A better beginning

Två veckor utan kendoträning visade ge precis det fokus jag ville ha och årets första träningspass kommer förhoppningsvis att visa vägen för fortsättningen. Det är klart att det inte var prefekta tekniker hela tiden, men jag är så jäkla nöjd med det mesta av passet så jag vet inte vad. Jag jobbade på mina fusksteg, när jag var nöjd och de kändes obefintliga gick jag vidare till händerna och upptäckte till min glädje att de inte alls gled så mycket som jag tidigare märkt av. Sedan träffarna, fick till en del på Men och Kote och någon som jag är halvnöjd med på Do (Do är svårt), jag kände mig stark och oövervinnerlig idag.

Vi hade en alldeles lagom uppstart på terminen tycker jag, fyra stycken var vi, tre när Johanna kände av ryggen och fick bryta. Då fick vi köra tregrupp istället och jag tycker att flytet blir mycket bättre då och man orkar också förvånansvärt mycket. Vi gick igenom alla grundtekniker, stora Men, små Men, Kote, Do, både stora och små. Lite extra Do blev det också, man får ju passa på när man är så få och har plats. Kirikachi både med Men och Do, försökte tänka på att hugga mot Men och inte mot shinaien. Blev också lite två-stegstekniker, kote-Men och kote-Do, kände att min kote-Men var helt okej, försökte mest tänka på att slappna av i handlederna och jag tyckte att träffarna blev bra, i kote-Do försökte jag tänka på att behålla avståndet och inte komma för nära på Do. Vi fick köra två kort ji-geikos också. Försökte koncentrera mig på ordentliga tekniker och att attackera. Gick hyffsat, gjorde något så ovanligt som en Kote-Do av bara farten, jag menar, vart kom den ifrån? Jag kände att min teknik var med på resan hela passet och jag ansträngde mig verkligen och fokuserade på mig själv, det var lätt i övningarna, men i ji-geiko blev det jobbigare, då är det ju inte en specifik sak man ska koncentrera sig på utan man måste ju tänka och handla också. Min andra ji-geiko blev lite mer grötig, men tyckte att jag hängde med i det högre tempot något, han som jag körde mot är svårare att styra än den första så det blir automatiskt lite jobbigare (dessutom lite större och starkare) men det kändes som om jag fortsatte köra bra tekniker och det kändes också som om jag hade lite bättre koll än vad jag brukar mot just honom.

Körde som avslutning ipponmatcher, två stycken, den so mvilade dömde tillsammans med Johanna. Det gick bra, men var lite trött så min zanchin var kanske inte den bästa och även fokusen tappade jag lite. Fullt förståligt.

Efter avhälsning bestämdes det att vi skulle göra jobbiga övningar, eller någon (jag) tindrade med ögonen och önskade sig överstegshugg. Fick kanske lit mer än vad jag bad om, mina lår är rätt så sura på mig nu, undrar hur ridningen kommer att gå imorgon. I allafall blev det både överstegshugg, jobbiga iaidostegshugg, killsuburi och sedan satte Pär igång och visade fysövningar så det stod härliga till. Bland annat något slags överstegshopp som höll på att döda mig, låren skakade bara efteråt. Sedan även lite andra varianter som var roliga, men jobbiga. Känner mig genomtränad nu, speciellt som jag släpade en häst uppför och nedför nya klätterbacken tre gånger tidigare ikväll. Men med lite stretching hoppas jag att den värsta träningsvärken håller sig borta.

Det Positiva: KENDO
Det Negativa: Splittrad

On top of the world

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0