Do-träning

Torsdagsträning! Inte så många som kom, lite lagom med 6 stycken. Jag höll i passet och hade planerat lite för en gångs skull, annars brukar jag improvisera. Men nu var jag lite sugen på att hugga Do så det var ungefär vad vi gjorde. Do är ju inte det lättaste hugget eller det man tränar mest på, även om man skulle behöva. Det jag har lagt märke till på senaste tiden när folk hugger Do på mig är att, tja, det behövs förbättrningar, speciellt med att hugget inte ska komma från sidan utan uppifrån. Och det behövs en del träning för att man ska våga hugga också, för det är nog det viktigaste, vågar man inte lita på att man ska träffa så blir inte hugget speciellt bra.
 
Jag vet inte, ibland tycker jag att passen jag improviserar blir bättre än dem jag planerar och jag känner att jag är väldigt otillräcklig när det kommer till att förklara tekniker och hur man ska hugga. Jag vet ju har man hugger Do, men att försöka förklara det för andra, som vet grunderna men behöver finslipa lite är väldigt svårt. Ibland känns det som om jag bara babblar, men vi tog oss igenom passet i allafall.
 
Lite vanliga Stora och små Do, Do-kirikachi, Men-nuki-Do och så gjorde vi lite hiki på slutet också, kom på sedan att jag helt glömt den teknik jag ville träna på helst, Kote-Do, så där borde jag ha tänkt om, men nu vet jag till nästa gång. På slutet körde vi ji-geiko, gick väl sådär, ingen riktig vilja, lite taggar utåt, men kan ju inte vara på topp hela tiden.
 
Ikväll blir det filmkväll, ska kolla på matcherna från SKO och reflektera lite, blir på många sätt både kul och som alltid när man ska kolla sin egen kendo på film, lite jobbigt och pinsamt.
 
Det Positiva: Träna
Det Negativa: Orkeslöshet
 
Live free or die hard

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0