vi hann köra våra 2x5 omgångar innan de flesta andra börjat på sin andra, lite taggade kanske. Annars så bestod passet som sagt av olika sorters seme, först "bara" steg in och attack, Stora Men, Kote-Men och Do, sedan lite mer när man t.ex skulle göra seme mot Kote, mottagaren skyddar sig och öppnar därmed Men och man attackerar där istället.
Efteråt så blev det kendobastu för första gången på evigheter, bara jag, Kalle och Anders som var intresserade, men det räcker ju. Det pratades lite om planerna inför nästa termin och jag berättade att jag inte vill vara regelbunden sempai på nybörjarpassen längre utan fokusera den tid jag kan ta mig för kendo på fortsättarpass och SKO, förhoppningsvis ska graderingen gå vägen, men det kräver att jag verkligen tränar och när jag tränar ger mitt bästa. Anders hade också lite idéer om hur vi ska lägga upp nästa termin och det lät bra tyckte jag.
Nu på kvällen har vi veckohandlat. Vill man inte känna sig vuxen längre efter en lång dag så hjälper det att åka kundvagn på Maxis parkering, skrikandes "Wiiie" klockan tio en tisdagkväll. Imorgon blir det dyka in i jobb igen, ut och jogga Maxim och sedan ha planeringsdag med Lollo, även om det är långt kvar så närmar sig vårt stora äventyr, sakta men säkert, mer om det när jag får lite klarhet.
Det Positiva; Kendoträning
Det Negativa: Ond häl
As sweet as candy
Over and Out
Torsdagspasset hade jag tema kirikachi, det var den enda övningen vi gjorde i princip, lite kakarigeiko och ji-geiko på slutet. Oj vad vi högg kirikachi i alla dess former, eller inte riktigt alla, men några i allafall. Först vanliga med Men, varierade tempo, noggrann (långsam), vanligt tempo och så snabbt man kan. Men och utan att mottagaren höll upp shinai. Gjorde också några Do och Kote-kirikacher och så plötsligt gick tiden jättefort, så vi hann köra ett varv med korta ji-geikos också. Gav mig själv träningsvärk genom att hugga överstegshugg några gånger över salen efter passet.
Idag blev det återigen tisdagspass och så fick jag på köpet träffa Kalle och Anders också. Passet var trevligt, mycket grunder och introduktion till seme. Jag fokuserade mycket på mig själv, men kunde hjälpa till lite också när det behövdes. Tekniken satt väl rätt så bra och tyckte att träffarna var lite bättre än de brukar. Jag inbillar mig också att mitt attacksteg blir bättre när jag får göra seme först. Kanske för att jag har ovanan att ta ett fusksteg innan själva attacksteget, flytet finns liksom där, eller så inbillar jag mig att jag kommer närmre och därmed "vågar" på ett annat sätt än ute vid avstånd. I slutet så skulle vi köra lite kakarigeiko och en av gångerna körde jag mot Kalle, vi hann köra våra 2x5 omgångar innan de flesta andra börjat på sin andra, lite taggade kanske. Annars så bestod passet som sagt av olika sorters seme, först "bara" steg in och attack, Stora Men, Kote-Men och Do, sedan lite mer när man t.ex skulle göra seme mot Kote, mottagaren skyddar sig och öppnar därmed Men och man attackerar där istället.
Efteråt så blev det kendobastu för första gången på evigheter, bara jag, Kalle och Anders som var intresserade, men det räcker ju. Det pratades lite om planerna inför nästa termin och jag berättade att jag inte vill vara regelbunden sempai på nybörjarpassen längre utan fokusera den tid jag kan ta mig för kendo på fortsättarpass och SKO, förhoppningsvis ska graderingen gå vägen, men det kräver att jag verkligen tränar och när jag tränar ger mitt bästa. Anders hade också lite idéer om hur vi ska lägga upp nästa termin och det lät bra tyckte jag.
Nu på kvällen har vi veckohandlat. Vill man inte känna sig vuxen längre efter en lång dag så hjälper det att åka kundvagn på Maxis parkering, skrikandes "Wiiie" klockan tio en tisdagkväll. Imorgon blir det dyka in i jobb igen, ut och jogga Maxim och sedan ha planeringsdag med Lollo, även om det är långt kvar så närmar sig vårt stora äventyr, sakta men säkert, mer om det när jag får lite klarhet.
Det Positiva; Kendoträning
Det Negativa: Ond häl
As sweet as candy
Over and Out
Motivation = White
Ibland måste man unna sig lite saker för att kicka igång motivationen igen. Denna här väntade på mig i Dojon idag och min vilja att inviga den på torsdag är ganska stor. Håller planerna och orken i sig så blir det av.
Annars så var det andra passet med Men på. Övade stora Men-hugg och lite Kote-Men, både stora och små och kirikachi såklart! Min rygg gär ont, jag är allmänt stel och min massör är i indien så att stretcha gör otroligt ont för tillfället. Där får man för att man inte håller i stretchingen när hon väl löst upp alla knutar.
Jag tyckte att jag höll lagom fokus idag, lite på mig själv och lite på omgivningen så jag kunde ge lite råd och tips till och med. Min egen teknik kändes okej, ibland var shinaien iväg och viftade någon annanstans, men för det mesta gick det som jag ville. Kanske lite övertänd i slutet när vi körde renzuku-tekniker, råkade köra upp knytnävarna i en stackares Men-galler.
Skönt med lite Dojo-häng i allafall. Min förhoppning är ett torsdagspass i en bländande ny vit gi.
Det Positiva: Kendomänniskor
Det Negativa: Ont i svankryggen
You light up my life
Over and Out
Jag tyckte att jag höll lagom fokus idag, lite på mig själv och lite på omgivningen så jag kunde ge lite råd och tips till och med. Min egen teknik kändes okej, ibland var shinaien iväg och viftade någon annanstans, men för det mesta gick det som jag ville. Kanske lite övertänd i slutet när vi körde renzuku-tekniker, råkade köra upp knytnävarna i en stackares Men-galler.
Skönt med lite Dojo-häng i allafall. Min förhoppning är ett torsdagspass i en bländande ny vit gi.
Det Positiva: Kendomänniskor
Det Negativa: Ont i svankryggen
You light up my life
Over and Out
Back to Kendo
Det blev en liten kendopaus. Välbehövlig sådan, men jag är inte helt tillbaka där jag vill vara så något Malmö och Sugo Cup blir det inte i år. Jag vill känna glädje först och som sagt, riktigt där är jag inte ännu.
Men, det blev en träning i söndags och en idag, vilket är tätare än vad jag tränat på hela våren känns det som.
I söndags var det mixpass, men inga nybörjare som dök upp så plötsligt stod vi där med ett fortsättarpass som Kalle skulle improvicera fram. Det gjorde han rätt så bra måste jag säga. Teknikmässigt hade jag koll på grejerna kändes det som. Hade ordentlig uppvärmning och sedan lite grundhugg. Gjorde sedan, Kote-Men-hiki-Men och sedan nuki-Do, fart och fläkt med andra ord och fick till det bra ibland. Körde också lite de-kote som var knepigt, men någon träff kändes okej. Sedan gick vi över till att köra matchträning med Kalle som enväldig domare.
Om jag minns rätt så blev det fyra matcher för mig, en mot alla och så en extra mot en av de andra som var med. Och det är klart att jag kände lite press och prestationsvilja, eftersom jag tränat lite mer än de andra och har lite högre grad så blir det lite så automatiskt. Jag brukar inte prestewra så bra under press, i allafall inte i kendon, det brukar låsa sig och bara bli dåligt. Men, det gick faktiskt vägen i alla matcher och jag kände mig rätt så bra och framförallt att min zanchin kanske var snäppet bättre än vad den brukar vara.
Kalle sa efteråt att det syntes att jag hade kontroll och att jag såg ut att veta vad jag gjorde och styrde motståndaren lite. Inget man kan göra mot personer som är högre graderade än en själv, men det är ju bra att börja någonstans, dessutom kändes det som om jag kommit en bit på väg med mitt långtgående mål om att ta mer intiativ utan att tänka och låsa in mig i situationer. En sak som jag ska tänka lite på i fortsättningen teknikmässigt är min häl som gärna blir lite hög och då blir attackstegen inte riktigt bra. Jag måste också börja tro lite mer på mig själv, okej, mycket mer. Jag kan, jag vill, jag vågar.
Upplyftande pass var det, vilket fick mig att vackla, men efter att noga ha tänkt igenom vad jag verkligen vill, så blir det som sagt inget Malmö i år.
Idag var det i allafall nybörjarpass med nybörjare. Det fick ha Men på sig för första gången! Så vi hade först lång uppvärmning med diverse skumma övningar och sedan ägnade vi en del tid för att sätta på Men och sedan så körde vi lite Stora Men, Kote-Men och kirikachi, måste tänka på att inte luta mig framåt. Sedan fick de också testa kakarigeiko för första gången, kul att de börjar komma någon vart.
Det Positiva: Lust
Det Negativa: Ork
I can do this
Over and Out
Men, det blev en träning i söndags och en idag, vilket är tätare än vad jag tränat på hela våren känns det som.
I söndags var det mixpass, men inga nybörjare som dök upp så plötsligt stod vi där med ett fortsättarpass som Kalle skulle improvicera fram. Det gjorde han rätt så bra måste jag säga. Teknikmässigt hade jag koll på grejerna kändes det som. Hade ordentlig uppvärmning och sedan lite grundhugg. Gjorde sedan, Kote-Men-hiki-Men och sedan nuki-Do, fart och fläkt med andra ord och fick till det bra ibland. Körde också lite de-kote som var knepigt, men någon träff kändes okej. Sedan gick vi över till att köra matchträning med Kalle som enväldig domare.
Om jag minns rätt så blev det fyra matcher för mig, en mot alla och så en extra mot en av de andra som var med. Och det är klart att jag kände lite press och prestationsvilja, eftersom jag tränat lite mer än de andra och har lite högre grad så blir det lite så automatiskt. Jag brukar inte prestewra så bra under press, i allafall inte i kendon, det brukar låsa sig och bara bli dåligt. Men, det gick faktiskt vägen i alla matcher och jag kände mig rätt så bra och framförallt att min zanchin kanske var snäppet bättre än vad den brukar vara.
Kalle sa efteråt att det syntes att jag hade kontroll och att jag såg ut att veta vad jag gjorde och styrde motståndaren lite. Inget man kan göra mot personer som är högre graderade än en själv, men det är ju bra att börja någonstans, dessutom kändes det som om jag kommit en bit på väg med mitt långtgående mål om att ta mer intiativ utan att tänka och låsa in mig i situationer. En sak som jag ska tänka lite på i fortsättningen teknikmässigt är min häl som gärna blir lite hög och då blir attackstegen inte riktigt bra. Jag måste också börja tro lite mer på mig själv, okej, mycket mer. Jag kan, jag vill, jag vågar.
Upplyftande pass var det, vilket fick mig att vackla, men efter att noga ha tänkt igenom vad jag verkligen vill, så blir det som sagt inget Malmö i år.
Idag var det i allafall nybörjarpass med nybörjare. Det fick ha Men på sig för första gången! Så vi hade först lång uppvärmning med diverse skumma övningar och sedan ägnade vi en del tid för att sätta på Men och sedan så körde vi lite Stora Men, Kote-Men och kirikachi, måste tänka på att inte luta mig framåt. Sedan fick de också testa kakarigeiko för första gången, kul att de börjar komma någon vart.
Det Positiva: Lust
Det Negativa: Ork
I can do this
Over and Out
Motivation, where are you?
Idag så var det min tur att hålla pass igen. Det gick helt okej tycker jag, inte riktigt lika föreberedd som förra gången kändes det som, men det gick ändå och behövde inte kapa bort saker som förra gången. Hade satt kontringstekniker som fokus då det körde vi, Nuki-Do, Kote-Nuki-Men, de-Kote, ai-Men först gjorde vi dem och bara kände på tekniken och sedan när vi gått igenom alla en och en skule mottagaren själv bestämma attack och så fick man kontra med vad som passade/man ville. Sist så körde vi så och så skulle mottagaren jaga efter den första kontringen och göra en attack till och så skulle man försöka kontra igen. Körde ji-geiko sista tjugo minutrarna tror jag.
Tänkte mycket på att försöka prata högre, men tror inte det gick så bra. Kalle föreslog efteråt att jag skulle försöka skrika som kiai när jag ger kommandon så det ska jag föröska testa nästa gång. Fick också ett tips att man kan be folk komma närmare när man ska förklara något. Och att man ska tänka igenom hur man ska förklara övningarna och försöka vara tydligt och att man inte behöver gå igenom någon teknik jätte ingående utan mer förklara vad man ska göra och hur många gånger och så får folk pröva sig fram. Bra tips som jag ska försöka tänka på.
Min egen kendo då. Tja, den typ glimmade till någon gång ibland, men mest var den kass, tung och omotiverad. Jag förstår inte, för en vecka sedan var jag supertaggade på kendo, tävla, satsa på att gradera i höst, åka till malmö med kompisar och ha värsta kendohelgen. Nu är det som bortblåst. Idag fick jag verkligen tvinga iväg mig själv, hade jag inte varit ansvarig för passet så hade jag inte tränat idag, oavsett mål och träningsplan. Det enda jag ville idag var att stanna i stallet, mysa med Maximen och njuta av solen, åka hem, fixa i lägenheten, laga mat med Johan och umgås. Jag tror inte att min ursprungliga plan är hållbar, men jag är rädd för vad som kommer att hända om jag går ifrån den, om jag ger efter för omotivationen. En och en halv vecka har jag på mig att bestämma mig om jag ska åka och tävla kendo eller inte så vi får helt enkelt se. Just nu är så jag less på hur inrutat mitt liv är.
Det Positiva: Stretcha
Det Negativa: Humöret
In the mind.
Over and Out
Tänkte mycket på att försöka prata högre, men tror inte det gick så bra. Kalle föreslog efteråt att jag skulle försöka skrika som kiai när jag ger kommandon så det ska jag föröska testa nästa gång. Fick också ett tips att man kan be folk komma närmare när man ska förklara något. Och att man ska tänka igenom hur man ska förklara övningarna och försöka vara tydligt och att man inte behöver gå igenom någon teknik jätte ingående utan mer förklara vad man ska göra och hur många gånger och så får folk pröva sig fram. Bra tips som jag ska försöka tänka på.
Min egen kendo då. Tja, den typ glimmade till någon gång ibland, men mest var den kass, tung och omotiverad. Jag förstår inte, för en vecka sedan var jag supertaggade på kendo, tävla, satsa på att gradera i höst, åka till malmö med kompisar och ha värsta kendohelgen. Nu är det som bortblåst. Idag fick jag verkligen tvinga iväg mig själv, hade jag inte varit ansvarig för passet så hade jag inte tränat idag, oavsett mål och träningsplan. Det enda jag ville idag var att stanna i stallet, mysa med Maximen och njuta av solen, åka hem, fixa i lägenheten, laga mat med Johan och umgås. Jag tror inte att min ursprungliga plan är hållbar, men jag är rädd för vad som kommer att hända om jag går ifrån den, om jag ger efter för omotivationen. En och en halv vecka har jag på mig att bestämma mig om jag ska åka och tävla kendo eller inte så vi får helt enkelt se. Just nu är så jag less på hur inrutat mitt liv är.
Det Positiva: Stretcha
Det Negativa: Humöret
In the mind.
Over and Out
Pinsamt
Igår så var det kendoträning med en fokuserad Matilda på plats. Eller ja, fokuset höll inte hela vägen, men mer om detta senare.
Vi började med uppvärmning och sedan fick alla ta på sig sina koteer. Först skulle vi köra vanliga Men-hugg, efter första omgången med attacker när man gick förbi ändrade Anders övning till att mottagaren skulle hålla shinaien kvar över huvudet och man skulle sedan ta ett attacksteg in, mottagaren backade ut på avstånd och så gjorde man sitt nästa attacksteg. Detta för att få extra fokus på själva attacksteget. Kände själv att det hjälpte lite och skillnad blev det när vi sedan gick tillbaka till att köra Men föbi. Fokus låg också på att få ett flyt i hugget och inte stanna någonstans på vägen.
Sedan var det dags att använda koteerna lite mer. Vi hade en övning med små Kote där man skulle attackera in, mottagaren backar (fortfarande öppen) och när avståndet är lagom skulle man köra nästa hugg och så vidare över salen. Själv kom jag lite nära och det blev väl sisådär med huggandet, men bättre med tiden. Vi körde även små kote och gick förbi, lite läskigt utan Men på, men det gick bra.
Sist, men inte minst, skulle vi köra Do. Svåra, knepiga Do som för en gångs skull fungerade bra! Iallafall på höger sida... Jag tänkte på att hugga rakt mot Men, gå ner på Do och sedan gå förbi. Kunde även hjälpa någon lite som högg från sidan eftersom jag själv var så fokuserad på att hugga rakt. Klart att inte alla blev bra, men merparten var jag nöjd med. Sedan skulle vi köra på vänster sida också och där fick jag verkligen hjärnsläpp. Kände redan efter första omgången att något var fel, men kunde inte för mitt liv begripa vad det var. Mitt i min andra omgång har jag fortfarande inte kommit på och Anders kommer för att hjälpa. Och nä, det går inte så bra att hugga på vänster sida om man hela tiden hugger på höger. Det känns fel då, speciellt eftersom man ska gå förbi på ett annat sätt. Så då ska jag försöka igen och fortsätter hugga på höger sida! Ungefär då får jag en mindre skrattattack och Anders bara skakar på huvudet och skrattar åt mig också. Efteråt föreslog jag att jag skulle åka dit någon gång och stå en timme och bara hugga hidari-Do på junior, han tyckte inte att det var en dålig idé.
Trevligt pass var det i allafall, dock är motivationen för Sugo inte hög för tillfället, jobbit när de olika delarna i livet sliter och drar åt alla håll och kanter.
Det Positiva: Migi-Do
Det Negativa: Hidari-Do
LOL
Over and Out
Vi började med uppvärmning och sedan fick alla ta på sig sina koteer. Först skulle vi köra vanliga Men-hugg, efter första omgången med attacker när man gick förbi ändrade Anders övning till att mottagaren skulle hålla shinaien kvar över huvudet och man skulle sedan ta ett attacksteg in, mottagaren backade ut på avstånd och så gjorde man sitt nästa attacksteg. Detta för att få extra fokus på själva attacksteget. Kände själv att det hjälpte lite och skillnad blev det när vi sedan gick tillbaka till att köra Men föbi. Fokus låg också på att få ett flyt i hugget och inte stanna någonstans på vägen.
Sedan var det dags att använda koteerna lite mer. Vi hade en övning med små Kote där man skulle attackera in, mottagaren backar (fortfarande öppen) och när avståndet är lagom skulle man köra nästa hugg och så vidare över salen. Själv kom jag lite nära och det blev väl sisådär med huggandet, men bättre med tiden. Vi körde även små kote och gick förbi, lite läskigt utan Men på, men det gick bra.
Sist, men inte minst, skulle vi köra Do. Svåra, knepiga Do som för en gångs skull fungerade bra! Iallafall på höger sida... Jag tänkte på att hugga rakt mot Men, gå ner på Do och sedan gå förbi. Kunde även hjälpa någon lite som högg från sidan eftersom jag själv var så fokuserad på att hugga rakt. Klart att inte alla blev bra, men merparten var jag nöjd med. Sedan skulle vi köra på vänster sida också och där fick jag verkligen hjärnsläpp. Kände redan efter första omgången att något var fel, men kunde inte för mitt liv begripa vad det var. Mitt i min andra omgång har jag fortfarande inte kommit på och Anders kommer för att hjälpa. Och nä, det går inte så bra att hugga på vänster sida om man hela tiden hugger på höger. Det känns fel då, speciellt eftersom man ska gå förbi på ett annat sätt. Så då ska jag försöka igen och fortsätter hugga på höger sida! Ungefär då får jag en mindre skrattattack och Anders bara skakar på huvudet och skrattar åt mig också. Efteråt föreslog jag att jag skulle åka dit någon gång och stå en timme och bara hugga hidari-Do på junior, han tyckte inte att det var en dålig idé.
Trevligt pass var det i allafall, dock är motivationen för Sugo inte hög för tillfället, jobbit när de olika delarna i livet sliter och drar åt alla håll och kanter.
Det Positiva: Migi-Do
Det Negativa: Hidari-Do
LOL
Over and Out
Kendoveckan som gick
Gör ett liknande inlägg om kendon, förhoppningsvis kommer jag ha mer ork i veckan att uppdatera efter varje dag/pass.
Varje fall, tisdagspass blev det, Lollo stannade kvar och vi fick turas om i rotationen så vi körde varannan gång eftersom vi var ojämt antal. De fick ha på sig sina koter idag för första gången! Så för att vänja sig så övade vi först igenom alla grundhugg, Men, Kote och Do. Sedan gick vi över och gjorde alla möjliga sorters kirikachi, vanlig med Men, sedan en med Do och även en hel Kote-kirikachi och avslutade med en blandning två Men, två Do och två Kote framåt och så backade man på samma sätt. Ibland kommer det fram spännande övningar.
Tyckte att mitt sempaiande gick ganska bra, lite kunde jag kommentera i allafall och tyckte att tipsen jag gav hjälpte. I slutet fick jag och Lollo sätta på oss Men och så fick de hugga på oss. Vi ställde upp på varsin långsida på mitten och så fick de köra zuriachi runt, Men på mig och Kote på Lollo, efter ett tag bytte vi till Do på mig och Men på Lollo. Gick ganska bra, men jag lade märke till (och kommenterade det även efteråt till allla som allmänt, heja mig!) att när de skulle hugga Men på mig så gick de inte rakt på (jag ska som mottagare flytta på mig) utan på sidan så att jag egentligen inte behövde flytta på mig alls. Kul att de börjar komma någonstan nu och det är flera som hänger i, vilket bådar gott inför kommande terminer.
Nästa pass för mig blev fredagens specialpass med Kalle. Tävlingsinriktning var ämnet för kvällen, trött, men något så när laddad anlände jag direkt från stallet (och avtrillningen) efter en lång jobbdag, blev att äta lite mellanmål utanför dojon och invänta de andra, Kalle kom rätt så snabbt och sedan Anders och Lollo. Så många blev vi inte, men desto mer fokuserat kunde vi köra kändes det som.
Kalle hade lagt upp passet med en massa kombinationsövningar, kan ge ett allmänt exempel, men minns inte riktigt alla kombinationer. I allafall skulla men tänka ippon i alla attacker. Så först Kote-Men in, hiki-Men ut, Men förbi, mottagaren jagar och försöker få in en attack, man ska försöka kontra och mottagaren jagar efter igen och så avslutar man med en till attack, de två sista gick över till att vara ippon efter ett tag. Sedan körde vi som sagt kombinationer och ibland kanske mottagaren fick i uppgift att göra något mitt i serien, en kontring på Men förbi till exempel. Väldigt sneeky, men väldigt nyttigt. Mot slutet gick vi över till lite mer allvarliga ippon och det jag är mest stolt över och som jag minns allra mest är att jag fick en ippon (Kote) mot Kalle. Och jag kände verkligen känslan när jag träffade och hann liksom uppfatta träffen i min zanchin, eller hur man ska förklara. När jag hade träffat så for jag liksom i väg med känslan "Jaaaa! Ippon!" och det har jag nog bara upplevt en gång tidigare och det är i en av matcherna från förra årets Sugo när jag tog en Do, men den var ändå inte riktigt lika medveten som den här.
Fokusen höll inte riktigt hela vägen, mitt i höll jag på att nästan bryta för jag blev lite väl andfådd och det ville inte riktigt lägga sig, lite håll-liknande känsla, dålig kondis med andra ord, dags att börja jobba ordentligt med den.
På slutet körde vi ji-geiko också och det kändes blandat, trött var jag naturligtvis, men hade inte samma "ge-upp-känsla" som jag brukar ha och jag blev inte jättelat heller, kan bero på att alla som var på passet är inga man "vilar" imot. Nyttigt det också.
Efteråt blev det lång stretching, bastu och sedan ganska lång pratstund efteråt också. Trevlig fredagskväll som blev mycket längre än vad jag hade tänkt från början.
Det Positiva: Ippon
Det Negativa: Inte hålla fokus
Fantastic Four
Over and Out
Varje fall, tisdagspass blev det, Lollo stannade kvar och vi fick turas om i rotationen så vi körde varannan gång eftersom vi var ojämt antal. De fick ha på sig sina koter idag för första gången! Så för att vänja sig så övade vi först igenom alla grundhugg, Men, Kote och Do. Sedan gick vi över och gjorde alla möjliga sorters kirikachi, vanlig med Men, sedan en med Do och även en hel Kote-kirikachi och avslutade med en blandning två Men, två Do och två Kote framåt och så backade man på samma sätt. Ibland kommer det fram spännande övningar.
Tyckte att mitt sempaiande gick ganska bra, lite kunde jag kommentera i allafall och tyckte att tipsen jag gav hjälpte. I slutet fick jag och Lollo sätta på oss Men och så fick de hugga på oss. Vi ställde upp på varsin långsida på mitten och så fick de köra zuriachi runt, Men på mig och Kote på Lollo, efter ett tag bytte vi till Do på mig och Men på Lollo. Gick ganska bra, men jag lade märke till (och kommenterade det även efteråt till allla som allmänt, heja mig!) att när de skulle hugga Men på mig så gick de inte rakt på (jag ska som mottagare flytta på mig) utan på sidan så att jag egentligen inte behövde flytta på mig alls. Kul att de börjar komma någonstan nu och det är flera som hänger i, vilket bådar gott inför kommande terminer.
Nästa pass för mig blev fredagens specialpass med Kalle. Tävlingsinriktning var ämnet för kvällen, trött, men något så när laddad anlände jag direkt från stallet (och avtrillningen) efter en lång jobbdag, blev att äta lite mellanmål utanför dojon och invänta de andra, Kalle kom rätt så snabbt och sedan Anders och Lollo. Så många blev vi inte, men desto mer fokuserat kunde vi köra kändes det som.
Kalle hade lagt upp passet med en massa kombinationsövningar, kan ge ett allmänt exempel, men minns inte riktigt alla kombinationer. I allafall skulla men tänka ippon i alla attacker. Så först Kote-Men in, hiki-Men ut, Men förbi, mottagaren jagar och försöker få in en attack, man ska försöka kontra och mottagaren jagar efter igen och så avslutar man med en till attack, de två sista gick över till att vara ippon efter ett tag. Sedan körde vi som sagt kombinationer och ibland kanske mottagaren fick i uppgift att göra något mitt i serien, en kontring på Men förbi till exempel. Väldigt sneeky, men väldigt nyttigt. Mot slutet gick vi över till lite mer allvarliga ippon och det jag är mest stolt över och som jag minns allra mest är att jag fick en ippon (Kote) mot Kalle. Och jag kände verkligen känslan när jag träffade och hann liksom uppfatta träffen i min zanchin, eller hur man ska förklara. När jag hade träffat så for jag liksom i väg med känslan "Jaaaa! Ippon!" och det har jag nog bara upplevt en gång tidigare och det är i en av matcherna från förra årets Sugo när jag tog en Do, men den var ändå inte riktigt lika medveten som den här.
Fokusen höll inte riktigt hela vägen, mitt i höll jag på att nästan bryta för jag blev lite väl andfådd och det ville inte riktigt lägga sig, lite håll-liknande känsla, dålig kondis med andra ord, dags att börja jobba ordentligt med den.
På slutet körde vi ji-geiko också och det kändes blandat, trött var jag naturligtvis, men hade inte samma "ge-upp-känsla" som jag brukar ha och jag blev inte jättelat heller, kan bero på att alla som var på passet är inga man "vilar" imot. Nyttigt det också.
Efteråt blev det lång stretching, bastu och sedan ganska lång pratstund efteråt också. Trevlig fredagskväll som blev mycket längre än vad jag hade tänkt från början.
Det Positiva: Ippon
Det Negativa: Inte hålla fokus
Fantastic Four
Over and Out
KendoKata
Det blev så att det bara blev en timmes träning idag (fredag) och ingen träning igår, trots att det var Kallepass igår och egenönskat katapass idag. Prioriterade helt enkelt att åka till jobbet innan träningen ens hade börjat så att jag kom därifrån tidigt i morse. Då orkade jag nämligen mig upp till lunch för att åka ner på stan och äta med en kompis och sedan vidare till stallet på tidig eftermiddag.
Nöjd ändå att det blev två pass även denna vecka, förmodligen ingen söndagsträning för egen del, men man vet ju aldrig. Iallafall var det katapass idag, mitt mail kanske var lite otydligt för bara Anders dök upp, tur att han slutade en kvart tidigare på jobbet så att han hann, annars så hade jag fått köra själv vilket inte alls är lika roligt. Vi körde igenom katorna 1-7 i båda rollerna och sedan reflekterade vi lite, jag tyckte att jag har svårt för den ena rollen i 4:an så då gick Anders igenom den med mig lite noggrannare och så kommenterade han lite andra saker också. Sedan körde vi igenom dem en gång till i båda rollerna. Lite bättre kändes det, men jag måste fokusera på att hugga ordentligt. Annars så var känslan rätt så bra, vissa stunder kändes det liksom väldigt kataaktigt, eller så som jag föreställer mig att kata ska kännas, att man går in i sig själv och är fokuserad.
Memories
Sen så föreslog Anders att vi skulle ta fram katasvärden och köra med. Jag visste inte ens att vi hade katasvärd, men jag tog chansen att få prova. Inte för att det hjälpte mina hugg något speciellt, men lite häftigare var det allt än med bokken.
Efteråt gick jag och köpte godis på hemköp och nu ska vi ha filmkväll här hemma.
Det Positiva: Kata <3
Det Negativa: Att vilja för mycket
Not for us
Over and Out
Nöjd ändå att det blev två pass även denna vecka, förmodligen ingen söndagsträning för egen del, men man vet ju aldrig. Iallafall var det katapass idag, mitt mail kanske var lite otydligt för bara Anders dök upp, tur att han slutade en kvart tidigare på jobbet så att han hann, annars så hade jag fått köra själv vilket inte alls är lika roligt. Vi körde igenom katorna 1-7 i båda rollerna och sedan reflekterade vi lite, jag tyckte att jag har svårt för den ena rollen i 4:an så då gick Anders igenom den med mig lite noggrannare och så kommenterade han lite andra saker också. Sedan körde vi igenom dem en gång till i båda rollerna. Lite bättre kändes det, men jag måste fokusera på att hugga ordentligt. Annars så var känslan rätt så bra, vissa stunder kändes det liksom väldigt kataaktigt, eller så som jag föreställer mig att kata ska kännas, att man går in i sig själv och är fokuserad.
Memories
Sen så föreslog Anders att vi skulle ta fram katasvärden och köra med. Jag visste inte ens att vi hade katasvärd, men jag tog chansen att få prova. Inte för att det hjälpte mina hugg något speciellt, men lite häftigare var det allt än med bokken.
Efteråt gick jag och köpte godis på hemköp och nu ska vi ha filmkväll här hemma.
Det Positiva: Kata <3
Det Negativa: Att vilja för mycket
Not for us
Over and Out
Tisdagspasset
Jajemän, det blev kendoträning också igår och jag fick träna större delen av passet också!
Jag var faktiskt ganska fokuserad och försökte tänka på att vara en förebild och göra övningarna ordentligt. Det gick hyffsat bra också. Efter uppvärmningen började vi med lite huggande i luften, först bara Men, sedan Kote-Men, Kote-Men-Do och sist Kote-Men-Do-Men-Kote, vilket tar en halv evighet även i vår lilla sal, tänkte då lite nostalgiskt tillbaka på min egen nybörjartermin när vi var i gymnastiksal en gång i veckan och fick köra dessa övningar och då inser jag hur bra vi hade det den terminen, men det fungerar ju ändå.
Sedan gjorde vi Men-attacker, i någon övning så skulle mottagaren gå åt sidan som vanligt för att sedan ta ett steg bakåt. Och så skulle man öva på att sträcka ut. Sedan skulle mottagaren stå på mitten och man skulle ta två attacksteg och hugga Men på sista attacken och först efter det så körde vi Kote-Men på samma avstånd, med Kote i luften, men bara det lilla att lägga till ett hugg gör det så mycket enklare.
Vi gick sedan över på Do och började med en av favoritövningarna, "Do-docka" man står mitt imot varandra och hugger varannan gång på höger/vänster sida. Sedan fortsatte vi med mera Do (och detta pass missade ingen heller så jag gick därifrån hel) körde vanliga attacker och sedan även lite renzuku-tekniker, både Men och Do, jag övade på att göra mina i ett andetag och försökte att inte komma för nära och tänka lite mer på avstånd, avstånden gick så där, kiaien gick bra. Avslutade med två stora Men, tyckte mina kändes bra, attacksteget var i allafall utan fusksteg.
För egen del kändes det som ett fokuserat pass kunde lägga vissa irritationer åt sidan och tänka på mig själv. Dock var jag inte så jättebra på att hålla koll och komma med råd och tips, mycket svårare när man själv är med i övningen. Jag ska forstätta tänka på det och öva.
Det Positiva: Träna!
Det Negativa: För lite tid
In your eyes...
Over and Out
Jag var faktiskt ganska fokuserad och försökte tänka på att vara en förebild och göra övningarna ordentligt. Det gick hyffsat bra också. Efter uppvärmningen började vi med lite huggande i luften, först bara Men, sedan Kote-Men, Kote-Men-Do och sist Kote-Men-Do-Men-Kote, vilket tar en halv evighet även i vår lilla sal, tänkte då lite nostalgiskt tillbaka på min egen nybörjartermin när vi var i gymnastiksal en gång i veckan och fick köra dessa övningar och då inser jag hur bra vi hade det den terminen, men det fungerar ju ändå.
Sedan gjorde vi Men-attacker, i någon övning så skulle mottagaren gå åt sidan som vanligt för att sedan ta ett steg bakåt. Och så skulle man öva på att sträcka ut. Sedan skulle mottagaren stå på mitten och man skulle ta två attacksteg och hugga Men på sista attacken och först efter det så körde vi Kote-Men på samma avstånd, med Kote i luften, men bara det lilla att lägga till ett hugg gör det så mycket enklare.
Vi gick sedan över på Do och började med en av favoritövningarna, "Do-docka" man står mitt imot varandra och hugger varannan gång på höger/vänster sida. Sedan fortsatte vi med mera Do (och detta pass missade ingen heller så jag gick därifrån hel) körde vanliga attacker och sedan även lite renzuku-tekniker, både Men och Do, jag övade på att göra mina i ett andetag och försökte att inte komma för nära och tänka lite mer på avstånd, avstånden gick så där, kiaien gick bra. Avslutade med två stora Men, tyckte mina kändes bra, attacksteget var i allafall utan fusksteg.
För egen del kändes det som ett fokuserat pass kunde lägga vissa irritationer åt sidan och tänka på mig själv. Dock var jag inte så jättebra på att hålla koll och komma med råd och tips, mycket svårare när man själv är med i övningen. Jag ska forstätta tänka på det och öva.
Det Positiva: Träna!
Det Negativa: För lite tid
In your eyes...
Over and Out
KassKendo
Kendo har det blivit denna vecka också. Två pass, målet uppnått, men inget av passen var väl egentligen full tid så kanske de inte räknas riktigt...
I tisdags blev det en timmes kata, eftersom vi hade årsmöte efteråt. Det var första gången för många så vi gick igenom 1:an ganska ordentligt och även lite olika kamaier. Jag fick köra några gånger mot Anders när vi visade och sedan körde vi samtidigt som de andra också så att de kunde snegla de första gångerna. Avstånden var väl sådär ibland, har börjat föröska klura på hur stora steg jag egentligen tar och hur de skiljer sig åt när jag gå framåt och bakåt. Avslutade passet med att visa upp 3:an och 4:an, sedan blev det årsmöte och smårgåstårta.
Ikväll blev de ytterligare ett halvt pass, nämligen dags för gradering så det tog upp ungefär halva tiden. Alla fyra klarade sig och fick nya grader, grattis! Jag var mottagare för 4 kyu. När alla var klara så körde vi ji-geiko, vi var åtta stycken och körde ett varv plus en extra mot den första man körde mot, avslutade med en ippon.
Min känsla idag var allt annat än bra under hela passet. Jag vet inte riktigt varför, kände mig helt off bara. Kanske inte skulle ha tagit 1,5 timmes powernap innan... Så jag var rätt så nere när passet var slut, men sedan blev det lite bättre. Kalle kom fram och sa att han tyckte att våran ji-geiko varit bra, så då berättade jag hur jag kände och så pratade vi lite och då kändes det genast lite bättre. I efterhand när jag analyserat lite så kan jag i allafall säga att tekniken ändå var helt okej, men att viljan och tron inte riktigt fanns där idag. Så det ska jag försöka jobba lite på nästa gång.
Får se hur det blir på söndag, kanske så tränar jag igen, känner efter hur jag känner mig.
Det Positiva: Kendovänner
Det Negativa: Dålig känsla
Get it right
Over and Out
I tisdags blev det en timmes kata, eftersom vi hade årsmöte efteråt. Det var första gången för många så vi gick igenom 1:an ganska ordentligt och även lite olika kamaier. Jag fick köra några gånger mot Anders när vi visade och sedan körde vi samtidigt som de andra också så att de kunde snegla de första gångerna. Avstånden var väl sådär ibland, har börjat föröska klura på hur stora steg jag egentligen tar och hur de skiljer sig åt när jag gå framåt och bakåt. Avslutade passet med att visa upp 3:an och 4:an, sedan blev det årsmöte och smårgåstårta.
Ikväll blev de ytterligare ett halvt pass, nämligen dags för gradering så det tog upp ungefär halva tiden. Alla fyra klarade sig och fick nya grader, grattis! Jag var mottagare för 4 kyu. När alla var klara så körde vi ji-geiko, vi var åtta stycken och körde ett varv plus en extra mot den första man körde mot, avslutade med en ippon.
Min känsla idag var allt annat än bra under hela passet. Jag vet inte riktigt varför, kände mig helt off bara. Kanske inte skulle ha tagit 1,5 timmes powernap innan... Så jag var rätt så nere när passet var slut, men sedan blev det lite bättre. Kalle kom fram och sa att han tyckte att våran ji-geiko varit bra, så då berättade jag hur jag kände och så pratade vi lite och då kändes det genast lite bättre. I efterhand när jag analyserat lite så kan jag i allafall säga att tekniken ändå var helt okej, men att viljan och tron inte riktigt fanns där idag. Så det ska jag försöka jobba lite på nästa gång.
Får se hur det blir på söndag, kanske så tränar jag igen, känner efter hur jag känner mig.
Det Positiva: Kendovänner
Det Negativa: Dålig känsla
Get it right
Over and Out
Mitt torsdagspass och andra reflektioner
Kendon denna vecka har bestått av ett tisdagspass där det var mycket fokus på attacksteg, mycket Men-attacker, men även lite Kote-Men. Jag var inte en så fokuserade sempai som jag kanske borde ha varit. Hovslagare på morgonen=börja senare på jobbet=sluta senare. Det är vad jag skyller på i allafall, kanske är jag bara lat. Dock var jag tillräckligt fokuserad på mig själv för att vara nöjd. Tyckte att attackerna blev bra för det mesta, attacksteget fick lite extra tillsyn och allt som allt var tekniken på plats.
Sedan var det torsdagspass som jag skulle hålla i själv. Var ganska nervös innan då jag inte håller pass så ofta och speciellt inte fortsättarpass. Ett pass planerade jag i allafall och gick och memorerade det under några dagar, diskuterade även lite övningar med några personer om de var lämpliga eller inte. Jag tyckte att det gick bra, tappade bort mig några gånger och glömde bort att det var jag som skulle säga ippon migi ibland, men allt som allt är jag nöjd. Det jag ska tänka på till nästa gång är att prata högre, tänka på hur jag visar övningarna så att alla ser och tänka igenom hur jag ska förklara en övning, speciellt om det är någon som vi inte gör så ofta och som kanske inte alla har gjort.
Jag hade naturligtvis planerat in för mycket saker så jag fick kapa, men jag hade några naturliga ställen att kapa på så det blev bra. Försökte ha temat "flera hugg på rad" typ och tja, det kanske inte var så tydligt. Började med ordentlig uppvärmning, sedan lite hugg, påhälsning och började med Stora Men och sedan små Men. Sedan återupplivade jag lite gamla sumi-minnen (för min del) och började med en övning där man ska hålla sin shinai med träffytan över mottagarens Men och sedan behålla den där medan man i paret förflyttar sig i zuriachi över Dojon. Svårt, lite läskigt och egentligen för trångt, men jag ville använda den för att introducera nästa övning som var att hugga Men över salen, attacksteg på attacksteg. Efter det körde vi kote-Men och efter några vanliga vändor så gjorde vi även dem på rad över salen, vilket var svårt. Mina händer högg gärna fort, men min fötter kopplade inte på så jag gjorde ett attacksteg på två hugg.
Sedan så körde vi lite hiki. Några vändor med hiki-Men och sedan en av mina favoritövningar, Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do och avslut med Men förbi. Åh, vad jag tycker om den, öven om min hiki inte är så bra, den skulle behöva mer träning än vad den får, så känns det alltid lite bättre i den övningen. Blev vattenpaus sedan och så körde vi ett varv ji-geiko.
Mitt fokus skiftade ganska mycket under varvet. Första var mot Lollo och den var ungefär som den brukar vara tyckte jag. I nästa så blev jag lite för låst och tänkte alldeles för mycket. Sedan så körde jag mot Johanna, sista på ett tag då hon ska flytta, och den blev rätt så bra tyckte jag, taggade till lite i allafall och tänkandet började släppa. Kanske tog ut mig lite väl mycket för nästa person som jag mötte var Anders och där vet jag inte riktigt vad som hände, jag slutade tänka, men på ett ganska bra sätt. Någon gång så blev det till och med så instinktivt med huggen att hjärnan i efterhand fick reflektera vad jag hade gjort egentligen. Sedan blev jag väldigt trött, anfådd och fick magknip (hade problem under hela dagen med magen), men jag slutade inte för det utan fortsatte köra. Det var den mest befriande ji-geikon på evigheter.
Sista ji-geikon därimot blev det inte mycket med för egen del, men jag koncentrerade mig mest med att få ner luft i lungorna och stå på benen. Avslutade med två små Men och mina kändes väldigt bra måste jag säga.
Det jag kände under det här passet var att det var svårt att koncentrera sig på andras kendo och samtidigt ha något slags fokus på sin egen. På nybörjar pass är det lite enklare, deras brister syns tydligare och ofta kör man grund där jag inte behöver tänka så mycket utan bara göra. Med mer komplicerade tekniker så är det verkligen inte lika lätt längre. Så det kändes lite som att jag hittade på roliga övningar, men inte direkt gav någon feedback, helt enkelt för att jag inte såg något speciellt att anmärka på eftersom jag kanske var lite väl inne i min egen bubbla. Det är ju också svårare när alla är på en högre nivå, alla är ju bättre och felen syns inte lika tydligt, men jag ska öva upp mig och träna på att se dem.
Vi bastade efteråt och det var skönt, just idag, just denna vecka, älskar jag kendo väldigt mycket.
Det Positiva: När allt stämmer
Det Negativa: Att vilja, men inte kunna
Awsome!
Over and Out
Sedan var det torsdagspass som jag skulle hålla i själv. Var ganska nervös innan då jag inte håller pass så ofta och speciellt inte fortsättarpass. Ett pass planerade jag i allafall och gick och memorerade det under några dagar, diskuterade även lite övningar med några personer om de var lämpliga eller inte. Jag tyckte att det gick bra, tappade bort mig några gånger och glömde bort att det var jag som skulle säga ippon migi ibland, men allt som allt är jag nöjd. Det jag ska tänka på till nästa gång är att prata högre, tänka på hur jag visar övningarna så att alla ser och tänka igenom hur jag ska förklara en övning, speciellt om det är någon som vi inte gör så ofta och som kanske inte alla har gjort.
Jag hade naturligtvis planerat in för mycket saker så jag fick kapa, men jag hade några naturliga ställen att kapa på så det blev bra. Försökte ha temat "flera hugg på rad" typ och tja, det kanske inte var så tydligt. Började med ordentlig uppvärmning, sedan lite hugg, påhälsning och började med Stora Men och sedan små Men. Sedan återupplivade jag lite gamla sumi-minnen (för min del) och började med en övning där man ska hålla sin shinai med träffytan över mottagarens Men och sedan behålla den där medan man i paret förflyttar sig i zuriachi över Dojon. Svårt, lite läskigt och egentligen för trångt, men jag ville använda den för att introducera nästa övning som var att hugga Men över salen, attacksteg på attacksteg. Efter det körde vi kote-Men och efter några vanliga vändor så gjorde vi även dem på rad över salen, vilket var svårt. Mina händer högg gärna fort, men min fötter kopplade inte på så jag gjorde ett attacksteg på två hugg.
Sedan så körde vi lite hiki. Några vändor med hiki-Men och sedan en av mina favoritövningar, Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do och avslut med Men förbi. Åh, vad jag tycker om den, öven om min hiki inte är så bra, den skulle behöva mer träning än vad den får, så känns det alltid lite bättre i den övningen. Blev vattenpaus sedan och så körde vi ett varv ji-geiko.
Mitt fokus skiftade ganska mycket under varvet. Första var mot Lollo och den var ungefär som den brukar vara tyckte jag. I nästa så blev jag lite för låst och tänkte alldeles för mycket. Sedan så körde jag mot Johanna, sista på ett tag då hon ska flytta, och den blev rätt så bra tyckte jag, taggade till lite i allafall och tänkandet började släppa. Kanske tog ut mig lite väl mycket för nästa person som jag mötte var Anders och där vet jag inte riktigt vad som hände, jag slutade tänka, men på ett ganska bra sätt. Någon gång så blev det till och med så instinktivt med huggen att hjärnan i efterhand fick reflektera vad jag hade gjort egentligen. Sedan blev jag väldigt trött, anfådd och fick magknip (hade problem under hela dagen med magen), men jag slutade inte för det utan fortsatte köra. Det var den mest befriande ji-geikon på evigheter.
Sista ji-geikon därimot blev det inte mycket med för egen del, men jag koncentrerade mig mest med att få ner luft i lungorna och stå på benen. Avslutade med två små Men och mina kändes väldigt bra måste jag säga.
Det jag kände under det här passet var att det var svårt att koncentrera sig på andras kendo och samtidigt ha något slags fokus på sin egen. På nybörjar pass är det lite enklare, deras brister syns tydligare och ofta kör man grund där jag inte behöver tänka så mycket utan bara göra. Med mer komplicerade tekniker så är det verkligen inte lika lätt längre. Så det kändes lite som att jag hittade på roliga övningar, men inte direkt gav någon feedback, helt enkelt för att jag inte såg något speciellt att anmärka på eftersom jag kanske var lite väl inne i min egen bubbla. Det är ju också svårare när alla är på en högre nivå, alla är ju bättre och felen syns inte lika tydligt, men jag ska öva upp mig och träna på att se dem.
Vi bastade efteråt och det var skönt, just idag, just denna vecka, älskar jag kendo väldigt mycket.
Det Positiva: När allt stämmer
Det Negativa: Att vilja, men inte kunna
Awsome!
Over and Out
Denna veckas kendo
Jag har faktiskt uppnått träningsmålet på två pass i veckan denna vecka, och kanske blir det tre beroende på hur söndagen ser ut.
Först i tisdags så var det sjukt många människor på passet, fjorton stycken, plus mig (som mest fick gå vid sidan av) och Anders. Lite för trångt i lokalen, men det gick med nöd och näppe, fick en shinai i ögat vid ett tillfälle, men det gick bra.
Vi övade på fotarbete och sedan börjades det även med attacksteg, bra träning, så mycket svårare att göra attacksteg för sig utan hugg och någons rustning att hugga på. Har väl egentligen inte så mycket mer att säga, kände att jag kunde sempaia lite i allafall, såg några saker, men inte lika mycket som veckan innan.
Idag blev det extrainsatt katapass, special för de som kunde kata 1-7. Vilket vi insåg när vi räknade efter var typ sex personer i hela klubben, så det blev tjejkata med tre tjejer. Bra att köra igenom dem allihopa var det i allafall, jag räknade efter och kom fram till att jag inte kört ordentlig kata sedan november typ. Nu ska vi försöka hålla igång under våren och ha öppna katapass för alla, men man vill ju gärna känna att man har lite koll själv också.
Det gick hyffsat bra med katorna för egen del, lite problem med avstånd och att hålla sig i mitten, så mycket sådant att jobba med. Fnissigt och trevligt blev det i allafall. Sedan dök Anders upp och vi hade tränarmöte som avslutning på kvällen. Vi pratade om fokusen, våra individuella mål och hur vi ska få med så många som möjligt på Sugo. Många planer och förhoppningsvis ror vi det hela i land. Imorgon ska jag göra ett utkast till mitt torsdagspass tänkte jag, så jag har något att börja med.
Det Positiva: Alltid kata
Det Negativa: Lust, ork, fokus
Splittrad, delad, kluven
Over and Out
Först i tisdags så var det sjukt många människor på passet, fjorton stycken, plus mig (som mest fick gå vid sidan av) och Anders. Lite för trångt i lokalen, men det gick med nöd och näppe, fick en shinai i ögat vid ett tillfälle, men det gick bra.
Vi övade på fotarbete och sedan börjades det även med attacksteg, bra träning, så mycket svårare att göra attacksteg för sig utan hugg och någons rustning att hugga på. Har väl egentligen inte så mycket mer att säga, kände att jag kunde sempaia lite i allafall, såg några saker, men inte lika mycket som veckan innan.
Idag blev det extrainsatt katapass, special för de som kunde kata 1-7. Vilket vi insåg när vi räknade efter var typ sex personer i hela klubben, så det blev tjejkata med tre tjejer. Bra att köra igenom dem allihopa var det i allafall, jag räknade efter och kom fram till att jag inte kört ordentlig kata sedan november typ. Nu ska vi försöka hålla igång under våren och ha öppna katapass för alla, men man vill ju gärna känna att man har lite koll själv också.
Det gick hyffsat bra med katorna för egen del, lite problem med avstånd och att hålla sig i mitten, så mycket sådant att jobba med. Fnissigt och trevligt blev det i allafall. Sedan dök Anders upp och vi hade tränarmöte som avslutning på kvällen. Vi pratade om fokusen, våra individuella mål och hur vi ska få med så många som möjligt på Sugo. Många planer och förhoppningsvis ror vi det hela i land. Imorgon ska jag göra ett utkast till mitt torsdagspass tänkte jag, så jag har något att börja med.
Det Positiva: Alltid kata
Det Negativa: Lust, ork, fokus
Splittrad, delad, kluven
Over and Out
Kendo like it should be
Kendodags igen idag. Ytterst nära att jag inte tog mig dit. Hade fika hos mig med scones och hallonkladdkaka precis innan, men Lollo övertalade mig och så tog vi bilen till träningen. Så värt det.
Första en och en halv timman var tillsammans med nybörjarna så mycket grundträning, nyttigt, men icke det roligaste. Vi fick öva mycket på att göra "långa" hugg och öva på att kasta fram shinaien ordentligt. Det var absolut svårast i kirikachi eftersom man ofta har sin rytm som man är bekväm med, men för att bli bättre så måste det ju blir lite obekvämt stundtals. De fick också testa på Do också och för egen del kände jag av en skillnade mot för hur jag brukar hugga Do. Jag tror att det har att göra med att vi gjorde så många Men där shinaien ska gå från mellan skinkorna och fram, i allafall så kändes det som om mitt hugg var mycket mer bestämt än vad det brukar vara. Mycket huggande blev det och även den älskade huggcirkeln på slutet, började känna av att man inte hade Kote på sig utan bara händerna.
Sedan blev det på med rustning för fortsättarna och så körde vi ji-geiko en halvtimme. Jag var allmänt lite för dålig på att ta in vad motståndaren gjorde och leta öppningar, mer att jag besämde mig för ett hugg och körde på det oavsett hur det såg ut. Lite så var känslan i allafall. Det jag vill är att slappna av mer och koncentrera mig mer på att se öppningarna eller möjligheterna. Tekniken är jag ganska nöjd med, men viljan fanns inte riktigt där, kanske för att jag inte ställt in mig i träningsmode under dagen. Behöver lite mer ork också, men får jobba vidare så gott det går under terminen. Några kontringsattacker fungerade bra också.
Sedan blev det stretching och härlig bastu, jag gillar mina kendovänner.
Det Positiva: Tekniken
Det Negativa: Viljan
I çan fly, I am not afraid of flying
Over and Out
Första en och en halv timman var tillsammans med nybörjarna så mycket grundträning, nyttigt, men icke det roligaste. Vi fick öva mycket på att göra "långa" hugg och öva på att kasta fram shinaien ordentligt. Det var absolut svårast i kirikachi eftersom man ofta har sin rytm som man är bekväm med, men för att bli bättre så måste det ju blir lite obekvämt stundtals. De fick också testa på Do också och för egen del kände jag av en skillnade mot för hur jag brukar hugga Do. Jag tror att det har att göra med att vi gjorde så många Men där shinaien ska gå från mellan skinkorna och fram, i allafall så kändes det som om mitt hugg var mycket mer bestämt än vad det brukar vara. Mycket huggande blev det och även den älskade huggcirkeln på slutet, började känna av att man inte hade Kote på sig utan bara händerna.
Sedan blev det på med rustning för fortsättarna och så körde vi ji-geiko en halvtimme. Jag var allmänt lite för dålig på att ta in vad motståndaren gjorde och leta öppningar, mer att jag besämde mig för ett hugg och körde på det oavsett hur det såg ut. Lite så var känslan i allafall. Det jag vill är att slappna av mer och koncentrera mig mer på att se öppningarna eller möjligheterna. Tekniken är jag ganska nöjd med, men viljan fanns inte riktigt där, kanske för att jag inte ställt in mig i träningsmode under dagen. Behöver lite mer ork också, men får jobba vidare så gott det går under terminen. Några kontringsattacker fungerade bra också.
Sedan blev det stretching och härlig bastu, jag gillar mina kendovänner.
Det Positiva: Tekniken
Det Negativa: Viljan
I çan fly, I am not afraid of flying
Over and Out
