tildans

Nu ska vi se, igår var jag och Maximen ute på en ensamtur, red på bilfria vägar ner till grisstallet och vände, han var lite halvseg, tror att han är inne i en växtperiod så vi ska trappa ner lite lugnt, men en månad till ska vi hålla igång, planen är att avsluta med ÖFF:s långritt den 30 juni, lite lagom tänkte jag och sedan skritturer veckan efter och sedan hel vila några veckor och bara äta gräs. Allt gick bra i allafall, vi skrittade och travade och blev bara rädda för en fågel. Och så kom det en motorcykel när vi nästan var hemma, men då hade jag hoppat av, gick också bra även om han reagerade och skulle vända och hålla koll på den.


Idag var det en stor dag, Maxim fyllde fyra och det firades med att jag och husse åkte ut till stallet på morgonen, hovslagaren skulle också komma så vi hade tänkt fixa stallet och ta en promenad med födelsedagsbarnet. Nu blev det så att han fick sällskapa med den andra hästen som skulle skos istället så ingen promenad, men vi borstade och tryckte i honom morötter. Han skötte sig hyffsat med hovslagaren, men var lite stökig och ville inte stå stilla. Tillslut gick hovis och hämtade en godis-slick-sten och världen runt omkring försvann, stenen var det enda som existerade, måste se till att köpa en egen åt honom tror jag allt. Blick stilla stod han också och vid hovslagarbesök så är ju det välkommet. Sedan var det ut i hagen och matte och husse åkte till jobb/skola, jobbade hela dagen lång och nu på kvällen var jag på Blodomloppet med arbetskamraterna, 5 km avklarades och jag sprang hela vägen, så nöjd!

Det Positiva: Frisk luft
Det Negativa: Stress

Flying above

Over and Out

Idag blev det cykling till stallet trots benens protester. Maxim hade hunnit komma in, så han fick äta lite medan jag fixade höpåsar, fyllde vatten i hagen och mockade lite. Sedan plockade vi fram tömkörningsgrejerna och gick ner till ridhuset. Tömkörde i ca 20 minuter. Skritt, trav och galopp i båda varven. Skötte sig superduperbra, inga nya grejer idag utan bara repetition av tidigare pass. Redan efter de tjugo minutrarna började han hitta en relativt trevlig form, inte alltid stadig, men jag vet ju att han behöver mer tid på sig för det, men det är absolut stor skillnad mot när vi startade. Nästa gång tror jag att jag ska ta ett längre pass och jobba mycket med övergångar mellan skritt och trav och verkligen få honom att bli lösgjord i traven. Snart ska vi börja med galoppen också, tänkte jag skulle hinna med ett mer galopppass innan han får vila några veckor i sommar. Vi får se vad vi hinner med.

Nog blev det kendo alltid. Känner att orken börjar återvända. Tränat mer denna vecka (cyklat mer, lite kendo, ridning), mycket frisk luft, bra med mat och mindre socker, sovit bra och det börjat till och med bli lite, lite lättare att gå upp på morgonen. Jag hoppas att den positiva trenden fortsätter, för det är ju så här jag vill må.

Efter ett samtal på eftermiddagen blev det så att jag höll i passet också. Det gick bra tycke jag, även om vi var få som tränade, en nybörjare, jag och två fortsättare. Körde gundtekniker, Stora Men, Kote och Do, Kote-Men och Kote-Do, Kirikachi och Kakarigeiko. På slutet körde vi två stora Men var som skulle vara de bästa på passet, gillar att avsluta på det sättet. Jag försökte kommentera lite, men mest körde jag på, men det börjar kännas bättre och bättre med att hålla i passen och jag jobbar på att göra mig hörd, tyckte det kändes bra idag, men så tycker jag också att det är lättare att hålla i nybörjarpass, för grund är jag bekväm med och känner att jag kan visa och förklara hyffsat.

Blev så att jag och Pär körde lite ji-geiko och två ippon-matcher innan vi var nöjda också.

Får se hur mycket träning det blir kommande vecka, funderar på tisdagsträningen, sedan ska jag springa blodomlopp på torsdag så då kan jag inte träna kendo och på söndag får vi också se, kanske har utflyktsplaner. Men planen är att cykla två gånger till stallet så lite träning blir det nog i allafall.

Det Positiva: Må bra
Det Negativa: Känna av sin hälsena.

Flying through everything

Over and Out

Idag så mår vi alla bättre. Även om Maxim nog var förvånad över att se mig så tidigt på morgonen, men vill man ha sällskap så vill man. Två hästar hade vi med oss ut idag och det fungerade fint, vi mötte ingen bil, men spanade på en när vi var på hemväg och väntade i en korsning tills den kört förbi, han blev inte rädd. Var ute en timme ungefär, mest skritt, men en del trav och en uppfriskande galopp, vi hamnade lite på efterskälken, eftersom de andra hade längre ben, men Maxim pinnade lugnt på och det var härligt att springa.

Idag hände något som absolut inte får hända. Eftersom det gick så bra sist att rida på andra sidan stora vägen alldeles själv och leda över och längs med den så tänkte jag att vi skulle ha en härlig galopptur på de fina stigarna där även idag. Det gick toppen att skritta halva varvet runt vallen, jobbade lite i skritten, han var avslappnad och det kom bilar på lilla asfaltsvägen också som han knappt tittade på. Sedan hoppade jag av och ledde över stora vägen och så började vi gå längs med den. Sedan vet jag inte vad som händer, tyckte inte att det var någon speciell bil som utmärkte sig och inga lastbilar, men Maxim blir rädd och när han kastar sig ramlar jag omkull och tappar tyglarna. Lös häst på fel sida om stor 90-väg. Några sekunder såg det ut som om han skulle stanna några meter bort, men det kom en del bilar och han blev rädd igen. När en häst bli rädd springer den hem och det gjorde Maxim också, dock höll han sig på kanten av vägen där vi brukar gå och jag tror det är därför som bilarna hann stanna och han kom över oskadd. Jag springer efter med klump i magen och gråt i halsen och han springer i full fart längs med lilla asfaltsvägen hem mot stallet. Nästan hemma stannar han och äter på vallen. Helt oskadd. Men fy vad rädd jag blev. När jag väl kom fram till honom (tack alla som stannade och erbjöd skjuts och som också stannade när de såg min lösa häst på vägen, ni räddade hans liv) rann tårarna av lättnad. Och sedan fortsatte de bara att rinna, chock och lättnad blandat tror jag. Min lilla älskade häst, så illa det kunde ha gått. Jag kommer definitift inte att försöka mig på samma tur ensam igen. Knappt om jag vågar med andra hästar heller, man vet ju aldrig.

Ledde tillbaka till stallet, han såg ut att gå som vanligt så jag hoppade upp igen, känner bättre från ryggen och så blir jag lätt lite rädd när saker händer så jag måste upp (om hästen är okej) så det inte sätter sig i mitt huvud. Han var fortfarande pigg och älgade iväg, så vi red ut på vallen, tog andra hållet (utan bilväg) och travade några hundra meter för att checka av, sedan gick vi hem igen. Och så fick han äta lite gräs innan han fick gå i hagen igen. Jag hade massor med planer för resten av dagen, men nu vet det tusan hur det kommer att gå, helt slut och trött i huvudet. Har annonserat efter ridsällskap till imorgon, annars får vi rida på ställen utan bilar.

Det Positiva: Tur
Det Negativa: Rädsla

Don´t ever leave me

Over and Out

Jag hoppas att jag aldrig ens övervägar att glömma hur mycket ni betyder för den jag är.

Idag hjälpte Lena mig med att få turbohästen att ta det lugnt och lyssna, utan att det blev bråk och konflikt. Så himla nöjd är jag, Maxim är världens bästa och Lena är en jättebra tränare! Ridhuset visade sig vara ett växthus så det blev utebanan istället. Det gick bra, även med många distraktioner. Motorcyklar, bilar och främmande katter. Han var pigg, trots värmen och tyckte, precis som när jag ridit själv att när vi skulle trava så var det minsann galopp. Så vi började med att jobba en hel del i skritten, koncentration på mig, noggranna hörnpasseringar och volter där vi skulle ställa och kolla åt rätt håll, böjd på böjt spår och rak på rakt. Svårt, speciellt med en ryttare som gärna viker sig, fyfy. Vi gick sedan över till korta travsträckor, att han inte skulle springa, broms på yttertygeln, när det fungerade bra och han lyssnade fortsatte vi trava volter och hörnpasseringar, så fort han började springa iväg skulle jag bromsa på yttertygeln och gå in på en liten volt. På volter och hörnpasseringar gällde det att leda ut och hålla kvar ytterhanden en del för att visa att han skulle gå undan för inner skänkel. Inner tygel skulle ställa in honom åt rätt håll. Ibland fick jag också lägga på ytterskänkel när han flöt iväg. Viktigt att jag så fort han gjorde rätt blev stilla med händerna, lika på rakt spår, så fort han var rak skulle jag mjukna (och han skulle inte skjuta iväg som en kanon). Kämpigt var det i början, men det lossnade allt eftersom, på slutet var han riktigt fin och vi fick rida lite andra ridvägar, serpentiner, rätt upp, snett igenom, fortfarande med fokus på hörnpasseringarna. I vissa stunder blev det lite magi, så himla härligt och jag ska verkligen försöka ta med allt som jag lärt mig och inte bli arg när han springer.


Efteråt blev det bad och gräsätande för Maxim och mockning för matten, jämn fördelning minsann.

Det Positiva: Träningar
Det Negativa: Trött i kropp och själ

You and me, together.

Over and Out

Härligt och fint sommarväder är det. Man vill bara släppa hästarna dygnet runt i den gröna sommarhagen, men det får vänta lite för Maxims del. I nästa vecka åker de flesta av de hästar som ska vara borta över sommaren och då ska vi möblera om i hagarna. Vissa kommer förmodligen att släppa i stora sommarhagen, men jag vill gärna att det ska vara lite avbetat innan Maxim får gå där. Istället ska vi mocka ur en av vinterhagarna, avmaska och släppa där, några till hästar som inte ska gå på fullt bete. Maxim ska naturligtvis få gå i stora hagen också, men som sagt först när det är lite avbetat och på det här sättet kan hans mage vänja sig lite långsammare också, tror att det kommer bli toppenbra.


Idag tog vi ridturen först, red rnt vallen och i början gick det toppenbra. Liten incident med sjöfåglar, men han tittade mest och sprang inget, modigt! Sedan travade vi och galopperade och när vi kom till husen blev han väldigt uppjagad. Något, som jag inte såg, var livsfarligt så han stack faktiskt, lite läskigt då riktningen var mot 34:an, men han är ju inte så svår att få stopp på, så det slutade väl. Sedan fortsatte han att vara uppjagad så jag hoppade av för säkerhetsskull och gick en bit, sedan upp igen och på hemväg, fortfarande stessad och springig, svårt att veta vad det är, om han bara är pigg eller om det är något annat. Fick bli att gå upp på ridbanan för att få ur lite energi.

Börjar med att nästan gå omkull i de första travstegen, vet inte vad som hände, men kändes som om han snubblade på sina egna hovar och nästan druttade omkull, men vi lyckades hålla oss uppe, svanskappan gick dock sönder, får införskaffa en ny så fort som möjligt. Travade lite i allafall och han verkade inte tagit någon skada så vi försökte trava på volt och lyckades ganska bra, även om han gärna ville missförstå precis allt till att vara galoppfattning. Gick över på att träna fattningar istället och då blev han nöjd. Lugn fin galopp och riktigt bra fattningar! Avslutade med att trava några varv på volten i andra varvet och det gick super. Så glad dag idag!

Han fick en dusch och sedan gå ute och äta grönt medan matten mockade och fyllde vatten i hagen. Sedan cyklade jag hem och är nu helt slut. Men imorgon kör vi igen!

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Dumheter

Kan man stänga av turbon ibland i allafall?

Over and Out

Stressigt på jobbet just nu och det känns som om jag ständigt går runt och är trött eller muttrar och är på dåligt humör. Idag har Maximen vilat, bara klappade lite och sedan åkte jag, istället har vi veckohandlat och fixat på balkongen. Skulle ha tränat, men icke, ibland går det bara inte, ska försöka ta nya tag på torsdag. Förhoppningsvis (förmodligen inte) kommer jobbtrycket att lätta lite i nästa vecka när SWEDAC, ackrediteringsorganet, varit på plats och gjort sin bedömning. Men jag tvivlar på det, inte med alla projekt som redan ligger på kö och väntar på min uppmärksamhet.


Igår blev det i allafall en ridtur, tänkte öva lite inför lenalektionen på torsdag och testade vara på ridbanan. Under passet var jag nog ganska missnöjd, men i slutet och efteråt kom nöjdheten, jag måste lära mig att vara nöjd med ett bra varv på volten, han är bara fyra år och lär sig hela tiden. Kraven ska öka, men jag kan inte ha samma krav som jag skulle ha på en vuxen häst. Måste börja fokusera på att flytta kraven till mig istället, min sits (haha), min blick (hej hästnacken) och mina händer (wuhu, vi är ute på äventyr). Sedan kanske vi inte fick den bästa starten på passet med en turbohäst som ville gå i 180 trots många dagars aktivering innan, har minskat lite på det lilla kraftfoder han får nu, någon måtta får det faktiskt vara. Så började med att bli lite arg för att han inte lyssnade på mina förhållningar och bara ville springa fort, blev bättre allt eftersom, men jag börjar ju fundera lite. Jag har alltid tänkt att man ska rida på banan först och sedan rida ut som "belöning", men börjar nu fundera på om vi ska värma upp med en uterunda i trav och galopp så han får ur sig lite sprutt och sedan gå in på banan och jobba lite på volter, men jag vet inte, det känns lite som bestraffning. Samtidigt som jag tror att han skulle koncentrera sig bättre på mig, jag blir nöjd och det blir mindre konflikt mellan oss. Får ta och fundera lite på det hela.

Vi blev typ vänner igen i allafall. Imorgon ska vi ut en sväng, förmodligen runt vallen, får se. Till råga på allt ska jag cykla alla kilometrarna till stallet också. Och med tanke på hur lite jag tränat på sistone så får vi se hur mycket jag orkar rida.

Det Positiva: Sekunder.
Det Negativa: Stress

You are the one

Over and Out

Jo, dags att skriva ikapp lite kanske.

Då ska vi se, Onsdagen, kan börja med att säga att det inte är smart att låta sin yberaktiva häst vila två dagar i rad och sedan förvänta sig att han ska gå dit man vill i den gångart man väljer. Hade tänkte rida ut, valde att rida på ridbanan som i allafall är halvt inhängnad. Fungerade hyffsat tillslut, kunde till och med skritta till stallet på långa tyglar (nästan) victory!

Torsdagen var ju ledig dag, jag åkte till Söderköping och hälsade på Hampushästen och Jokerbuset som bor hos Ulla nu. Vi red ut tillsammans och det var härligt att sitta på Pampusens rygg igen och känna fullkomlig trygghet. Känslan av att våga släppa i full galopp och bara njuta av fartvinden. Hampus var på G och vi "vann" alla galopper med minst en noslängd. Jättetrevlig tur och kul att träffa Ulla igen också.


Efter en liten fika for jag vidare till Mia som är Maxims uppfödare. Hon har hittills i år fått tre jättesöta föl som jag ville hälsa lite på. Blev verkligen inte besviken, två av dem var väldigt keliga, den yngsta lite blygare och med en mer beskyddande mamma. Stofölet ville vara så nära som möjligt hela tiden och bli kliad, jätte charmig.


Hemåt Linköping igen och ut till Maxim. Blev en tur runt vallen i solen, inte riktigt i det tempo jag tänkt, men en trevlig runda med mest skritt, matte var lite trött efter Hampusgalopperna. Dessutom magknip som inte gav med sig på hela kvällen, så låg mest och tyckte synd om mig själv i soffan.

Fredag skulle vara en lite lugnare dag, men bestämde mig för att försöka longera. Det gick väl sådär. Lite oensa om i vilken gångart vi skulle vara i och när vi skulle stanna. Blev bättre på slutet, men inte helt bra.

Igår så tog vi oss ut i solskenet, red över åkrarna bort till grisstallet och upp till torpet i skogen, där var det stängd grind så vi vände och red tillbaka, hade annars tänkt rida genom skogen, men får bli en annan gång. Travade en del och galopperade ur lite energi i uppförsbacke på hemvägen.


Idag så tog vi oss modigt över stora vägen och stora killen brydde sig inte mycket om bilarna. Höll sig snällt bredvis mig och lyssnade fint. Vi tog ett varv i trav först på de härliga stigarna och det gick bra även om vissa saker är farliga när man är själv och inte har trygga hästkompisar med sig. Tog samma varv en gång till med lite mer galopp, han var ändå relativt lugn och jag kunde slappna av ganska bra, lugna galopper blev det för det mesta och tränade en del fattningar eftersom det ibland blir nedförsbacke och då saktade vi av till skritt, men så fort det var plant eller ufför så försökte jag galoppera. Varmt och svettigt blev det, men när vi kom hem efter lite mer än en timme var det mest matte som var trött. Lille gubben hade nog kunnat ta några varv till. Blev en avduschning och sedan ut i hagen. Där rullade han sig noga tre gånger och sedan galopperade han ner till Bengt som gärna hängde med på en liten springtur.


Veckans planering blir ridbana/ridhus på måndag, vila tisdag, ut onsdag, lena-lektion torsdag, lugn tur/promenad fredag, ut lördag/söndag.

Det Positiva: Glad häst
Det Negativa: Feg matte

All good things

Over and Out

Jo, två vilodagar för Maximen, med lite mys, liten kort promenad, mycket gräsätande medan matte fixar stallet och rengöring i gången. Då hänger underläppen längre och längre ner.

Japp, igår var värdet rätt så tråkigt, men kul att komma ut och träffa fjordmänniskorna igen och kolla in fina hästar. Maxim skötte sig bra hela dagen, lite uppspelt i början, men så fort jag satt upp så blev det lugnare. Tycker också att jag fick lite kontakt med honom på framridningen och att han bitvis koncentrarade sig mer på mig än på alla runt omkring. Inne på banan så gick det helt okej, vi var i de flesta bommarna (30 cm) och han ville inte galoppera så vissa hinder travhoppade vi och vissa klev vi i princip över, men han försökte aldrig stanna eller springa på sidan och det är ju positivt. Alla bommar låg kvar på plats i allafall, en underbom som ramlade, men det räknades tydligen inte så vi fick en vit rosett som minne. Johan var med och fotade/filmade, men min kamera bestämde sig för att förstöra alla bilder, kollade på dem under bilresan hem, men idag när de skulle in i datorn så var de puts väck. Tråkigt. Efter att vi ridit fick Maxim på sig täcke för att hålla sig torr och sedan beta lite gräs medan vi kollade på några till höjder. Sedan fick han gå in i transporten, lite krånglade han, men fick in honom efter fem minuter så inge större fara. Umgicks lite i kafeterian och på Torsdag åker jag till Söderköping och hälsar på Hampushästen, ska bli superkul! Sedan åkte vi hem och Maxim fick gå ut i hagen, han satte världens fart och galopperade ut, "BENGT, jag är hemma nu" såg det ut som om han ropade (Bengt är lekkompisen).

Idag jobbade jag ungefär en och en halv timme mer än vad jag tänkt, sedan åkte jag till stallet, fixade foder, började packa till i morgon, smörjde sadel och träns, mockade, borstade lera, tvättade häst, gick på promenad i det galna slättvädret med vinden tjutande kring öronen. Överpigg häst som inte hade ett dugg träningsvärk efter gårdagens lektion. Sedan klippte jag två lätt övervuxna fjordhästmanar, kortare tid än förra gången, den ena är nere på en kvart och den andra på tjugo minuter, det tar sig.

Vi fortsätter innan jag däckar. Hemma från stallet försökte jag komma på lite lama ursäkter (trött, tjock i halsen osv), men ett sms ändrade på det hela och jag pallrade mig iväg till kendoträningen. Bra var väl det och skönt att inte ångra sig i efterhand. Just nu känns det helt otroligt att i den mest intensiva kendoperioden tränade jag konstant minst tre pass i veckan. Hur hann jag egentligen? Denna vecka blev det ju två i allafall och nu är den kendoförbud till nästa vecka.

Martin som höll i passet idag, sju personer på plats och det blev ett teknikpass. Lite avancerade tekniker och fokus på mjuka handleder. Jag själv bestämde mig för att hålla fokus, inte lata mig i smyg och försöka tänka på andningen. Andningen gick bra i uppvärmningen, sedan tappade jag den lite. Men fokuset låg kvar på ett bra sätt under större delen av passet. Var så att vi gjorde en teknik tre gånger var, sedan roterade vi, eventuellt lite kommentarer och så gjorde vi samma teknik igen. Inför varje ny teknik samlades vi i mitten och Martin gick igenom lite, de här små mikropauserna tror jag gjorde att man orkade hålla ihop lite mer, det var ett ansträngande pass, men med alla de små återhämntningarna så orkade man hålla fokus och hitta tillbaka till andningen. När man byter övning ofta så måste man vara lite mer på allerten också.

De tekniker vi gjorde handlade om harai och suriagi. Harai är attacker där man på något vis får mottagarens shinai ur vägen. Till exempel harai-Men, harai ovanifrån och sedan Men eller harai-Kote, harai underifrån för att öppna upp kote. Dessa gick rätt så bra, har övat på dem tidigare, att tänka på är att harai inte ska komma från sidan. Dessa blir som tvåstegstekniker, antingen med två eller ett attacksteg. Vi gjorde sedan harai-kote-Men, gick också hyffrat, men små attacksteg och mjuka handleder är denna teknik ett utmärkt exempel på.

Gick över på suriagi, kote-suriagi-Men, avstånden började strula en del, men någon kändes hyffsad. Nästa var Men-suriagi-Men, tror att det mest var avstånden som strulade och att det är en svår teknik. Den avslutande övningen var att man skulle stå i tsubazeriai, förbereda hiki bakåt, glida upp på mottagarens shinai, trycka nedåt så att Men blir öppen och hugga hiki-Men, efter lite övning gick det ganska bra, men mer övning behövs, till min glädje fungerade attacksteget bakåt bättre än väntat.

I ji-geikon sedan så körde jag mot Lollo först, försökte testa lite av teknikerna och det kände rätt så bra. Sedan Martin, jag försökte ta intiativ och attackera, men blev lite stillastående, lite blev bra i allafall. Kort vila och sedan körde jag mot Jordi, här försökte jag testa lite mer, fortfarande fungerade inte så mycket, men jag blev inte så där lat som jag lätt bli efter några ji-geikos. Avslutade med kakarigeiko, ordentlig stretching och sedan lite bastu.

Det Positiva: Teknik
Det Negativa: Stelhet

Kendopeople in my heart

Over and Out

Vet inte riktigt vad jag ska börja med, men valet följde på Maxim så det blir i kronologisk ordning om hur dagen utspelade sig. Jag lyckades pallra mig upp efter alldeles för lite sömn och för mycket serietittande och var på plats på jobbet i tid. Efter två dagar med bara mig själv och en till som gör fyra personers jobb är man ganska slut och sliten, vi har verkligen ansträngt oss och körd järnet, lön för mödan har vi fått också, men trött blir man för det, fick lite förstärkning idag av en tredje person i allafall, men imorgon är vi tillbaka på två. Skönt med helg efter denna vecka.

Vid halv fyra övergav jag arbetet och åkte ut till stallet där jag möttes av en häst som ville vara skäck, brön/grå på ryggen och gul/vit på undersidan. Samma sak igår. Igår hade vi för övrigt ett rätt så kasst tömkörningspass, ville inte rida ut när det regnade, har blivit så mjäkig, humöret var inte på topp och allt kändes som en kamp, efteråt så myste vi upp mitt humör lite i allafall, vanligtvis så är han inte så mysig, men igår skulle det klias i öron och panna och gärna i pannluggen också, riktigt sällskaplig var han.


Idag var humöret bättre och jag såg fram imot en lektion för Lena. Maxim var maximalt laddad och när vi skrittade på långa tyglar i början så älgande han på så fort han kunde och försökte slå hastighetsrekord runt fyrkantsspåret. Lite älgandetendenser fortsatte under passet, men han lugnade ner sig en del. Lena hade ställt hinderstöd i två av hörnen för att öva hörnpasseringar och så låg det lite bommar ute också, tre på ena långsidan, en på andra och tre snett igenom. Men vi började med hörnpasseringarna, det jag ska tänka på är leda ut med yttertygel, bromsa upp med densamma om han ångar iväg (vilket han gärna gör), inner skänkel jobbar för att flytta och börja och inner tygel är med och lirkar lite. Dessutom ska jag hålla koll på mig själv så jag inte faller framåt, sänka händerna (men hålla dem rätt så brett för att stötta honom) och titta dit jag ska och just det, inte vika mig i sidan. En hel del att jobba på med andra ord. MEN vad det är värt det, i slutet av lektionen, ett halvt varv på volten i ena varvet svävade vi fram, mjukt stöd i handen, böjd, ställd och taktmässig, jag bara log och älskade min häst ännu lite mer. Vi red lite över bommarna också, inget att kommentera där, han tyckte nog att det var lite kul så jag tänkte ha med dem lite mer när jag rider ensam också. Galoppera gjorde vi också, ska träna på att inte springa in i galoppen och höja händerna lite för att hjälpa honom.

Idag skänkte jag en liten tanke till Jossan, jag tror att hon sitter i sin himmel och kollar ner på oss och ler. Det är hennes förtjänst att jag hittade honom och det var hon som först såg hur bra vi passar varandra, i sin personlighet är han precis en sådan häst som passar mig. Hon var den första som såg hur mycket potential det finns att vi ska få uppleva så många olika äventyr tillsammans. Och jag önskar, jag önskar att hon hade fått vara med på resan. Men jag har hamnat på ett bra ställe, men människor som stöttar och uppmuntrar och öser beröm över min häst, han är så lätt att älska.

Efteråt så regnade det fortfarande, men Maxim fick på sig sitt nya (begagnade) regntäcke och fick beta sina tjugo minuter i gräshage som vi är uppe i (förbereder för betet) medan jag mockade och fixade maten. Kom faktiskt nästan från stallet i tid också. Imorgon blir det stallkväll, bad och promenad står på schemat, plus klippning av förhoppningsvis tre fjordhästmanar, får se hur mycket jag hinner, packa sakerna till lördagen ska jag också, vi ska ut och visa upp oss på ÖFF:s hoppning, kul ska det bli, 30 cm ska vi "hoppa".

Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Okänsla

So I set the world on fire

Over and Out

Jo, jag tränar faktiskt kendo fortfarande, förra veckan blev det ett torsdagspass med kirikachi som jag själv höll och veckan därinnan var det ett tisdagspass som jag var på.

Torsdagspasset hade jag tema kirikachi, det var den enda övningen vi gjorde i princip, lite kakarigeiko och ji-geiko på slutet. Oj vad vi högg kirikachi i alla dess former, eller inte riktigt alla, men några i allafall. Först vanliga med Men, varierade tempo, noggrann (långsam), vanligt tempo och så snabbt man kan. Men och utan att mottagaren höll upp shinai. Gjorde också några Do och Kote-kirikacher och så plötsligt gick tiden jättefort, så vi hann köra ett varv med korta ji-geikos också. Gav mig själv träningsvärk genom att hugga överstegshugg några gånger över salen efter passet.

Idag blev det återigen tisdagspass och så fick jag på köpet träffa Kalle och Anders också. Passet var trevligt, mycket grunder och introduktion till seme. Jag fokuserade mycket på mig själv, men kunde hjälpa till lite också när det behövdes. Tekniken satt väl rätt så bra och tyckte att träffarna var lite bättre än de brukar. Jag inbillar mig också att mitt attacksteg blir bättre när jag får göra seme först. Kanske för att jag har ovanan att ta ett fusksteg innan själva attacksteget, flytet finns liksom där, eller så inbillar jag mig att jag kommer närmre och därmed "vågar" på ett annat sätt än ute vid avstånd. I slutet så skulle vi köra lite kakarigeiko och en av gångerna körde jag mot Kalle, vi hann köra våra 2x5 omgångar innan de flesta andra börjat på sin andra, lite taggade kanske. Annars så bestod passet som sagt av olika sorters seme, först "bara" steg in och attack, Stora Men, Kote-Men och Do, sedan lite mer när man t.ex skulle göra seme mot Kote, mottagaren skyddar sig och öppnar därmed Men och man attackerar där istället.

Efteråt så blev det kendobastu för första gången på evigheter, bara jag, Kalle och Anders som var intresserade, men det räcker ju. Det pratades lite om planerna inför nästa termin och jag berättade att jag inte vill vara regelbunden sempai på nybörjarpassen längre utan fokusera den tid jag kan ta mig för kendo på fortsättarpass och SKO, förhoppningsvis ska graderingen gå vägen, men det kräver att jag verkligen tränar och när jag tränar ger mitt bästa. Anders hade också lite idéer om hur vi ska lägga upp nästa termin och det lät bra tyckte jag.

Nu på kvällen har vi veckohandlat. Vill man inte känna sig vuxen längre efter en lång dag så hjälper det att åka kundvagn på Maxis parkering, skrikandes "Wiiie" klockan tio en tisdagkväll. Imorgon blir det dyka in i jobb igen, ut och jogga Maxim och sedan ha planeringsdag med Lollo, även om det är långt kvar så närmar sig vårt stora äventyr, sakta men säkert, mer om det när jag får lite klarhet.

Det Positiva; Kendoträning
Det Negativa: Ond häl

As sweet as candy

Over and Out

Så, idag tog jag första turen på Maxim sedan förra söndagen tror jag. Släppte honom i ridhuset igår efter jobbet så han fick springa lite, tränade också lite ledarskap eller vad man ska kalla det.

Minst sagt pigg häst som stack tre gånger eftersom han blev "rädd". En gång för vajande gräs på åkern och sedan för en man med skottkärra, och skottkärran kan man ju nästan förstå, men när han spanat in den på långt håll (de befinner sig på en gräsmatta på andra sidan en åker) och sett att mannen kör omkring med den, så kan man inte riktigt rättfärdiga att han blir rädd när han tippar ut innehållet. Dessutom har jag aldrig hört talas om skottkärror som anfaller på så stort avstånd, men det kanske är bäst att ta det säkra före det osäkra, vad vet jag.


Kul att sitta på ryggen igen och vi tog oss igenom alla tra gångarter, imorgon ska vi se om vi kan få till lite hoppning, träna lite inför lördagen då det är ÖFF:s hopptävling, vi är anmälda till 30 cm, men ska väl börja klättra oss uppåt snart. Ville inte anmäla till två klasser denna gång eftersom han blev så trött på dressyren. Vila på tisdagen och sedan får vi se vad det blir på onsdagen, hoppas på fint väder och uteritt, på torsdag är det dags för lektion med Lena igen, ska även försöka öva på våra "läxor" imorgon.

Annars så jobbade jag hela dagen igår, på kvällen efter stallet blev det middag hos Johans pappa, med alla hans syskon och sambos, samt faster, firade Johans lillebrors födelsedag. God mat, prat och sällskapsspel. Inget av det goda vinet för Matildas del, eftersom jag var ute på fredagen med jobbet och hade det trevligt med teambuilding på stan, middag och dans. Så jag var chaufför på lördagen istället. Tog lång sovmorgon idag och har inte åstakommit så mycket. Men en rätt så intetsägande söndag fick sig ett uppsving på kvällskvisen när en gymnasiekompis skickar meddelande att han idag flyttade till Linköping och imorgon börjar sin doktorandtjänst på universitetet. Så himla kul, vi ska försöka träffas när han kommit i ordning lite mer.

Ska avsluta kvällen med Criminal Minds och kakor, imorgon jobb igen.

Det Positiva: Vänner
Det Negativa: Huvudvärk

New friends and friends from before.

Over and Out

Maxim har en liten vilovecka just nu, behövs ju ibland och denna vecka har jag haft mycket annat som ska fixas på kvällar och eftermiddagar. Och så var jag ju iväg på besök till Varberg och min minsta syster Frida. Hon har jobbat i ca 1,5 år i ett hoppstall där och ska jobba maj ut så jag passade på att åka ner och hälsa på när jag ändå hade några dagar ledigt över sista april och första maj. Från början var tanken att Maxim också skulle få följa med och att vi skulle åka ner på fredagen och hem på tisdagen, men insåg att det nog var lite i längsta laget för honom så jag åkte själv ner på måndagen, stannade en natt och åkte hem på tisdagen för att hinna hem till stallmötet på kvällen.

Vi hann med att åka till Ullared på kvällen när jag kom ner. Hittade lite ridtröjor i funktionsmaterial och några tjockare jacktröjor som fick följa med, börjar bli lite trött på alla slitna kläder jag har i stallet. Hittade också till min glädje fleecelindor i perfekt mörkblå nyans som fick följa med till Maxim för framtida dressyrträningar, en svansborste blev det också. Plockade också på mig lite andra kläder när jag ändå var i farten.

Ägnade sedan resten av Valborg till en långpromenad med hund i kvällssolen och filmtittande (och glassätande). Trevligt hade vi. Nästa dag så hjälpte jag till att mocka lite och sedan var det riddags. Första hästen var ett sto på 20 år som främst används till avel numera, när hon var yngre gick hon 150 Grand Prix och kom bland annat trea i young rider EM, jättefin häst med andra ord. Frida håller på att rida igång henne lite då hon förlorade sitt föl för några veckor sedan. Frida red lite först i ridhuset och sedan skulle lilla jag upp också. Hua, hon kändes stor från marken och benen darrade lite, men när jag väl kom upp så kändes det bättre. Passade på att göra sådant som Maxim inte kan ännu som skänkelvikningar och ordentliga galoppfattningar. Superhärlig och snäll häst som var väldigt mjuk trots att hon inte är riktigt på topp så jag var lycklig när jag klev av, dock lite trött.


Sedan hade jag ju tjatat lite så jag fick rida en häst till, ännu större och något yngre (7 år). Det var också roligt, men svårare och inte riktigt min typ av häst. Dessutom blev han lite taggad över bommarna som låg på marken så Frida fick ta bort dem. Bitvis gick det hyffsat bra, men om jag bara orkat lite mer så hade det nog gått bättre. Testade lite sidvärts rörelser på honom också och så skulle jag testa galoppombyte, det gick bra att byta, men sämre efteråt, man ska hålla sig till det man kan med andra ord.