tildans

Påsken kom och gick utan att göra större väsen av sig. Jag var ju hästledig två dagar och tog det väldigt lugnt hemma. En liten utflykt gjorde vi till ett naturreservat i närheten, sedan åkte vi hem och grillade på balkongen. 

 

På lördagen red vi i allafall i ridhuset, mest jogging i alla gångarter och försöka slappna av. Det var lite ponnykaos och hästar lite var stans så matten fick öva på att titta upp och hålla koll. Inte läge att göra avancerade grejer och då är det ju bra att vi inte behöver det heller utan kan jobba mjukgörande med övningar som passar för situationen. Matte övade sig också på att släppa och gå vidare, inte älta och inte lägga energi på andra människor... Jag har så lite energi att det inte ska slösas på vad andra har för sig. 

 

 

Måndagen sedan blev promenad i skogen som uppvärmning inför Equiteraput-besök som vi lyckades boka in väldigt snabbt. Återigen fick matten öva sig på att inte lägga mer energi än nödvändigt på krånglet det medförde utan på det bra resultatet vi hoppades på. Vi fick stå i det andra stallet, vilket Maxim tyckte var sådär och hade lite svårt att slappna av. Han fick laser, akupunkturnålar och kiropraktik. Lite sned i korset och stel i höger bakknä, vilket också gjort att fler saker på höger sida var stela. Även bogarna var stela, men liksidigt stela. Han var väl inte superuppskattande i början, men när hon kom bak till höger bakben/knä så började han gäspa och se väldigt nöjd ut. Ska underhålla med linement där nu och försöka vara bättre på att stretcha. 

Vi tog en längre skrittpromenad på tisdagen som uppladdning inför tärningen. 

 

På träningen sedan på onsdagen kändes han fin! Vi tog många pauser och checkade av det mesta utan att pressa för hårt. Han kändes pigg och framåt, men lite trött i musklerna vilket är helt förstårligt. I början jobbade vi som en åtta mellan kvartlinjerna där diagonalerna var i skänkelvikning och så blev det ju som en mindre halvcirkel, väldigt effektivt och uppmjukande att hela tiden byta varv på det viset.

Sedan kollade vi av lite galopp, förvänd i båda varven, små tempoväxlingar och där kändes han också fin! Vi tittade även på öppnorna och slutorna. Öppnorna kändes bra och slutorna tittade vi bara att det gick, vilket det nu gjorde korta sträckor, jämfört med veckan innan ett stort framsteg. Det var lite för jobbigt för honom så vi upprepade oss inte där. Det kommer så småningom. Han kändes så fin och mjuk i avtravningen sedan. Jag filmade stora delar av passet och när vi kikade hemma i datorn blev jag nästan tårögd! Vilken häst jag har!!

 

Sedan red vi ut på torsdagskvällen, joggade i skritt och trav med trevlig känsla trots stark blåst. Även på fredagen fick han komma ut i skogen med medryttaren och hade skött sig.

Helgen bjöd också på uteritter, först gick vi på upptäcktsfärd på lördagen, Maxim blev lite uppspelt när vi såg några träna rodd på ån och hade svårt att fokusera, fick kliva av några gånger för att han blev så spänd och jag inte kunde hantera det. När jag inser att jag bara sitter och spänner hela mig och rycker till för minsta lilla så är det bättre att kliva av, få tillbaka normal andning och slappna av några minuter med att gå bredvid innan vi gjorde nya försök. Hittade superbrant klätterbacke vi tog oss uppför, Maxim stannade halvvägs och undrade om jag var galen, men vi tog oss upp och han blev väldigt nöjd över allt beröm han fick. Andra halvan av rundan gick på välkända stigar så där slappnade vi båda av och kunde njuta av det fina vädret.

 

 

Söndagmorgon var det dags för sällskapstur. Blev lite ändring av planerad tur under vägens gång så det slutade med att vi var ute i 2,5 h... 2 timmar skritt, men även lite trav och några trevliga galopper. Maxim skötte sig bra, men tyckte återigen att matten var galen som skulle ta sig igenom skogen. Det var väl ett av våra sämre försök till att göra en ny stig, sällskapet undrade nog också vad hon gett sig in på... Men jag kommer inte ge upp! Nästa gång ska jag ta med snitslar och märka upp från andra hållet så blir det en toppenrunda!  

 

Det Positiva: Få saker ur världen

Det Negtativa: När kroppen sviker

 

 

Over and Out

Hår överallt, små stickande som fastnar på kläder, innanför kläder och som ibland hänger kvar även fast man tyckte att man tvättade av sig... Ja, våren är här, matten har utökat sitt tablettintag ytterligare lite för att försöka motverka polleninvasionens effekter och försöker njuta av att solen och ljuset återvänt. 

 

Och än så länge är det inte så illa, orken verkar också ha fått sig en liten skjuts framåt vilket gör att det finns tid att lägga på Maxim. Kan ju också vara så att vi inte gör så mycket annat än är hemma och jobbar så energin går inte åt heller. 

 

I allafall så hade vi två uteritter förra helgen. På lördagen skrittade vi en sväng i skogen och red sedan till ridbanan och skrittjobbade lite där. Blåsigt och en inte helt avspänd Maxim som, även om han gått på de vägarna tidigare betedde sig som om allt möjligt var farligt... Jaja, lite nytta fick vi gjort i allafall. Söndag morgon blev det två timmar i skogen med stallkompis, vi red bort till sandvägarna och galopperade. Maxim skötte sig bra, gjorde bara ett försök till tjuvryck, annars kunde jag faktiskt nästan slappna av. 

 

Vila på måndagen som vanligt och så red vi i ridhuset på tisdagskvällen. Jag var totalt förvirrad och tyckte att ridhusschemat såg ut som det var ledigt, men det var ju träningar hela kvällen. Men vi samsades och det gick okej. Maxim var stel i högersidan vilket han varit ett tag nu. Märks inte när man bara rider normalt, men när jag ber om lite mer så slår det igenom. I allafall joggade vi omkring i alla gångarter och blev hyffsat nöjda med vår uppmjukning. 

 

Onsdagskväll och Marithaträning också starten av min påsk ledighet så jag var på gott humör. Vi fick kämpa lite i början för att se om vi kunde få igenom stelheten. Det lyckades inte riktigt... Så nu är equiterapeut kontaktad för att se om vi kan få lite extra hjälp. Men det var saker som fick bra också. Båda öppnorna till exempel. På medellinjen minsann, sedan sprang han också fint i höger sluta. I vänster blev det dock ingenting pga av nämnda stelhet eller vad det är. Han vet vad han ska göra men det tar i mot helt enkelt. Fin i galoppen var han i allafall, men jag behöver jobba ordentligt med mina händer. Varför vill de vifta? Varför vill de vara höga och ostadiga? Fick jobba med tempoväxlingar och mjuk hand, minska för säte och inte mer. Han var duktiga, men tyckte det var jobbigt. Hoppas kunna få hjälp med stelheten så snart som möjligt, men till dess håller vi igång med lagom krav. 

 

Idag när jag var ledig så var vi ute i 1,5 h och skrittade. Red en runda vi ofta red för ett par år sedan när vi stod i ett annat stall, Maxim betedde sig som om han aldrig sett dessa omgivningar tidigare och var ganska spänd. Men blev bättre efter ett tag. Vi träffade många trevliga människor ute på promenad och så red vi hem till husse en sväng och fick några foton tagna innan vi gick hem med de stora kliven. Det var ju lunchdags, vad tänker människan med som envisas med att vara kvar ute i skogen då? Imorgon och på söndag kommer medryttaren att rida. Får se vad vi hittar på tillsammans på lördag. Hoppas på fint väder denna påsk så man kan hålla sig lite utomhus. 

 

Det Positiva: Godaste mysmulen

Det Negativa: Stelheten

 

 

Och vad hände sedan, jo alla planer gick i stöpet eftersom det inte får anordnas några tävlingar, preliminärt fram till sista maj. Såklart besviken då jag gillar att följa mina planer, men det är ju inget att göra åt, nya planer läggs upp och så hoppas vi att alla vi älskar är friska i slutet av den här stormen. 

På tal om omkullkastade planer så blev förra veckans träning inställd då Maritha var sjuk, i samma veva tappade Maxim en sko, så då blev det en liten mikrovila. Är ju bra det också ibland och jag lägger ju sällan planerade vilor eftersom jag vet att sånt här händer. 

 

Efter några dagar med lugnare takt var Maxim ganska så pigg och lite stel också såklart. Försökte rida igenom så gått det gick på egen hand inför träningen och visst kom vi en bit på vägen. Men vilken vila det är att åka iväg på onsdagsträning då. Lämna allt vad oro heter hemma, stänga av jobbet och bara koncentrera sig på att göra sitt bästa tillsammans med bästa Herr Gul. Vi fick ägna lite tid åt att mjuka upp eftersom han som sagt vilat lite extra, men sedan blev det riktigt, riktigt bra. Vi jobbade med våra mikro-tempoväxlingar i traven, sedan med skänkelvikningarna, här måste jag nu i höger tänka på att ställa honom lite åt höger och inte längre rida honom så rak som jag behövt tidigare. Nya saker hela tiden eftersom utvecklingen går framåt. Vilket är en utmaning för mig när jag just lärt mig rida på det sätt som krävdes tidigare... 

I galoppen jobbade vi också med mikro-tempoväxlingarna, sedan jobbade vi en del med förvänd galopp och linjer ur medelsvår, för att variera vägarna vi rider (läs häst som lär sig när man ska bryta av...). Det gick ganska så bra faktiskt, jag behöver försöka behålla kvalitén på galoppen så blir det ofta väldigt stadigt och bra. Avslutade med lite övergångar mellan galopp-skritt-galopp-skritt. Där får jag inte ta mig vatten över huvudet, det är svårt nog som det är. Vi behöver träna korta sträckor, fatta, galoppera 3-4 språng, bryta av osv. Några blev väldigt bra och vänsterfattningarna lossnade verkligen! Trött matte och häst tog sig hemåt i kvällen som numera är ljus istället för bäckmörk. 

Så trots diverse allergier som gör sig påminda och inga tävlingar att se fram imot så känns våren ganska härlig. 

Eller vi kanske ska vara med i en digital dressyrtävling, får se om jag får ihop det med filmning och ensamtid i ridhus och så vidare. Jag har förberett med att skapa ett öppet instagram-konto till Maxim i allafall. 

 

Det Positiva: Friska ännu så länge

Det Negativa: Världen

 

 

Over and Out 

 

Jag har det senaste året mer och mer intresserat mig för den mentala aspekten av ridsport, eller egentligen längre än så, men mer strukturerat det senaste året. Om jag inte är mitt bästa jag när vi tränar och tävlar tillsammans, hur ska jag kunna begära att Maxim är sitt bästa jag? Tidigare har jag i vissa stunder varit så besviken på hur känslan jag fått från honom inne på banan och som jag tyckt gjort att vi "misslyckats". Jag har varit besviken på procent och poäng och även besviken på mig själv. Det blir jag såklart fortfarande ibland, men i mindre och mindre grad för jag har fått lite insikt i att så mycket beror på mig, i vad jag överför till Maxim.

 

Jag tror att många som ser oss och träffar oss på hemmaplan kanske inte riktigt förstår vad vi tampas med på bortaplan. I vårt stall är Maxim hästen alla med osäkra hästar vill rida ut tillsammans med, hästen som är trygg och som man inte behöver ta speciell hänsyn till i ridhuset, hästen som man kan rida ut tillsammans med på långa turer och galoppera länge utan att ens egen häst hetsar upp sig. För saken är ju den att det inte syns så mycket på Maxim när han blir spänd för att en stor häst stryker nära förbi i galopp i ridhuset, det är få som får se de gånger jag får kämpa utomhus för att han blir rädd för något, det är få som ser när han hetsar upp sig och vill springa det fortaste han kan för att komma ikapp framförvarande häst som tar längre steg än honom. Och när han blir spänd i ett nytt ridhus eller på en ny plats så visar det sig inte genom att han far runt och blåser upp sig, det visar sig i känslan av att han kryper ihop, blir seg och stänger in sig i sin egen mentala bubbla. Då hjälper det inte hur mycket vi än tränar, hur bra det än går på våra hemmaträningar när vi inte tillsammans kan befinna oss i samma bubbla på tävling.

 

Så jag har försökt nu det senaste att inte fokusera på resultaten, fokusera på de stunder som känns bra och gå igenom vad som kändes dåligt och varför och vad jag kan göra bättre nästa gång. Vi har jobbat mycket med rutinerna, vi är båda personligheter som gillar rutiner så det gör oss båda lugnare. Rutinerna blir inte exakt samma varje gång eftersom vi ibland är själva och ibland har sällskap och hjälp med oss, men jag försöker hålla det Maxim gör så samma som möjligt även om det inte alltid blir med samma person (kissa efter urlastning, gå runt och spana innan sadling osv). Jag gör ett schema över dagen för min egen skull så att onödig stress inte ska leta sig in. Har jag varit på tävlingsplatsen innan, vilket jag föredrar, visualiserar jag programmet på den banan, går igenom hur jag ska agera, hur jag ska rida för bästa möjliga utfall, ser oss genomföra programmet avslappnat. Och jag övar på att vara där och då, finnas där för Maxim så han känner att han inte lämnas ensam på en främmande plats för att matten nojar över saker hon ändå inte kan styra över. Vi har samma sätt att värma upp på tävling som vi gör hemma och på träning och försöka hamna i samma mentala tillstånd som då. Jag försöker koppla bort vad alla andra gör, hur fina alla andras hästar ser ut och hur bra de rider, för det spelar ju ingen som helst roll. Jag är där med min häst och visa det vi gör, utifrån våra förutsättningar och den enda jag ska jämföra mig med att oss själva. På senaste tävlingen lyckades jag bra med detta, det brast i vissa moment i ridningen, men fokuset låg helt klart på rätt ställe, så nu är det bara att jobba vidare. 

 

 

I min inspirationsresa har jag bland annat börjat följa en engelsk ryttare på amatörnivå som tävlar en cob i dressyr, hans mentalitet verkar liknande som Maxims och hon tampas med lite samma problem som mig. Nu har hon lite andra fölrutsättningar att tampas med det än vad jag har, men det är otroligt lärorikt att följa deras resa och ta del av hennes tankar. Jag har också lyssnat en del på podden "En mental halvhalt" med Johanna Lassnack.

 

Det finns så mycket att jobba på inom ridsporten och även om man rider hela livet lär man sig hela tiden nya saker, något av det bästa med det hela tycker jag. Det jag även försöker göra mer och mer är också att stanna upp och njuta. Njuta av min fina, glada och pigga häst som är frisk och stark och som jag förhoppningsvis får ha i mitt liv i många år framöver.

 

 

Over and Out 

  

 

  

Så efter tävlingsstarten på söndagen så blev det vilodag på måndagen och bara lite pyssel och spolning av leriga hästben (snälla, börja torka upp någongång...). 

 

På tisdagen orkade inte matten anstränga sig och gå upp tidigt och rida innan jobbet så istället blev det kvällsridning medan pågående träningar. Vi skulle bara jogga lite i alla gångarter och känna på formen inför onsdagens träning, så det gick ändå, även om det på inget vis var avslappnat för matten. Bra träning dock! Maxim kändes mjuk och fin i allafall och positiv!

 

Onsdagsträningen blev bra, avslutade jobbdagen lite stressigt med krånglande instrument, men lyckades lugna ner mig hyffsat. Jag och Maritha gick igenom tävlingsstarten så som vi brukar, tyvärr glömde jag protokollet hemma, men mindes hyffsat vad som hänt och vad domaren skrivit så det gick bra ändå. Som jag varit inne på ett tag så behöver vi jobba mer med det mentala och få mig att fokusera på rätt saker och hålla fokus genom hela programmet. Vi pratade om visualisering och om hur jag ska förbereda mig och tänka. Sedan gjorde vi övningar där vi försökte praktisera. Och det är det här jag känner är styrkan med den tränare jag valt, dels är hon pedagogisk och utbildad och har en massa erfarenhet av teknisk ridning, vilket gör att hon för samma problem har kanske tre olika sorters övningar att ta till för att passa just det ekipaget. Sedan slutar hon inte att vara nyfiken, går på fortbildningar och hänger med och har gått på mentala träningar själv så hon är verkligen någon som har bredd i sin undervisning. 

 

I allafall, Maxim var fin, framåt och pigg så vi kunde koncentrera oss på vad matten skulle göra. Fick rida vissa vägar och hela tiden säga högt till Maritha vad jag gjorde, när jag börjar titta på bokstaven, vilka hjälper jag använder, vad jag måste tänka på (vägen, rakrikningen, lätta av i handen, driva fram, ta tillbaka osv.). Sedan red vi igenom hela LA:1 med det konceptet. Helt slut efteråt, men jäklar vad jag red och bra gick det också, så nu ska jag lägga i och träna på detta framöver hemma tills jag får in det i huvudet och kan använda det även på tävlingsbanan. På slutet jobbade vi med ökningarna i trav och galopp också, det fick vi också fart på, jag måste vara noggrann och lätta i handen, men inte för mycket utan behålla "suget". Det kändes helt fantastiskt bitvis och jag längtar tills jag är tillräckligt stark för att visa upp det för andra också. Vad jag också måste vara noggrann med är att inte förekomma rörelser och börja titta på nästa väg innan den föregående är påbörjad, samt släppa moment som går mindre bra och fokusera vidare på nästa. Stora utmaningar framöver, men just nu känner jag mig bara taggad och är övertygad om att det är vägen att gå framåt i utvecklingen. 

 

Det Positiva: Gul, gul, gul

Det Negativa: Allt runt om

 

 

Over and Out

 

Två helt skiftande små utflykter bara en vecka mellan sig.

 

Vi försöker komma ut på lite små äventyr ibland, ut i skogen och naturen, för det är ju där vi trivs bäst. Tiden och orken räcker inte riktigt till för längre äventyr för tillfället, förhoppningsvis blir det något sådant också, längre fram. Men vi brukar försöka upptäcka nya naturreservat i vår närhet när andan faller på. Så en söndag med strålande sol åkte vi och gick Vårdsätra strandpromenad inte alls långt ifrån oss. En härlig stund i solen och riktiga vårkänslor.

 

Men så kom ju vintern och gjorde en snabbvisit med minusgrader och en brännande längtan efter is. Hoppet levde veckan ut och på lördagen gav vi oss iväg till Österbybruk och Slagmyren som enligt uppgift skulle ha åkbar is. Ett lager med snö hade lagt sig under natten, men annars så fanns det is som utlovat. Dock i tunnaste laget för Matildas bekvämlighet och inre lugn, men vi tog oss runt utan att ramla i vilket man får se som en vinst. Åktekniken var dock under normalstandard och njuta är nog inte rätta ordet att beskriva det hela. Jag var mest spänd och orolig. Men vad vi lärt oss denna säsong! Ser fram i mot nästa med gott mod och hoppas att den ska bli något längre och finnas is närmre hem så det kan bli många turer.

 

Over and Out

Så var det då dags för säsonens första start! Matten fick gå upp tidigt på söndagen och morgonfodra samt släppa ut lite hästar. Passade då på att borsta lite och ta bort bajsfläckar, fixa de vanliga foderpåsarna, kraftfoderhinkar och mocka boxen. Hemma till åtta igen och en andra frukost. Sedan blev det lite tupplur på soffan som uppladdning innan vi åt lunch och jag åkte tillbaka till stallet. Tog in Maxim, rengjorde ben och flätade pannlugg innan han fick äta lite extra hö i boxen. 

 

Jag kopplade på transporten, packade in allt i den och så började vi bli redo att åka, nu kom också husse ner till stallet :) Det tog en bra stund att köra, men det gick bra och vi kom fram den tid jag beräknat. Maxim fick mer hö och så försökte jag muta honom med mash-vatten, gick sådär för man väl säga, han drack dock fin efteråt så det är ju alltid något. Vi kollade in anläggningen, som jag faktiskt mindes ovanligt väl fast det var mer än 15 år sedan jag såg den sist. Sedan tog vi ut en taggad Maxim som helst ville visa upp sig i trav för alla andra, jag tog en sväng med honom först för att se om han ville kissa, det ville han inte, sedan sadlade vi och han fick gå med husse istället medan jag klädde på mig, kanske blev det för lång stund och för mycket av energin hann pysa ut. Så gick vi lite utanför ridhuset innan vi gick in och red fram. På framridningen fanns det energi att ta från! Lite spänd ibland när folk rörde sig på långsideläktaren, men jag jobbade på vårt fokus och det började kännas ganska bra, återigen kanske det var för lång framridning, men samtidigt vill jag hinna rida igenom allt så det inte känns stelt.

 

Inne på banan sedan blev det lite tapp i energi, men lite svarade han när jag bad om det. Jag tyckte jag red enligt min plan ganska så bra, gjorde ett par missar och dåliga svängar så att rörelsen efter blev dålig, det får jag ta med mig till nästa gång. Det finns också poäng att plocka på några andra ställen om han går lite mer framåt själv. Vi fick i allafall 57.917% och jag var nöjd med känslan efter, det var ett tag sedan vi red hela programmet av tidigare nämnd anledning, men jag behöver nog rida vissa delar av det lite mer inför nästa start. Känns ändå som en bra utgångspunkt inför resten av tävlingsterminen. 

 

 

Det jag är nöjd med är att vi fick till uppridningen, både i början och slutet fick vi 6.5, det momentet låg med i "fokus-mantrat", det vill säga jag har flera gånger gått igenom exakt hur jag ska rida för att komma rakt upp på medellinjen. Halterna kan vi göra något bättre då mina tyglar gärna glider och blir för långa och jag inte riktigt behåller kontakten i själva halten och han då passar på att bli över tygeln. Vi fick också en 7:a på ena halvt igenom, men i den andra så klantade jag mig rejält i svängen så det blev väldigt energilöst och nästan avbrott, fick en 5.5 där som i allafall kan vara en 6:a normalt. Ena skänkelvikningen sumpade jag också, eller egentligen båda, men den ena klarar han av att jag är lite klantig i, medan i den andra krävs det att jag rider perfekt för att det ska bli något. Sedan måste jag ta tag i de där vänsterfattningarna ordentligt, börja försöka minska ner förberedelsetiden för i programmet blir jag stressad och hinner inte med och då blir den dålig, vi göra inte 4-mässig fattningar, inte ens i vänster galopp om matten gör sitt jobb. Även skritten kan vara bättre, men då krävs mer energi, då blir även galoppfattningen efter bättre, så ska fundera på om jag ska försöka lägga in någon sådan i framridningen och "väcka upp" honom lite mer där. Mellangångarterna och ryggningen låg 5-5.5 och ryggningen har vi ju fått bättre på, men måste helt enkelt öva mer, mellangångarterna har först på senare tid kommit på träning, så det dröjer nog ett tag till innan vi kan räkna med fler poäng där, får jobba med övriga delar så länge och helt enkelt vänta ut dem. 

Lite ringrostig ridning av matten som vi hoppas avhjälpa de kommande två veckorna innan nästa tävlingsresa till Gävle, nu till en annan klubb. Sedan blir det nog en månads uppehåll innan vi tar tag i tävlandet på lite närmre håll. 

 

Lång bilresa hem, packa in och fixa allt till Maxim, lite handling till människorna och så avslutade vi dagen med kvällsfodring. 

 

Det Positiva: Snyggaste hästen i stan

Det Negativa: Mattens hjärna

 

 

Over and Out

Så veckan innan tävling försökte vi ladda upp så gott det gick. Blev vilodag på söndagen då det var tråkväder, istället red vi ut i kvällsolen på måndagen och njöt. Maxim var pigg och glad, lite väl på och jobbig stundtals, men fick jobba med halvhalter och övergångar för att få lite lugnare trav. En lugn joggingrunda var ju tanken.

 

Tisdagskvällen tillbringade vi i ridhuset, övade på att rida tillsammans med andra igen och det gick okej. Dock kände jag av att han blev osäker när vi skulle passera hästar som gick innanför spåret, jag upplever att han känner sig trängd, men märkte också att det berodde mycket på vilken häst det var också. Gjorde inget komplicerat, mest försökte rida igenom inför träningen i alla gångarter och inte låta honom bli seg i perioder som lat-matte gärna gör när Maritha inte är där och säger till. Ingen toppenkänsla, men den blev ändå bättre vartefter.

 

Iväg på träning onsdag kväll i snöslasket och tråk-väder. Men med gott om tid brukar det gå bra att köra, så även denna gång. Träningen kan sammanfattas med ett ord: Underbart! Åh han var så fin, så fin. Svarade på så fint framåt, flöt omkring i traven gjorde tempoväxlingar framåt som verkligen kändes från bakbenen och fram. Skänkelvikningar åt båda hållen utan problem. Galoppen var pigg också och stadig i båda förvända, fattningarna satt fint och vi jobbade lite med övergångarna ner till trav så matten minns vad hon ska göra. Vi gick också igenom lite ryggning och uppridningar. Så matten påminns om hur hon ska rida. Titta vad man ska, stötta upp på ytter i svängen. Håll rätt på vänster bak i ryggningen och låt det bli ett skrittsteg i övergången till trav efter. 

 

 

Vi red inte programmet i helhet eftersom det inte fungerar för oss. Han är supersnabb med att lära sig vart avbrotten ligger. Vi kan bara träna hela program i början när vi lär in det, sedan måste jag byta vägar på allting så det inte blir pannkaka på den stora dagen... 

Blev morgonpromenad på torsdagen och så hade han fått komma ut i skogen med medryttaren på fredagen. 

På lördagen blev det en riktig stalldag för matten, åkte dit på förmiddagen, mockade och red. Började i ridhuset i ca en halvtimme och där var han fin, föstökte mest få till framåtkänslan och vara positiv, sedan skrittade vi ut i skogen som avslutning, gå lite över stock och sten är bra för själen. Sedan åkte jag och köpte foder (och en ny cykel) hem för lite snabb lunch, tillbaka till stallet och möte, innan jag packade, smörjde läder, tvättade svans och ben på Maxim och kändes mig nöjd och förbredd för söndagens tävling. 

 

Det Positiva: Solen kommer åter

Det Negativa: Mattens mående i perioder

 

 

Over and Out

Lite äventyr hann vi med i början av januari innan jobben drog igång efter ledigheten. Vi åkte upp till Östersund för att träffa på vintern och det nyaste tillskottet i familjen. Och vinter för oss innebär ju skridskor och i viss mån skidor så det tänkte vi också hinna med så gott det gick. 

 

Vi startade torsdag morgon och åkte till sjön Öjaren i Gästrikland där det enligt uppgift skulle gå att åka. Några mm vatten på isen, men annars var den fin! Slät och tillräckligt tjock för att vi skulle våga ge oss ut. Vinden var rätt så stark, men vi hade en fin tur, sedan ramlade Johan, isen knakade lite betänkligt så vi vände hemåt bilen igenom. 

 

 

Sedan fortsatte bilfärden till Orsjön utanför Bollnäs där det också inkommit rapporter. Även här stark vind, men stadig is om än lite klurig. Det gick i allafall fint att åka och vi fick ytterligare en tur med oss i bagaget innan mörkret föll och bilfärden fortsatte. Framme i Östersund checkade vi in på hotellet innan vi blev upplockade och transporterade för besök hos släktens nyaste medlem. Middag och bebismys och så kvällspromenad in till hotellet igen för att sova riktigt gott.

 

Fredagen gav vi oss ut på isjakt igen, det gick ganska katastrofalt dåligt kan man sammanfatta det. Isen höl inte, utan vi gick igenom överisen på flertalet ställen, det var hård vind och inte njutbart någonstans. Dock fick vi god fika i lä på en stock. Även fredagen avslutades med familjemys och middag.

 

Iväg igen på lördagen för nya försök. Fortfarande hård vind, men isen hade stelnat till lite, dock var den ojämn och knottrig så fortfarande inte så lätt åkning och i motvinden fick vi kämpa på ordentligt. Eftersom vi skulle invänta småbarnsfamiljen tog vi ytterligare en lite utflykt, höll på att köra fast med bilen i en snöig backe, men lyckades hitta oss en plogad bana på en skogssjö. Vi hittade också plogaren som inte trodde den isen skulle hålla, men vi försökte ändå. Läskigt var det, men överisen höll och bitvis var det sådan åkning som fick mig att från början starta med långfärdskridskor. Underbart!! Sedan blev det korvgrillning över öppen eld, middag på stan och det sista lilla bebismyset på kvällen.

 

På söndagen startade vi tidigt och körde mot Vemdalsskalet för några timmars skidåkning. Matilda kunde svänga åt båda hållen och bromsa redan från början. Dessutom ramlade jag inte ur några liftar! Först när jag blev trött som trillandet började i backen. Men vi hann med att åka många av de gröna och blå backarna på Vemdalsskalet. Lång väg hem sedan, men så härligt med några dagars vinter.

 

 

Over and Out

Så veckans träning för Maritha blev inställd... En ny häst som står i stallet dit jag åker och tränar hade fått feber så vi stannade hemma och försökte träna på egen hand. 

Med betoning på försökte och med resultatet att matten kände sig misslyckad. 

 

Inte alls med Maxim, han gick som en klocka och gjorde allt jag bad om, men min egen inställning och hantering av stress. Jag har i en period undvikit att rida i ridhuset om andra ekipage är där, i allafall om vi ska träna specifika övningar och inte bara jogga lite lungt. Detta för att mitt huvud inte klarat av att hålla koll på mer än oss själva. Ett varningstecken bland många, det är väldigt få som inte håller sig till reglerna ska sägas, men jag har nog mest känt att jag blir ett hinder för alla andra. 

 

Så när det nu var två andra ekipage inne samtidigt blev jag stressad, forcerade oss igenom övningarna och fick en dålig känsla i kroppen. Måste börja jobba med det här mer och få bukt med det. Annars kändes Maxim fin och mjuk, hittade inte riktigt samma fina känsla i övergångarna som förra veckans träning, men jag behöver fortfarande en del coachning där. Jag hoppas jag ska ta mig till en bättre inställning snart. 

 

Torsdagen blev i allafall bara bra med morgonpromenad och glad häst som hjälpte mitt eget humör. 

 

Det Positiva: att lära sig saker

Det Negativa: när huvudet inte hänger med

 

 

Over and Out

 

Kommer 2020 vara vårt år på tävlingbanan? Jag hoppas ju såklart, men man kommer ingenstans utan en bra planering. Vi behöver välja våra tävlingar med lite omsorg, men ändå få in så pass många att inte varje tävling är avgörande och det är en ständig press att prestera resultat som räcker till kval. Just nu ser jag det som att fokus kommer ligga på vårterminen. Jag kommer efter bästa förmåga planera och lägga upp det så att vi kan åka på FjordSM i sommar. 

 

Så här ser planen ut:

8/3 Gävle ryttarsällskap LA:1 (anmäld)

 

ev 21/3 Gävle fältrittklubb LA:1

 

25/4 Märsta ridklubb LA:3

 

10/5 Enköping Fältrittklubb LA:3

 

16/5 Uppsala dressyrsällskap LA:3

 

17/5 Österfärnebo Ryttarsällskap LA:1

 

21/5 Märsta ridklubb LA:3

 

23/5 Dannemora Ridklubb LA:1

23/5 Salaortens Ryttarförening LA:1/LA:3

 

6/6 Tierps Ryttarklubb LA:3

 

Sedan kan det naturligtvis ändras längs med vägen. Tävlingarna i maj skrev jag upp alla intressanta och så får vi se när det närmar sig vilka helger som passar bäst in i övriga livet.

Det ska bli extra kul att besöka klubbar jag har en historia med. Gävle Ryttarsällskap hade jag prao på när jag gick i högstadiet till exempel och Tierp Ryttarklubb är barndomsklubben där jag lärde mig rida och spenderade en massa roliga år. 5-6 tävlingar siktar vi på i vår och just nu känner jag mest förväntan. Det här ska bli kul!

 

Over and Out

 

 

 

Poff sa det så var två månader av det nya året gångna och något bloggande har det inte blivit. Desto mer ridande och just nu känns det som om Maxim är i sitt livs form. Nästan så jag bara väntar på att den andra skon ska falla och något kommer hända som sätter käppar i hjulet.

 

Vi har startat året med ett gäng Marithaträningar, mycket fokus på skänkelvikningarna och nu börjar det lossna på riktigt och de där små bakbenen korsar sig mer och mer. Maritha har introducerat några nya övningar, bland annat jobba på volt i trav, men göra en mer fyrkantig volt där man i hörnen flyttar ut bakbenen för att få mer korsning. Med Maxim är det ofta så att man måste komma på övningar som visar honom att han faktiskt kan för att det sedan ska bli bättre i grundövningen (t.ex. skänkelvikning på diagonal). Vi har även jobbat lite med bakdelsvändningar på annorlunda vis, detta mest för mattens skull eftersom hjärnan kortsluter sig. Där fick vi jobba på liten volt, tänka sluta/vända in bakdelen men sedan minska volten så det blev som en skrittpiruett/bakdelsvändning. Lätt är det inte, sadeln hjälper inte till heller, men vi har lyckat få den att ligga lite mer stilla, så den får hänga med ett tag till.

I galoppen har vi jobbat mycket med tempoväxlingar och där börjar det också hända grejer, vänsterfattningarna krånglar ibland fortfarande, men jag börjar få kläm på att känna innan det blir en felfattning och avbryta/korrigera i tid, så det känns bra.

 

I övrigt har vi såklart också haft ett gäng uteritter på schemat i januari och februari, några ensamma och några med sällskap. Ibland har det gått lite onödigt snabbt på dessa uteritter eller varit onödigt spänt, men hästen är glad och full med liv och hittills har jag kunnat kontrollera det någorlunda. Men som sagt, sitt livs form...

 

Annars kämpar vi mot leran och försöker hålla oss friska inför tävlingssäongen som snart drar igång. Jag har förberett ett inlägg om vår planering för våren som kommer inom kort och så hoppas jag kunna uppdatera mer utförligt om träningarna varje vecka, men vi får se hur det går.

 

Det Positiva: Gul päls

Det Negativa: Fällande häst

 

 

Over and Out

Vi kör ett liknande upplägg som förra året, jag gillar att hålla koll på åt vilket håll vi är på väg, eller att tanken är att vi ska vara på väg och hur det går. Så först en genomgång av förra årets mål och hur vi lyckades med dem och sedan ger vi oss på nästa år. 

 

Det är ganska ofta ett projekt att träna bruksridning, ett projekt som jag ska försöka bli bättre på. Många som uppskattade att jag byggde en liten bana i ridhuset och bjöd in dem att testa så jag ska försöka göra det igen, kanske en gång på våren och en på hösten. Det enda tävlingsmålet är att delta på DM efter sommaren. Vi är kvalade till FjordSMet, men andra faktorer kommer väga in om vi åker eller inte och så får jag se hur det känns om vi vill vara med på bruksen eller inte.

 

Hålla i vår träning, lägga upp en bra planering under våren och vårt största mål detta år är att ta oss till FjordSM i dressyr. För det krävs ett till kval över 60% i LA. Därför ska vi komma ut på tävlingsbanan lite mer under våren än förra året. Jag har kikat lite på tävlingar och försökt lägga upp en plan så får vi se hur bra det kommer gå.

 

Jag ska försöka att lägga in bommar lite oftare, speciellt under longering/tömkörning, om rutinerna håller i sig och jag kan vara i stallet så pass många vardagsmornar som jag kunnat i höst bör det bli lite lättare med det. 

 

För att målen ovan ska kunna nås så kommer vi behöva hålla oss friska vilket nog är lättare för Maxim än matten. Nu i början av året kommer jag förhoppningsvis få avsluta en behandling för min sköldskötel som pågått i över ett år och jag har ärligt talat ingen aning om hur det kommer påverka mig. Att jag fått till så bra rutiner i höst och orkat hålla i trots stor belastning på jobbet och ett intensivt schema i övrigt tillskriver jag till stor del att vi tillslut fick koll på medicineringsdosen jag skulle ta. Kommer den att sköta sig så hoppas jag på att få må bra och ha ork, annars blir det ytterligare behandlingar som av erfarenhet kommer ta mycket energi i anspråk och då får man helt enkelt lyssna på kroppen och inte pressa på för mycket.

 

Då kör vi vidare och planerar nästa år. 

 

Vet inte om det är lämpligt att jag sätter mål där, ev delta på DM, om inte som deltagare så som funktionär. Om schemat tillåter ska jag vara funktionär på FjordSM också.

 

Dessa kval, dessa kval. Så nära vi var, men ändå så långt borta. Såklart kvarstår vårt stora mål, delta på sommarens Fjord-SM i dressyr. Vi kommer kämpa på, lägga en planering och göra vårt allra yttersta. Misslyckas vi åker vi nog över dagen och startar en öppen klass då vi bara har ca 1,5h dit. Men det här är ju den åtta, snart nio år gamla drömmen. Jag släpper nog aldrig taget om den och aldrig har vi varit så nära. I övrigt ska matten lära sig bakdelsvändningar och jobba på att förstå slutor. 

 

Försöker fortfarande ta tag i detta, mer jobb över bommar på töm/i lina känns inte som oöverkomligt, kom igen nu Matilda! Ev är medryttaren intresserad, får se om vi kan får tillnågon rutin där. 

 

Med en ny medryttare i vårt lilla team hoppas jag på att bli bättre att koppla av när jag är stalledig och Maxim kommer fortfarande att kunna jobba på och bibehålla muskler och from även utan matten vissa dagar och helger. Det har alltid fungerat att åka bort tidigare också med fantastiska stallkompisar som ställer upp med hästskötsel (eller att matten går upp skittidigt och rider på morgonen innan vi åker och skyndar hem på kvällen för motionering), men det är en annan känsla när man vet att någon som vet alla rutiner rycker in och att han inte behöver vila bara för att matten behöver vila. Hon har under hösten varit väldigt bra att ha och jag är så nöjd och det verkar även Maxim vara. 

 

Planen är utöver alla planer med Maxim att vi under säsongen ska ut och åka skridskor så mycket ork och energi tillåter. Jag hoppas också att jag ska ta mig upp till stugan i Kittelfjäll två gånger under året, en långhelg och ev en lite längre period med vandring och övernattning i tält. Och kanske, kanske kan det bli en resa till Skottland eller någon annanstans för lite vandring och besök av vackra platser.  

 

Ja, hösten gick fort på ett sätt och långsamt på ett annat. Mörker, blöthet, dimma och lera i mängder. Tappskor och vattenläckor...

 

Men mestadels har den ju varit så som alla andra höstar, ser lång ut när man står i september och ska stampa av, men i december när vintern kommer börjar man undra vart tiden tog vägen?

 

 

Vi har missat ett par träningar för Maritha på grund av tappsko en vecka och att hon var sjuk en annan. Annars har vi hållit i och tränat. Fokucerat på annat än programridning, jobbat på med skänkelvikningarna så klart, men inte lika intensivt. Istället börjat mer med öppnor och slutor. Öppnorna går rätt så bra i både skritt och trav, måste jag ändå säga. Slutorna börjar vi fatta något så när, vi fick testa diagonalsluta här om veckan!? Det var väl ett embryo till något som kan kallas en diagonalsluta, men att vi ändå är där och nosar! Vi jobbar också mycket på galoppen, längre sträckor, förvänd galopp på olika linjer och absolut inte bryta av på en plats som det är avbrott i något program. Även bakdelsvändningarna jobbar vi på ibland, där är det ju mest matten som ska fatta.

 

Annars har vi i november dragit ner lite på ridhusridningen, någon vecka lite fler vilodagar och så har vi ridit ut och jobbat lite mer från marken också. Han blir då väldigt ambitiös när man väl jobbar dressyr, så det är kul, men ett avbrott behövde vi nog båda.

 

 

Sedan är planen att jobba på med vinterträningen, bli starkare och hitta en bra blandning av träning, försöka ta fram bommar och småhinder ibland. Kommer jag bara iväg till stallet de vardagsmornar som är planen blir nog det lite lättare.

 

Det Positiva: medryttare, vilken grej!

Det Negativa: avgrundsdjup lera...

 

 

November var som bekant mörk, trist och blöt. Men så, i slutet av månaden och början av december blev det minusgrader några dagar i sträck och isarna började lägga sig. Vi var inte sena med att packa ryggsäckarna och utnyttja det så gott vi kunde.

 

Vi har kommit iväg till studenternas några gånger i november och åkt på den kostfrusna banan där, men visst längtar man ut. I mitt fall med lite skräckblandad förtjusning. Nyisar är speciella och låter en hel del och risken för att plurra i kan vara stor. Men sista november var vi ute på skogspromenad och vad ser vi vid dammen inne i skogen, jodå, där ligger det is. Fortfarande något osäker på tjocklek, men dagen efter promenerade vi tillbaka i full utrustning och med skjutmåttet i högsta hugg för att se om det gick att åka på.

 

 

 Jag trodde inte jag skulle våga åka, men när Johan först gått lite, mätt på flera ställen och sedan plockat på skridskorna för att susa runt den lilla dammen så kunde jag tillslut inte hålla mig heller. Så vår första ensamma premiär på naturis blev på Strodammen i Lunsen. Den är nog max en meter djup, men det är fullt tillräckligt på skakiga ben. Isen var fantastisk! Så fina mönster, vi kunde se sjögräset genom och så sjöng den för oss när vi åkte. Den knakade även lite, men allt gick bra.

 

 

Med blodad tand och research i facebook-gruppen steg vi upp tidigt på måndagen och åkte till Dalkarlskärret, också grunt och isen lägger sig tidigt. I morgonljus susade vi runt och fick oss en energikick innan jobbet väntade inne i stan. Nu var det många som börjat komma ut så på måndagskvällen läste vi israpporter och beslutade oss för en ny tur på tisdagsmorgonen. Sedan skulle det bli milt och regn/snö, så vi kände att vi skulle passa på. Vi hamnade vid Norrsjön öster om Uppsala, en liten sjö, ca 1 km lång och inte alls bred. Fantastisk is återigen och soluppgång! Vi hade egenligen inte så mycket tid, men när tiden för att gå upp kom, så ville jag bara inte, "Vi hinner ett varv till om vi åker fort" Johan hävdar att jag aldrig åkt så fort tidigare... Men det var så värt! Hoppas på några fler nyisar framöver, de stora sjöarna hann ju aldrig lägga sig denna omgång, så kanske om det inte kommer allt för mycket snö samtidigt som det blir kallt igen...

 

 

Det här älskar jag med att bo där vi bor. 

 

Det Positiva: Is

Det Negativa: Plusgrader

 

 

Over and Out