Kendo like it should be

Kendodags igen idag. Ytterst nära att jag inte tog mig dit. Hade fika hos mig med scones och hallonkladdkaka precis innan, men Lollo övertalade mig och så tog vi bilen till träningen. Så värt det.

Första en och en halv timman var tillsammans med nybörjarna så mycket grundträning, nyttigt, men icke det roligaste. Vi fick öva mycket på att göra "långa" hugg och öva på att kasta fram shinaien ordentligt. Det var absolut svårast i kirikachi eftersom man ofta har sin rytm som man är bekväm med, men för att bli bättre så måste det ju blir lite obekvämt stundtals. De fick också testa på Do också och för egen del kände jag av en skillnade mot för hur jag brukar hugga Do. Jag tror att det har att göra med att vi gjorde så många Men där shinaien ska gå från mellan skinkorna och fram, i allafall så kändes det som om mitt hugg var mycket mer bestämt än vad det brukar vara. Mycket huggande blev det och även den älskade huggcirkeln på slutet, började känna av att man inte hade Kote på sig utan bara händerna.

Sedan blev det på med rustning för fortsättarna och så körde vi ji-geiko en halvtimme. Jag var allmänt lite för dålig på att ta in vad motståndaren gjorde och leta öppningar, mer att jag besämde mig för ett hugg och körde på det oavsett hur det såg ut. Lite så var känslan i allafall. Det jag vill är att slappna av mer och koncentrera mig mer på att se öppningarna eller möjligheterna. Tekniken är jag ganska nöjd med, men viljan fanns inte riktigt där, kanske för att jag inte ställt in mig i träningsmode under dagen. Behöver lite mer ork också, men får jobba vidare så gott det går under terminen. Några kontringsattacker fungerade bra också.

Sedan blev det stretching och härlig bastu, jag gillar mina kendovänner.

Det Positiva: Tekniken
Det Negativa: Viljan

I çan fly, I am not afraid of flying

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0