tildans

Eftersom jag behövde något annat att tänka på igårkväll än skadade hästar så tog jag mig iväg till kendon. Dessutom hade jag lovat att stött Lollo när hon skulle hålla i passet. Sju tappra var vi som dök upp.

Jag är rätt så nöjd med min insats, blev trött på slutet, men var tungen att hänga i även i den sista ji-geikon även om det var trögt, vissa vill man ge järnet mot. Vad gjorde vi då? Jo, vi värmde upp med lite stora Men och sedan små Men och Kote. Haha, första gången jag körde små Kote mot Mr M så åkte jag in i väggen och höll på att ramma Lollo som hade viloplatsen. Inspirerad bli man i allafall och man förösker alltid var lite bättre och göra sitt yttersta när man kör mot honom. Vi körde också en övning där man skulle leta öppningar och mottagaren skulle stå i sin bästa kamai, sedan om inga öppningar hittades skulle man öppna minimalt någonsans. Den som attackerade skulle attackera så fort man tyckte att det var en öppning. Vi körde också några varianter då mottagaren jagade efter. Sedan blev det lite kakarigeiko och kirikachi, kakarigeikon kändes bra, jag föröskte vara snabb och inte vända allt för tidigt, några gånger blev det tajt.

Körde ett varv ji-geiko på slutet också. Blev kanske lite avvaktande, men är relativt nöjd med mig själv. För första gången på evigheter fick jag köra ji-geiko mot Lollo också. Avslutade med några minuters haisubui innan stretching och sedan bastu. Fortsätta jobba är vad som gäller, målet är två träningar i veckan, verkligen inte omöjligt, mer än så blir svårt att få till i dagsläget, får se hur det blir när jag flyttar Maxim, samtidigt som jag skulle vilja ha i allafall någon kväll och bara vara hemma.

Det Positiva: Häftiga blåmärken
Det Negativa: Onda blåmärken

You can do this!

Over and Out

Igår så var det dags för lite kendo igen. Nybörjarträningen och jag var sempai. De är väldigt många denna termin, vet inte riktigt hur det har gått till, någon speciell marknadsföring har vi inte gjort. Facinerande hur det skiftar termin efter termin. Förhoppningsvis får vi några som stannar kvar även efter denna, men det är ju svårt att veta så här i början.

Övade på att stå, gå framåt/bakåt, hugga Men och Kote och även lite början till kirikachi. Jag fick mest gå på sidan, nyttigt för mig och detta pass kändes det som om jag var lite till hjälp också. Jag såg saker och det kändes lättare att gå in och avbryta övningen och rätta till än vad det har gjort tidigare. Det mest ansträngande var nog att vara mottagare när Anders skulle visa en kirikachi som den ser ut på riktigt i normaltempo eller snäppet snabbare. Det kändes dock bra att vara i Dojon igen. Har börjat fundera på hur jag ska lägga upp det torsdagspass jag ska hålla om ett par veckor. Det är ju ett rustningspass, men jag funderar på om jag ska fokusera på grund i rustning eller ett ”köra-så-mycket-man-orkar”-pass, med risk att det blir jag själv som bryter. Funderar också lite löst på intervaller, det bör ju vara effektivt. Har dock bestämt mig för att inte introducera övningar eller tekniker som inte alla på passet har gjort förut eftersom jag inte är bekväm med att förklara så mycket ännu.

 

Idag var det tänkt att bli kyudo, men icke, får man jobba över en timme och kommer ut till stallet en halvtimme innan man måste åka så blir det till att skippa träningen och hästa sig ordentligt igen. Prioriteringen är Johan, Jobb, Maxim, Kendo och sedan övrig träning. Lite tråkigt, men det är livet jag väljer att leva.

 

Det Positiva: Kendodoft

Det Negativa: Ansträngd muskel

 

You make me smile

 

Over and Out

Efter att ha varit lite omotiverad eller halvsjuk så var det idag dags för riktig kendo igen. Vill man köra kendo på riktigt så är det torsdagar som gäller, och lyckas man då pricka in ett Kallepass så är det aldrig fel heller. Kroppen var väl inte riktigt med på att vilan var över, men vi tog oss igenom det tillsammans. Huvudet var med och peppade en hel del.

Vi hade en ordentlig uppvärmning med både springning och gång där vi också värmde upp armarna, så himla kallt i Dojon nu, speciellt på golvet, så det är skönt när man värmer upp ordentligt. Sedan var det på med rustning och börja köra igång. Vi började med tio renzuku-Men var, tog ett tag för mig att komma igång, så den första omgången blev det mest pannkaka av, men till den andra hade jag skärpt till mig lite i allafall. Sedan började huvudet fokusera lite bättre och jag var mer koncentrerad på min egen kendo. Vi gjorde några små Men också och där fick jag kommentaren att jag ska hålla mig på avstång, spets mot spets och inte smyga in närmare.

Passet hade ett fokus också, de-Kote, vi skulle nöta tekniken helt enkelt. En svår teknik, men väldigt användbar och efter det här passet har jag i allafall en liten aning om hur man ska göra. Övningen gick ut på att en högg Men (och varje Men skulle vara den bästa och snabbaste man kunde, man skulle satsa för att träffa) och den andra kontrade med de-Kote, efter första omgången möblerade vi om och körde i tre eller fyra-grupper på långsidorna eftersom vi var hela 10 stycken! Mr M och Mr A (som inte tränat på år och dag dök upp) och sedan var det en salig blandning av människor. Det man ska tänka på i de-Kote i allafall är att ens egen shinai inte ska försöka gå över den som gör Men utan man ska gå under, dessutom måste man använda sig av handlederna. Jag tyckte att jag fick till det hyffsat i slutet, när jag verkligen koncentrarde mig på mjuka handleder, men så snabb är jag inte. Det var en bra övning att träna fokus på, för man fick liksom skifta fokuset, först perfekta Men-tekniker och verkligen försöka träffa, sedan avslappnade handleder och Kote och sedan en stunds vila och kolla på när de andra körde och ladda om lite.

Vi gick sedan vidare till först kakarigeiko, fem attacker där den femte skulle vara en Ai-Men och sedan bytte man mottagare och även nästa femte attack skulle vara en Ai-Men. Och så ji-geiko på det. Mitt fokus tog lite slut här, jag försökte hålla i och de två första var helt okej ändå. Försökte hitta på lite saker, blev en del Do och även Kote-Do där jag fick till någon som kändes bra. Sedan körde jag mot Mr A, som fortfarande är som en ångvält ibland och jag har fartfarande inte lärt mig att flytta på mig ordentligt, så blev lite bankad på, men jag var inte helt bortkollrad heller, dock blev jag väldigt trött, så den ji-geikon som var efter blev det inte mycket med. Sedan totaltappade jag fokus och även lite ork, men jag får försöka fortsätta träna på det också. Blev ingen ji-geiko mot Mr M idag, men förhoppningsvis dyker han upp fler gånger.

Stretching på det och dusch, ingen bastu för Matilda idag, blir till att gå i säng nu och sova så man orkar med morgondagen.

Det Positiva: Kendo
Det Negativa: Kallt golv

Hai!

Over and Out

Första officiella fortsättarpasset var det i torsdags. Det var riktigt många som dök upp, så det var roligt. Vi körde igenom alla grunder, det vill säga började med att gå över salen och sedan jobbade vi oss vidare med hugg, attacksteg, olika tekniker och avslutade med ji-geiko. Ett rätt så bra pass kändes det som, lite ofokuserad ibland, lite trött på slutet, men ibland så glimmade det till.

Som sagt började vi med att gå och hugga utan rustning, det var väl inga större konstigheter riktigt, men det var jobbigt som vanligt. När vi sedan kom till attackstegen blev det mest stelt och konstigt, mest för att vi skulle ansträna oss och glida med högerfoten först, när vi sedan lade på hugg så skulle glidandet och den uppåtgående rörelsen i hugget komma samtidigt och eftersom man skulle vara snabb så blev det lite jobbigt, men mer handleder är det som gäller.

När vi fick på oss rustning blev det mer fokus på Stora Men, ibland tyckte jag att jag fick till det, men jag fick aldrig någon riktig känsla för det stora-Men vi gjorde i den första omgången. Sedan fick vi en rolig övning, Men-attack, direkt attack migi-Do och sedan ännu en attack på hidari-Do och så Men igen vidare över salen. Jag fick känslan iallafall, ibland kanske jag drämde på lite väl mycket, men de satt ganska bra ändå. På Do behövd ju lite mer kraft, tror jag börjat mesa lite. Vi gjorde även kirikachi där mottagaren ska leda tempot, vilket inte gick så bra, men övning ger ju färdighet. Dock tyckte jag att mina sairu-hugg var ganska bra, lite av kraften från Do-huggen stannade kvar kändes det som. Sedan fick vi också köra kote-Men vilket också kändes bra vissa av gångerna, försökte tänka handleder och inbillade mig att det blev rätt så bra.

Blev sedan några ji-geikos mot slutet, alla skulle ha lite olika fokus beroende på vilken nivå man befann sig på och vem man mötte. Hade man inte tränat så länge så skulle man attackera och attackera och de som var lite mer erfarna skulle inte blockera något, kontring eller inget. Det gick ganska bra i början, den första körde jag mot Anders och då hade jag fortfarande lite ork, försökte också göra lite oväntade saker, mest för att testa. Även i den andra ji-geikon hade jag lite ork och försökte testa lite även om det var svårt. Den sista var väl inte mycket att hurra för, kom lite in i att blcokera ändå, speciellt i vändningarna, kanske för att jag inte vill ha en väldigt mycket större människa inmosad i mig. Sista övningen var två stora perfekta Men, det blev okej hugg, godkända, men inte den bästa känslan jag haft. Sedan blev det stretching och lite prat. Kändes bra att vara tillbaka i dojon, blir städdag på lördag-förmiddag och kanske träning på söndag som planen ser ut.

Det Positiva: Många som tränar
Det Negativa: För liten lokal

Efter träningen kollade jag mobilen och hela världen rasade ihop...

Over and Out

En liten video om kendo jag hittade på youtube när jag surfade runt i helgen. Tycker att den är en ganska bra beskrivning av sporten och vad jag håller på med och strävar imot. Det här är dock japanska mästerskapen och svensk kendo ser väl lite annorlunda ut, men grundtanken är densamma.



Videon är hämtad från The Empty Mind serien om olika budoarter.

Over and Out

Två veckor utan kendoträning visade ge precis det fokus jag ville ha och årets första träningspass kommer förhoppningsvis att visa vägen för fortsättningen. Det är klart att det inte var prefekta tekniker hela tiden, men jag är så jäkla nöjd med det mesta av passet så jag vet inte vad. Jag jobbade på mina fusksteg, när jag var nöjd och de kändes obefintliga gick jag vidare till händerna och upptäckte till min glädje att de inte alls gled så mycket som jag tidigare märkt av. Sedan träffarna, fick till en del på Men och Kote och någon som jag är halvnöjd med på Do (Do är svårt), jag kände mig stark och oövervinnerlig idag.

Vi hade en alldeles lagom uppstart på terminen tycker jag, fyra stycken var vi, tre när Johanna kände av ryggen och fick bryta. Då fick vi köra tregrupp istället och jag tycker att flytet blir mycket bättre då och man orkar också förvånansvärt mycket. Vi gick igenom alla grundtekniker, stora Men, små Men, Kote, Do, både stora och små. Lite extra Do blev det också, man får ju passa på när man är så få och har plats. Kirikachi både med Men och Do, försökte tänka på att hugga mot Men och inte mot shinaien. Blev också lite två-stegstekniker, kote-Men och kote-Do, kände att min kote-Men var helt okej, försökte mest tänka på att slappna av i handlederna och jag tyckte att träffarna blev bra, i kote-Do försökte jag tänka på att behålla avståndet och inte komma för nära på Do. Vi fick köra två kort ji-geikos också. Försökte koncentrera mig på ordentliga tekniker och att attackera. Gick hyffsat, gjorde något så ovanligt som en Kote-Do av bara farten, jag menar, vart kom den ifrån? Jag kände att min teknik var med på resan hela passet och jag ansträngde mig verkligen och fokuserade på mig själv, det var lätt i övningarna, men i ji-geiko blev det jobbigare, då är det ju inte en specifik sak man ska koncentrera sig på utan man måste ju tänka och handla också. Min andra ji-geiko blev lite mer grötig, men tyckte att jag hängde med i det högre tempot något, han som jag körde mot är svårare att styra än den första så det blir automatiskt lite jobbigare (dessutom lite större och starkare) men det kändes som om jag fortsatte köra bra tekniker och det kändes också som om jag hade lite bättre koll än vad jag brukar mot just honom.

Körde som avslutning ipponmatcher, två stycken, den so mvilade dömde tillsammans med Johanna. Det gick bra, men var lite trött så min zanchin var kanske inte den bästa och även fokusen tappade jag lite. Fullt förståligt.

Efter avhälsning bestämdes det att vi skulle göra jobbiga övningar, eller någon (jag) tindrade med ögonen och önskade sig överstegshugg. Fick kanske lit mer än vad jag bad om, mina lår är rätt så sura på mig nu, undrar hur ridningen kommer att gå imorgon. I allafall blev det både överstegshugg, jobbiga iaidostegshugg, killsuburi och sedan satte Pär igång och visade fysövningar så det stod härliga till. Bland annat något slags överstegshopp som höll på att döda mig, låren skakade bara efteråt. Sedan även lite andra varianter som var roliga, men jobbiga. Känner mig genomtränad nu, speciellt som jag släpade en häst uppför och nedför nya klätterbacken tre gånger tidigare ikväll. Men med lite stretching hoppas jag att den värsta träningsvärken håller sig borta.

Det Positiva: KENDO
Det Negativa: Splittrad

On top of the world

Over and Out

Jupp, tydligen är det bara galningar som tränar två dagar innan jul. Jag var ytterst nära att inte åka iväg, men sedan tog jag mig samman och cyklade iväg. Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det, rensade lite tankar och fick lite gladare saker att tänka på.

När jag kom var Kalle alldeles ensam och bankade på junior. Så vi körde parträning och kortade ner passet till en timme, ungefär vad man orkar med när man bara är två. Vi värmde upp genom att hoppa lite hopprep och köra lite grundhugg. Den baotastora suburishinaien kom också fram och så turades vi om med att går varannan länga av salen med den och varannan med min shinai. Min shinai vägde plötsligt ingenting och var relativt okontrollerad, men kul var det.

Då vi fått på oss rustning körde vi lite stora Men, tio var som uppvärmning och så gick vi in på kontringstekniker, de-Kote började vi med, nuki-Do, kote-suriagi-Men, Kote-suriagi-Kote och slutade med Men-suriagi-Men. Det gick relativt bra tycker jag, de-Kote som jag inte alls gjort mycket fungerade ett par gånger, i nuki-Do försökte jag för mycket, gick lite för tidigt och kände mig långsam, den första suriagi-tekniker fick jag också lite kläm på, men de andra två fungerade inte alls med avstånd eller något, men kul med lite sådan övningar som man inte gör ofta och gärna glömmer bort. Vi körde en ji-geiko på slutet också som kändes relativt bra, det jag ska försöka tänka på är att inte reagera så mycket varje gång motståndaren gör någon rörelse. Om man vet om det så kan man unyttja det ganska ordentligt eftersom jag reagerar ganska kraftigt.

Ett plus från denna täning är att jag i princip på alla attacksteg (i allafall när jag var "mottagare") i kontringsövningarna tog ett attacksteg utan fusksteg, vänsterfoten var planterad i marken tills jag sköt ifrån och attackerade. Och det började känns rätt!

Om jag kom tidigare ifrån träningen än en vanligt torsdag? Nej, inte speciellt, vi stretchade och pratade och plöstligt var tiden ungefär den samma som en vanlig vecka. Hoppa att fler dyker upp på nästa pass.


Det Positiva: Träna
Det Negativa: Trötthet

One week until next time

Over and Out

Veckan kendo har bestått av ett endaste litet träningspass i tisdags, där det blev mycket teknik. Och jag är ovanligt nöjd med passet. Visst fusksteget är där, men det känns mindre och mindre för varje gång och detta pass kändes det som om huggen och träffarna var markant bättre än tidigare, inte mycket gallerträffar vad jag kände av och hörde.

När man kör mot människor som inte har tränat så länge kommer man på en himla massa fler saker man ska tänka på också, till exempel det här med att vara rak. Jag är nog ett stort fan av rak kendo, vilket nog är rätt så bra tekniskt, men man blir också väldigt låst och just rak och jag har väldigt svårt för kaoskendo, när man blir bättre så tror jag att det ena inte utesluter det andra. Men iallafall det jag tänkte på var att många träffade lite halvbra, speciellt på Kote, för att de helt enkelt var på väg runt mig som mottagare. Istället har jag fått lära mig att man ska gå rakt igenom (mottagaren ska flytta på sig) och hålla sig på sin linje, då träffar man ofta mycket bättre. Vi körde på med lite stora tekniker av alla de slag och sedan gjorde vi också en del harai, harai-Men och harai-Kote/Kote-Men och det behöver ju jag träna på, det kändes rätt så bra, lite bråttom hade jag ibland bara. På slutet körde vi kakarigeiko med harai och det kändes bra, lite högre tempo och bara köra på.

Resten av veckan förflöt med mycket tankar, men inte mycket mer träning. På torsdagen fanns det inte mycket tid över, jag har jobbat rätt så ordentligt och stallet ska ju hinnas med och sedan ska man någon gång ibland hinna äta också. Mycket kendoprat blev det dock igår då vi hade tränarmöte. Vi pratade mycket om mål, vilka vi har och hur vi ska nå dem och även att vi ska blir bättre på feedback. Det var skönt att höra åsikter och idéer och även försöka sätta ord på sina egna. Jag tänkte att jag skulle lista mina mål här:

-Nidan (första chans SKO i oktober 2012)
-Intiativ till attacker ska ske utan att jag behöver pucha mig och tänka på det varenda sekund av passet, det ska vara naturligt och komma av sig själv. Jag fick ett fint japanskt ord för det av Anders, men jag har glömt vad det hette...
-Det ska vara roligt och jag ska känna att det är okej att inte träna om jag inte vill, det är ju något jag jobbat med hela hösten och jag har kommit en bit på väg.

-Sedan har jag en liten tanke om att ta lite mer ansvar och bli en bättre tränare, lära mig kommentera och ge feedback på ett bra sätt. För jag vet att jag kan, jag kan tänka på hur jag ska säga saker och så kommer någon av killarna och kommenterar precis det jag tänkte på till den personen jag kört mot/tittat på. Bara det att jag behöver längre tid på mig för att se och formulera mig, de fångar upp det betydligt snabbare (många fler års erfarenhet så inte så konstigt). Lite läskigt på senaste passet när jag körde mot en nybörjare och började tänka, hmm, han/hon borde göra så här, hur ska jag förklara? Hmm, kanske så här? Sedan har jag svårt att stoppa en övning och ge kommentarer så jag väntar lite för länge och så kommer Anders och säger ungefär det jag tänkte på, då kände jag att jag kan nog ändå, jag måste bara våga tro på att jag vet vad jag håller på med.

Vi fortsatte att prata om fokus, att man innan passet bestämmer sig för ett område att fokusera på och även utvärdera varje pass (hello bloggen!) efteråt. Vi kommer också att ha lite specielpass ibland på fredagar där vi fokuserar extra mycket på våra mål och att alla som kommer dit är inställda på att fokusera på sig själv och i viss mån på andra för att kunna ge feedback. De här fredagspassen kan man också använda till kata, fys eller vad man nu känner för. Jag tror det kommer att bli bra det här, jag hoppas bara att orken räcker till för alla.

Sedan blev det naturligtvis lite prat om annat också och så gick vi förbi julfesten som var i den andra dojon. En mycket trevlig kväll om jag får säga det själv.

Det Positvia: Kendomänniskor
Det Negativa: Blask

Det finns för mycket i mitt liv att älska...

Over and Out

Åh, vilken fin och härlig träning jag hade idag. Kroppen känns bra (minus en svullen handled, blir så när man övar mycket Stora-Kote) och huvudet känns också bra. En hel del tekniskt som jag är nöjd med också. Sedan att min shinai stundtals viftade omkring lite väl mycket och levde sitt eget liv och typ stötte in sig själv i människors lår, axlar, armbågar och var allmänt utanför rustningsdelarna är ju en annan femma. Jag hävdar bestämt att jag körde kaoskendo, så det så.

Uppvärmning var av den längre varianten som jag tycker är toppenbra! Kalle lade också in lite nackträning, vilket var sjukt jobbigt, men med lite mer sådan träning är det nog till nytta.

Vi hade mycket fokus på grund, eftersom det var ett mixat pass. Så vi körde mycket stora Men med lite olika variander på övningar. Fokus för mig låg på att få en bra träff detta pass, jag kanske tappade det mesta andra, men banne mig att jag hörde rätt ljud ibland. Nu ska vi bara foga samman det hela och även börja tänka på att shinaien ska vara rak och inte vinkla ut sig åt höger ovanför huvudet. Efter Men blev det Kote (vi var hela 11 stycken så Do skippade vi), det kändes bra och jag tog hjälp av linjerna i golvet och tränade på att vara rak, bara för att checka av att det fortfarande sitter. Sedan gjorde vi även Kote-Men, först gåendes och sedan med attacksteg, fortfarande stora tekniker. Jag tycker att mitt avstånd var hyffsat bra, men jag måste öva på att få till lika bra Men hugg i tvåstegstekniken som i den enskilda. Jag tror att det till viss del handlar om avståndet att jag kommer för nära, men inte bara, utan det är något mer jag måste klura ut. I alla tre tekniker fick vi fokusera på att slappna av i axlarna och sänka farten, mycket tekniskt alltså, vilket jag gillar. Vi avslutade första delen av passet med kirikachi, som vi försöker lära om genom att mottagaren ska styra farten, mycket svårt.

Efter vattenpaus blev det ji-geiko för hela slanten. Min första mot Johanna som kändes bra med attacker och annat. Nästa jag körde kändes också hyffsad, försökte variera mig lite, vilket jag fick tips om förra gången och ibland fungerade det, men här någonstans börjar shinaien sticka lite hit och dit. När jag körde mot Kalle satte jag en fin kontrings Kote, men sedan gick luften lite ur mig, speciellt som jag flera gånger tycker det är en bra idé att stå kvar när Kalle kommer dundrandes, dessutom nockar jag mig själv när han skyfflar undan min kote i zubazeiai. Den sista Men som han lät mig träffa lät dock riktigt bra. Ji-geikon efter var jag allmänt lat och halvdöd, sedan blev det min och Lollos tur där jag i allafall försökte lite mer. Men tekniskt sätt kändes det väl inte så bra. Den sista mot Stina var lite bättre i allafall. Sedan skulle vi köra ippon, hmm, i en av fyra kände jag mig taggad och tog poäng, de övriga tre var inte så mycket att hurra för. Den ippon jag fick var en Do, en Do som kom av sig själv, den var verkligen inte perfekt, jag har satt bättre, men den kändes bra, då det var något jag ville göra. Jag letade liksom lägen för Do och när det läget kom så reagerade kroppen utan att jag behövde tänka.

Sedan blev det stretching och bastu och mer prat än det kanske borde. Det är långt över läggdags och jag är hög på kendo igen. Jaja, vi får se hur pigg jag är imorgon.

Det Positiva: Kendolife
Det Negativa: Slöhet

Love the life you live, live the life you love.

Over and Out

För första gången på evigheter fick jag träna Kata! Igår på nybörjarträningen var nämligen första gången de fick testa på. Vi körde 1:an, 2:an och 4:an och det var ett nyttigt pass, det blir inte speciellt ofta som man går igenom till exempel olika kamaier. Dessutom tror jag att det är bra att dela upp katorna i olika moment, så som man gör i början när man ska gå igenom och lära sig dem, även sedan man kan dem. Då tänker man till lite extra och så hittar man ofta något som man kan förbättra. Övade också på den lite högre kamaien man ska ha i kata, eller jag antar oavsett när man nu använder ett bokken.

Det blev två träningar i förra veckan i allafall. Tisdagsträning och söndagsträning, denna vecka var första gången vi slog ihop nybörjarna och fortsättarna på söndagar. Tyckte det fungerade bra, men först lite om tisdagsträningen.

Ärligt talat så minns jag inte jättemycket, fick lite nya saker att fokucera på, bland annat att hålla kvar högerhanden och inte släppa i hugget och låta den glida ner. Passet kändes hyffsad iallafall.

Passet igår minns jag lite mer av. Som sagt första gången med gemensamt pass, endast en nybörjare som dök upp. Mycket grundfokus, tyckte att det blev bra övningar med mycket fokus. Vi körde två gånger var och vannan gång över salen. Stora Men, Kote och Do, Kote-Men. Sedan gjorde vi också lite övningar med kendosteg, Kote-Men framåt och Kote bakåt, byggde sedan på med ett attacksteg framåt antingen Men eller Do. Mycket tänkande på avstånd och framförallt att röra sig fram och tillbaka och vara snabb och stadig. Gick rätt så bra, blev arg på mina händer några gånger bara. Sedan så gjorde vi också kirikachi och så sista övningen var en enda stor Men, man skulle ta tid på sig och fokusera och göra den perfekta Men-attacken. En enda chans och precis när jag gör mig redo och ska göra min ropar Kalle Hajime, han trodde att jag redan gjort en gång. Hmm, mitt i attacken var det också så jag kom av mig lite, men träffen kändes bra i allafall.

Vi hade en kort vattenpaus och sedan fick vi fortsättare köra ji-giko, är nog nöjd med mina första två i allafall, speciellt den mot Lars, jag hade ork och vilja. Sedan dalade det och blev aldrig bättre kändes det som. Mot slutet körde vi små korta matcher. Efteråt fick vi kommentarer av Kalle och han kommenterade främst den sista "matchen" jag gick. Vi kom på väldigt fel avstånd hela tiden och fick inte till rena träffar. Han tyckte dock det var bra de gånger jag försökte attackera mycket på rad, men undrade varför jag inte använde mig mer av Do som jag är bra på. Jag undrar nu det samma, attackerna följde liksom samma mönster, Kote, Men, Kote, medan min måtståndare var väldigt högt uppe med armarna och öppnade Do. Fast i mönster igen. Måste bryta dem och vara mer uppmärksam på vad motståndaren har för sig, vad som är öppet och ej.

Så både upp och ner denna vecka, imorgon är det träning igen och så får vi se hur mycket jag orkar denna vecka.

Idag har jag också ägnat ungefär en halvtimme på att leta resultat av Kendo-SM som gick av stapeln i helgen, utan deltagande från LBK. Förbundets hemsida kan man ju skippa från början tyvärr, den uppdateras väldigt sparsamt och sent. Jag är inte vän med speciellt många kendomänniskor på facebook heller så där kunde man inte snoka runt med framgång. Jag började med stockholmsklubben som arrangerade, men den hemsidan kom jag inte in på. Så gick vidare till Uppsala som inte heller uppdaterat, men väl där fanns en länk till deras twitter som jag bland annat följde EM på. Där kunde jag ta reda på att Wäsby vunnit lagtävlingen (med Uppsala som trea) och att Jimmy Cederwall tog silver individuellt efter Nils Björkegård. Nästa logiska steg var att ta sig till Wäsbys sida och där kunde jag läsa att ett FSKA lag (Stockholm) kom på silverplats i lagtävlingen och dessutom att Michiko Komaki vann damklassen före Michaela Ahlstam. Lite tråkigt att jag inte var på plats och kunde se det själv, för enligt den kendoblogg jag följer (som också uppdaterat från SM såg jag nu på kvällen) var det en trevlig historia. Nåja, någongång ska jag uppleva ett kendo-SM, kanske nästa år om allt vill sig väl, men jag tror att det blir roligare om vi får ihop ett lag från klubben och kan åka några stycken.

Det Positiva: Internet
Det Negativa: Vilja för mycket

Like the best friend ever

Over and Out

Lite mera kendo i bloggen kanske? Maxim har ju vilodag idag så en hästuppdatering får det bli imorgon istället.

Dagens pass: Anders var nyinspirerad efter lägret i helgen och vi fick testa nya roliga och nyttiga övningar. Först uppvärmning ungefär som vanligt, men när vi skulle göra hugg så gjorde vi inte så många i cirekl som vi brukar utan gick istället fram och tillbaka över salen så vi kunde se oss själva i spegeln. Och vi skulle tänka extra mycket på att stanna shinaien där framme och inte stutsa fram och tillbaka som det lätt blir när man värmer upp. Första nya övningen för dagen var varannant hugg tvåhands och varannat enhands.

Då vi fått på oss Men började vi med stora Men och gjorde två gånger var och sedan skifta. Vi skulle tänka på att vara fokuserade på huggen och inte göra av gammal vana. Vi fick sedan testa en övning för att få med vänster fot. Man attackerade in och skulle stanna så att man balanserade på vänster fot med höger i luften på väg framåt. Första omgången gjorde vi med att mottagaren stod stilla och flyttade bakåt när man var klar, men nästa omgång skulle mottagaren gå bakåt med en jämn hastighet och man skulle själv hitta avståndet. Det var en svår övning, jag och min balans gjorde ju inte det hela lättare, men jag förstod vitsen med den. Näst omgång med "vanliga" Men kändes mycket bättre. Jag försökte dessutom tänka mycket på avståndet och att jag träffade bra, några hugg som jag nöjd med.

Vi gjorde Kote också, utan att gå förbi utan bumsa in i tare-tare. Jag försökte vara som en mur, föreställde mig att jag var Nisse. Det gick väl sådär, men förebilden finns ju där i allafall. Sedan gick vi vidare till Do och faktiskt en övning som jag kände igen från damlägret. Men gör seme mot Men och mottagaren går upp och blockerar så istället hugger man Do. Hade lite svårt att få in flytet och jag och Do var uppenbarligen inte överrens idag.

Gjorde också Kote-Men, Kote-Do (mågot bättre Do denna övning) och kirikachi. Sedan gjorde vi också tsuki, stöt mot halsen. Den har jag knappt tränat på alls, testat några gånger i klubben och några övningar på läger jag åkt på. Det kändes ganska bra ändå, bättre än vad det brukar. Träffade inte alltid så bra, men ändå bättre än vad jag minns att jag gjort tidigare, övning ger ju färdighet.

Ett litet filmklipp för att liva upp lite och ett exempel på tsuki, finalen i årets japanska mästerskap:





Som sagt tycker jag att det var en inspirerande träning och mycket nytt och gammat att tänka på. Nu gäller det bara att lyckas fokusera på en sak i taget, men med vilja så går det.

Det Positiva: Genomtränad
Det Negativa: Träningsvärk

One single blow

Over and Out

Jo, lite kendo blev det ju också i helgen. Först så höll jag i en svensexa på lördagen då de ville testa kendo. Jag var inte med så mycket eftersom jag kände av min rygg, men kunde i allafall visa övningar och sedan "döma" i matcherna.

Igår så beslutade jag mig för att nybörjarträning skulle det bli! Varken mer eller mindre. En liten insikt om hur avtrubbad jag faktiskt varit i helgen är att jag inte kände suget att stanna kvar när det droppade in glada lägermänniskor som villa köra kortsvärdskata. Då är det illa. Men filmsoffan och ostkrokarna lockade bra mycket mer och att halvsova på Johans axel resten av kvällen var nog precis vad jag behövde.

Åter till träningen, vi gick igenom grundtekniker, stora Men, Kote och Do och sedan övade vi även på gående Kote-Men-Do och även några kakarigeikoliknande övningar när man skulle köra hela vägen genom salen. Av alla hugg den här träningen var det ett stort Men-hugg jag var nöjd med. Ett. Men det var i och för sig jäkligt bra, det kändes liksom (som det hugget för några veckor sedan mot Anders) i hela kroppen, ljudet var där av träffen. Och att få det bekräftat efteråt av Kalle, som också tyckte det var hårdare än normalt, var skönt. Så jag får väl försöka glömma alla de där andra huggen som var halvdana och fokusera på det som blev bra. Några av serierna Kote-Men-Do fick jag flyt i också, så bara skit var det inte av allt annat. Men det jag ska ta med mig och tänka på är avstånd, avstånd och åter avstånd. Lita på mig själv, jag når, jag kan, för jag når ju, jag kan ju, bara att komma ihåg nästa gång jag står där.

Hade kendolunch med Lollo idag för att höra om lägret. Fick ju höra endel igår när de kom efter passet också, men nu kunde vi prata lite mer ordentligt i lugn och ro. Lite avis blev jag allt, det verkar ha varit ett skönt läger, med mycket nyttiga lärdomar. Vi pratade lite om mål och jag har insett att jag är lite vilsen nu efter graderingen och inte riktigt har något mål. Shodan har varit målet i två år och nu är det plötsligt borta. Jag behöver ett nytt mål, visst hägrar nidan där framme, men att ladda om för det redan nu, det pallar jag helt enkelt inte, jag behöver något mer kortsiktigt och konkret. Jag får börja klura lite på det tror jag minsann. Mycket tankar som far omkring i huvudet just nu, men det är bra, bara jag kan sortera ut dem så småningom.

Det Positiva: Klarare i huvudet
Det Negativa: Misstro

I can, I will

Over and Out

Passar på med ett litet kendoinlägg. Ännu en torsdagsträning som jag lyckats gå på, måste vara rekord, två i rad!

Jag har både positiva saker med mig från passet och en del negativt.

För det första, vi fokuserade mycket på teknik och avslappning under den första halvan av passet. Det var roligt, bra övningar, körde Stora Men, små Men, Kakarigeiko med stora attacker, små attacker, tvåstegstekniker, allt mjukt och avslappnat. När vi körde tvåstegstekniker så körde vi med harai, så harai-Men eller harai Kote-Men tillexempel. Och här till det positiva, jag började känna att de satt, några kändes fina i allafall. Stora Men måste jag fortsätta att jobba på, jäkla fusksteg, jag känner det hela tiden nästan, men idag var en dag när det inte riktigt ville försvinna, men med lite hjälp så fick jag till huggen och handlederna lite bättre, jag ska typ, bredda på armbågarna så att jag inte blir så stel och sedan skjuta ut armarna mer rakare, svårt att förklara, men jag förstår i allafall. Sedan så körde vi också att man skulle kontra en Men man fick imot sig med valfri attack, Ai-Men, Nuki-Do eller De-Kote. Det kändes hyffsat.

Sedan blev det ji-geiko. Den första mot Stina kändes inte så hemsk, vi testade på lite tekniker, till exempel harai och det gick skapligt. Nästa var mot Kalle, som var lite galen idag och min energi var inte riktigt där från början och då blir det ännu jobbigare att ta sig upp. Det blev lite frustrerande, han var fruktansvärt snabb och han är ju inte så liten och man blir väldigt trött efter ett par gånger när han attackerat och man har mött upp. Jag måste verkligen lära mig att flytta på mig. Direkt efter körde jag mot Anders och det kändes rätt så dåligt, jag kände mig mest ointresserad och trög. Nästa två blev inte bättre heller. Till råga på allt har jag fått någon slags spänning/sträckning i ryggen. Blä på ett sådant avslut, men man kan ju inte vara på topp jämt.

Det var kul och skönt med lite bastu efteråt i allafall. I helgen åker halva instruktörsgänget på läger i Uppsala. Själv ska jag hålla ett pass för en svensexa på lördag.

Det Positiva: Tekniker
Det Negativa: Frustration

Would you take me home?

Over and Out

Har ju glömt att berätta om torsdagsträningen jag lyckades släpa mig iväg på.

Jag är riktigt nöjd med min fokus, jäklar var jag fokuserade ibland och verkligen försökte. Övningarna var inte alltid klockrena, alla attacker var inte perfekta, men jag var medveten om jag vad gjorde och kämpade på. Jag tror att under den perioden jag tränade som mest blev lite för nonchalant och mer avtrubbad. Vi hade mycket handledsträning denna gång också och övade på mer kaoskendo och bli kvickare, det är något jag har svårt för och inte riktigt min stil, i vissa avseenden tror jag att mitt huvud passar iaido bättre med perfektion, men ibland är kaoset det enda som kan lugna en efter en stressig vecka. Vi gjorde bland annat övningen, finta yakou Do, hugga migi Do och Hiki-Men. Sedan gjorde vi också kaichi-Men, man fick ett Men hugg imot sig och kontrade med en kaichi-Men, mycket handleder som skulle in och vara med där.

Vi körde lite ji-geiko också, mötte lite olika personer, en del som jag inte kört mot på ett tag, måste gå mer på torsdagspassen, alla blir så mycket bättre hela tiden, kul att träna då. Körde en ji-geiko mot Anders som kändes hyffsad och en sista mot Lollo som väl var sådär, rätt så trött mot slutet. Inte fick vi sluta när vi tagit av oss rustningen heller, tjugo upphopp fick vi göra, uppfriskande.

Lite härlig bastu blev det efteråt med trevliga människor och naturligtvis kom jag hem en timme senare än jag tänkt, men det är torsdagar i ett nötskal de.

Det Positiva: Torsdagsträning!
Det Negativa: Snubbla på hakaman

Fighting Spirit

Over and Out

Det har inte blivit så mycket kendo denna vecka. I söndags blev det bio istället, i tisdags var jag i och för sig på nybörjarträningen och var sempai, men tränade inte hela passet eftersom de var jämna par. Fick vara med lite i slutet i allafall och öva attacksteg, Anders tyckte att det lät som om jag försökte stampa mig genom golvet.
Så istället fortsätter vi utvärderingen av SKO.

Tänkte slänga in några ord om damklassen också. Där förlorade jag båda matcherna med 2-0.
I den första mötte jag en tjej från Uddevalla som jag aldrig träffat förut. Det jag slås av när jag kollar på denna match är att hennes zanchin är bra mycket bättre än min. Jag håller inte ut kiaiet speciellt och jag går förbi, men vänder mig väldigt snabbt och liksom sticker inte iväg ifrån min motståndare. Jag slås av att det ser ut som om jag inte tror alls på mina attacker. Den här matchen kändes inte vidare bra heller, men, men, man måste ta sig igenom sådant också och lära sig hantera det.



Sista matchen körde jag mot damlandslagets kapten. Hon är superduktig och väldigt respektingivande. Det går väldigt fort (fortare än vad det kändes), men jag är ändå mer nöjd med den här matchen än den förra. Känslan var ändå en annan i denna match, jag vet inte varför, så är det bara.



Det är svårare att köra damklass eftersom man lätt hamnar i en pool med landlaget i (samma kommer det att bli nästa år med A-klass), men mycket roligare. Chansen i b-klassen att man möter någon mycket fysiskt starkare och större (längre) är ganska stor, det behöver inte betyda att de är bättre än mig eller har bättre teknik och jag kan fortfarande ta poäng på dem, men det är inte lika rolig kendo. I damklassen är de flesta i en ganska lagom storlek, samma som mig alltså och då känns det som om kendon blir mer "rätt". Jag vet inte riktigt vad jag svamlar om, men damklass är kul är nog vad jag vill säga, tur att man inte graderar ur den!

Det Positiva: Bra känsla
Det Negativa: Dålig känsla

Ladys night

Over and Out

Jo, ibland är det enda som riktigt hjälper för att att få ut sina irritationer och spänningar ett kendopass som lämnar en med blåmärken på diverse ställen och med en skön känsla inuti kroppen att man verkligen, verkligen försökt.

Hela dagen har jag faktiskt känt suget efter att åka på kendoträning. Inte ofta det händer på en torsdag, men hela denna vecka har jag kännt mig ovanligt stark och pigg. Så iväg bar det! upp för långa backen och framme vid Dojon bromsar Lollo in strax efteråt. Totalt blev vi fem på passet som leddes av Anders, Lars dök upp för andra passet i rad och vår spanska utbytesstudent kom också.

Min irritation som låg och bubblade kunde jag kontrollera i början av passet och fokusera på rätt sätt. Vi gjorde lite grundövningar, stor Men, kote-Men, Kote-Do. Sedan gick vi över till lite "roligare" övningar, Yakuo-Do var det dags för. För de som inte tränar kendo, i vanliga fall hugger man Do på motståndarens högra sida, men Yakuo är den andra sidan, alltså "fel" sida och betydligt knepligare. Vi körde att man skulle hugga Kote och sedan gå för Men, mottagen lyfter upp för att skydda och man hugger Do och första omgångarna gick vi förbi, sedan gjorde vi så att man istället skulle röra sig lite bakåt när man högg Do, vilket är lättare och mer naturligt och sedan fick man en Men imot sig och så skulle man kontra med nuki-Do. Sist vi körde Yakuo så fick jag två hugg mot mig som träffade rätt illa och då menar jag inte att det gjorde lite ont och blev blåmärke, två på raken träffade precis ovanför kanten av Do, vet inte vad för nerver som finns där, men det gjorde så ont att jag både skrattade och grät på samma gång, lite läskigt. Idag hände det som tur var inte, lite felträffar blev det, men bara så att det gjorde lagom ont och som mer spädde på min ilska. Men jag tror det var bra, i allafall vid dessa tillfällen. När man vet vilka hugg man ska göra så är det lagom att vara lite arg, men man måste kunna fokusera ilskan till att hugga. Ett problem som kan finnas är att man inte vågar hugga ordentligt, med lite islka så brukar det gå bättre. Så övningarna är jag nöjd med, de var absolut inte perfekta, men jag kände att jag hade mer koll än sist vi högg den har typen av hugg.

<3

Plötsligt var det dags för ji-geiko och jag tror att jag kanske eldade upp mig lite väl mycket för i den första så var jag arg på riktigt och ganska elak. Sedan fick jag vila och när jag skulle köra mot Lollo så är det svårt att vara arg så då gick det ganska bra. Mot Lars så var jag rätt så trött och lite arg igen. Och mot Anders kändes det som om jag var helt tom i huvudet, inte visste riktigt vad jag gjorde och viftade omkring, men han sa att jag körde bra och att det inte fanns någon rolig att köra mot längre för alla var så bra. Så det är inte alltid så illa som det känns, även om man står som ett fån och stirrar när Men är öppen.

Vi hann med att stretcha och prata lite och bastun var på så vi flyttade konverationen dit. Åh, bastu, what would I do without you? Alldeles för länge sedan kände jag det gjorde definitivt sitt till att höja humöret. Vi hade lite tjejbastu också på slutet medans killarna duschade. Sedan blev det så att vi stannade kvar ännu lite till utanför Dojon och pratade, och så pratade jag och Lollo på hemvägen så nu är jag på toppenhumör. Mina vänner är de bästa!

Nu ska jag inspektera blåmärken och sova lite, sista arbetsdagen för veckan imorgon!

Det Positiva: Vad annars om inte kendo?
Det Negativa: Springa in i shinaier

What would I do without you all?

Over and Out

Riktigt seg dag idag, försovning, lite småirriterad på jobbet och sedan vänta i 45 minuter tills jag äntligen fick mina vinterdäck och kan sluta oroa mig för att inte kunna köra bil snart. Däcken ska på i helgen och då är planen att vilken ska tvättas och fejas och så får det gärna bli minusgrader nu.

Det som lyste upp dagen var två saker.

Det första var kendoträningen, idag så gick vi igenom Dai ichi kihon igen, vilket inte är allt för ansträngande för kroppen (men väl för huvudet om man är ovan), efter de gjorde vi bårde vanliga och do-kirikachi, Anders fick säga till mig att göra ordentlig eller "på riktigt" och inte i så långsamt och noggrannt tempo som han visade för nybörjarna. Sedan fick de också sätta på sig Kote för första gången och så gjorde vi små Kote hugg och även Kote-Do, vi testade också kote-kirikachi, haha, det var spännande, tror att jag bara gjort den en gång tidigare, det var roligt! Och de har verkligen blivit duktigare, jag tror att jag ser det tydligare den här terminen, vilka framsteg de gör, snart så blir det på med Men och om några månader är de fortsättare också. Vi avslutade med haiasuburi, både vanliga och Men-Kote-Men-haiasuburi, mycket mysigt.

Det andra som lyste upp dagen var veckohandligen. Att handla är väl inte det roligaste man kan göra, men med lite planering så räcker det med en timme, en gång i veckan (. Förom inte chokladen tar slut vill säga) oss är det ofta tisdagskvällar. Och Maxi vid nio en tisdag är ganska mysigt. Folk lullar omkring handlar i sin egen takt och det finns inget som heter trängsel eller kö. Nu använder vi oss av självscanningen också, vilket är ohyggligt smidigt så det går som på dans. 

Tisdagar är också seriekväll, 2 1/2 Men och How I met you mother brukar vi kolla på, och med lite te och macka på det så avslutades kvällen riktigt bra. Det mesta av teet har också fått bostad i en teburk så vår tehylla ser riktigt mysig ut. Funderar på att ha tekväll snart, det går ju inte åt så himla mycket och om man vill köpa nya sorter så måste man ju göra sig av med lite av det gamla först. Något att fundera på.

Det Positiva: Äntligen vinterdäck!
Det Negativa: Skräp i ögat

Jag kan göra allt du kan.

Over and Out

Det blev ett tretimmars pass idag med kendon. Först nybörjarträning och Kalles nya fokusering är handleder, så vi övade lite harai och annat nyttigt. Även grundsteg och hugg, do-kirikachi och vanlig kirikachi.

Tacksam att jag fick det passet att öva lite extra på. Jag och nya eller denna gång ovana tekniker trivs inte så bra tillsammans de första gångerna, men nu var jag ordentligt uppvärmd när fortsättarpasset började. Vi fortsatte med handledsfokus. Jag, blev trött, det var jobbigt, i vissa stunder ville jag bara kasta shinaien och sätta mig på golvet med min frustration och stirra. Men, som Kalle sa, det blev bättre och jag gör det svårare för mig själv än vad det är, därför blir det så jobbigt.

Vi gjorde en hel del roliga övningar i allafall. Harai-kote-Men, makeotochi (?) Kote-Men, Hiki-Do-Men, finta Do på ena sidan, hugga på andra och hiki-Men. Fick även göra en övning där mottagaren skulle hålla shinaien i mitten typ och så skulle man attackera en sairu-Men in, sedan fortsätta med attack efter attack, Men, Do vad man än ville, men attack på attack, jag tror att den här övningen är väldigt nyttig. Hiki-övningarna kändes väl sådär för mig, men fick till några när jag inte träffade totalt fel. Även övningen med många attacker på rad var svår, kom på lite underliga avstånd och så. Makeotochi har jag nog bara gjort en gång tidigare, men jag kom ihåg vad jag lärde mig då och drog ner tempot lite. Sista gången körde jag mot Kalle och fick lite mer tips, jag ska tänka Under-Över-Upp och shinaien ska liksom snirkla sig. Det kändes bra ett par gånger där, så jag blev lite gladare. Blev tre ji-geiko på slutet, den sista mot Lollo, det var nog den bästa, det kändes bra, men jag var trött. Inte helt hundra ännu, men jag tar mig dit, sakta men säkert.

Efteråt blev det pratstund i samlingsrummet och sedan cykeltur hem, med obefintliga bromsar, men trevligt sällskap!

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Ont i tån

Come on, you can!

Over and Out

Hmm, undrar om det här är den första poolmatchen i b-klassen? Och den jag visade förut var den andra? Strunt samma, det är en poolmatch från b-klassen på SKO 2011 i allafall.



Det jag är mest nöjd med i denna match är att jag tog en poäng, en Do-poäng! Jag älskar Do! Mest missnöjd är jag nog över att jag inte lyckas behålla ledningen. Men det är lite som om luften går ur mig när jag tar poäng. Eller så var det så att han inte var riktigt vaken innan och plötsligt inser att han ligger under och börjar köra bättre. Jag vet inte, lite tråkigt var det i allafall.

Kom tvåa i poolen och min utslagsmatch verkar inte ha fastnat på film, den förlorade jag i allafall mot han som sedan tog silver. Och det är samma där, jag är lite besviken, för det kändes inte så svårt, det kändes inte som om han var superduper mycket bättre än mig, jag borde ha kämpat lite mer. Men, men, mina poäng är jag nöjd med i allafall.

Mycket viftander med shinaen är det även i denna match och tycker att jag är lite framåtlutad och när jag kollar lite noggrannare på träffarna så hamnar de väldigt långt in på shinaien. Fastnar ganska mycket inne i varandra också. Så avstånd, avstånd och åter avstånd måste jag jobba på och gå förbi!

Det Positiva: Do
Det Negativa: Avstånd

Fly like the wind


Over and Out