Feeling
Efter stallbesöket ägnades dagen åt lite filmtittande (Jet Li, mums!) och sedan en powernap innan det var dags för veckans kendoträning. Uppladdningen kanske inte var den bästa, men cykelturen dit gjorde mig på lite glatt humör, sol i ansiktet (och jag hade inte glömt solglasögonen så jag kunden juta av den).
Sedan kanske inte träningen började på bästa sätt, innan uppvärmningenn är vi bara står och pratar så gör jag något, förmodligen tänkte jag mig att jag skulle blocka det överraskande hugget som kom, helt oförberett, och istället så landar shinaihugget rätt på mitt bara pekfinger. Otroligt nog syns det eller känns inget just nu. Innan vi började hade vi också en lite samling där vi fick säga vad vi ville fokusera på denna träning och så skulle Anders (fortfarande skadad) kolla lite extra på det, man skulle säga en sak så jag sa attacksteg, för jag vet att jag gör lite halvmesiga sådana ibland och inte riktigt tar i med vänstervad och skjuter ifrån. Någonstans måste man ju börja och detta var vad jag valde idag.
Vi körde igång med vanlig parövningar, stora Men och stora Kote-Men. Gjorde även Kote-Do (ska komma ihåg att trycka ner vänsterhanden), Men-Kote (svår), Kote-Do (yakuo, andra sidan mot vad vi normalt gör) första omgången skulle vi köra med att ta ett väldigt litet attacksteg på Do och sedan gå förbi framåt, så shinaien skulle typ "stutsa" tillbaka så att man kunde gå förbi mottagaren. Lite knepigt, men det gick bättre mot slutet när jag vågade drämma på lite. Blev lite upprörd när jag blev träffad på armbågarna och därikring, måste hålla in dem bättre. Sedan så skulle vi göra en variant när man gjorde Men in, gick in i tare-tare och sedan gjorde Yakuo-Do bakåt. Anders visade på mig och det gick väl bra, sedan så skulle han visa bara sista gången i normalfart och missade lite, tror att det mest var spetsen på shinaien som missade och träffade mig alldeles ovanför Do, det sved rätt så rejält, men inget jag tänkte på. Förrän vi går in i paren och Lollo i första attacken träffade på precis samma sätt och samma ställe. Grejen var att det egentligen inte gjorde specielt ont (förutom precis i träffen) men jag började typ skaka, skratta och gråta om vart annat. Fick ta av mig, sitta och dricka lite vatten. Kunde i allafall fortsätta sedan, men lite läskigt var det. Lollo sa att samma sak hände Stina i en match på Taikai och i omklädningsrummet efteråt hade hon blivit ungefär likadan.
I allafall fortsatte vi med små kote-men och det kändes rätt så bra. Sedan när Anders gått in och förklarat ännu lite, om att kote och men attacken ska vara lika snabba och att man inte ska smyga sig in på kote blev det ännu lite bättre, samt att mottagaren ska öppna kote genom att sänka shinaien. Sedan fick vi göra en svår och underlig övning. Kote-Men på ett attacksteg för att få fart på armarna. Det var riktigt svårt, mina fötter ville också iväg, men jag lyckades tillslut, det kändes som om högerbenet hängde i luften i en evighet och väldigt avigt, men ett attacksteg, två hugg! Var ganska nöjd med mig själv då.
Vi hann också med ji-geiko. Första mot Lollo och Anders rättade till båda våra kamaier, min var för låg. Det var väldigt avigt och konstigt, men precis efter att han gjort det så satte jag en kote som han sa var bra (bättre zanchin bara) så jag ska fortsätta jobba på den, känns det bekvämt så är det fel. Körde också en ji-geiko mot Johanna, jag försökte attackera och hitta på egna grejer, men min zanchin dog lite och jag hade inte riktigt gnistan att orka kändes det som. Var rätt så trött, men jag tänkte på min kamai och är ändå nöjd med min insats.
För första gången på jag vet inte hur länge tyckte jag att kendo var riktigt, riktigt kul igen! Min egen kendo var kul att köra och det kändes som om jag fick jättemycket hjälp och verkligen kunde se saker och förstå saker.
Jag tror att en av anledningarna att träningen kändes så bra var att jag var superfokuserad på en sak och då kom liksom fokuset på det andra lite av sig själv och jag brydde mig inte så jättemycket om att älta. Jag tror att det var bra för alla att köra såhär också, Lollo hade till exempel ipponkänsla som mål/fokus och första parövningen som vi körde tillsammans så var vi verkligen på olika nivåer, jag liksom kände att hon var väldigt taggad och fokuserad och att det var match för henne. Märklig känsla, men det hjälpte mig lite att bli lite mer taggad.
Nu så är det snart sovdags, jag hade hoppats på att avsluta dagen med Jet Li, men det tyckte inte filmen. Får väl överleva med något annat. Har min sista måndags morgon som nattjobbare denna vecka, i allafall för ett tag framöver. Ska bli så fantastiskt skönt. Imorgon blir det springning som vanligt och så får vi se om det blir kendo på tisdag, kanske blir det stallet istället. Jag har väl satt slutet av augusti som start på resan mot SKO, så i sommar ska jag träna så mycket eller så lite jag vill, hittills har det blivit ett pass i veckan i allafall. Och inte Iaido på evigheter. Får se om det blir något av det när jag börjar jobba dag igen.
Det Positiva: Bra känsla
Det Negativa: Missade hugg
I want to fall in love
Over and Out
Sedan kanske inte träningen började på bästa sätt, innan uppvärmningenn är vi bara står och pratar så gör jag något, förmodligen tänkte jag mig att jag skulle blocka det överraskande hugget som kom, helt oförberett, och istället så landar shinaihugget rätt på mitt bara pekfinger. Otroligt nog syns det eller känns inget just nu. Innan vi började hade vi också en lite samling där vi fick säga vad vi ville fokusera på denna träning och så skulle Anders (fortfarande skadad) kolla lite extra på det, man skulle säga en sak så jag sa attacksteg, för jag vet att jag gör lite halvmesiga sådana ibland och inte riktigt tar i med vänstervad och skjuter ifrån. Någonstans måste man ju börja och detta var vad jag valde idag.
Vi körde igång med vanlig parövningar, stora Men och stora Kote-Men. Gjorde även Kote-Do (ska komma ihåg att trycka ner vänsterhanden), Men-Kote (svår), Kote-Do (yakuo, andra sidan mot vad vi normalt gör) första omgången skulle vi köra med att ta ett väldigt litet attacksteg på Do och sedan gå förbi framåt, så shinaien skulle typ "stutsa" tillbaka så att man kunde gå förbi mottagaren. Lite knepigt, men det gick bättre mot slutet när jag vågade drämma på lite. Blev lite upprörd när jag blev träffad på armbågarna och därikring, måste hålla in dem bättre. Sedan så skulle vi göra en variant när man gjorde Men in, gick in i tare-tare och sedan gjorde Yakuo-Do bakåt. Anders visade på mig och det gick väl bra, sedan så skulle han visa bara sista gången i normalfart och missade lite, tror att det mest var spetsen på shinaien som missade och träffade mig alldeles ovanför Do, det sved rätt så rejält, men inget jag tänkte på. Förrän vi går in i paren och Lollo i första attacken träffade på precis samma sätt och samma ställe. Grejen var att det egentligen inte gjorde specielt ont (förutom precis i träffen) men jag började typ skaka, skratta och gråta om vart annat. Fick ta av mig, sitta och dricka lite vatten. Kunde i allafall fortsätta sedan, men lite läskigt var det. Lollo sa att samma sak hände Stina i en match på Taikai och i omklädningsrummet efteråt hade hon blivit ungefär likadan.
I allafall fortsatte vi med små kote-men och det kändes rätt så bra. Sedan när Anders gått in och förklarat ännu lite, om att kote och men attacken ska vara lika snabba och att man inte ska smyga sig in på kote blev det ännu lite bättre, samt att mottagaren ska öppna kote genom att sänka shinaien. Sedan fick vi göra en svår och underlig övning. Kote-Men på ett attacksteg för att få fart på armarna. Det var riktigt svårt, mina fötter ville också iväg, men jag lyckades tillslut, det kändes som om högerbenet hängde i luften i en evighet och väldigt avigt, men ett attacksteg, två hugg! Var ganska nöjd med mig själv då.
Vi hann också med ji-geiko. Första mot Lollo och Anders rättade till båda våra kamaier, min var för låg. Det var väldigt avigt och konstigt, men precis efter att han gjort det så satte jag en kote som han sa var bra (bättre zanchin bara) så jag ska fortsätta jobba på den, känns det bekvämt så är det fel. Körde också en ji-geiko mot Johanna, jag försökte attackera och hitta på egna grejer, men min zanchin dog lite och jag hade inte riktigt gnistan att orka kändes det som. Var rätt så trött, men jag tänkte på min kamai och är ändå nöjd med min insats.
För första gången på jag vet inte hur länge tyckte jag att kendo var riktigt, riktigt kul igen! Min egen kendo var kul att köra och det kändes som om jag fick jättemycket hjälp och verkligen kunde se saker och förstå saker.
Jag tror att en av anledningarna att träningen kändes så bra var att jag var superfokuserad på en sak och då kom liksom fokuset på det andra lite av sig själv och jag brydde mig inte så jättemycket om att älta. Jag tror att det var bra för alla att köra såhär också, Lollo hade till exempel ipponkänsla som mål/fokus och första parövningen som vi körde tillsammans så var vi verkligen på olika nivåer, jag liksom kände att hon var väldigt taggad och fokuserad och att det var match för henne. Märklig känsla, men det hjälpte mig lite att bli lite mer taggad.
Nu så är det snart sovdags, jag hade hoppats på att avsluta dagen med Jet Li, men det tyckte inte filmen. Får väl överleva med något annat. Har min sista måndags morgon som nattjobbare denna vecka, i allafall för ett tag framöver. Ska bli så fantastiskt skönt. Imorgon blir det springning som vanligt och så får vi se om det blir kendo på tisdag, kanske blir det stallet istället. Jag har väl satt slutet av augusti som start på resan mot SKO, så i sommar ska jag träna så mycket eller så lite jag vill, hittills har det blivit ett pass i veckan i allafall. Och inte Iaido på evigheter. Får se om det blir något av det när jag börjar jobba dag igen.
Det Positiva: Bra känsla
Det Negativa: Missade hugg
I want to fall in love
Over and Out
Kommentarer
Trackback
