tildans

Okej, försöker bota lite kendoabstinens med en film idag tänkte jag. Dagen började toppen, sedan blev det botten, men kämpandes i uppfärsbacke med en timmes övertid, slutade jag nog på plus ändå. Maxim fick lite gos och sedan vilodag, regn och blåst och allmänt mörker gjorde att det kändes bäst.

Någon träningen blev det inte, lusten finns i huvudet, men kroppen säger nej, det kanske är dags att bli sjuk på riktigt nu. Men som sagt, min första match i b-klassen.



Det är både svårare och lättare att möta någon man kört med en del tycker jag. På sätt och vis vet man ju har det brukar köra och hur de brukar reagera. Men samtidigt vet de det samma om dig. Och för mig är det farligt, just för att jag gärna fastnar i mönster och sådant är dåligt, vilken man än tävlar mot. Och denna match, jag vet vad jag själv är bra på, vilket är Kote (och någon dag ibland, Do) och jag vet hur jag ska hugga det på henne.

När jag studerar min kendo lite närmare så är jag nöjd med att fusksteget inte syns på de flesta attacksteg, dock smyger det sig in då och då. Sedan så tycker jag att jag borde ha lite bättre hållning, något jag får börja arbeta igen med på träningarna. Shinaien guppar lite väl upp och ner när vi står i kamai också, kan jag tycka, den är lite hög stundtals också kan jag tycka. Men uppenbarligen kan jag ta poäng ändå och det är ju bra.

Vi tar en match i taget känner jag, ska försöka sova tidigt idag också.

Det Positiva: Minnen
Det Negativa: Ingen träning

Sucks to be me

Over and Out

Som om jag kan få nog efter helgen. Idag bar det av på träning igen, sempai på nybörjarpasset. Det var ett trevligt pass, min egen insats ska jag kanske inte hurra för så mycket, men alla nybörjare var verkligen jätteduktiga idag. Jag var lite tankspridd och distraherad, vilket inte störde min kendo så mycket, men jag var inte en så duktig sempai som jag kudne ha varit kanske. Jag skulle behöva gå en kurs i hur man ska förklara saker, när man ska ta upp saker och på vilket sätt. Fasiken, jag vill ju hjälpa till. *Mutter, mutter*

Trevligt var det i allafall.

Tänkte visa upp några bilder som jag fått av Johanna som fotades under helgen.

Jag hade världens planer för bloggveckan som gick. Jag skulle skriva reflekterande föreberedelseinlägg, peppningsinlägg och lägga upp gamla filmer från matcher när jag tar poäng, för att verkligen, verkligen ladda. Alla här kan ju se att det inte gick, alls. Så i arkivet ligger det nu en massa halvfärdiga inlägg som förmodligen aldrig kommer att synas i det offentliga. Kanske lika bra det.

I allafall, var i väg på träningen i torsdag och agerade visningsdocka när vi gick igenom tävlingsregler. Sedan så körde jag två "låtsatmatcher" det kändes hyffsat bra, var tvungen att åka till tidigare från träningen så att jag inte behövde jobba allt för länge på fredagsmorgongen.

Hann sova tillräckligt mycket och fick mig en promenad innan det packades (älskar min nya kendobag från Kendoshop!) och åktes iväg till Dojon. Vi kom faktiskt iväg nästan i tid! Det är såhär med LBK, vid alla resor jag har varit med på så har vi aldrig åkt i tid och nästan alltid åkt vilse. Så det började ju som det brukade. Vi fick in alla saker i bilen på ett bra sätt (sikt i backspegeln vad är det? Man har ju faktiskt sidospeglar). Sedan rullade vi upp mot Stockholm, i Nyköping blev det stopp för matsäcksätande och även lite godihandlande. På väg in mot Stockholm blev det lite kö, vi börjar fundera på om vi kommer hinna till träningen och om vi ens ville träna länge (med två helsjuka och två halvtaggade personer i bilen fanns det rum för tvivel). Efter kartläsande (In love with google maps) så hamnade vi på rätt ställe och hittade bra parkering både nära och gratis. Vi står och velar lite vid bilen och sedan så bestämmer Lollo att vi ska träna, så då gör vi det, de andra två var ju sjuka så de kollade på istället. Är glad att jag var med ändå, det var lite roliga övningar, men jag var inte världens snabbaste i huvudet hela tiden, det gällde att vara med när han visade så att man i allafall sett vad han hade för sig. Det var lite mysitska kontringar på hiki som jag inte alls fick kläm på och kontringar på tsuki som var lite enklare.


När vi gick över till ji-geiko så körde jag två stycken, en mot en stockholmare och en mot en fransk tjej. Sedan så hade jag vila och när jag såg hur vissa av de nästkommande körde så valde jag att inte fortsätta. Den franska sensein som ledde passet, och som inlett med att be alla att tänka på att det var lördagen som gällde och att man skulle ta det lugnt och bara känna på sin kendo denna dag och inte skada sig, gick faktiskt in och avbröt mitt i och bad alla lugna ner sig lite, speciellt om man körde mot lägre graderade. I den fria keikon körde jag och Lollo varsin kirikachi och sedan lite ji-geiko, sedan så väntade vi bara på avhälsningen. (Lollo körde lite fler ji-geikos än mig, bland annat mot Senseien som blev hennes nya vän för helgen ;P)

Efter ännu mer kartläsande åkte vi till sovstället. Vi hittade det, missade att svänga av på rätt väg en gång, eller två gånger, men sen tog vi en annan väg och hittade dit. Väl där lyckades vi också hitta en plats att sova på, det visade sig att vi valde fel rum, men i det andra fanns det knappt plats för alla ändå, vi slapp dela på oss i allafall. Hade en skaplig natt, med öronproppar och buff över ögonen (Det var inte så illa som nästa, ni får höra mer om ni orkar läsa).

Upp i bra tid på morgonen och kämpa i sig frukost, det var inte långt till hallen, men vi tog bil, med all packning och sådant var det väldigt skönt (dessutom två förkylda personer). Var där i god tid (vad vi bryter LBK-traditioner) och kunde byta om, checka shinai och registrera oss utan allt för mycket kötid. Så himla skönt att vara lugn och att allt flöt så smidigt. Det var i allafall så jag uppfattade det hela, nu har jag ju varit med några gånger tidigare så jag vet inte vad det som var förstagångstävlare tyckte. Till slut var vi i allafall samlade allihopa och tävlingen drog igång.

Juniorklassen var först ut, vi hade en deltagare där, det gick väldigt överraskande bra för honom. Han gick ur poolen och sedan var han plötsligt i final! Det slutade med silver och den första medaljen LBK tagit på väldigt många år. Det var riktigt roligt att se! Det allra roligaste i hela juniorklassen var en liten, liten junior från Wäsby, han måste ha varit 11-12 år och så söt! Det gick bra för honom också, kom ur poolen och allting.

Jag fick också en liten annan bild av Wäsby som klubb och som människor, bilden var rätt positiv innan, men blev ännu mer positiv nu.

Sedan så var det dags för b-klass, vi hade det så ordnat att vi alla fyra hamnade på samma bana i poolerna efter varandra nästan (med mig och Veronica i i samma pool). Jag gick ur poolen som tvåa, (2-0, 1-2) tror jag det blev. Satte en Do som kändes rätt så härlig. Sedan så tog det stopp för mig, lite besviken blev jag allt, han jag mötte kändes verkligen inte omöjlig att ta, jag kunde ha gjort det bättre, så känns det i allafall, men han som slog ut mig slutade på silverplats och riktigt den bilden har jag inte av mig själv att jag skulle ha kunnat ta mig så långt. Nåväl, ladd om för damklassen, hehe, där tog jag mig inte ur poolen, sveriges landslagskapten och en tjej från uddevalla mötte jag. Jag är väldigt nöjd med min match mot landslagskaptenen, jag kände att jag försökte och den var inte över på en halv minut i allafall, det var mindre läskigt än vad jag trodde att det skulle vara, hon är väldigt respekingivande som person. Den andra matchen är jag mindre nöjd med, jag borde har velat lite mer och försökt lite mer, men gjort är gjort.

Så var helgens tävlande över för min del, jag kunde roa mig med att heja på i A-klassen istället. Kalles pool var spännande. Först går han in och vinner med 2-0 väldigt snabbt över en kille som är väldigt duktig, sedan så förlorar han den matchen han hade räknat med att vinna, samtidigt som den första killen slår den andra med 2-0 så poolen slutar lika. Det beslutas att hela poolen ska köras om från början. Och tyvärr så räckte inte orken till så han förlorar båda matcherna, det var nära i den andra, han tog ett poäng, men inte tillräckligt nära. Spännande var det i allafall.

Sedan kollade vi på kendo från läktaren, ibland var det svårt då det var intressanta matcher på alla banor. Fyra timmar senare var klassen avgjort i allafall, jag har ingen aning om vem som vann. Tyvärr, jag tror att han kom från Ryssland, eller möjligen Finland.

Dagen var ju inte över för det, vi for förbi Dojon och de två som skulle åka hem packade och så gav vi oss iväg på Sayonaraparty! Det var riktigt bra detta år! Buffé på ett jättetrevligt ställe. Jag åt mycket, lyssnade på många historier och så åt jag lite till. Ingen störande musik, inget begränsat med mat. Me like!

Tillbaka till Dojon och i vårt rum luktade det spya. Och en polack låg och skurade mattor. Mysigt. Eller inte. Vi hade en liten trevlig samtalsstund med Huskvarna och Skellefteå i allafall innan vi kröp ner och försökte sova. Det var seriöst svårt även med buff och öronproppar. När alarmet ringde var jag förvånad över att jag vaknade av det och faktiskt lyckats sova lite. Jag lyckades också hoppa över att de blivit utslängda och fortsatt festa utanför och då kom polisen till råga på allt. Vi kan ju säga att just den gruppen människor inte var så populära den morgonen. Jag hoppas innerligt att de fick väldigt många Men-hugg mot sig i dagens tävling och att det gjorde ont. Det var ohyffsat och respektlöst, mot alla runt omkring. Jag förstår att man vill ha kul och festa, men det ska inte ske på andra människors bekostnad, i den lokal (Dojo) som man sover i tillsammans med många andra, bland annat juniorer. Jag hoppas också att de städade upp ordentligt och att klubben som arrangörerna lånade lokalen av låter dem låna den igen, för den var verkligen på superbra avstånd från salen vi tävlade i. Det är ju lite tradition att festa på sayonarapartyt, men de som vill vara uppe senare har alltid visat respekt när de kommer tillbaka och försökt smyga eller dämpat rösterna för att inte väcka dem som ska upp och gradera. Ingen tendens till det från dessa människor. Nej, något bra intryck gjorde de i allafall inte.

Nåja, nog om det, jag vaknade i allafall och mådde bra, tills jag skulle äta frukost, då blev det en klump i magen och jag fick inte ner mycket. Efter att ha packat och beundrat människan som gick in med ett bokken i handen och tände och väckte festeristerna med orden "Det är dags att gå upp och städa nu" så lämndade vi Dojon bakom oss och åkte till salen. Tidigt på morgonen fick vi parkeringsplats nära, vilket var superskönt. Vi bytte om, värmde upp, körde lite kata och lite rustningsuppvärmning. Sedan när vi står där alla fyra som ska gradera och pratar så dyker Nisse (min och Lollos nybörjartränare) upp! blev så glad att han ville komma och kolla.

Sedan så var det dags, jag och Lollo hamnade i samma tregrupp, vilket var ganska skönt, men samtidigt är det farligt eftersom man kan fastna i gamla dåliga mönster lättare tror jag. Jag kan ju villigt erkänna att jag inte minns så mycket, det kändes relativt bra mot Lollo, mot den andra så kändes det som om jag inte fick in så mycket, förutom i den sista attacken. Vi gick efter lite väntan vidare till Kata, medan vi väntade på att 2dan-gruppen skulle bli klara, sneglade vi på Kalles 3dan-gradering, han gick också vidare till Katadelen! Min Kata kändes väldigt darrig och inte alls som den brukar, men det blev bättre ju fler vi gjorde och det gick vägen! Så nu är jag Shodan! Och Lollo också och Kalle är Sandan.

De generella kommentarerna från domarna var att man i kirikachi ska hugga mot Men och inte shinaien (och också att mottagaren inte ska hålla shinaien för långt ut). Sedan att man ska träffa ordentligt med tenuch och att energin måste vara bättre, så det ska jag försöka komma ihåg och jobba vidare på.

Efteråt hängde vi lite med Nisse och kollade lite på lagtävlingen, bland annat så såg vi en match som Sveriges 7dan körde. Det var spännande. Så packade vi in oss i bilen igen och körde söderut. Det gick relativt snabbt och smidigt. Landade hemma i en tom lägenhet och fick vänta ett tag innan jag fick krama om Johan igen. Men då kan man ju passa på att skriva halva av ett megastort blogginlägg.

Det Positiva: Shodan
Det Negativa: Festande Polacker

Sucks to be you!

Over and Out

Ännu en vecka har gått, något mer träning än föregående.

Först tisdagens nybörjarpass, som i vanliga fall inte är speciellt ansträngande för mig, men eftersom jag fortfarande inte är helt frisk (dock tillräckligt för att träna lättare pass) så räckte det till. Eftersom jag också var mottagare i den mest jobbiga och krävande övningen så kändes det rätt så bra. Det som är givande för mig med de här passen är att jag får träna mycket grund. Sedan är det bra att vara med mycket och verkligen tänka på hur man går, står och hugger och verkligen hamra in tränarens kommentarer, det är till god hjälp om man någon gång går bredvid eller måste hoppa in och hålla ett pass. Då vet man hur man ska kommentera vissa saker och vad man kan kolla efter för vanliga "fel".

Vi hade i allafall mycket gå och huggövningar över salen, sedan övade vi också mycket attacksteg. Vi fick räkna hur många vi behövde över salen och sedan försöka korta ner dem, jag hamnade på sju. Vi körde även kirikachi och det kändes bra, i lugnt tempo och med flyt. Måste dock se till att träna någon gång i rustning innan vi åker upp till stockholm och checka av i en mer graderingslik situation (inte för att jag tror att jag kommer att falla på det, men eftersom det är det första domarna ser av mig så känns det bra att försöka göra ett bra intryck. Sist fick de köra zuriachi runt salen och hugga på våra shinaier. Vi fick ont i armen och nybörjarna blev trötta.

På torsdagen hade jag tänkt träna, men när jag kom på mig själv med att komma på undanflykter för att inte åka till Dojon, insåg jag att jag inte hade lust och stannade hemma och kollade på serier istället. Sedan fick jag lite graderingspanik på kvällen, men jag föreställde mig själv göra kata och så blev det lite lugnare.

Igår så blev det träning igen. Först nybörjarpasset, där bara två personer dök upp. Det fick testa på att ha Do och Tare på sig och så övade vi en massa Do hela passet nästan. För egen del gick det halvbra, vissa fick jag till och vissa blev bara konstiga, men det är ju lite så det är med Do.

På fortsättarpasset efteråt blev det mycket grund, vilket är bra och skönt för mig som inte riktigt orkade ett hårt pass. Det börjar kännas mer och mer naturligt att inte ta fusksteg i attackerna så det kändes bra! Vi fick också öva lite tsuki, stöt mot halsen, mycket svårt, både att vara den som attackerar och den som tar imot. Men efter lite övning så gick det bra tycker jag. Vi avslutade med kirikachi och ji-geiko. Jag tycker att min kirikachi känns bra just nu, Kalle kommenterade också (på nybörjarpasset) att min attack in var väldigt bra och att det är viktigt. Sedan pratade jag även lite med Anders om tempot på graderingen och då sa han att flyt var viktigare så jag ska bara göra som vanligt känns det som. I ji-geikosarna så försökte jag köra min egen kendo, efter den första då det var min tur att vila så tipsade Anders om att jag måste avsluta attackerna bättre och verkligen gå förbi, annars så räknas de inte. Jag ska också tänka på att attackera mer i mitten och vara rak. Sista fick jag köra mot Johanna och då blev det mer graderingskendo eftersom vi båda är inställda på det. Det kändes hyfsat bra tycker jag.

Nu väntar en vecka av mycket uppladdning, planerar att inte träna så hårt denna vecka, kommer förmodligen att gå på passen, men vi får se lite, jobbar natt denna vecka också.

Det Positiva: Kämpa
Det Negativa: Okänsla.

Let`s dance

Over and Out

Då ska vi se, en liten sammanfattning av kendoläget just nu. Jag har inte tränat så mycket som jag kanske borde, men med tanke på hur livet sett ut så är det inte mycket att göra åt, man gör det man orkar. Anmäld till gradering är jag i allafall!

Det är tre pass jag gått på sedan sist jag skrev, alla tre nybörjarpass och två av dem höll jag själv. De senaste tisdagarna har Anders varit sjuk eller jobbat så jag har ryckt in. Det har varit kul, men svårt på många sätt. Det roligaste är att jag märker att jag ser mer och mer saker så då känns det som att jag kan hjälpa till. Jag var även på passet som Kalle höll i söndags. Stannade sedan inte på fortsättarpasset eftersom jag ätit ganska dåligt på dagen och dessutom inte träffat Johan på nästan hela helgen. Några timmar i soffan behövs så väl då.

Men idag, idag då jäklar! Lollo och jag peppade varandra till att gå på passet och då så bar det av. Fick jaga Lollo upp för Glyttingebacken innan jag hann i fatt, svettigt, men kondisen finns där någonstans. Jag kände mig för övrigt väldigt stark idag, stark och fokuserad. Det vi hoppades mest på slog in också, mr M dök upp så Lollo som väntat på den här dagen väldigt länge fick köra sin ji-geiko mot honom, jag med såklart.

Vi börjar från början. Jag kände redan i början att fokusen var där den skulle och att jag var inställd på att kanske inte go all in, men att köra väldigt koncentrerad och jobba på mina graderingsgrejer, ta intiativ och inte ha fusksteg i attackerna. Vi började med stora Men, första gången mot Anders, första tre var väl rätt så okej, minifusk-streg på någon och någon som blev lite bättre, jobbade också med en lite snabbare zuriachi efteråt, bra att vi tränar mycket sådant på nybörjarpassen. Andra omgången på tre så fick jag till en som, jag vet inte, den kändes så rätt och det bästa var att när jag vände mig om så nickade Anders och gjorde tummen upp och det är inte ofta det händer. Och det blev lite av en uppenbarelse för mig, jag kan, jag vet, jag känner när det är bra!

Sedan gick vi över till Kote-Men, först stora, sedan stora kote följt av små Men och sedan tvärt om (vilket är knasigt, bakvänt och svårt) och sist små attacker på båda. Det gick helt okej, flytet fanns där för det mesta, även några av varianten små Kote, stor Men satt bra. Vi gick över till lite mer avancerade tekniker när man ska få bort mottagarens shinai för att öppna Kote och hugga Kote-Men. Jäkligt svårt, men jag tror att det är bra, för man koncentrerar sig så mycket på det svåra att allt annat går per automatik. När jag kom på att jag skulle dra ner tempot lite så gick det betydligt bättre och jag fick till en där jag kände att jag verkligen styrde den andres shinai.

Vi gjorde också en omgång med Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote och Men-hiki-Do, körde mot Lollo, vi körde järnet. Tack och lov blev det vattenpsu sedan, annars så vet det tusan. Ji-geiko väntade, första var mot Anders, vi skulle köra så bra attacker vi kunde så jag försökte ta lite intiativ och jag är nöjd med vad jag åstakom, jag var fokuserad, taggad, men inte så taggade att det blev ett totalt virrvarr av det hela. Sedan så körde jag mot Martin, vilket var kul, jobbigt och lärorikt. Han är väldigt snabb och stabil och när Lollo och jag pratade på hemvägen kom vi på att det är lite som att köra mot Nisse (sedan så hade vi en lång utläggning där vi saknade Nisse en massa).

Naturligtvis var jag helt slut inför nästa som var mot Johanna, men jag höll ihop och fokuserade ganska bra, försökte variera attacker och lite sånt. Nästa var mot vår spanska utbytesstudent, då blev jag lite lat och trött och längtade efter vila. Efter min vila blev det en sista ji-geiko mot Lollo. Den var inte speciellt vacker tror jag, men Anders sa, ge det allt ni har så vi körde på. Bitvis kanske för mycket, jag är ledsen att jag sprang in i dig, jag såg dig, men jag ville göra min Do ändå, kanske är något jag borde ha sagt till en person efter passet. 

Mycket stretching, bastu och susa ner för backen mot soffan och den lilla chokladen som väntade. Ledig imorgon, ska träffa Hampushästen, rida ut på Maxim, fika hos en kompis och kanske promenera. I helgen blir det att flytthjälpa i Västerås och brukstävling.

Det Positiva: Känsla, vilja, hopp.
Det Negativa: Små skavanker

Torsdagsträningar is the shit!

Over and Out

Söndagskväll innebär tre timmars kendoträning. Det tog imot lite att cykla iväg i halvrusket, men iväg kom jag. Först var det 1,5 h nybörjarträning, där en arbetskamrat överraskande dök upp! Jättekul och roligt hade hon också, så hoppas på en fortsättning. Jag börjar inse att det är lite slitit att var med på alla övningar på nybörjarpasset, men orkar inte riktigt ge hundra på nästa pass, men samtidigt är det ju nyttigt med grunder, tror att det blir toppenbra när vi slår ihop passen mer senare i terminen.

När vårt pass började så blev det mycket fokus på stora Men och på att jaga varandra. Ännu mer slitande på mig med andra ord. Jag kan nog inte påstå att en enda minut av det här passet var med känsla, bara en massa jäkla jobb, men bitvis gav det resultat, fokuserade mycket på fusksteget. Sedan fick vi göra lite kontringstekniker också, det gick lagom bra, inte supersnabb, men lite koll hade jag. Innan varje ji-geiko körde vi sedan kirikachi vilket var bra. Ännu bättre var att Kalle vilade just då jag körde med Lollo och kollade på oss och kommenterade efteråt, han såg också vår ji-geiko där vi gärna fastnar i varandra inne i tare-tare, vilket är lätt när man känner varandra väl. Så det ska vi försöka komma bort ifrån.

Vi körde kata efteråt Kalle, Lollo och jag, 1-5 körde vi igenom och vi fick en del att tänka på, bland annat ska vi ta det betydligt lugnare och tänka mer på avstånd. Annars så tänker jag inte säga så mycket mer om passet, det blev som det blev helt enkelt.

Det Positiva: Bit ihop
Det Negativa: Bryt ihop

Hit me with your best shot!

Over and Out

Om vi säger så här. Min arbetskamrater har i två dagar skrattat åt hur jag ser ut när jag går, eller ännu värre, försöker ta mig upp eller ner ur en stol. Att rida två hästar på söndagen och på det träna tre timmar kendo med, för kvällen, världens ondaste tränare, kanske inte var den mest brilljanta idéen jag haft. Men gjort är gjort och passet var så pass bra att jag inte velat missa det.

Anledningen till att det blev så jäkla jobbigt var väl att jag tränade både på nybörjarpasset (och gjorde alla onda ben- och rumpövningar) och sedan forsatte med passet efter där vi gjorde alla övningar igen fast dubbelt så mycket.

Vi hade alltså lite av ett fyspass, med fokus på benmuskler kan man säga. Lite svårt att beskriva de olika övningarna, men bland annat tåhävningar, upphopp, ufallshugg och även hugg där man arbetar mer med vadmusklerna än i vanliga fall. Vi fick köra lite ordentlig kendo också, försökte fortsätta att fokusera på fusksteget och det gav lite utdelning, inte varje gång, men ibland så fick jag till det. Körde lite grundhugg och sedan kakarigeiko och ji-geiko. När jag körde mot Johanna tävlade vi och blev först klara med kakarigeikon! Ji-geikonsarna kändes relativt bra, ingen aha-upplevelse, men jag kände att jag visste vad jag höll på med.

Efteråt körde jag, Lollo och Stina igenom kata 1-5. Det kändes väl sådär med 3:an och 5:an, men när jag körde om dem så blev det bättre. Ska försöka göra det till en vana att köra lite varje vecka, nu är jag anmäld och den 16 oktober gäller det!

Det Positiva: Kata
Det Negativa: Onda muskler

Please give me a break

Over and Out

Ja, vad ska man säga, vilket pass alltså. Igår var verkligen en dag när det mesta stämde, känslan var god och orken höll i sig. Igår önskade jag att det var mitten av oktober.

Kendo, alltså, pass som det här vet jag inte om jag kan leva utan det. (Inget jag planerar att göra ändå, men när man är på botten vill man gärna ge upp, på toppen är allting härligt).

Det börjar med att jag hör en halvbekant röst i från killarnas omklädningsrum, Martin som var Anders och Kalles nybörjarinstruktör, har tillbringat en hel del tid i Japan och är 3dan, var på plats och skulle träna. Jag har bara tränat mot honom en gång tidigare tror jag, han är riktigt duktig och sist så lärde jag mig massor kändes det som. Så det höjde ju förväntningarna på passet en hel del, även om jag också insåg att det skulle bli tuffa tag eftersom Anders och Kalle både blir så sjukt taggade när Martin dyker upp. Sedan, alldeles innan passet börjar så gläntar det på dörren och in kommer en japansk tjej! Det visade sig vara Martin och Pärs kompis som har 2dan, men inte tränat på några år, men nu följde hon med Pär till dojon och kollade hur träningarna gick till här. Hon var verkligen jättegullig och efter passet så hade anders letat fram en Gi och Hakama som hon köpte så att hon har något att träna i (shinai och rustning kan man ju låna). Jag hoppas att hon kommer snart och tränar och att alla andra tjejer i klubben också får träffa henne (jag var ensam idag...).

Åter till passet då! Som sagt insåg jag tidigt att det skulle bli hårt och tja, tempot var väl lite annorlunda än vad det vanligtvis är redan på uppvärmningen. Men går man in med den inställningen från början så brukar det räcka långt. Vi körde lite grunder först och det kändes helt okej, i stora Men koncentrerade jag med mest på fusksteget och arbetade med det. Sedan gjorde vi kirikachi, de första vändorna mot Anders och då koncentrerade jag mig mest på tekniken och det kändes inte helt fel, tyckte att tajmingen bakåt stämde lite bättre än vanligt. Nästa omgång körde jag mot den spanska utbytesstudenten och då fick jag dra ner tempot lite så vi hamnade på bra avstånd i stället.

Sedan hade vi kort vattenpaus och så en övening med Men-Nuki-Do, båda står och tar ett kort andetag och håller andan och så ska man göra sin attack samtidigt, fast den ena då kontrar. Jag körde mot Martin, och jag vet inte riktigt vad som hände där, men det kändes så bra! Han sa även efteråt att han den sista gången försökt verkligen hugga Men, men jag lyckades kontra och då kändes det såklart extra bra. Speciellt som det är en teknik som har hamnat lite i skymundan och inte känts så superbra på ett tag.

Så var det dags för ji-geiko, ett helt varv körde vi! Så åtta stycken blev det och jag orkade mig igenom! I mitten var det tungt, speciellt efter att ha kört mot först Anders och sedan Kalle, mot Pär så tappade jag shinaien och när jag körde mot en så fick jag hugg i bakhuvudet så att jag blev riktigt irriterad och taggade till en del, det var den sista innan det var min tur att vila (och min näst sista ji-geiko överhuvudtaget) så jag är nöjd över att jag orkade ta mig samman och banka lite på människan. Efter vilan så fick jag köra mot Martin (som då hade gått sju utan vila). Det var roligt! Han är så snabb, men det kändes ändå som om jag hade lit mer koll denna gång än sist (typ ett år sedan...) vilket ju är bra, då har det ju hänt en del. Och jag var inte speciellt trött (visst hade jag fått vila, men det är ändå inte många minuter). I slutet så körde vi den snabbaste kakarigeikon vi kunde, vi vann om jag minns rätt!

Jag är så stolt över mig själv att jag tog mig igenom utan att bryta och så glad att alla andra också höll i och ingen bröt (vilket jag tror var Anders hemliga plan). Och jag är så glad att få möta lite nya människor, det hjälper verkligen. Det enda negativa med hela passet var att fingret fick sig en hel del stryk. Jag vill lite för mycket och inte backar jag undan om det kommer en flygande människa på 80-90 kg in i mig, jag står ju kvar och möter upp, dum som jag är, men nu känns det bra igen, så ingen skada skedd.

Så nu ska jag sova (eller i allafall försöka) upp tidigt imorgon och jobba kl 6, till stallet, hem och städa och baka och ha lite fika på kvällen. Sedan så blir det jobb på lördagen igen och hästtävling på söndag, sedan, sedan så är det dags för kendo igen! Det har hänt spännande och bra grejer på hästfronten idag också, men det återkommer jag om imorgon.

Det Positiva: Nya männsikor
Det Negativa: Spricka i fingret

Above the clouds.

Over and Out

Det Positiva:

Tre timmars kendo blev det igår. Först så var jag med som sempai på nybörjarpasset, två som dök upp, plus en fortsättare som haft sommarlov. Så vi var fyra erfarna och två nybisar. Vi jobbade mycket med fötterna och huggen, det är svårt att inte göra precis så som Anders eller Kalle beskriver övningen utan hugga sina vanliga hugg eller vad man ska säga. I början så är ju allt väldigt uppdelat och lite i steg för att man ska lära sig rörelserna, men meningen är ju att jag ska hugga i en snabb, flytande rörelse. Så Anders fick påminna mig om att hugga ordentligt.

Till fortsättarpasset så blev vi elva personer! Så härligt med uppvärmning då, vi sprang och sjöng ramsan och det låter så mycket! Eftersom det är i början av terminen så blev det myckt grunder att träna på. Jag jobbade på mitt fusksteg och det fungerade fler gånger än sist och nu när jag gör det så känner jag det verkligen, tidigare så har jag liksom inte lagt märke till det. Vi körde lite stora men, kote-men, men-nuki-do, nuki-do kändes väl sådär, men kote-men är jag nöjd med, det kändes snabbt och ganska rakt och inte så spänt som det brukar (kanste nybörjarträningen tröttade ut armarna tillräckligt). Vi körde ji-geiko sedan, eller först startade vi med fem kakarigeiko var och sedan fick alla starta sin ji-geiko samtidigt. Min första var mot Anders och jag försökte väl mest hitta på lite olika saker, vilket kanske inte alltid är så lyckat, men just nu så jobbar jag med att försöka och den biten är jag nöjd över. Nästa var mot Johanna (vi var snabbast på kakarigeiko också, status på det), tyckte att även denna kändes ganska bra, men att jag tappade lite på slutet och slutade försöka. Sedan körde jag mot Pär, där jag gick in i en del tare-tare och det gjorde ont på mitt stackars finger. Sista var mot Lollo och då var jag trött, i omgångar så försökte vi båda två höja oss lite, och bitvis så kändes det bra. Vi jobbade mycket med andningen detta pass och det var jobbigt, även om det är rätt sätt så känns det jobbigare i vissa stunder än att andas som vanligt.

Vi fick stretcha ordentligt efteråt också och då passade jag på att prata med Kalle om mitt finger. Han sa att det högst troligt är en spricka i det och att det inte finns så mycket att göra. Föreslog att jag skulle tejpa innan träning för att skydda lite, pratade även med Jossan idag och ska försöka göra samma vid ridningen. Det gör inte ont alls när man ska böja, men så fort det kommer tryck på så göra det skitont, så lite tejp kanske kan mildra lite. Som ni märker så vägrar jag ta paus från någondera träning.

Stannade dels i dojon och dels i en cykelkorning och pratade en del. När jag kom hem så avslutade vi kvällen med en halv film. Slutet ska vi försöka se idag.

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Lukta

Flying through air

Over and Out

Det känns som en halv evighet sedan jag skrev något om kendon. Och en och en halv vecka utan kendo kan kännas som en evighet. Men i söndags var fingret tillräckligt okej för att jag skull våga mig iväg till träningen. I normal livet så är fingret ungeför 90%-procentigt, men kendomässigt är det nog mer 80%, det går att köra i allafall så då gör jag det.

Det dök upp några till som ville träna också, några som tränat två terminer nu och verkar hålla i och så en spansk utbytesstudent, så det ser ut att bli ännu en engelskspråkig fortsättartermin. Vi värmde upp och så körde vi lite grund, stora tekniker och lite kirikachi.

I mitten någongång fick vi samlas med Anders och prata om vad vi ville jobba med denna höst, något specifikt som vi skulle tänka på både långsiktigt och under varje pass. Jag valde att säga att jag vill bli mer en initiativtagare och att det ska vara naturligt för mig att ta initiativet, vara den första att attackera, leta öppningar, skapa öppningar och hugga på dem. Och det är något som jag inte ska behöva tänka på varje sekund av varje ji-geiko eller varje övning.

Så sedan så försökte jag fokusera på det och lite andra små grejer som jag försöker jobba med. En sak som Anders sa och som jag verkligen ska komma ihåg är att man från varje pass måste ta med sig det som gått bra, bara att man tänker på något specifikt som man ska ändra på är ett steg i rätt riktning, sedan om det inte alltid blir bra eller går så snabbt framåt som man vill så ska man inte gräva ner sig i det. Jag tror att det är lite vad jag har gjort den senaste terminen som gjorde att kendo slutade vara roligt i en period och jag kände mig värdelös. Jag ska inte behöva ha en superkänsla hela passet för att jag ska känna mig nöjd, jag ska vara positiv till att jag faktiskt vet några saker som jag kan jobba med och bara att jag tänker på dem och är medveten om dem gör att jag tar ett kliv framåt.

Vi körde ett varv ji-geiko på slutet också och intiativmässigt så gick det bra, träffarna blev väl sådär, men jag försökte. Mot slutet så blev det också lite av den känsla som jag ville eftersträva och attackerna bara kom av sig själv. När man blir trött, men tvingar kroppen att fortsätta så börjar den reagera instinktivt och den sista attacken i sista ji-geikon kändes verkligen som en sådan för mig.

Avslutade med en kakarigeiko som var ungefär på gränsen till vad jag klarade av, även om passet i sig inte var så krävande och jag har varit på betydligt hårdare pass, så kände jag under den sista övningen att jag bara ville spy. När vi väl avslutat och hälsade av så kändes det bra att ha tagit sig igenom hela passet ändå.

På måndagen så var jag och Lollo ute och sprang med två långbenta killar, vilket gjorde att vi sprang på årsbästa, 31 minuter på 5 km, kändes bra efteråt, men under tiden så var det inte så trevligt. Vi vet ju att vi kan i allafall och nu hägrar 30 minutersgränsen där framme.

Så igår var det dags för kendo igen och denna gång första nybörjarstart för terminen. Ingen tjej som dök upp tyvärr, men fem killar så vi var en liten grupp i allafall. Hoppas att många av dem stannar kvar.

Jag har funderat lite av och till om jag ska återinföra "veckans planerade träningar", men har bestämt mig för att inte göra det. Vi kan säga att schemat fram till den 16 oktober ser ut som såhär:
Måndag: Springa
Tisdag: Vara sempai på nybörjarpass under de första veckorna i allafall och sedan får vi se hur det utvecklar sig.
Torsdag: Kendo
Söndag: Kendo
Utöver detta blir det stallet i genomsnitt fem dagar i veckan och sedan hoppas jag på att kunna promenera en del och om lusten finns springa ett pass till i veckan.

Det kommer att bli tufft, men just nu så finns viljan och orken. Räcker det inte till så får jag revidera och ta det lugnare, det viktigaste tror jag inte är mängdträning just nu utan fokuserad träning.

Det Positiva: Att bli sedd
Det Negativa: Att ett ringfinger ska vara så viktigt.

Svärdets väg

Over and Out

Wuhu för mig som lyckades åka på kendoträning ikväll! Insåg också att denna vecka är det mitten av augusti och precis två månader kvar till SKO (Stockholm Kendo Open) och min planerade gradering till Shodan (1 Dan). Mitten av augusti satte jag som gräns innan sommaren, då skulle jag börja träna ordentligt med fokus på graderingen. Jag är livrädd för hur jag kommer att må om jag inte blir godkänd. Dessa tankar försöker jag bestämt mota bort och efter dagens pass så var det inte så svårt. Det var ett bra pass idag, det kändes som om jag jobbade med rätt saker i övningarna och även om jag inte alltid fick superkänsla så försökte jag verkligen och hade fokus.

Vi hade Do-dag idag och Do är ett svårt hugg så att ägna ett helt pass åt det är inte helt fel. Det jag främst försökte jobba med var attacksteget, jag gör ett litet fusksteg innan jag attackerar in på Do, vilket gör att jag kommer på fel avstånd och det i princip blir pannkaka av det hela. Jag tycker att det gick hyfsat, det är ju något jag måste tänka på varje attacksteg jag göra, varje träning hela tiden och inget som bara ett pass kan arbeta bort helt, men jag fick till några där jag kände att vänsterfoten inte mellanlandade någonstans på vägen. Det gick lite sämre att få in flyt i hugget, armarna och benen ville inte riktigt tänka samtidigt, men några stora attacker fick jag till, det små var lite jobbigare, men på slutet så tog det sig. Man behöver verkligen en Do-dag och bara nöta.


Sista kvarten körde vi ji-geiko, alla fick möta alla så fyra totalt. Första var mot Johanna där jag mest försökte koncentrera mig på att vara först med att attackera och försöka saker. Tyckte att vi fick till det rätt så bra med tempo och så vidare, nästa var mot Stina där jag hade ungefär samma inställing, men försökte gå mer på Men. Sedan var det Lollo och hon var helt galen idag, vilket hon är ibland och det är roligt, men jag brukar inte orka hänga med riktigt och blir trött/lat. Men idag därimot så orkade jag och vi for runt som tokar och högg mot varandra, riktigt roligt. Tack och lov var det min tur att vila nästa runda så jag fick se när Lollo körde mot Kalle och fortsatte i samma stil som mot mig och bankade lite på honom.

Sist fick jag också köra mot Kalle och det gick ganska bra, kändes som om jag höll i min fokus på att attackera i allafall. Efteråt så diskuterade vi lite gradering (eftersom alla som var där förhoppningsvis ska gradera på SKO) och kom fram till att vi behöver extra kataträning, dessutom ska vi tydligen göra kata 1-5 (gulp!) för Shodan. Dessutom behöver vi träna mycket på kirikachi som är det första man visar. Känns skömt att det endå är ganska många som ska gradera så att man får en liten grupp som kan fokusera lite extra på det.

I nästa vecka börjar terminen med affichering, fortsättarträning, uppvisning och sedan nybörjarstart veckan efter. Ska föröska hjälpa till så mycket jag hinner/kan på nybörjartränigen denna termin, i allafall till en början, om inte annat för att vara sällskapstjej i omklädningsrummet.

Funderar på om jag ska gradera i Iaidon också, skulle vara kul, men ännu mera träning som ska in i schemat. Ska fundera och se vad jag kan göra åt saken. Det är ju så kul att träna!

Det Positiva: Fokus
Det Negativa: Mellanlandning

Girls rules!

Over and Out

Efter en hel häst-dag var jag ändå pigg nog att åka iväg på träningen igårkväll, den första på flera veckor.

Vilket gjorde det väldigt tacksamt att vi ägnade nästan en timme åt Kata, jag älskar kata i vanliga fall också, men det var verkligen en bra start efter uppehållet, sedan att jag höll på att dö under den halvtimme vi spenderade i rustning är en annan sak.

Som sagt började vi med Kata, jag körde mot Lollo hela tiden, först körde vi igenom 1-5 några två gånger, gav varandra kommentarer, körde två gånger till i samma roller innan vi bytte roller och körde samma sak. Det kändes rätt så bra, men vi kom lite på fel avstånd i 1:an speciellt med alldeles för långt ifrån varandra, det blev bättre vissa gånger, men något man måste tänka lite mer på, speciellt när man ska visa upp den. Måste också tänka på hur svärdet hålls i Waki-kamai i 4:an så det inte hamnar upp och ner.

Vi gick sedan över till 6:an och den kändes helt okej. 7:an därimot... Hehe, vi fick inte till det någon gång tror jag, vi mest skrattade åt oss själva, men den har vi dels inte tränat så mycket på och om vi nu ska gradera på den någon gång så dröjer det allra minst ett år till, så tiden för att träna in den finns definitivt.

Efter att rustningen fått komma på så blev tempot lite högre. Vi körde lite stor Men och även lite Ai-Men innan vi körde ett varv ji-geiko. Fem stycken blev det, de två sista kändes det som om jag bara vill släppa shinaien och lägga mig ner på golvet. Såklart var dessa två mot Kalle och Anders så det gick ju inte för sig. Det känns ändå som om jag försökte, men orken räkte inte till för att göra ordentliga attacker och jag nådde liksom inte fram. Måste sträcka fram mer på något sätt som jag inte riktigt fått in än, ska försöka exprimentera lite när jag gör grundtekniker och se vad som kommer fram.

Idag blev det lite mer kendo då vi skulle ha en möhippa på besök som skulle testa på. Jag var med och hjälpte till.
Det var riktigt skojigt, lite förvirrande och några skratt också. I slutet fick bruden gå en "match" mot mig.

Efteråt så disuterade vi möjligheterna att köra Kendo från häst, men jag tror nog att riddarspel är något som fungerar bättre eller Kyudo (japansk pilbågsskytte som de även kör med från häst i Japan). Om några år så kanske det kan bli spännande att testa, eftersom jag är intresserad av bruksridning så blir det ju bara ytterligare en konstig sak jag gör från hästens rygg.

Det Positiva: Träna
Det Negativa: Inte orka

Smile...

Over and Out

Det var dags för kendo igen ikväll. Efter att försökt vända tillbaka dygnet nu i början av veckan och vänja mig vid dagjobbandet (har gått sådär, men det fungerar) var jag rätt så trött innan träningen, men eftersom jag håller på att arbeta bort mina tupplurer innan middagen så fick det gå ändå. Blev bättre efter cykelturen till Dojon i det fina vädret.

Lollo höll i passet idag och hade lite Sumi och Bob-inspirerade övningar. Det var kul! Vi var fyra stycken, vi tre tjejer och Lars som dök upp för första gången på evigheter, alla andra var lata (bara för att folk fyller jämt eller inte har träffat sin familj på nån vecka kan man inte bara skippa kendopass sådär). Jag tycker att vi gjorde bra övningar, vi började med lite fotarbete och skuggkendo. När vi gjorde övningen Seme-Attack-Zuriachi, vända och samma sak igen så kände jag hur attackstegen satt! När jag gjorde ordentligt seme-steg så kunde jag inte göra mitt fusksteg som jag brukar göra, så jag kände verkligen hur vänstervaden jobbade och tryckte ifrån. Det är fortfarande svårt med skugkendo, men övning ger färdighet.

När vi fått på oss rustningen så körde vi igång ordentligt. Jag minns inte riktigt i vilken ordning och vilka övningar vi gjorde. Men känslan nu efteråt är så bra. Förrförra passet med Anders var ett underbart pass med fokus, men man fick också mycket att tänka på (som man inte hann tänka på under träningen) det här tror jag bearbetades till stor del på förra träningen där det blev lite mycket tänka. Detta pass så tänkte jag inget och det kändes som om stora delar av det släppte. Det kändes så bra idag, det är klart att jag blev trött och att inte alla attacker blev bra, men en tillräckligt stor del av dem blev så bra att det var så roligt att träna.

Vi övade i allafall på små Men, Kote-Nuki-Men, Ai-Men, vi körde att man skulle attackera tills mottagaren tyckte det var ippon (helst på första attacken). Lollo visade en Bob-övning där man började på avstånd från varandra, zuriachi in, mottagaren visar vart man ska hugga och så förbi och om igen på en gång. Kul med lite nya övningar tycker jag. Körde också Kirikachi, men där man står stilla på sairuhuggen som vi gjorde på sumi-lägret. Sist så körde vi ji-geiko, min första var mot Lars och vi skulle köra med inställningen "attackera, attackera tills det blir ippon" övningarna innan byggde liksom upp till ji-geikon och det tyckte jag var bra, jag har så svårt att bara köra teknik, teknik och sedan pang! Tagga till och ji-geiko. Nu var jag faktiskt ovanligt taggade och ville, mer än vad jag tycker att jag brukar vara. Det är en fin känsla när något man försöker med fungerar mot någon som man vet är snabb och duktig (nog för att han är otränad, men ändå). Körde även på rätt så bra mot Stina, attackerna satt inte lika bra, i den sista mot Lollo blev jag lite trött, men inte så att jag stod och flåsade, även andningen fungerade fint detta pass, joggingen kanske har hjälpt ändå.

Sedan blev det ipponmatch, nedvarvning och välbehövlig stretching. Nu är det sovdags och upp tidigt igen i morgon. Men jag ska somna med ett leende på läpparna och tänka på hur bra jag faktiskt kan vara ibland. Slutsatsen är väl bara att jag ska sluta tänka och bara göra.

Det Positiva: Bra känsla
Det Negativa: Spruckna fötter

I am awsome!

Over and Out

Efter att ha tagit en powernap på 25 minuter (jag försöker vända tillbaka dygnet här, det går sådär, klockan är nu ställd två gånger imorgon så att jag kommer upp och till jobbet ganska tidigt), var jag redo för kendoträning. Eller egentligen inte, gäspade mig iväg till Dojon, fick sitta ute ovanligt länge innan någon kom och låste upp (visste att Lollo skulle komma, så var inte orolig, men lite tidigare brukar de andra vara). Lollo och Kalle kom samtidigt så pass blev det, sedan dök Stina upp i sista sekund också! Anders fladdrade förbi i ögonvrån, men handen var fortfarande inte bra så han gick hem igen.

Vi körde igång i värmen och svetten rann redan efter uppvärmningen. Jag kände mig ganska så fokuserad idag, ville liksom arbeta med min kendo. Jag tänkte innan att jag skulle hålla fokus på attacksteget som förra gången, men det gick sådär, ville gärna fokusera på allt möjligt. Vi började med stora Men, eftersom jag gärna ta mitt lilla extra steg i attacksteget så kommer jag väldigt nära när jag hugger och det blir inte bra, men jag tror att om jag börjar flytta in min vänstra fot lite så att jag får en lite taitare kamai så kommer jag att kunna arbeta bort det lättare, då känns det som om jag kan skjuta ifrån med vänster och nå fram, tror att jag måste börja där. Extrasteget följer ju med i alla tekniker så det är viktigt att jobba med. Härmed lovar jag mig själv att tänka på det varje pass hädanefter, oavsett vad vi gör eller var den allmäna fokusen ligger. Jag fick till några attacksteg idag så jag vet att jag kan. Jag är bara lat.

Vi fortsatte med stora Do, små Men och små Do innan det var vattenpaus. Do kändes sådär idag, det var ingen riktig Do-dag för mig. Så är det ibland, samma här var avståndet sådär och de små teknikerna blev inte så små som de borde vara.

Efter pausen körde vi en omgång Men-Nuki-Do innan det var dags för ji-geiko! Vi körde ett varv med tre ganska långa ji-geiko, vilket märktes kan jag säga, i den första så orkade jag rätt så bra mot Lollo, men måste börja tänka på att fullfölja attacken. I den andra mot Kalle så orkade jag typ halva, men han var svår idag, han stod där i sin kamai och var stor och lång. Jag försökte attackera och tänka framåt, men det gick väl sådär, en del saker är jag nöjd med andra inte. Den sista mot Stina så var jag väldigt trött, eftersom jag hela passet, främst i ji-geikon, försökte tänka på min kamai och hålla den som Anders visade förra gången så värkte armarna, kanske inte blev lättare efter paddelturen heller. Så den blev verkligen halvdan.

Nu är det dags att varva ner och sova, hoppas på att vara pigg på jobbet imorgon, sedan väntar en intensiv vecka med roligt slut!

Det Positiva: Vilja
Det Negativa: Känningar

Be clear in your head

Over and Out

Istället för att träna kendo ikväll åker jag till stallet och tränar hästar, men ett litet kendoinlägg blir det ändå.
Jag lyckades ju filma på Sumi Seminar för några månader sedan. Detta är de sista minutrarna av lägret, keiko mellan Sumi Sensei och Tashiro Sensei!



Over and Out

Efter stallbesöket ägnades dagen åt lite filmtittande (Jet Li, mums!) och sedan en powernap innan det var dags för veckans kendoträning. Uppladdningen kanske inte var den bästa, men cykelturen dit gjorde mig på lite glatt humör, sol i ansiktet (och jag hade inte glömt solglasögonen så jag kunden juta av den).

Sedan kanske inte träningen började på bästa sätt, innan uppvärmningenn är vi bara står och pratar så gör jag något, förmodligen tänkte jag mig att jag skulle blocka det överraskande hugget som kom, helt oförberett, och istället så landar shinaihugget rätt på mitt bara pekfinger. Otroligt nog syns det eller känns inget just nu. Innan vi började hade vi också en lite samling där vi fick säga vad vi ville fokusera på denna träning och så skulle Anders (fortfarande skadad) kolla lite extra på det, man skulle säga en sak så jag sa attacksteg, för jag vet att jag gör lite halvmesiga sådana ibland och inte riktigt tar i med vänstervad och skjuter ifrån. Någonstans måste man ju börja och detta var vad jag valde idag.

Vi körde igång med vanlig parövningar, stora Men och stora Kote-Men. Gjorde även Kote-Do (ska komma ihåg att trycka ner vänsterhanden), Men-Kote (svår), Kote-Do (yakuo, andra sidan mot vad vi normalt gör) första omgången skulle vi köra med att ta ett väldigt litet attacksteg på Do och sedan gå förbi framåt, så shinaien skulle typ "stutsa" tillbaka så att man kunde gå förbi mottagaren. Lite knepigt, men det gick bättre mot slutet när jag vågade drämma på lite. Blev lite upprörd när jag blev träffad på armbågarna och därikring, måste hålla in dem bättre. Sedan så skulle vi göra en variant när man gjorde Men in, gick in i tare-tare och sedan gjorde Yakuo-Do bakåt. Anders visade på mig och det gick väl bra, sedan så skulle han visa bara sista gången i normalfart och missade lite, tror att det mest var spetsen på shinaien som missade och träffade mig alldeles ovanför Do, det sved rätt så rejält, men inget jag tänkte på. Förrän vi går in i paren och Lollo i första attacken träffade på precis samma sätt och samma ställe. Grejen var att det egentligen inte gjorde specielt ont (förutom precis i träffen) men jag började typ skaka, skratta och gråta om vart annat. Fick ta av mig, sitta och dricka lite vatten. Kunde i allafall fortsätta sedan, men lite läskigt var det. Lollo sa att samma sak hände Stina i en match på Taikai och i omklädningsrummet efteråt hade hon blivit ungefär likadan.

I allafall fortsatte vi med små kote-men och det kändes rätt så bra. Sedan när Anders gått in och förklarat ännu lite, om att kote och men attacken ska vara lika snabba och att man inte ska smyga sig in på kote blev det ännu lite bättre, samt att mottagaren ska öppna kote genom att sänka shinaien. Sedan fick vi göra en svår och underlig övning. Kote-Men på ett attacksteg för att få fart på armarna. Det var riktigt svårt, mina fötter ville också iväg, men jag lyckades tillslut, det kändes som om högerbenet hängde i luften i en evighet och väldigt avigt, men ett attacksteg, två hugg! Var ganska nöjd med mig själv då.

Vi hann också med ji-geiko. Första mot Lollo och Anders rättade till båda våra kamaier, min var för låg. Det var väldigt avigt och konstigt, men precis efter att han gjort det så satte jag en kote som han sa var bra (bättre zanchin bara) så jag ska fortsätta jobba på den, känns det bekvämt så är det fel. Körde också en ji-geiko mot Johanna, jag försökte attackera och hitta på egna grejer, men min zanchin dog lite och jag hade inte riktigt gnistan att orka kändes det som. Var rätt så trött, men jag tänkte på min kamai och är ändå nöjd med min insats.

För första gången på jag vet inte hur länge tyckte jag att kendo var riktigt, riktigt kul igen! Min egen kendo var kul att köra och det kändes som om jag fick jättemycket hjälp och verkligen kunde se saker och förstå saker.
Jag tror att en av anledningarna att träningen kändes så bra var att jag var superfokuserad på en sak och då kom liksom fokuset på det andra lite av sig själv och jag brydde mig inte så jättemycket om att älta. Jag tror att det var bra för alla att köra såhär också, Lollo hade till exempel ipponkänsla som mål/fokus och första parövningen som vi körde tillsammans så var vi verkligen på olika nivåer, jag liksom kände att hon var väldigt taggad och fokuserad och att det var match för henne. Märklig känsla, men det hjälpte mig lite att bli lite mer taggad.

Nu så är det snart sovdags, jag hade hoppats på att avsluta dagen med Jet Li, men det tyckte inte filmen. Får väl överleva med något annat. Har min sista måndags morgon som nattjobbare denna vecka, i allafall för ett tag framöver. Ska bli så fantastiskt skönt. Imorgon blir det springning som vanligt och så får vi se om det blir kendo på tisdag, kanske blir det stallet istället. Jag har väl satt slutet av augusti som start på resan mot SKO, så i sommar ska jag träna så mycket eller så lite jag vill, hittills har det blivit ett pass i veckan i allafall. Och inte Iaido på evigheter. Får se om det blir något av det när jag börjar jobba dag igen.

Det Positiva: Bra känsla
Det Negativa: Missade hugg

I want to fall in love

Over and Out

Sista träningen med James innan han åker var det idag... Jag fick hålla i uppvärmningen då, hmm, någon, hade skadat sin hand och dessutom kände sig sjuk. Jag undrar om det hade något att göra med gårdagens fest kanske.

I allafall så var det varmt och jag var mest trött, men lyckades fokusera skapligt i allafall. Vi fick göra lite vanliga grundtekniker, när vi sedan kom till Kote-Men gjorde vi först stora tekniker och sedan gjorde vi en variant som var jättebra, men svår. Först stor Kote och sedan lite Men, väldigt förvirrande, men tillslut lyckades jag göra det någorlunda. Avslutade med små kote-Men innan vi gick över till den mest förvirrande övningen för dagen. Eller så var det mest jag som inte riktigt hade alla hästar hemma. En stod i allafall i mitten och övriga på två led i vardera hörn av diagonalen. Sedan så skulle man attackera Men, varannan gång från varje hörn och den i mitten skulle kontra, när alla hade gjort Men bytta man den som var i mitten till nästa, på ett vis som jag inte tänker försöka förklara i text, det var säkert logiskt, men inte för min hjärna ikväll. I allafall, första omgången så hann jag knappt med att kontra alls när jag var i mitten, inte så mycket fokus där inte. Andra gången så lyckades jag typ med de första tre och sedan så blev det väldigt förvirrat, pang, pang sa det, någon (läs James) var väldigt entusiastisk och attackerade medan jag fortfarande vände mig om. Vilket gjorde mig ännu mer förvirrad. Men det gick på det hela rätt så bra. Därefter var det dags för ji-geiko.

Jag var rätt så fokuserad faktiskt och lyckades behålla den fokuseringen tills jag blev för trött. Min sista ji-geiko mot James var inte helt hemsk, det känns lite konstigt att det var den sista, kanske för alltid, kanske för ett väldigt långt tag. Alla i klubben kör olika kendo, men hans är ännu lite annorlunda. Jag är också rätt så nöjd med den jag körde mot Lars, var väldigt trött, men det kändes som jag försökte lite i allafall och så blev jag halvt blind av tenugin och lite arg. Det allra sista var en ipponmatch där jag mötte James igen.

Sedan så sopade vi golvet och stretchade, en timme efter att träningen var över var vi fortfarande kvar, i Gi och Hakama, och pratade. Det blir jobbiga tre dagar här. Om och om igen att se människor säga hejdå. Imorgon är det min och Lollos tur då vi springer tillsammans för sista gången alla tre och denna gång ska vi springa hela vägen.

Det Positiva: Kul kendo
Det Negativa: Matthet

Åh really...

Over and Out

Jag har faktiskt tränat kendo i veckan som var också. Men, jag har inte varit på humör att analysera den. Dessutom var det inte en vecka som fokuserade på min egen kendo heller.

I tisdags hade vi graderingsträning för de som skulle gradera 3kyu och 4kyu, vi gick igenom alla momenten, Dai ichi kihon och stora tekniker. Och Kirikachi såklart, det flöt på rätt så bra tyckte jag.

Igår var det så dags för graderingen. Led lite med dem eftersom de flesta var ganska nervösa också, tyvärr blir det ju inte bättre med tiden heller. I allafall så fick jag hålla i uppvärmningen och även var med på Dai ichi kihon eftersom det var ojämna par. Sedan så var jag mottagare för dem som graderade 4kyu. Försökte överföra något sorts lugn till dem, men de var ändå så nervösa, vilket i efterhand får mig att minnas min egen 4kyu gradering och hur nervös jag själv var. Efter att 4kyu var klara så fick 3kyu visa sina tekniker mot James och sedan blev det paus och domaröverläggning. Alla klarade sig och så hade vi keiko efteråt!

Det var varmt i Dojon och jag var ganska matt, den sista mot Lollo orkade jag inte så mycket i. Annars så gick det ganska bra. Den mot Kalle var rätt så kul, mest för att jag verkligen ville slå honom i huvudet. På sistone har jag ju varit ganska likgiltig, men icke denna gång. Det lyckades inte så bra, men bara känslan av att jag ville ska jag ta med mig.

Efteråt blev det massa prat, bastu och ännu mera prat. Det var mycket kul och sedan somnade jag som en stock när jag kom hem och sov ungefär 12 timmar. Känner mig lite sådär idag, men ska vila och sova ordentligt även i natt så ska jag nog orka mig igenom denna vecka också, snart kan man på allvar räkna ner nätterna som är kvar att jobba.

Det Positiva: Vilja
Det Negativa: Ork

If I could turn back time

Over and Out

Jag fick iväg mig själv till kendopasset i allafall. Och det var väl bra, slutade med att jag fick hålla i passet för att Anders var sjuk och gick hem istället. Tur att det är i slutet av terminen, för då är det lättare att improvisera övningar. Eftersom det snart (?) är gradering så försökte jag mest köra igenom de tekniker jag vet kommer att dyka upp. Stora Men, Kote, Do, Kote-Men, Kote-Do och kirikachi, på slutet körde vi också lite kakarigeiko, bara för att. Den kakarigeikon jag körde mot James var nog det enda jag var nöjd med, sett på min egen kendo, på hela passet. Men då kändes det rätt så bra ändå, mina kote-men kändes snabba faktiskt, glömde såklart att fråga hur han uppfattade det.

Annars var känslan fortfarande blä och jag gjorde något konstigt med Do till och med, nej, längre paus blir det, får se hur det känns på Söndag om jag orkar åka till träningen efter en dag med tävlingar. Som känslan var idag så, nej, men är jag sugen så ja. På torsdag ska jag springa blodomloppet istället för att träna iaido, är lite ledsen för det, men så är det ibland, eftersom jag inte ska gradera på lördag ändå så gör det inte så mycket, men det är ju roligt.

Det är förresten något otroligt vad publicitet vi har fått i dagarna. Först, SR Östergötland har ett pressmeddelande på sin hemsida om Taikai, sedan var det en journalist från Linköpings Posten och kollade på juniorerna och pratade med diverse folk och inatt på lunchen så slog jag upp gratistidningen Extra Östergötland och vad ser man inte där om en stor bild på Kalle (i hans sista match) och Anders som domare och så stod det lite kort om Taikai! Jag har klippt ut den och ska jaga rätt på fler tidningar så det kommer upp i Dojon om ingen annan hinner före. Haha, inte bara karaten som hamnar i tidningen!

Det Positiva: Publicitet
Det Negativa: Ingen lust

All for love

Over and Out

En dag, eller för min del, förmiddag med kendo avklarad. Jag är ganska så nöjd med min dag, inte med min kendo speciellt, jag hade rätt inställning, jag ville liksom så mycket, men när jag körde match så kändes det som om jag inte mindes hur man skulle attackera. Vi hade kul i vårt lag i allafall! Jag tycker så mycket om mina kendotjejer!

Det var en väldigt lyckad tävling om jag får säga det själv (lunchen räckte med marginal och det var ju huvudsaken), började med lite halvpanik då vår läkare var tvungen att rycka in och ha jour klockan ett så antalet tävlingstimmar reducerades. I och med detta utökades tävlingen till två banor och då var det en domare kort så Kalle, som sett så fram imot att tävla, riskerade att få döma istället. Det var en väldigt lycklig Kalle som skuttade omkring i salen efter att man hade ringt och tjatat (och väckt) Andreas så att han kunde döma istället. Sammanlagt var det nio lag, tanken var att alla skulle möta alla, men då tiden flög iväg så blev det tyvärr inte så, de två sista omgångarna fick vi stryka.

I finalen var det LBK2 (James, Hannes och Kalle) mot ett lag från SSK (Stockholm Södra Kendo). Jag har för mig, rätta mig om jag har fel, att James förlorade sin match, sedan så fick Hannes 1 poäng mot sig, men han lyckades hämta upp och vinna med 2-1. Så det var Kalle det hängde på om LBK skulle vinna eller inte. Och det gick ju bra, Kalle var på G om vi säger så, pang, pang sa det i första attacken och röda flaggor för Kalle, sen sa det pang, pang igen och flaggor till Kalle.


Efter det så var det efterlängtad lunch och sedan duschade jag och åkte hem. Vilade och åkte tillbaka för sayonaramiddagen som var mycket trevlig med massor av mat. Nomnom för buffé. Jag är trött nu så ska sova, imorgon ska jag för en gångs skulle försöka njuta och inte göra så mycket alls, hoppas att det blir sol.

Det Positiva: Kendomänniskor
Det Negativa: Kasshet

Want, need, have to, bad words.

Over and Out