Fokus är ordet för dagen
Vi fortsätter innan jag däckar. Hemma från stallet försökte jag komma på lite lama ursäkter (trött, tjock i halsen osv), men ett sms ändrade på det hela och jag pallrade mig iväg till kendoträningen. Bra var väl det och skönt att inte ångra sig i efterhand. Just nu känns det helt otroligt att i den mest intensiva kendoperioden tränade jag konstant minst tre pass i veckan. Hur hann jag egentligen? Denna vecka blev det ju två i allafall och nu är den kendoförbud till nästa vecka.
Martin som höll i passet idag, sju personer på plats och det blev ett teknikpass. Lite avancerade tekniker och fokus på mjuka handleder. Jag själv bestämde mig för att hålla fokus, inte lata mig i smyg och försöka tänka på andningen. Andningen gick bra i uppvärmningen, sedan tappade jag den lite. Men fokuset låg kvar på ett bra sätt under större delen av passet. Var så att vi gjorde en teknik tre gånger var, sedan roterade vi, eventuellt lite kommentarer och så gjorde vi samma teknik igen. Inför varje ny teknik samlades vi i mitten och Martin gick igenom lite, de här små mikropauserna tror jag gjorde att man orkade hålla ihop lite mer, det var ett ansträngande pass, men med alla de små återhämntningarna så orkade man hålla fokus och hitta tillbaka till andningen. När man byter övning ofta så måste man vara lite mer på allerten också.
De tekniker vi gjorde handlade om harai och suriagi. Harai är attacker där man på något vis får mottagarens shinai ur vägen. Till exempel harai-Men, harai ovanifrån och sedan Men eller harai-Kote, harai underifrån för att öppna upp kote. Dessa gick rätt så bra, har övat på dem tidigare, att tänka på är att harai inte ska komma från sidan. Dessa blir som tvåstegstekniker, antingen med två eller ett attacksteg. Vi gjorde sedan harai-kote-Men, gick också hyffrat, men små attacksteg och mjuka handleder är denna teknik ett utmärkt exempel på.
Gick över på suriagi, kote-suriagi-Men, avstånden började strula en del, men någon kändes hyffsad. Nästa var Men-suriagi-Men, tror att det mest var avstånden som strulade och att det är en svår teknik. Den avslutande övningen var att man skulle stå i tsubazeriai, förbereda hiki bakåt, glida upp på mottagarens shinai, trycka nedåt så att Men blir öppen och hugga hiki-Men, efter lite övning gick det ganska bra, men mer övning behövs, till min glädje fungerade attacksteget bakåt bättre än väntat.
I ji-geikon sedan så körde jag mot Lollo först, försökte testa lite av teknikerna och det kände rätt så bra. Sedan Martin, jag försökte ta intiativ och attackera, men blev lite stillastående, lite blev bra i allafall. Kort vila och sedan körde jag mot Jordi, här försökte jag testa lite mer, fortfarande fungerade inte så mycket, men jag blev inte så där lat som jag lätt bli efter några ji-geikos. Avslutade med kakarigeiko, ordentlig stretching och sedan lite bastu.
Det Positiva: Teknik
Det Negativa: Stelhet
Kendopeople in my heart
Over and Out
Martin som höll i passet idag, sju personer på plats och det blev ett teknikpass. Lite avancerade tekniker och fokus på mjuka handleder. Jag själv bestämde mig för att hålla fokus, inte lata mig i smyg och försöka tänka på andningen. Andningen gick bra i uppvärmningen, sedan tappade jag den lite. Men fokuset låg kvar på ett bra sätt under större delen av passet. Var så att vi gjorde en teknik tre gånger var, sedan roterade vi, eventuellt lite kommentarer och så gjorde vi samma teknik igen. Inför varje ny teknik samlades vi i mitten och Martin gick igenom lite, de här små mikropauserna tror jag gjorde att man orkade hålla ihop lite mer, det var ett ansträngande pass, men med alla de små återhämntningarna så orkade man hålla fokus och hitta tillbaka till andningen. När man byter övning ofta så måste man vara lite mer på allerten också.
De tekniker vi gjorde handlade om harai och suriagi. Harai är attacker där man på något vis får mottagarens shinai ur vägen. Till exempel harai-Men, harai ovanifrån och sedan Men eller harai-Kote, harai underifrån för att öppna upp kote. Dessa gick rätt så bra, har övat på dem tidigare, att tänka på är att harai inte ska komma från sidan. Dessa blir som tvåstegstekniker, antingen med två eller ett attacksteg. Vi gjorde sedan harai-kote-Men, gick också hyffrat, men små attacksteg och mjuka handleder är denna teknik ett utmärkt exempel på.
Gick över på suriagi, kote-suriagi-Men, avstånden började strula en del, men någon kändes hyffsad. Nästa var Men-suriagi-Men, tror att det mest var avstånden som strulade och att det är en svår teknik. Den avslutande övningen var att man skulle stå i tsubazeriai, förbereda hiki bakåt, glida upp på mottagarens shinai, trycka nedåt så att Men blir öppen och hugga hiki-Men, efter lite övning gick det ganska bra, men mer övning behövs, till min glädje fungerade attacksteget bakåt bättre än väntat.
I ji-geikon sedan så körde jag mot Lollo först, försökte testa lite av teknikerna och det kände rätt så bra. Sedan Martin, jag försökte ta intiativ och attackera, men blev lite stillastående, lite blev bra i allafall. Kort vila och sedan körde jag mot Jordi, här försökte jag testa lite mer, fortfarande fungerade inte så mycket, men jag blev inte så där lat som jag lätt bli efter några ji-geikos. Avslutade med kakarigeiko, ordentlig stretching och sedan lite bastu.
Det Positiva: Teknik
Det Negativa: Stelhet
Kendopeople in my heart
Over and Out
Kommentarer
Trackback
