Awsomeness

Det var dags för kendo igen ikväll. Efter att försökt vända tillbaka dygnet nu i början av veckan och vänja mig vid dagjobbandet (har gått sådär, men det fungerar) var jag rätt så trött innan träningen, men eftersom jag håller på att arbeta bort mina tupplurer innan middagen så fick det gå ändå. Blev bättre efter cykelturen till Dojon i det fina vädret.

Lollo höll i passet idag och hade lite Sumi och Bob-inspirerade övningar. Det var kul! Vi var fyra stycken, vi tre tjejer och Lars som dök upp för första gången på evigheter, alla andra var lata (bara för att folk fyller jämt eller inte har träffat sin familj på nån vecka kan man inte bara skippa kendopass sådär). Jag tycker att vi gjorde bra övningar, vi började med lite fotarbete och skuggkendo. När vi gjorde övningen Seme-Attack-Zuriachi, vända och samma sak igen så kände jag hur attackstegen satt! När jag gjorde ordentligt seme-steg så kunde jag inte göra mitt fusksteg som jag brukar göra, så jag kände verkligen hur vänstervaden jobbade och tryckte ifrån. Det är fortfarande svårt med skugkendo, men övning ger färdighet.

När vi fått på oss rustningen så körde vi igång ordentligt. Jag minns inte riktigt i vilken ordning och vilka övningar vi gjorde. Men känslan nu efteråt är så bra. Förrförra passet med Anders var ett underbart pass med fokus, men man fick också mycket att tänka på (som man inte hann tänka på under träningen) det här tror jag bearbetades till stor del på förra träningen där det blev lite mycket tänka. Detta pass så tänkte jag inget och det kändes som om stora delar av det släppte. Det kändes så bra idag, det är klart att jag blev trött och att inte alla attacker blev bra, men en tillräckligt stor del av dem blev så bra att det var så roligt att träna.

Vi övade i allafall på små Men, Kote-Nuki-Men, Ai-Men, vi körde att man skulle attackera tills mottagaren tyckte det var ippon (helst på första attacken). Lollo visade en Bob-övning där man började på avstånd från varandra, zuriachi in, mottagaren visar vart man ska hugga och så förbi och om igen på en gång. Kul med lite nya övningar tycker jag. Körde också Kirikachi, men där man står stilla på sairuhuggen som vi gjorde på sumi-lägret. Sist så körde vi ji-geiko, min första var mot Lars och vi skulle köra med inställningen "attackera, attackera tills det blir ippon" övningarna innan byggde liksom upp till ji-geikon och det tyckte jag var bra, jag har så svårt att bara köra teknik, teknik och sedan pang! Tagga till och ji-geiko. Nu var jag faktiskt ovanligt taggade och ville, mer än vad jag tycker att jag brukar vara. Det är en fin känsla när något man försöker med fungerar mot någon som man vet är snabb och duktig (nog för att han är otränad, men ändå). Körde även på rätt så bra mot Stina, attackerna satt inte lika bra, i den sista mot Lollo blev jag lite trött, men inte så att jag stod och flåsade, även andningen fungerade fint detta pass, joggingen kanske har hjälpt ändå.

Sedan blev det ipponmatch, nedvarvning och välbehövlig stretching. Nu är det sovdags och upp tidigt igen i morgon. Men jag ska somna med ett leende på läpparna och tänka på hur bra jag faktiskt kan vara ibland. Slutsatsen är väl bara att jag ska sluta tänka och bara göra.

Det Positiva: Bra känsla
Det Negativa: Spruckna fötter

I am awsome!

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0