The way we are
Torsdagen fortsatte med kendoträning, något opeppad och med söndagens träning i färskt minne. Men det blev faktiskt bra tillslut och jag fick bekräftelse på att det är i min fokus det brister. I söndags tappade jag fokusen på mig själv när jag gick bredvid och kollade på nybörjarna. Idag ställde jag in fokus under påhälsningen och den höll, längre än vad jag trodde och bättre än jag väntade mig.
Vi började passet med lite teknikträning. Seme-Men, Seme-Harai-Men, Seme-Kote-Men, Seme-Men-hiki-Men, Seme-Men-hiki-kote och Do förbi. Mycket kombinationer, vilket fick mig att skärpa mig lite, försöka jobba med vänsterhanden och vara avslappnad. Det mesta kändes bra, hikin blev väl lite sådär, kände väl inte att jag styrde och bestämde i tare-tare, men, men, man kan ju inte vara bra på allt. Vi körde även kirikachi, det kändes lite tungt, men hyffsat också, får se till att köra lite mot Lollo under lördagen bara för att slappna av lite mer.
Efter en vattenpaus var det dags för ji-geiko. Jag fick börja mot Anders, vilket var skönt, då finns orken där och jag har inte hunnit tappa fokus ännu. Jag försökte att inte tänka så mycket, mest testa olika saker, kontra och inte vara inaktiv och för en gångs skull kändes det bra. Anders sa att jag skulle köra på samma sätt på söndag och det ska jag försöka med. Sedan roterade vi vidare och fokuset höll sig bra, försökte träna mycket två-stegstekniker vilket gick relativt bra, fortsätta med kontringarna. Mot en som är väldigt lång så blev jag lite mer defensiv, hans hugg kommer ganska rätt uppifrån på Men, vilket kan göra ont, så jag försökte tänka att nu möter jag någon stor kille i tävlingen och hur ska jag agera då. Försöka hålla avstånd, attackera lite, men främst kontra och inte, INTE fastna i tare-tare, totalt livsfarligt mot någon som är så pass mycket större än jag. Jag kände mig hyffsat nöjd ändå. Sedan hade vi gått ett varv och så var det Anders igen, vi körde ett till varv med korta ji-geikos, inte lika fokuserad, men ändå mer än vad jag förväntade mig. Och armarna orkade hålla i shinaien hela vägen, men sedan var jag slut.
Lite stretching, prat och förberedelser senare så var passet slut. Och imorgon far vi iväg på äventyr. Men först ska jag sova, tillbringa förmiddagen i stallet och verkligen njuta av denna helg som kommer.
Det Positiva: Flyt
Det Negativa: Stelhet
Thats the way we are
Over and Out
Ofokus och Kata
Söndagsträningen har jag inte mycket att säga om, först så var vi ojämna par så jag fick gå bredvid, inte mig imot, men man får ju ställa om sig lite. När det sedan var dags för ji-geiko så fick jag aldrig till något riktigt fokus. Det märktes nog inte så tydligt förrän jag körde mot Anders och plötsligt insåg att jag inte alls hade någon aning om vad jag höll på med och var jag skulle fokucera på. Så känslan efter passet var väl sådär tyvärr, men bara att försöka lägga det bakom sig och se framåt. Nåja, om en vecka vet jag om jag tränat och fokucerat tillräckligt, inte mer med det.
Idag hade jag och Lollo stämt träff för att träna igenom katorna. Det kändes å andra sidan helt okej. Det är vägen dit som är det jobbiga. Sedan blev det lite prat om helgen och gradering och lite annat smått och gott. Börjar inse att jag ska tävla A-klass för första gången, började funder idag på vilka man kan tänkas möta och blev lite darrig. Jag har mött landslagstjejerna i flera år i damklassen och de är ganska respektingivande och skrämmande, men nu kan det dyka upp landslags-killar också (plus en hel del höggraderade från utlandet) plus alla de andra duktiga dangraderad vi har i Sverige. Så nu fick jag något annat att tänka på istället för gradering och det kanske är bra.
Det Positiva: Flyt
Det Negativa: Oflyt
One single blow
Over and Out
Kendo
Torsdagsträning igen och som jag längtat efter den. Eller ja, lite blandat kanske. Veckan har varvats med längtan och mardrömmar, planering inför SKO och förväntan över vilken awsome helg som väntar. Oavsett hur det går ska jag försöka njuta ordentligt. Nåja, en vecka kvar och Kalleträning igen. Förra veckan var vi bara två på passet så kul med lite fler människor, sju stycken var vi alldeles lagom många.
Jag bestämde mig för att fokusera på att slappna av i axlarna. Sedan kom det in lite hållning allt eftersom passet fortskred också. Vi började med fokus på stora Men, två attacker var, två gånger, fokus innan, en bra attack och så zanchin efter. Det kändes lite blandat, kände mig lite ovan vid shinaien i början på något sätt. På samma sätt gick iv över till små Men och slutligen Kote-Men. Jag tyckte att jag höll fokus bra, avslappningen kom också efterhand att bli bättre. Några Kote-Men kändes liksom inte ansträngande. Sedan är man såklart inte nöjd med varje attack, men jag känner att ska jag börja plocka isär min kendo igen så är det inte riktigt läge nu innan SKO. Vi får se vart vi står efteråt.
Sedan fick vi vattenpaus och gick på ji-geiko. Första körde jag mot Kalle och det kändes ganska bra, Jag var fokuserad och försökte mig på lite saker. Sedan var det Lars och så Lollo. Jag och Lollo hade nog vår roligaste ji-geiko på ett bra tag. Det fungerade rätt bra här också med tekniker och så och jag försökte att inte fastna i tare-tare så mycket. Och så var det Anders, jag var lite trött, men tycker att jag ändå höll fokus lite i allafall. Sedan var min nästa mot Erik, men där tog det stopp, vet inte riktigt varför det hände, men först kände jag mig lite illamående och så fick jag ett rätt hårt Men-hugg på sidan av huvudet så det började snurra lite. Avstod de sista två ji-geikosarna, det kändes bättre efter en stund när jag fått sitta ner så det är ingen fara, men tråkigt när sådant här händer, speciellt på ett pass när känslan är så pass bra som den var, då vill man gärna fortsätta.
Vi stretchade lite efteråt, bastade och sedan lyckades det bli en liten pratstund också, kom inte hem förrän vid halv tolv. Trött och nöjd.
Det Positiva: Fokus och känsla
Det Negativa: När kroppen säger nej, men huvudet säger ja.
It is you and me
Over and Out
Kendo like ti should be.
Kendon då... I och med avtrillningen i söndags blev det inte någon träning på kvällen, fick bannor av en viss kendotränare som också vill ge mig ridförbud fram till SKO. Nåja, ska ta det lugnt och inte äventyra något, men rida måste jag ju göra :)
På torsdagen kände jag mig dock tillräckligt bra och gav mig iväg (voltaren och elastiskt bandage is da shit). Kalle kom och höll i passet och var lite taggad efter några veckors uppehåll. Uppvärmning gick bra, kunde inte springa med höga knän eller nå golvet med händerna, men allt annat gick fint.
Teknikträningen gick också fint, övade lite på harai och kände att det gick hyffsat. Bara jag tog de lugnt och "stannade upp" så kom jag på bra avstånd. Måste öva lite på att få till kraften så att shinaien verkligen flyttar på sig också, utan att rörelsen blir för stor och långsam, bättre tenutch med andra ord. Kirikachi gjorde vi också några och för en gångs skull kändes det bra. Kände mig så avslappnad som jag vill vara och flytet fanns där.
När vi kom till ji-geikon började jag miot Kalle och det gick bra fram tills att han kom dunsande in i mig och jag stod imot och då högg det till i benet, bara att avbryta. Men benet kändes som vanligt sedan så det blev inte värre. De andra körde vidare med ipponmatcher och jag fick dömma lite. Efteråt så bastade vi och hade det trevligt en stund.
Igår så blev det kendo igen, jag och Lollo gav oss iväg till Jönköping för träningsdag tillsammans med Huskvarna, Malmö och Växjö. Efter en felkörning kom vi rätt också (heja LBK) och fick träffa på Johanna igen som numera bor i Nässjö och börjat träna med Huskvarna. Jättekul att se henne igen!
Johanna!
Första passet var grunder. Först så ägnade vi ungefär en timme åt fotarbete och attacksteg. Jobbigt, men som alltid välbehövligt. Fick också lite tips på hur man kan lära ut attacksteget, lägret var för alla nivåer så det var allt från nybörjare till dangraderade. Kommer definitivt dra med så många som möjligt till nästa gång.
Sedan fick vi dra på rustning och köra lite tekniker och lite ji-geiko. Det kändes bra, körde både mot några som nog inte kört så länge och försökte då köra två-stegstekniker och inte blocka så mycket. Sedan körde jag mot Johanna vilket var kul och så mot två som är rätt så bra från Huskvarna. Försökte att inte vara passiv, lära mig läsa sanbbt och hitta på lite olika saker. Tyckte att jag varierade mig bra och ibland fungerade det och ibland inte. Spiriten kunde varit något bättre som alltid.
Efter lunch (som var mycket god taimat) och lite umgänge med trevliga kendomänniskor så var det dags för eftermiddgspass. Kata stod på schemat, vi hann med ett, två och tre. För egen del hade jag nog gärna hunnit med några fler, men det är nyttigt att köra mot andra som inte riktigt kan också. Men det skulle hinnas med gradering också så är det på läger.
Bogu på rad.
Efter graderingen som vi tittade på skulle det bli träningsmatcher vilket inte kändes så där jättesmart för egen del. Har ingen som helst lust att möta någon som är supertaggad och matchinställd med en sträckning i benet som riskerar att bli värre. Så jag gick och sa till att jag hade en liten skada och inte vågade riskera något. Nämen så bra, då får du öva på att vara domare istället. Så det var vad jag gjorde, svårt, jobbigt och klurigt, men det gick ändå ganska bra. Jag tycker ju att det är svårt att se poäng och är lite seg med att avgöra, men det svåraste var ändå att hålla koll på de andra domarna och vart man skulle befinna sig. Nåja, lite kul var det ändå.
Trötta packade vi sedan in oss i bilen och körde tillbaka till Linköping. Huskvarna ska flytta sina träningar till söndag eftermiddag nu och både Lollo och jag är sugna på att åka ner någon gång snart igen och träna med dem. Det tar ju ändå bara en dryg timme med bilen. Och det går tåg om man skulle vilja också.
Återhämtning med ostkrokar och naturgodis i soffan.
Det Positiva: Stunder at känsla
Det Negativa: Finns viljan?
Kendo in my heart
Over and Out
Någon sorts helg.
Ha, jag som hade värsta många bloggidéerna för denna helg som jag tänkte knopa ihop. Böev inte mycket gjort av något. Jag har nämligen ägnat den mesta av helgens tid åt att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Värst var det på lördagen, fungerade rätt så bra att jobba fram till lunch, men sedan blev det dimmigt och håglöst kan jag säga. Släpade mig ut till stallet, insåg det omöjliga i att rida, men lyckades ta en långsam promenad med Maximen, cirka en halvtimme. Kändes lite bättre att få lite luft.
Väl hemma på kvällen efter en liten dusch och en god middag som sambon lagat kändes det tyvärr inte bättre. Blev dock väldigt glad och varm i hjärtat när det dök upp en skål med naturgodis som jag kunde knapra på under en filt i soffan. Däckade i sängen halv tio och sov i princip utan uppehåll. Någon gång på morgonen vaknade jag, drack vatten och svalde en tablett för att sedan sova ännu mer. 15 timmar blev det totalt, men då var jag nästan pigg. Ingen feber i allafall. Snorig och hostig var jag, men efter "frukost" åkte jag ut till stallet. Kändes som om jag gjorde alla sysslor i slowmotion, men det gick ganska bra ändå.
Blev en tur runt fältet med Maximen, vi var fyra som skulle rida ut, men två ville rida lite snabbare så de red i förväg för ett snabbt varv och sedan om (när) de kom i fatt oss tänkte de ta det lite lugnare. Jag och den andra tjejen som skulle rida lite lugnare (hon för hästens skull och jag för min egen) skrittade iväg och det flöt på bra, när vi nästan tänkte oss att vi skulle trava lite blev hennes häst rädd för något och började krångla. Hon hoppade av efter ett tag och ledde och de andra två kom ifatt så vi var fyra som fortsatte varvet runt. Tillslut var alla på hästryggen igen också. Maximen skötte sig fint, lite ivrig och väl pigg kanske, men det är förståligt då jag inte ridit ordentligt sedan träningen i torsdags. Han blev lite stressad vid stora vägen då vi red åt det håll där bilarna kommer och kör om, men han skötte sig bra, bästisen var ju med som man kunde söka trygghet hos. I slutet skulle vi trava lite, Maxim blev lite tossig och ville tävla, galopperade lite på stället och hade sig. Överskottsenergi han hade nog gärna tagit ett varv till i högre fart. Så fort jag mår bättre ska vi ut och galoppera, nu hoppas jag bara att jag är tillräckligt bra imorgon för att rida lektion. Vi får se helt enkelt.
Var iväg en sväng till Dojon på kvällen och gjorde mitt första försök på att vara graderingsdomare. Det var väl min största insats under kvällen, annars gick jag bredvis lite och petade.
Nu tror jag att febern är tillbaka så jag ska ta och krypa ner i sängen igen och hoppas på en friskare morgondag.
Det Positiva: Bättre
Det Negativa: Nattvecka väntar...
Piggelin
Over and Out
Teknik och grederingstankar
Hade planerat ett litet kendopass idag eftersom jag inte visste om någon skulle dyka upp, men där var Anders så han höll istället, inte mig imot.
Först delen av passet var det mycket fokus på teknik, på hållning och på att slappna av. Han tryckte mycket på hållningen, så det blev så att fokus låg mer på den. Inbillade mig att teknikerna fungerade alldeles utmärkt idag. Kände mig nästan lite snabb när vi körde kote-Men. Vi gjorde lite olika övningar, Kote-Men, små Men, Kote-suriagi-Men, avslutade med kakarigeiko innan vattenpausen.
Sedan var det dags för ji-geiko, jag är väl rätt så nöjd med de två första jag körde. Hade kunnat vara lite bättre, attackerat lite mer och varit mer på. De två sista ji-geikosarna var inte speciellt bra från min sida. Den mot Lollo kunde definitivt varit bättre, men jag började bli trött och hjärnan ville inte ställa om till ji-geiko-mode efter allt teknikfokus. Så jag tappade det mesta och det kändes som om armarna skulle ramla av. Den sista körde jag mot Anders, minns knappt något, bra var det då inte. Han upptäckte dessutom att innan jag gör en attack gungar jag med shinaien och dippar spetsen så att jag öppnar Kote (ett par välriktade Kotehugg gör att man lär sig läxan rätt så snabbt. Detta måste jag verkligen åtgärda, ska vara fullt fokus nästa ji-geiko jag kör.
Efter stetchingen körde jag och Lollo igenom katorna i båda rollerna. Det kändes bra (bortsett från att jag gjorde ett attacksteg i 6:an), vi höll oss faktiskt ganska så i mitten och driftade inte så mycket (hade sett ut riktmärken som vi skulle hålla oss till när vi gick in och backade). Men just nu så får vi väl se om jag ens tar mig till katan. Jag har anmält mig idag i allafall och det känns okej. Även om jag har lite ont i magen.
Det Positiva: Låta kroppen jobba
Det Negativa: Ställa huvudet i vägen för kroppen
There's no place I can be Since I've found Serenity
Over and Outken
Over and Outken
Ippon-matcher
Kendoträning på fredagskvällen blev det också. Många nybörjare var det även denna gång och en drös fortsättare. Så dojon var fylld till bristningsgränsen. Eftersom de var jämna par så gick jag bredvis och försökte hjälpa till och peta lite. De var duktiga och inga ögon blev utpetade så ett lyckat pass med andra ord.
Sedan satte de fortsättare som ville på sig rustning och så körde vi ji-geiko. Eller först en kirikchai som kändes hyffasd för mig själv och sedan ji-geiko. Hann köra tre ganska korta innan vi istället körde enpoängs-matcher med Anders som domare. Överlag så är jag ganska nöjd, men som Anders sa måste jag ta mer intiativ. Jag tyckte dock att jag hade lite bättre variation än tidigare, försökte lite mer saker (beroende på vem jag körde mot). I ji-geikosarna försökte jag ha lite olika fokus och det fungerade hyffsat, ett av problemen är väl att när jag lyckas med något som är tänkt att bli en tvåstegsteknik så blir jag ibland så förvånad att jag nästan missar den andra attacken.
Försökte tänka på hållningen också, något som Anders börjat prata om mer och mer. Jag har genom åren märkt att de problem jag har i kendon (inte alla men några) är samma som jag har i ridningen. Hållningen är en av den, tur då att jag kan öva på samma satt på hästryggen som i Dojon, jag blir så glad när jag har nytta av träningen på olika sätt.
Det Positiva: Harai-Men
Det Negativa: Passivitet
Thinking together
Over and Out
Kombinationer och Kata
Den intensiva första jobbveckan är slut och helgen är här. Tänkte börja med att gå igenom kendoträningarna lite. I torsdags var det Kalleträning, tyvärr den sista på ett tag. Ibland har jag svårt att få ihop livet och tänk då när man har två småbarn och ett jobb med skift. Tråkigt, men han skulle försöka så mycket han kunde i allafall.
Värmde upp lite och körde kirikachi som uppvärmning första omgångarna, börjar känna att jag har lite bättre koll och att huggen är bättre, men det behöver ju nötas ordentligt. Vi körde lite kombinationsövningar, Men-hiki-Men, Kote-Men-hiki-Men, Kote-Men-hiki-Men-Do i vissa fall skulle man bli jagad och försöka kontra på den attack som kom när man antigen gick ner i kamai efter hiki eller då man vände sig om efter att ha attackerat förbi. Väldigt intensivt pass, men det var kul och nyttigt. Jag tycker att mina hiki-Men har blivit mycket bättre, jag vågar gå bakåt lite mer och shinaien träffar bättre. Dock tyckte jag inte att mina Kote-Men fungerade så bra detta pass, det kommer och går helt enkelt.
Efter en kort vattenpaus körde vi ji-geiko. Körde först mot en ny tjej som flyttat ner från stockholm. Det var kul, man lär sig ju av att köra mot nya och tyckte jag kunde läsa av ganska bra. Försökte öva två-stegstekniker och tänka lite gradering. Fick till någon Kote-Do som var hyffsad. Sedan fick jag vila och så körde jag mot Kalle. Det var en konstig ji-geiko (vi pratade om det efteråt och Kalle hade försökt köra annorlund mot både Kalle och mig) först halvan stod han väldigt stilla (ovanligt för Kalle) och andra halvan blev han totalt galen och dansade omkring och attackerade åt alla möjliga håll och kanter, jag for in i väggen, var nära att få shinaien urflippad ut händerna och ja, det var lite allmänt kaos, men roligt var det. Tyvärr fick vi en skada också under den sista ji-geikon, den nya tjejen fick handleden skadad, jag hoppas att det inte är allvarligt och att hon kan träna snart igen.
Efteråt hade vi ett kort (okej, nästan en timme långt) tränarmöte för att diskutera hur vi skulle göra. Jag ska väl försöka hålla lite torsdagspass, får se hur det går.
Sedan var det inte nog med det utan igår var jag tillbaka i Dojon och så hade vi lite kataträning. Vi var fyra stycken och så Anders som dök upp och var så snäll och höll i träningen. Gick igenom alla sju katorna, fick lite petningar på mina händer och hur jag ska hålla greppet, bra att tänka på sedan också. Tyckte att det flöt på ganska bra, trean kråglade lite, men ordnade upp sig, jag ska inte tänka så mycket. Sjuan gick också bra, men när jag är shitachi ska jag tänka på att dels försöka hugga en ordentlig Do och dels efter hugget, vrida upp mig och vika bak svärdet, isället för att pausa efter hugget och vänta på den andra innan jag viker. Vik först och vrid upp, sedan är det okej att pausa. Nåja, vi ska försöka hålla i med kata en gång i veckan fram till SKO, bara fem veckor kvar, så hur svårt kan det vara...
Sedan blev vi kvar en timme och pratade ungefär, sedan kände jag mig tvungen att åka, for förbi jobbet och fixade det sista (man ska aldrig försöka sig på något efter kl 15 en fredag, då får man jobba övertid). Sedan hem för myskväll med Johan. Kollade på Dark Shadows, perfekt fredagsfilm.
Det Psotiva: Veckan är slut
Det Negativa: Stelhet.
You know, that wtihout you, I would be lost
Over and Out
Beginnings is everything
Dags för lite kendo som avlutning på semestern. Idag var det första blandpasset för terminen, vilket innebär väldigt många människor på väldigt olika nivåer. Tyckte ändå att det gick relativt bra. Många nybörjare var det, fler än på många terminer, förhoppningsvis hänger några i hela terminen och även nästa. För många var det första gången så första timmen var mycket grund. Stå, gå och svinga shinai. Ett tag sedan jag var på ordntlig grundträning nu, har ju inte varit fokus i sommar. Det gick väl bra, men det är ju inte riktigt det roligaste i kendon.
Som sagt gick vi och högg i en timme ungefär och avslutade med en huggcirkel på 180 hugg. Sedan fick vi fortsättare slänga på oss rustningen och efter en liten mini-uppvärmning körde vi på med ji-geiko. Jag inser så här i efterhand att jag hade alldeles för dåligt fokus. Jag hade ingen plan alls och det funkar inte riktigt. Försökte fokusera lite på bra tekniker mot dem som inte kört så mycket ji-geiko och även ge lite råd till några av dem. Sedan så fick jag köra mot Erik också, vilket alltid är lurigt, han är väldigt bra och det får man acceptera. Men denna ji-geiko blev jag så arg på mig själv. För att jag reagerar för snabbt, glömmer att läsa av och när jag ser vad som kommer så gör jag inget åt det. Så lite besviken är jag, men ska ta mig en funderare och fokusera om på torsdag.
Det Positiva: Träna
Det Negativa: Ofokus
We will go forward!
Over and Outke
Kontringsträning
Idag så var det dags för kendoträning igen. Kalle som höll i passet idag och fokus låg på kontringstekniker. Främst de-kote, men även lite nuki-do.
Började dock med en kirikachi som kändes hyffsad, försökte tänka på armarna. Sedan gjorde vi något så ovanligt som ji-geiko som start. För att få upp vår spirit tror jag att det var, lagom varma och uppeldade gick vi så på de-Kote.
Teknikern de-Kote och jag är inte riktigt överrens. tanken är att man, när motståndaren hugger en liten Men ska hinna med att ta dennes kote. Problemet är väl i grunden för mig att jag gärna vill vara lite för nära så att avståndet blir helt och hållet fel. Vi började med att köra de-Kote så som man ska, med sedan bröt vi ner det hela lite mer i delar och mottagaren (som hugger Men) stod stilla och bara hotade mot Men och först skulle man själv också stå stilla och bara göra hugget mot Kote, då gick det helt okej. Sedan gjorde mottagaren på samma sätt, hotade Men och man gjorde en full attack på Kote, fungerade också hyffsat och sedan så kändes väl några av de fullskaliga attackerna som vi gjorde efteråt ganska så bra också. Men det är en teknik som det nog tar ett tag att få kläm på.
Så gick vi över lite på nuki-Do, en av favoriterna. Gjorde bara några sådana och sedan kom Kalle på lite kombinationer. Få en Men i mot sig, göra nuki-Do och springa förbi och bli jagad, få en till Men imot sig och göra de-Kote. Sedan så blev det en annan kombination, göra de-Kote, vända jaga efter och hugga Men eller vad man ville och den andra skulle kontra på lämpligt sätt. Det var bra övningar där man fick vara lite kvick i huvudet och gå från att kontra till att attackera.
Lite ji-geiko blev det på slutet också, hade inte riktigt det fokus jag hade velat, men klarade det ganska bra. Till den sista mot Lollo där hon (som hon sa efteråt) försökte köra lite annorlunda kendo. Det var intressant, men jag är glad att det var den sista så jag slapp ta mig samman för ytterligare en.
Blev stretching och lite bastu efteråt också. En av kvällens positiva nyheter var att en tjej börjat plugga i stan som tidigare tränat kendo väldigt aktivt i stockholm. Kul med nya människor och för en gångs skulle någon som tränat flera år innan och kan en massa och kan bidra med en annan sorts kendo.
Nu är jag trött, ni får se mina mästerverka från syjuntan imorgon.
Det Positiva: Tom i huvudet
Det Negativa: Tankar som smyger sig på
Over and Out
Började dock med en kirikachi som kändes hyffsad, försökte tänka på armarna. Sedan gjorde vi något så ovanligt som ji-geiko som start. För att få upp vår spirit tror jag att det var, lagom varma och uppeldade gick vi så på de-Kote.
Teknikern de-Kote och jag är inte riktigt överrens. tanken är att man, när motståndaren hugger en liten Men ska hinna med att ta dennes kote. Problemet är väl i grunden för mig att jag gärna vill vara lite för nära så att avståndet blir helt och hållet fel. Vi började med att köra de-Kote så som man ska, med sedan bröt vi ner det hela lite mer i delar och mottagaren (som hugger Men) stod stilla och bara hotade mot Men och först skulle man själv också stå stilla och bara göra hugget mot Kote, då gick det helt okej. Sedan gjorde mottagaren på samma sätt, hotade Men och man gjorde en full attack på Kote, fungerade också hyffsat och sedan så kändes väl några av de fullskaliga attackerna som vi gjorde efteråt ganska så bra också. Men det är en teknik som det nog tar ett tag att få kläm på.
Så gick vi över lite på nuki-Do, en av favoriterna. Gjorde bara några sådana och sedan kom Kalle på lite kombinationer. Få en Men i mot sig, göra nuki-Do och springa förbi och bli jagad, få en till Men imot sig och göra de-Kote. Sedan så blev det en annan kombination, göra de-Kote, vända jaga efter och hugga Men eller vad man ville och den andra skulle kontra på lämpligt sätt. Det var bra övningar där man fick vara lite kvick i huvudet och gå från att kontra till att attackera.
Lite ji-geiko blev det på slutet också, hade inte riktigt det fokus jag hade velat, men klarade det ganska bra. Till den sista mot Lollo där hon (som hon sa efteråt) försökte köra lite annorlunda kendo. Det var intressant, men jag är glad att det var den sista så jag slapp ta mig samman för ytterligare en.
Blev stretching och lite bastu efteråt också. En av kvällens positiva nyheter var att en tjej börjat plugga i stan som tidigare tränat kendo väldigt aktivt i stockholm. Kul med nya människor och för en gångs skulle någon som tränat flera år innan och kan en massa och kan bidra med en annan sorts kendo.
Nu är jag trött, ni får se mina mästerverka från syjuntan imorgon.
Det Positiva: Tom i huvudet
Det Negativa: Tankar som smyger sig på
Over and Out
Awsomeness
Idag var det dags för lite förberedelse av de kommande dagarnas uppvisningar som Budoklubben anordnar. Jag ska vara med på Campus imorgon och delta med kendon så cyklade iväg extra tidigt till Dojon för repetition. Så nu har vi konstruerat något slags program i allafalll och så får vi köra järnet imorgon så vi lockar till oss lite nya nybörjare.
Sedan var det plötsligt dags för vår ordinarie träning också. Och oj vad med människor det dök upp, hela tio stycken var vi, varav hälften var dangraderade. Man bara kände av stämmningen i lokalen att det skulle bli ett helt awsome pass. Fokus för mig var fokus bestämde jag, ingen lathet med andra ord, så bra tekniker som möjligt varje gång. Tyckte själv att det gick rätt så bra. Vi började med lite stora tekniker, Men, Kote, Do och gjorde sedan desamma med små tekniker. Gjorde sedan lite kontringstekniker. Först så fick man Men imot sig och så fick man välja vad man skulle kontra (Nuki-Do, kaichi-Do, Ai-Men, De-Kote), sedan samma sak med Kote (nuki-Men, suriagi-Men). Det jag är mest nöjd med är att jag försökte mig på lite olika i allafall, visst favoriten är ju nuki-Men, men att i allafall försöka sig på någon annan är ju ett framsteg. Jag tror att jag var ganska nära på en de-Kote också, den kändes mer okej än vad det brukar.
Vi hade sedan lite vattenpaus och så gick vi på kirikachi, jag körde mot Lollo och gick in lite i graderingsmode, eller jag försökte i allafall. Koncentrerade mig mycket på huggen och på att få till dem bättre än jag brukar, tänkte mycket på att bara använda vänster hand när jag högg och bitvis kändes det rätt, föll tillbaka lite i gamla vanor ibland. Men ännu ett steg i rätt riktning.
Och så gick vi på ji-geiko, den första jag körde imot var jag väl inte helt fokuserad, men kom in i det mer och mer. Jag försökte bestämma mig för att (eftersom han inte tränat så länge) bara köra tvåstegs eller flerstegs tekniker. Jag fick inte gå på de öppningar han hade hela tiden. Även om det är frestande. Samma fokus i min andra ji-geiko och där gick det lite bättre även om jag snodde åt mig en kote någon gång. Kunde liksom inte låta bli, men en kote ska bli en kote-men eller kote-Do, så måste jag börja tänka nu. Sista ji-geikon körde jag mot Kalle. Och då bestämde jag mig att försöka vara lite galen och bara köra, inte ogenomtänkt, men mer framåt än jag normalt kör. Tänja lite på gränserna, vilket jag så väl vet att min kendo behöver. Mycket nöjd efteråt för jag höll inte tillbaka, visst jag blev trött, och visst han är mycket starkare än vad jag är, men jag försökte fortsätta. Naturligtvis försökte jag träffa också och några tekniker fungerade hyffsat, så jag var nöjd efteråt. Kände att passet var en liten skjuts framåt och lite egoboost.
Ska också tilläggas att vi hade en del regi som vi gick igenom också och det var roligt, det är ju en del av det vardagliga, men mycket detaljer som man kan slipa vidare på. Vi stretachade ordentligt med lite parövningar och lyckades klämma in lite fys också, blev "bara" tio armhävningar, situps (vanliga+sneda) och rygglyft (vanliga+sneda) idag, men bara man underhåller så, vi kör ju våra på tisdagar egentligen.
Cyklade sedan hem utan bastu, men jag är så nöjd med min dag ändå, idag var det roligt, idag var jag DÄR och försvann inte iväg någon del av passet, även om jag hade en underligt dimmig känsla vid några tillfällen, men det var bra dimma, koncentrerad dimma.
Idag älskade jag kendo och det kändes så himla bra. Jag tänker inte ens på mina stramande benhinnor och min stela hälsena.
Det Postiva: Zen-mode
Det Negativa: Benhinnor och hälsenor som krånglar
Togethewr we are awsome <3
Over and Out
Sedan var det plötsligt dags för vår ordinarie träning också. Och oj vad med människor det dök upp, hela tio stycken var vi, varav hälften var dangraderade. Man bara kände av stämmningen i lokalen att det skulle bli ett helt awsome pass. Fokus för mig var fokus bestämde jag, ingen lathet med andra ord, så bra tekniker som möjligt varje gång. Tyckte själv att det gick rätt så bra. Vi började med lite stora tekniker, Men, Kote, Do och gjorde sedan desamma med små tekniker. Gjorde sedan lite kontringstekniker. Först så fick man Men imot sig och så fick man välja vad man skulle kontra (Nuki-Do, kaichi-Do, Ai-Men, De-Kote), sedan samma sak med Kote (nuki-Men, suriagi-Men). Det jag är mest nöjd med är att jag försökte mig på lite olika i allafall, visst favoriten är ju nuki-Men, men att i allafall försöka sig på någon annan är ju ett framsteg. Jag tror att jag var ganska nära på en de-Kote också, den kändes mer okej än vad det brukar.
Vi hade sedan lite vattenpaus och så gick vi på kirikachi, jag körde mot Lollo och gick in lite i graderingsmode, eller jag försökte i allafall. Koncentrerade mig mycket på huggen och på att få till dem bättre än jag brukar, tänkte mycket på att bara använda vänster hand när jag högg och bitvis kändes det rätt, föll tillbaka lite i gamla vanor ibland. Men ännu ett steg i rätt riktning.
Och så gick vi på ji-geiko, den första jag körde imot var jag väl inte helt fokuserad, men kom in i det mer och mer. Jag försökte bestämma mig för att (eftersom han inte tränat så länge) bara köra tvåstegs eller flerstegs tekniker. Jag fick inte gå på de öppningar han hade hela tiden. Även om det är frestande. Samma fokus i min andra ji-geiko och där gick det lite bättre även om jag snodde åt mig en kote någon gång. Kunde liksom inte låta bli, men en kote ska bli en kote-men eller kote-Do, så måste jag börja tänka nu. Sista ji-geikon körde jag mot Kalle. Och då bestämde jag mig att försöka vara lite galen och bara köra, inte ogenomtänkt, men mer framåt än jag normalt kör. Tänja lite på gränserna, vilket jag så väl vet att min kendo behöver. Mycket nöjd efteråt för jag höll inte tillbaka, visst jag blev trött, och visst han är mycket starkare än vad jag är, men jag försökte fortsätta. Naturligtvis försökte jag träffa också och några tekniker fungerade hyffsat, så jag var nöjd efteråt. Kände att passet var en liten skjuts framåt och lite egoboost.
Ska också tilläggas att vi hade en del regi som vi gick igenom också och det var roligt, det är ju en del av det vardagliga, men mycket detaljer som man kan slipa vidare på. Vi stretachade ordentligt med lite parövningar och lyckades klämma in lite fys också, blev "bara" tio armhävningar, situps (vanliga+sneda) och rygglyft (vanliga+sneda) idag, men bara man underhåller så, vi kör ju våra på tisdagar egentligen.
Cyklade sedan hem utan bastu, men jag är så nöjd med min dag ändå, idag var det roligt, idag var jag DÄR och försvann inte iväg någon del av passet, även om jag hade en underligt dimmig känsla vid några tillfällen, men det var bra dimma, koncentrerad dimma.
Idag älskade jag kendo och det kändes så himla bra. Jag tänker inte ens på mina stramande benhinnor och min stela hälsena.
Det Postiva: Zen-mode
Det Negativa: Benhinnor och hälsenor som krånglar
Togethewr we are awsome <3
Over and Out
Kata
Jomenvisst, dagen var inte slut där efter bilresan från Götet och stunden i stallet med ridning bar det direkt av till Dojon. Där blev det katapass för hela slanten. Fyra personer var vi, rekord! Jag, Lollo, Lars och Pär. Vi gick igenom kata 1-6 och körde rätt så intensivt (stackas Pär som inte kört mycket kata tidigare och Lars som haft uppehåll ett tag). Men det gick bra, lite ofokuserad kände jag mig, men hyffsat med. Höll mitten rätt så bra, men valsade i sidled (markant mycket mer när jag körde med Lollo, vi ska sätta tejp på golvet och tvinga oss själva att vara raka tror jag).
Det är bra att få tillfälle att instruera kata också för då får man verkligen tänka efter och pränta in hur katan ska utföras, ofta kör jag mycket på muskelminne och rutin, men att sätta ord på vad man gör hjälper faktiskt en hel del. Men visst blir man lite förvirrad ibland när man får frågor, men det gick bra, tillsammans kunde vi lösa det mesta.
Efteråt körde jag och Lollo sjuan (för att visa Pär som aldrig sett den (och lite för att träna också)) Lollo har strul med knäet så vi körde med mig som Shitachi två gånger så hon slapp, bra för mig också då jag är mycket osäkrare i den rollen. Det gick hyffsat bra, ska tänka på att börja med vänster fot när vi ska tillbaka till mitten.
Lite fys blev det också, armhävningar, sit-ups och rygglyft 10 x 3 och så stretching på det. En lång söndag som nu äntligen ska få sig ett slut. Ska bli skönt att krypa ner i sängen nu och sova. Förhoppningen är att jag ska få träffa Johan igen om inte allt för många timmar. Måndag, tisdag eller onsdag kommer han hem har han sagt. Jag hoppas på imorgon.
Det Positiva: Att tänka
Det Negativa: Att göra
One step forward making tow steps back
Over and Out
Det är bra att få tillfälle att instruera kata också för då får man verkligen tänka efter och pränta in hur katan ska utföras, ofta kör jag mycket på muskelminne och rutin, men att sätta ord på vad man gör hjälper faktiskt en hel del. Men visst blir man lite förvirrad ibland när man får frågor, men det gick bra, tillsammans kunde vi lösa det mesta.
Efteråt körde jag och Lollo sjuan (för att visa Pär som aldrig sett den (och lite för att träna också)) Lollo har strul med knäet så vi körde med mig som Shitachi två gånger så hon slapp, bra för mig också då jag är mycket osäkrare i den rollen. Det gick hyffsat bra, ska tänka på att börja med vänster fot när vi ska tillbaka till mitten.
Lite fys blev det också, armhävningar, sit-ups och rygglyft 10 x 3 och så stretching på det. En lång söndag som nu äntligen ska få sig ett slut. Ska bli skönt att krypa ner i sängen nu och sova. Förhoppningen är att jag ska få träffa Johan igen om inte allt för många timmar. Måndag, tisdag eller onsdag kommer han hem har han sagt. Jag hoppas på imorgon.
Det Positiva: Att tänka
Det Negativa: Att göra
One step forward making tow steps back
Over and Out
Rörigt till tusen.
Rörigt, rörigt. Improviserade bågot slags pass på kendon idag. Det gick väl hyffsat, men min fokus var ju inte med för fem öre. Jag kan uppenbarligen inte göra två saker samtidigt, det vill säga, hålla ett pass och hålla koll på min egen kendo. Tja, det är ju roligare när man är några stycken i allafall och denna torsdag var vi sex personer som tagit oss till Dojon. Hade mest teknikträning, Stora Men, Kote-Men, Do, Kote-Do, försökte mig på en variant av kakarigeiko med bara kote-Men och Kote-Do, kirikachi, kakarigeiko och ji-geiko. Fick lite tips av Erik om min kirikachi och mina kote-Men. Ta till sig och jobba vidare, fokusera och jobba vidare.
Det börjar bli på allvar nu en månad till sista anmälningsdag, drygt två till själva graderingen. Och jag har insett att jag vill lyckas med det här. Jag vill, jag vill, jag vill. Så mycket att jag funderar på att skippa en hästpremering med Maxim och åka på kendoläger i Jönköping. Det finns ju faktiskt fler premeringar att åka på och eftersom han är valack så är det mest en kul grej som vi kan uppleva tillsammans, hade det varit en bruksridning hade jag nog valt annorlunda, men nu lutar det åt Jönköping istället. Vi får se, ytterligare några dagar kan jag fundera.
Åter till passet och min kendo, bitvis kändes det bra, bitvis inte så bra. Bara jag slappnar av lite mer så och använder mig av vänsterhanden när jag hugger. Fokusera mer på huggen i kirikachi då de inte är jämna, de från vänster kommer mer från sidan, tänka mer rakt där tror jag. Mera fart i två-stegsteknikerna och bli bättre på att läsa av. Kote-Do kändes rätt så bra och de Kote-Men jag fick till mot Erik.
Vända och vrida kan man göra i en evighet, nu taggar vi kata på söndag, men först lite semester i Göteborg. Upp tidigt i morgon och rida Maximen sedan styra bilen västerut. Maxim ska ridas igen på söndag och så ska det tränas, får se hur jag ska hinna med, men ridkläder och träningskläder får bo i bilen i helgen, i värsta fall så får jag ta allt utan mellanlandning. Så dag att packa med andra ord.
Det Positiva: Träna
Det Negativa: Improvisera
You rise me up
Over and Out
Det börjar bli på allvar nu en månad till sista anmälningsdag, drygt två till själva graderingen. Och jag har insett att jag vill lyckas med det här. Jag vill, jag vill, jag vill. Så mycket att jag funderar på att skippa en hästpremering med Maxim och åka på kendoläger i Jönköping. Det finns ju faktiskt fler premeringar att åka på och eftersom han är valack så är det mest en kul grej som vi kan uppleva tillsammans, hade det varit en bruksridning hade jag nog valt annorlunda, men nu lutar det åt Jönköping istället. Vi får se, ytterligare några dagar kan jag fundera.
Åter till passet och min kendo, bitvis kändes det bra, bitvis inte så bra. Bara jag slappnar av lite mer så och använder mig av vänsterhanden när jag hugger. Fokusera mer på huggen i kirikachi då de inte är jämna, de från vänster kommer mer från sidan, tänka mer rakt där tror jag. Mera fart i två-stegsteknikerna och bli bättre på att läsa av. Kote-Do kändes rätt så bra och de Kote-Men jag fick till mot Erik.
Vända och vrida kan man göra i en evighet, nu taggar vi kata på söndag, men först lite semester i Göteborg. Upp tidigt i morgon och rida Maximen sedan styra bilen västerut. Maxim ska ridas igen på söndag och så ska det tränas, får se hur jag ska hinna med, men ridkläder och träningskläder får bo i bilen i helgen, i värsta fall så får jag ta allt utan mellanlandning. Så dag att packa med andra ord.
Det Positiva: Träna
Det Negativa: Improvisera
You rise me up
Over and Out
Some days..
Vissa dagar vill man bara inte gå hem från Dojon. Ännu svårare blir det när man typ inte träffat Lollo på en vecka och har massor att ta igen och på det dyker det upp gamla vänner. Kvällens överraskning var ändå att Erik kom och tränade efter mer än ett års uppehåll. Dessutom dök det upp lite gamla nybörjare så vi slog rekordet från förra veckan och var åtta personer! Stackars Kalle fick planera om sitt pass (som han trodde skulle innehålla honom, mig och Lollo och så mycket tvåstegstekniker vi kunde klämma in) och anpassa det för folk med graderingfokus, folk som aldrig kört ji-geiko, folk som inte tränat på evigheter och folk lite mitt i mellan.
Bra pass blev det, mördaruppvärmning och sedan lite grundtekniker med fokus på avslappning. Stora tekniker avslappnat varvat med små snabba och försöka behålla den avslappande känslan. Kirikachi också på samma sätt, gäller att börja nöta även det nu. I slutet körde vi Kote-Men-Do, små tekniker och snabbt, kändes rätt så bra, avslappnat på kote och men, något konstiga avstånd på do. Fick köra ji-geiko också, en mot Erik, fortfarande snabb som attan och jag kunde inte läsa honom för fem öre, bra träning inför graderingstillfället alltså.
Vi stretchade efteråt och så gjorde vi armhävningar, sit-ups och rygglyft. Sedan blev det prat, bastu, bastu-prat, prat, cykelprat, prat, korsningsprat. Härlig kväll med andra ord. Ännu en gång, jag älskar min klubb och människorna i den.
Det Positiva: Tekniker
Det Negativa: Dålig känsla
It changes me
Over and Out
Bra pass blev det, mördaruppvärmning och sedan lite grundtekniker med fokus på avslappning. Stora tekniker avslappnat varvat med små snabba och försöka behålla den avslappande känslan. Kirikachi också på samma sätt, gäller att börja nöta även det nu. I slutet körde vi Kote-Men-Do, små tekniker och snabbt, kändes rätt så bra, avslappnat på kote och men, något konstiga avstånd på do. Fick köra ji-geiko också, en mot Erik, fortfarande snabb som attan och jag kunde inte läsa honom för fem öre, bra träning inför graderingstillfället alltså.
Vi stretchade efteråt och så gjorde vi armhävningar, sit-ups och rygglyft. Sedan blev det prat, bastu, bastu-prat, prat, cykelprat, prat, korsningsprat. Härlig kväll med andra ord. Ännu en gång, jag älskar min klubb och människorna i den.
Det Positiva: Tekniker
Det Negativa: Dålig känsla
It changes me
Over and Out
Spök-kata
Idag så var jag ensam på träningen. Oftast brukar det ju bara bara Lollo och jag på söndagarna (vårt påhitt med extrapass), men Lollo har semester denna helg och är bortrest. Cykladei allafall dit för att se om någon annan var träningssugen, men då ingen dök upp körde jag lite fysträning. Värmde upp med hopprep, sedan gjorde jag armhävningar, sit-ups, sit-ups åt sidan, rygglyft, rygglyft år sidan och så sådana bakvända armhävningar för triseps. Gjorde 3x10 på alla så var lagom nöjd med mig själv efteråt. Gjorde sedan några vändor med överstegshugg.
Jag, min vita gi och junior i bakgrunden
Gick sedan igenom alla katorna en gång i båda roller och kollade i spegeln. Lite speciellt är det att köra kata själv, men nyttigt också då man verkligen måste tänka efter vad man egentligen ska gör och inte bara reagera på det ens partner gör.
Efter att jag var nöjd så släpade jag fram junior och tog fram shinaien istället. Gjorde inte så mycket, men övade lite Do-hugg på båda sidorna, lite Men och någon kote-Men, men junior är lite svår att hugga på. Attacksteget fungerade rätt så bra ändå. Sammanlagt höll jag på en dryg timme och det var jag nöjd över, hoppas dock att fler dyker upp på torsdag.
Det Positiva: Fys
Det Negativa: Hugga på junior
We can all do it
Over and Out
Jag, min vita gi och junior i bakgrunden
Gick sedan igenom alla katorna en gång i båda roller och kollade i spegeln. Lite speciellt är det att köra kata själv, men nyttigt också då man verkligen måste tänka efter vad man egentligen ska gör och inte bara reagera på det ens partner gör.
Efter att jag var nöjd så släpade jag fram junior och tog fram shinaien istället. Gjorde inte så mycket, men övade lite Do-hugg på båda sidorna, lite Men och någon kote-Men, men junior är lite svår att hugga på. Attacksteget fungerade rätt så bra ändå. Sammanlagt höll jag på en dryg timme och det var jag nöjd över, hoppas dock att fler dyker upp på torsdag.
Det Positiva: Fys
Det Negativa: Hugga på junior
We can all do it
Over and Out
A little bit more.
Trots en vecka när närmast inget fungerat som jag velat i mitt liv lyckades jag ta mig till kendoträningen igår. Mycket mer hann jag inte med eftersom jag började med att sova lite mer än tänkt, elva timmer blev det så lagom pigg åt jag frukost klockan sex på kvällen. Inte den bästa uppladdningen då jag fortfarande var mosig i huvudet när i körde igång klockan åtta.
Blev lite piggare när det drösar in inte en, inte två, utan tre fler personer än vad som är vanligt nu på sommaren. Så totalt blev vi sex stycken, rekord! Vi började med uppvärmning i vanlig ordning och sedan suburi. Anders plcoakde fram den fruktade suburi-shinaien och vi körde huggcirkel. tjudo hugg sedan flyttade suburi-shinaien (som har åtta ribbor istället för de vanliga fyra, dubbelt så stor och tung) plats och så körde man tjugo på nästa person också, två varv körde vi så totalt 260 hugg då vi körde tjugo på slutet med vanlig shinai också. Armarna var möra efteråt. Sedan gjorde vi hundra haisuburi också, efter det fick vi tack och lov behövlig vattenpaus innan vi drog på oss Men.
Började med stora Men, avslappnat och kontrollerat. Sedan har jag glömt i vilken ordning vi gjorde de olika övningarna. Hade en hel del kombinationer. Vi körde kote-Men, sedan kote-Men-hiki-Men, kote-Men-hiki-Men-Do (förbi)-Men-Hiki-Kote. Sedan gjorde vi även en kontringsövning där man skulle hugga Kote och den andra kontra med Men. Uttröttande, men nyttigt.
Vi fick en mini-paus innan ji-geiko också, passade på att dricka vatten och blöta tenugi. Sedan fick vi en halv minut innan den första ji-geikon att tänka ut och fokusera på de mål vi skulle ha under denna. Vi fick sedan en kort stund inför varje ny ji.geiko och fokusera på målet och så kunde man ändra målet inför varje ny ji-geiko, men inte under den. Jag satte upp som mål att jag inte skulle blocka utan kontra istället och så försöka mig på tvåstegstekniker.
Tyckte det gick hyffsat bra i den första mot Lars och jag hängde med rätt så bra. Lyckades också i lite av vad jag företog mig. Mot nästa gick det hyffsat också, sedan mot Anders så gick det väl inte så bra, började bli lite trött också. Nästa mot Lollo gick lite bättre och eftersom vi körde lite liknande och mer graderingskendo så fick jag känna lite på teknikerna också vilket fungerade bra.
Sedan gick luften och orken ur mig lite och den sista mot Pär var väl ingen höjdare. Han är rätt så stark och snabb så jag behöver verkligen vara mer fokuserad för att få göra det jag vill. Blev stretching efteråt och lite prat innan jag tvingade iväg mig själv till jobbet. Tog imot oerhört, men nu dröjer den några veckor till nästa nattvecka i allafall.
Det Positiva: Ta ut sig
Det Negativa: Tappa fokus
You make me stronger
Over and Out
Katapass
Jodå, trots min totala utslagenhet igår så pallrade jag mig iväg till träningen. Jag och Lollo övade kata och kirikachi, själva denna söndag.
Började med att gå igenom alla 7 kator tre gånger i båda rollerna. Det märks att vi övat och att det börjar sitta bättre och bättre. Skönt när man känner att det går framåt. Vi hade bra flyt i de flesta detta pass, trean och sjun som spökar lite, men tyckte vi lyckades reda ut det ritkigt bra. Vi lyckades också bra med att hålla den lite höre kamai. Sedan hade vi små problem med avstånden, men där det tidigare handlade nästan om meter är vi nu nere i decimeter. Dessutom flyter vi ut några decimeter åt ena hållet. Det underliga är att vi flyter åt samma håll oavsett vilka roller vi har. Lade lite extra krut på 3:an i slutet innan vi var nöjda. En timmes kata är inte fy skam.
Vi bytte sedan bokken mot shinai och körde några kirikachi, pratade om att försöka köra en sådan i början och slutet av varje pass och det ska nog gå att få in, vi är ju rätt så självbestämmande nu på sommaren när det i princip bara är vi som tränar. Det kändes hyffsat bra, lite smådetaljer att slipa på.
Pratade lite efteråt och jag försökte stretcha hälsenan lite. Dumma sena, eller mest jag som är dum och inte värmer upp den nog.
Det Positiva: Flyt och känsla
Det Negativa: Hälsena
One step forward
Over and Out
Började med att gå igenom alla 7 kator tre gånger i båda rollerna. Det märks att vi övat och att det börjar sitta bättre och bättre. Skönt när man känner att det går framåt. Vi hade bra flyt i de flesta detta pass, trean och sjun som spökar lite, men tyckte vi lyckades reda ut det ritkigt bra. Vi lyckades också bra med att hålla den lite höre kamai. Sedan hade vi små problem med avstånden, men där det tidigare handlade nästan om meter är vi nu nere i decimeter. Dessutom flyter vi ut några decimeter åt ena hållet. Det underliga är att vi flyter åt samma håll oavsett vilka roller vi har. Lade lite extra krut på 3:an i slutet innan vi var nöjda. En timmes kata är inte fy skam.
Vi bytte sedan bokken mot shinai och körde några kirikachi, pratade om att försöka köra en sådan i början och slutet av varje pass och det ska nog gå att få in, vi är ju rätt så självbestämmande nu på sommaren när det i princip bara är vi som tränar. Det kändes hyffsat bra, lite smådetaljer att slipa på.
Pratade lite efteråt och jag försökte stretcha hälsenan lite. Dumma sena, eller mest jag som är dum och inte värmer upp den nog.
Det Positiva: Flyt och känsla
Det Negativa: Hälsena
One step forward
Over and Out
Boost
Just nu boostas det stenhårt på träningsfronten. Springningen i Tisdags gick bra, känslan var tung, trött och träligt, det var varmt och äckligt och benen rätt så stumma. Och så springer vi på 31 minuter! Bara femton sekunder långsammare än förra veckan då det kändes så otroligt bra. Det känns bra att man kan prestera och inte ge upp när det är motigt. Dock skippade vi fysövningarna denna dag och gjorde lite sådant på dagens träning istället.
Kalle, Lollo och jag var dagens människor i dojon. Men bättre tre än två kan man ju tänka för att se det från den ljusa sidan. Började med att inviga de nya hopprepen och gjorde även lite fys, varmt och svettigt i Dojon.
Vi körde mycket seme-övningar idag, seme-Men, seme-kote och seme-do, samt på slutet seme-kote-men. Mycket koncentration, kändes motigt i början, hade en annan shinaistorlek mot för vad jag är van vid, lite tyngre och någon centimeter längre vilket gör stor skillnad. Avstånden som man är van vid stämmer inte riktigt så i början kände jag mig mest steg och konstig. Det konstiga var att mot Kalle kändes träffarna rätt så bra, men varje gång jag skulle hugga Men på Lollo så blev känslan kass. Blev bättre allt eftersom.
Fick mycket kommentarer idag också vilket är kul, Kalle är bra på att peppa. Ska se om jag kommer ihåg. Jag blir lite högerdominant och ska tänka mer på vänster hand i varje hugg. Tänka på att skjuta ifrån mer med vänsterfoten för ett bättre attacksteg. Min Do är bra, men kanske aningen mycket baseboll, ska försöka tänka på det också, även om han också sa att det var så lite att det kanske inte betydde så mycket. Som sagt blevk änslan lite bättre vart efter passet gick, fick till någon kote-Men som gick rätt så bra.
Vi körde keiko sedan och skulle tänka gradering. Försöka att inte blocka en massa och fokusera på den egena kendon. Min första var mot Kalle, alltså, det gick väl hyffsat bra ändå, blev aningen passiv bara. Försökte ändå en del och träffade okej. Mot Lollo kändes det också bra, Kalle tyckte dock vi skulle köra mindre kakarigeiko och mer eftertänksam kendo. Träffarna satt plötsligt bra på henne också, kanske vande mig vid avstånden. Bara att fortsätta hoppas på att kurvan pekar uppåt och sedan lägger sig på en stabil nivå. Men idag kändes det i allafall hoppfullt.
Det Positiva: Träff
Det Negativa: Stumhet
We are the champions
Over and Out
Kalle, Lollo och jag var dagens människor i dojon. Men bättre tre än två kan man ju tänka för att se det från den ljusa sidan. Började med att inviga de nya hopprepen och gjorde även lite fys, varmt och svettigt i Dojon.
Vi körde mycket seme-övningar idag, seme-Men, seme-kote och seme-do, samt på slutet seme-kote-men. Mycket koncentration, kändes motigt i början, hade en annan shinaistorlek mot för vad jag är van vid, lite tyngre och någon centimeter längre vilket gör stor skillnad. Avstånden som man är van vid stämmer inte riktigt så i början kände jag mig mest steg och konstig. Det konstiga var att mot Kalle kändes träffarna rätt så bra, men varje gång jag skulle hugga Men på Lollo så blev känslan kass. Blev bättre allt eftersom.
Fick mycket kommentarer idag också vilket är kul, Kalle är bra på att peppa. Ska se om jag kommer ihåg. Jag blir lite högerdominant och ska tänka mer på vänster hand i varje hugg. Tänka på att skjuta ifrån mer med vänsterfoten för ett bättre attacksteg. Min Do är bra, men kanske aningen mycket baseboll, ska försöka tänka på det också, även om han också sa att det var så lite att det kanske inte betydde så mycket. Som sagt blevk änslan lite bättre vart efter passet gick, fick till någon kote-Men som gick rätt så bra.
Vi körde keiko sedan och skulle tänka gradering. Försöka att inte blocka en massa och fokusera på den egena kendon. Min första var mot Kalle, alltså, det gick väl hyffsat bra ändå, blev aningen passiv bara. Försökte ändå en del och träffade okej. Mot Lollo kändes det också bra, Kalle tyckte dock vi skulle köra mindre kakarigeiko och mer eftertänksam kendo. Träffarna satt plötsligt bra på henne också, kanske vande mig vid avstånden. Bara att fortsätta hoppas på att kurvan pekar uppåt och sedan lägger sig på en stabil nivå. Men idag kändes det i allafall hoppfullt.
Det Positiva: Träff
Det Negativa: Stumhet
We are the champions
Over and Out
Kataträning
Söndagen började med att cykla till stallet och pyssla en snabbis med Maximen som verkade nöjd med att gå i hagen och käka gräs. Sedan cykla vidare till Dojon, så 1,5 mil cykling innan dagens träning ens börjat!
Lollo och jag ville ha lite expertråd av Anders så idag blev det träning mitt på dagen istället för kvällen. Vi brukar ju mest köra kata på söndagar och förra söndagen kände vi oss väldigt vilsna och osäkra och inget blev riktigt bra. Så för att rätta till det hela så fort som möjligt fick vi hjälp idag.
Vi började med 7:an och körde den i en roll tills Anders var nöjd och då bytte vi roller och körde tills han var nöjd igen. Efter varje omgång fick vi kommentarer om vad vi skulle tänka på. Mycket detaljer, men det var himla bra. När jag är uchitachi ska jag tänka på ha svärdet nära kroppen när jag går upp i jodan och spetsen ska vara i höjd med handtaget och inte dippa den. (Vet att det blir väldigt tekniskt nu, men för mitt eget minnes skull). Som shitachi, ska jag tänka större Do-hugg och gå mer framåt än åt sidan.
Vidare till 6:an på samma sätt. Där ska jag vara snabbare i "attackerna" i båda roller. För shitachi med att hota kote och att göra suriagi-kote snabbare och mer tydligt (större hugg) som uchitachi. Den kändes hyffsat bra på slutet ändå, vi ska jobba några gånger själva nu och sedan ska vi ha fler sådana här pass med Anders. Tre månader kvar nu... Och om man övervinner det stora hindret och kommer vidare till katan så skulle det vara skönt att känna att man inte behöver oroa sig för detaljer.
Blivit mycket kendo denna helg. Igår jobbade jag ju först och sedan åkte jag direkt till ryd där vi hade tränarmöte i ganska många timmar. Lade upp terminen lite, diskuterade planer, pratade mål, lagade middag (mumsig kycklingsallade med bacon och fetaost) och sedan avslutade vi med lite filmtittande. Mycket trevligt.
Kendodominansen bröts lite idag då jag följde med Lollo hem och vi planerade andra äventyr. Snart, snart kan jag berätta om det hela, men vill att allt ska vara så klart som möjligt först. Kul ska det bli i allafall och en dröm som blir sann.
Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Mentala hjärnspöken
I can and I will
Over and Out
Lollo och jag ville ha lite expertråd av Anders så idag blev det träning mitt på dagen istället för kvällen. Vi brukar ju mest köra kata på söndagar och förra söndagen kände vi oss väldigt vilsna och osäkra och inget blev riktigt bra. Så för att rätta till det hela så fort som möjligt fick vi hjälp idag.
Vi började med 7:an och körde den i en roll tills Anders var nöjd och då bytte vi roller och körde tills han var nöjd igen. Efter varje omgång fick vi kommentarer om vad vi skulle tänka på. Mycket detaljer, men det var himla bra. När jag är uchitachi ska jag tänka på ha svärdet nära kroppen när jag går upp i jodan och spetsen ska vara i höjd med handtaget och inte dippa den. (Vet att det blir väldigt tekniskt nu, men för mitt eget minnes skull). Som shitachi, ska jag tänka större Do-hugg och gå mer framåt än åt sidan.
Vidare till 6:an på samma sätt. Där ska jag vara snabbare i "attackerna" i båda roller. För shitachi med att hota kote och att göra suriagi-kote snabbare och mer tydligt (större hugg) som uchitachi. Den kändes hyffsat bra på slutet ändå, vi ska jobba några gånger själva nu och sedan ska vi ha fler sådana här pass med Anders. Tre månader kvar nu... Och om man övervinner det stora hindret och kommer vidare till katan så skulle det vara skönt att känna att man inte behöver oroa sig för detaljer.
Blivit mycket kendo denna helg. Igår jobbade jag ju först och sedan åkte jag direkt till ryd där vi hade tränarmöte i ganska många timmar. Lade upp terminen lite, diskuterade planer, pratade mål, lagade middag (mumsig kycklingsallade med bacon och fetaost) och sedan avslutade vi med lite filmtittande. Mycket trevligt.
Kendodominansen bröts lite idag då jag följde med Lollo hem och vi planerade andra äventyr. Snart, snart kan jag berätta om det hela, men vill att allt ska vara så klart som möjligt först. Kul ska det bli i allafall och en dröm som blir sann.
Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Mentala hjärnspöken
I can and I will
Over and Out
Kaichi
Dags för tränings-torsdag. Blev faktiskt en liten prmenad med Maximen också innan jag hann med ett mellanmål och cyklade till kendon.
Inte det bästa passet som jag varit med om. Fokus låg på mjuka handleder (en av mina svagare punkter) och kaichi-tekniker (som bygger på mjuka handleder och som jag aldrig riktigt kommit överrens med). Började med att jag inte ens kunde snurra shinaien och varva hand, men det var väl ändå lite av ett lågvattenmärke. Fick några gånger in känslan på hur en kaichi ska kännas i allafall och kunde nyttja kraften från mottagarens shinai. KAichi betyder ungefär "byta sida" och detta gör man med hjälp av att utnyttja mottagarens hugg till att få sin egen shinai att svänga runt och hugga på öppningen.
Vi gjorde en hel radda med mer eller mindre underliga kaichi-övningar. Kaichi-Do, Kote-Kaichi-Men, Do-kaichi-Men, Seme-Do-kaichi-Men. Försökte oss på kirikachi med kaichi och sedan att båda skulle hugga på de sneda huggen. Ja, ni hör, underliga övningar. Har insett att jag inte fungerar så bra på pass med mycket nytt och konstigt, jag tänker för mycket, vill för mycket och spänner mig för mycket. Men övar man inte så blir man inte bättre.
Körde ji-geiko på slutet, först mot Lollo, sen Anders och sedan en sista mot Lollo igen. Den första var väl hyffsad, men var inte riktigt på hugget och blev lite passiv. I den andra började jag tänka för mycket och blev ännu mer passiv. Och tja, den sista tänkte jag nog inte så mycket i, men det hände inte så mycket ändå. Så något missnöjd med dagens träning, men får smälta och reflektera lite och så kör vi mer rustning på torsdag igen. Söndag är planen att köra lite kata vid lunchtid, Anders och Lollo ska hålla en svensexa så efter den ska jag också åka till Dojon och så ska Anders hjälpa oss.
Vi fikade med kladdkakan som var över från min syjunta efteråt, mådde lite smått illa av allt socker. Cyklade hem i en fin kväll i allafall.
Det Positiva: Svettas
Det Negativa: Uppsvälld.
If you need me now
Over and Out
Inte det bästa passet som jag varit med om. Fokus låg på mjuka handleder (en av mina svagare punkter) och kaichi-tekniker (som bygger på mjuka handleder och som jag aldrig riktigt kommit överrens med). Började med att jag inte ens kunde snurra shinaien och varva hand, men det var väl ändå lite av ett lågvattenmärke. Fick några gånger in känslan på hur en kaichi ska kännas i allafall och kunde nyttja kraften från mottagarens shinai. KAichi betyder ungefär "byta sida" och detta gör man med hjälp av att utnyttja mottagarens hugg till att få sin egen shinai att svänga runt och hugga på öppningen.
Vi gjorde en hel radda med mer eller mindre underliga kaichi-övningar. Kaichi-Do, Kote-Kaichi-Men, Do-kaichi-Men, Seme-Do-kaichi-Men. Försökte oss på kirikachi med kaichi och sedan att båda skulle hugga på de sneda huggen. Ja, ni hör, underliga övningar. Har insett att jag inte fungerar så bra på pass med mycket nytt och konstigt, jag tänker för mycket, vill för mycket och spänner mig för mycket. Men övar man inte så blir man inte bättre.
Körde ji-geiko på slutet, först mot Lollo, sen Anders och sedan en sista mot Lollo igen. Den första var väl hyffsad, men var inte riktigt på hugget och blev lite passiv. I den andra började jag tänka för mycket och blev ännu mer passiv. Och tja, den sista tänkte jag nog inte så mycket i, men det hände inte så mycket ändå. Så något missnöjd med dagens träning, men får smälta och reflektera lite och så kör vi mer rustning på torsdag igen. Söndag är planen att köra lite kata vid lunchtid, Anders och Lollo ska hålla en svensexa så efter den ska jag också åka till Dojon och så ska Anders hjälpa oss.
Vi fikade med kladdkakan som var över från min syjunta efteråt, mådde lite smått illa av allt socker. Cyklade hem i en fin kväll i allafall.
Det Positiva: Svettas
Det Negativa: Uppsvälld.
If you need me now
Over and Out
