Pay&Ride Säva ridcenter LB:1
På torsdagen joggade vi lite i skritt och trav på ridbanan ca 30 minuter, bara för att röra lite på oss. Kändes ganska lagom och han var fin! I fredags skyndade jag mig ut till stallet efter jobbet och gjorde i ordning honom innan mockning och matfix för att hinna ut med så mycket dagsljus som möjligt kvar. Jätteskönt med ljusare kvällar och vi hade en trevlig tur med mycket trav och lite galopp också. Han var pigg och glad och inte allt för tittig, försökte utmana och galoppera på ställen där vi inte brukar galoppera, finns så mycket stenar i dikeskanten som man kan "bli rädd" för. Så glad häst och ryttare som kom hem nöjda!
Lördagens kanonväder spenderade vi tillsammans med stallkompis och stora svarta på lugn tur i skogen, mest skritt, men lite trav också på hemvägen. Alldeles lagom och solen värmde gott. Maxim agerade lite terapihäst hemma på stallplan sedan innan stora svartas matte satt på sin hästs rygg för första gången på 7 månader, lycka för oss alla i stallet att hon snart är tillbaka.
Igår var det då dags för säsongens första utflykt! Vi åkte på pay&ride jag och Maximen. Vilket på det hela taget gick ganska bra, han skötte sig bra och så, men jag kunde ju ha samlat mig själv lite mer. Det är inte så lätt, men man lär sig av sina misstag, till exempel att man bör ha med sig extra skor+chaps ifall stövlarna råkar gå sönder just den dag du ska tävla. Nu löste det sig ändå tack vare lite kreativitet och bruksridningsutrustning i form av svart eltejp som räddade dagen. I alla fall gjorde hela incidenten att jag blev stressad och inte följde vår framridningsplan under den första halvan av framridningen. Inte så bra. Men sedan lyckades jag ta ett djupt andetag och inse att jag hade en del tid tillgodo och då blev det bättre. Han kändes helt okej då också. Vi fick rida en stund på banan innan vår tur, samt ha spöet med in som Maritha tyckte, det var nog bra, för när han började titta till mot staketet och blommorna så petade jag lite på honom och fokuset var tillbaka på mig. Vi travade runt och sedan var det dags, till nästa gång ska jag sakta av till skritt några steg, rätta till sitsen och samla ihop tyglarna innan vi startar. Samt hela tiden ha koll på tyglarna under rittens gång för där brast det ganska rejält från min sida vilket gör att han går sämre än annars. Han gjorde allt han skulle, när han skulle det och jag tycker att jag red noggranna vägar, lite dålig ridning i skritten där vi brukar vara bättre, men bara att öva mer på det hemma, vilket vi inte fokuserat så mycket på senaste tiden. Det vi tränat på var därimot mycket bättre än tidigare, bra poäng på galoppdelen (förutom diagonalerna) och halterna kändes också som ett kliv framåt även om de inte är perfekta. På diagonalerna fick vi inte riktigt till det, plus att han halkade ganska rejält en gång och bröt av till trav. Han var allmänt lite snubblig i detta ridhus vilket gör både honom och mig försiktigare. Nöjd med hur jag red travdiagonalerna, i vart fall den första, i den andra var jag ganska trött. Att få en 7:a på höger galoppfattning är ju också en stolthet och något som visar på att tränar man så blir man bättre.
Det var bra att vi åkte, nu känner jag att jag kommer vilja och våga åka på någon tävling i vår. Hade det känts skit denna gång så hade det nog inte känts så ljust som nu. Vi såg förresten en annan fjording också, men som var några ekipage innan oss, dock var jag ju så stressad just då att det inte blev något prat av.
Nu är jag taggad på att träna vidare och är lite inne på en träning helg i maj som ja fick nys om på Facebook idag. Ska fundera lite, men tror det nog kan fungera bra, även om maj då blir ännu intensivare än tänkt
Det Positiva: Framtidsplaner
Det Negativa: tröttheten biter sig fast
När hästen bara ger en massa energi!
Over and Out
Marithaträning igen
Vi tog oss iväg till träningen på onsdagen. Kunde skritta och trava fram i lagom takt innan det var dags också. Han kändes ganska bra redan från början, gick ganska så bra av sig själv. Eftersom vi ska rida programridning på söndag så pratade vi lite om det, om våra stora problem på tävlingsbanan som varit hittills och hur vi ska lösa det. Mycket sitter ju i mitt huvud och att jag så gärna vill att det ska gå bra. Därför måste jag inse att det bara är en träningsgrej och inget som betyder något egentligen. Så mitt mål blir att andas och rida vägarna så noga jag kan, men även det är sekundärt, för det allra viktigaste är att han går fram. Maritha föreslog att jag ska fråga om det är okej med spö, bara för att bryta trenden vi har. Det brukar ju inte behövas så mycket mer än att det finns där och dutta till någon gång i speciellt galoppen när han vill lägga av. Inför säsongen tyckte Maritha också att det kunde vara en god idé att fråga om lov att åka och kika på tävlingsplatsen någon vecka innan själva tävlingsdagen för att få bort spänningar som vi båda får på en ny plats, vilket också kan vara en god idé, vi får se vilka tävlingar som blir av helt enkelt.
Vi värmde i alla fall upp i trav och red några skänkelvikningar, som kändes bra, men jag behöver slappna av mer och göra mina ben längre, ett av de ständiga bekymren. Annars så kändes han fin och bra i traven och jag behövde inte driva speciellt mycket, fick istället öva på att sitta mer stilla både med händer och ben, någotm nu är nästa steg när han går av sig själv mera både hemma och på träning. Galoppera gjorde vi också vilket kändes helt okej, börjar kännas bättre i vänster nu också. Vi fick galoppera runt hela ridhuset och så lade jag inte volter lite överallt, bra sätt att hålla energin på honom uppe tror jag.
Vi värmde i alla fall upp i trav och red några skänkelvikningar, som kändes bra, men jag behöver slappna av mer och göra mina ben längre, ett av de ständiga bekymren. Annars så kändes han fin och bra i traven och jag behövde inte driva speciellt mycket, fick istället öva på att sitta mer stilla både med händer och ben, någotm nu är nästa steg när han går av sig själv mera både hemma och på träning. Galoppera gjorde vi också vilket kändes helt okej, börjar kännas bättre i vänster nu också. Vi fick galoppera runt hela ridhuset och så lade jag inte volter lite överallt, bra sätt att hålla energin på honom uppe tror jag.
Så red vi igenom programmet också, det kändes helt okej, han gick på bra framåt i traven, hade lite svårt för den vänstra volten i galopp som blev av obestämbar storlek och form, vet inte riktigt vad som hände där. Maritha var också nöjd, av de två tempökningarna i trav så tyckte hon att den första var bra och vad han klara av just nu, medans den andra blev med lite taktmissar i början, dock bra på slutet. Jag kände att i den första lät jag honom gå lite mer av sig själv och pushade inte så mycket, medans jag ville lite för mycket i den andra. Så där har vi ju det självklara sättet att rida på. Galoppen var okej tyckte vi båda, förutom fattningarna då, men dessa tog vi tag i sedan. Jag behöver ha honom mer på tygeln i skritten, men där är tempot bra.
Vi avslutade med lite fattningar i galopp, fick inte riktigt till det som jag ville, men så tyckte Maritha att vi skulle spänna nosgrimman ett hål och så plötsligt gick det flera ggr bättre. Hon förklarade det som att innan så öppnade han munnen och sköt upp bettet högre upp vilket gör honom mer okänslig och då "kommer han undan" på ett annat sätt. Så vi ska testa lite med det hemma också, kanske en del av förklaringen till att det gått bättre ute i skogen också då vi har annat träns och bett.
Vi avslutade med lite fattningar i galopp, fick inte riktigt till det som jag ville, men så tyckte Maritha att vi skulle spänna nosgrimman ett hål och så plötsligt gick det flera ggr bättre. Hon förklarade det som att innan så öppnade han munnen och sköt upp bettet högre upp vilket gör honom mer okänslig och då "kommer han undan" på ett annat sätt. Så vi ska testa lite med det hemma också, kanske en del av förklaringen till att det gått bättre ute i skogen också då vi har annat träns och bett.
Det Positiva: bästa tränaren!
Det Negativa: när mattens kropp gör konstiga saker...
Will love this untill The Day I die.
Over and Out
My Angel
Blev en vila på fredagen också, åkte tidigt till stallet eftersom hovslagaren var på plats, men någon motion för maxim blev det inte, fredagar är min svaghet för det mesta. På lördagen gav vi oss i alla fall ut, med dimmig och snörvlande matte och yberpigg häst. Pigg som en spigg på det bra sättet. Sättet när han faktiskt fortfarande lyssnar på sin matte och håller sig till den gångart hon vill, nåja, i alla fall för det mesta. Vi red bort till gamla scoutstugan som inte finns mer. Grusväg hela vägen och bra underlag, ca 2-3 km lång är den vägen och vi travade på med spetsade öron på både dit och hemvägen, några korta skrittpauser, men inte mycket. Mot slutet gick han fint i form och sög på framåt utan att bli dragig. Härlig känsla! Åkte sedan hem och vilade mig resten av dagen.
På söndagen var det ju nämligen dressyrträning på Ulvs-väsby, delade ett pass med en stallkompis. Inte på topp, tung i huvudet och hostade ganska rejält, men envis som man är kan man ju inte missa en träning (tror jag kan räkna missade träningar/ridlektioner under min livstid på en hand som berott på att jag varit sjuk). Så vi pallrade oss dit, tog mig igenom en trevlig lunch innan det var dags att göra i ordning och värma upp Maxim. Han var på relativt gott humör, trots att han blivit biten av boxgrannen alldeles innan jag kom (stallkompisen såg det hela) lite "mattig" var han och höll sig på sin sida boxen. Vi fick i alla fall jobba en hel del med skänkelvikningar, en övning som var rätt så bra tyckte jag, vi red in på diagonalen, red skänkelvikning till medellinjen där vi gjorde en volt ut mot långsidan och sedan gjorde vi skänkelvikning åt andra hållet ut till hörnet, så vi höll oss i samma varv hela tiden. Det gick helt okej, var inte helt med i huvudet hur det kändes, men vi behövde inte göra stora korrigeringar. I början fick vi även rida på diagonalerna, några steg skänkelvikning och så fram några steg innan skänkelvikning igen. I slutet fick vi gå på en volt kring Nina. Hon hade ett longerspö i handen som hon lät med=Maxim sprang på som bara den och jag fick öva på att bara "åka med" och inte ge några hjälper. Han fick precis den där traven han har i skogen (som i lördags) och det kändes helt fantastiskt, vi galopperade lite också och det kändes också helt okej, fick både i traven och galoppen rakställa lite och flytta in mot Nina i skänkelvikning och sedan runda av utan att tappa ytterbogen. Fantastiskt vad hon kommer ihåg förresten, vi har bara tränat en gång tidigare för henne, men hon mindes att vårt största problem var bjudningen! Den övningen gillade jag, speciellt i galopp då jag kände att han svarade upp bra, så ska jobba lite med det.
På måndagen stannade jag hemma från jobbet eftersom hostan gjorde att jag inte kunde sova på natten. Somnade om hela förmiddagen och kände mig sedan lite bättre. Fick bli en kort promenad med Maxim på kvällningen. Lugnt och stilla försökte vi med, myshästen ville gärna älga iväg ibland, men verkade förstå att jag inte var på topp. En av de bästa sakerna som finns är att promenera i takt med honom och lägga armen över halsen samt borra in fingrarna i manen, det ger energi till att orka lite längre. Anmälde oss till Pay&Ride på söndag också. Tur att man kan utnyttja sportlovsaktiviteter även fast man inte är barn längre. Vi ska rida en LB:1 är planen, så får vi se hur det går. Ska hålla stenkoll på pay&ride-sidan framöver också och åka så mycket jag orkar och kan, målet är att kravla oss igenom en LA:1 inom en nära framtid.
I övrigt behöver jag lösa en licens och sedan försöka anmäla till lite dressyrtävlingar. Vi får väl se vad vi kan få till, men har siktet inställt på 2-3 stycken i vår så får vi se om vi lyckas komma med. De jag tänkt är följande:
17/4 LB:1 Väsby
8/5 Österfärnebo LC:1 och LB:1
20/5 Roslagen LB:1
28/5 Dannemora LB:1 (LA:1)
6/6 Upplands-Bro LC:1/LB:1
Vi får väl se hur modet håller uppe, men jag siktar på att starta någon av dessa. Gärna den i Österfärnebo eftersom det är nära för mina föräldrar och min farmor som då kan göra en utflykt. Dock är det långt att åka för mig och Maxim, men det är utomhus och två klasser som passar oss, samt att det är "på landet" vilket jag föredrar. Dannemora trivdes vi på förra året så den är också en stark kandidat. Tyvärr har det inte kommit in så mycket bruksdatum ännu, så vi får se hur vi anpassar dressyren helt enkelt. Om ,stort om här, det känns fantastiskt att tävla dressyr så kanske, stort kanske, det kan bli LA-debut i Dannemora, men lång väg dit ännu, dock måste man ju faktiskt ta och testa någon gång. Vi ska naturligtvis hitta en pay&ride först och testa på. Så det gäller att ligga i och träna som en galning så får vi se hur långt det tar oss.
Idag hade vi lite promenad som uppvärmning och sedan longerade vi lite på ridbanan över en bom i skritt och trav. När jag tänker att han ska få gå en gång över bommen i galopp till (hade kört i båda varven och började känna mig klar) och sedan ska han få springa lite själv om han vill. Råkar jag driva för mycket, kast med huvudet och sprutt med rumpan så försvann han bort över ridbanan. Så vi tänkte lite lika där (har sett hans små bustecken tidigare också, men då lyckades han hålla sig själv i schak), sagt och gjort, springa blev det, full fräs fram och tillbaka och jag behövde inte ansträga mig så mycket. Bushästen! Hoppas energin håller i sig till morgondagens Marithaträning.
Det Positiva: Glad hest
Det Negativa: Trött matte
You are my angel
Over and Out
Mot framtiden
Fredagen blev det vila och jag fixade morgonen i stallet eftersom vi hade middag med kompisar hemma hos oss på kvällen. Sedan ägnade vi helgen åt uteritter. På lördagen hade vi en ensamtur om var i det närmaste perfekt. Sol, snö och trevligt humör på både häst och matte. Vi red en av våra favoritrundor, grusvägen mot ridhuset, nya vägen genom skogen och så bort till Fjällnora. Försökte hålla upp tempot där vi kunde, travade väldigt mycket och jobbade på att galoppera också. Det gick bra och bara en gång som han snubblade till lite, men vi höll oss på fötter. Fick driva en del i galoppen, men för det mesta gick det bra, försökte att bara fatta ny om han råkade bryta av. Vi red i princip samma runda på söndagen, tillsammans med stallmatte och dotter. Inte lika mycket trav och galopp, men det som blev så blev det bättre eftersom han gick mer av sig själv.
I måndags blev det longering på ridbanan över ett par bommar, i alla gångarter och försökte verkligen få till galoppen ordentligt och det gick ganska bra, han var duktig och kämpade på. Tisdagen blev det ridtur längs med järnvägen och lite trav på ridbanan. Pigg häst som nog hade velat springa fortare, men så kan det vara ibland.
För att försöka få någon ordning på grejerna åkte vi till ridhuset igår och försökte träna för oss själva. Vankar träning i helgen igen så vi behövde rida igenom lite kände jag. Det gick helt okej, bitvis lite av och på och spänd, vilket gör mig spänd, men tycker vi löste det på ett ganska trevligt sätt. Skrittade i början och gjorde skänkelvikningar, travade igång och försökte få tag på högersidan, väldigt ovillig i början, men sedan bättre, gjorde en hel del serpentiner i början. Försökte galoppera lite också, men vågade inte så mycket, det vi gjorde var dock helt okej tycker jag, jag kan inte få till det lika bra som på träning, men det går sakta framåt. Jobbade lite mer i traven sedan med skänkelvikningar och lite försök till ökningar.
Vila idag eftersom vi skulle äta och gå på bio på lägen. Passade bra i planeringen.
Det Positiva; När man nästan kan rida själv
Det Negativa: när förkylningen är på väg tillbaka
Host, host, host
Over and Out
Days that passed
På onsdagskvällen gav vi oss ut på tur tillsammans med stallkompisarna. De bitarna när jag inte var spänd och skräckslagen var riktigt trevliga. Nej, skämt å sido, men det är jobbigt med mörker, dåliga pannlampor och trav på gräsåker som man inte känner så väl, på det tung biltrafik på stor väg, och med tanke på vår historia med liknande omgivningar är det kanske inte så konstigt.
Dagen efter var vi på en rätt så frusen ridbana och longerade lite, skritt och lite trav i lugn takt, lite lagom sådär.
I fredags tog jag ut lite flex och gick tidigt från jobbet, solen lockade något otroligt och det kändes som ett bra avslut på veckan. När jag kom ut skulle stallmatte precis till att rida så hon väntade in mig och så tog vi en tur tillsammans. Bort till fjällnora över vallarna. På ditvägen gick det ganska bra, vi travade en del och Maxim låg på, men det kändes ändå hanterbart. När vi vände hemåt blev jag mer spänd eftersom vi red närmare bilvägen, Maxim skulle tävla med sin kompis och sagda kompis fick lite saker för sig. Inget som påverkade Maxim eller stallmatte för den delen, men jag tyckte det var läskigt med häst som tar sig fram bockandes. Så inte lika kul för mig tyvärr. Vi red ut själva på lördagen sedan, med ganska mycket trav och en trevlig runda, med spänd häst ibland, men mest bara trevligheter.
Söndagen bjöd på strålande sol och en syster på besök. Vi red lite på ridbanan som tinat upp lite och hoppade några språng, både hon och jag blev sjukt trötta av detta. Jobbigt att rida kom vi fram till, Maxim tyckte nog mest att det var kul och när han kom igång blev det några bra språng också, men vi måste fortsätta jobba på att landa i rätt galopp, men nu ska matten försöka skutta lite mer.
Måndagen var också ridbanejobb, men mer dressyr denna gång. Lite halt i leran så blev inte så mycket galopp som jag hade velat, men det som blev kändes helt okej. Inte helt bra fattningar åt höger, men vi har ju inte galopperat så mycket på sistone som jag velat heller. I traven kändes han ohyggligt fin! Framåt och relativt mjuk, gjorde lite skänkelvikningar och övergångar, samt volter och serpentiner, efter 40 minuter (ink framskrittningen) kändes vi båda nöjda och avslutade.
Blev en lugn promenad på tisdagen vilket visade sig bli perfekt uppladdning för Marithaträning på onsdagen. Jag tycker det är en fantastisk känsla att varje träningspass jag rider numera känns som det bästa någonsin. Seriöst så har jag aldrig, aldrig, med någon häst, haft den känslan jag hade i traven under den här träningen. Han tog i, han var framme för skänkeln utan att bli för framåt eller stark i munnen. Energin liksom var precis där den skulle och jag kunde sitta och bara njuta under långa stunder. Fina lilla hästen! Skänkelvikningarna börjar enligt Maritha bli på tävlingsnivå åt vänster och har en liten bit kvar åt höger, men vi kämpar på, har kollat lite hur branta de ligger i kommande program så jag över några distanser som är rätt. Den hjälp jag får från Maritha är så värdefull och ger mig en plan att jobba efter, jag vet vilka läxor vi har och hur vi ska träna på dem, vilket gjort att Maritha börjat prata om att vi nog kan ta oss upp på LA-nivå under detta år. Hon tyckte redan till sommaren, men det får vi se hur det utvecklar sig, galoppen behöver bli några snäpp bättre. Apropå galoppen så har han nu bytt "svår" sida. Plötsligt är det lättare att galoppera i vänster varv än i höger. Vad händer liksom? Övergångarna blir fortfarande bättre åt vänster, men själva rytmen och flytet är bättre i höger. Eftersom vi ändå gjorde godkända övergångar så fick vi istället gå över på lite diagonaler, framföralt jobba med att inte få för tidiga avbrott. "Fy fasiken, det här är fel!" hävdade han bestämt och bröt av lite när han tyckte. Även när vi försökte komma ut tidigare på långsidan och följa fyrkanten in i hörnet. För det är liksom inte att han inte kan eller orkar, utan att han tror att han gör fel. Så vi ska öva hemma nu fram till nästa träning med lite förvänd på långsidorna och få honom att förstå att det blir rätt. En gång blev han så frustrerad när jag drev på att han bockade och samtidigt bytte galopp. Och jag vet ju att när han protesterar så tydligt behöver vi hitta på något nytt sätt att öva. Vi jobbade även med lite tempoväxlingar i traven på slutet, vilket jag behöver jobba med mer ute i skogen har jag kommit fram till.
Igår blev det också lite ridbana, men ett kortare pass. Värmde upp i skritt och trav och sedan travade vi serpentinbågar över de tre hindren som stod på medellinjen. I början kändes han ganska stel och så, kanske lite träningsvärk. Vi försökte lite i galopp också, vilket gick ganska bra, bara jag som behövde skärpa till mig lite. Mot slutet ville han galoppera över dem, men vi får jobba ännu mer på att landa rätt, men jag ska försöka få in det minst en gång i veckan framöver. Tränar man så går det tillslut. När vi avslutade i trav på samma sätt som vi började var han superfin, mjuk och tog för sig.
Det Positiva: systerbesök
Det Negativa: när man inte kan som man vill
Våren kikade fram, men bestämde att vintern fick behålla jobbet ett tag yill.
Over and Out
Återsamling
Så, det gick ju bra med min nystart här... men blir man liggandes sjuk så blir man (och missar Marithaträning till råga på allt...). Nu i alla fall hyffsat återhämtad och tillbaka på både jobb och hästrygg. Innan jag blev sängliggandes och orkeslös av feber hann vi med lite ridhusridning med stallmatten och tur med stora svarta i skogen. Sedan åkte vi och hälsade på i Linköping förra helgen vilket resulterade i dagis-virus som spred sig (inte bara jag som blev sjuk) så Maxim fick en veckas vila innan jag red lite försiktigt nu i helgen som var. Klättrade lite i backar på lördagen och hade en spännande sväng längs med järnvägen i söndags med misstänkt älg i skogen. Trippande och frustande häst samt en matte som försökte sjunga för full hals utan att få ont i halsen igen.
Snön försvann och allt blev hårt och fruset igen så vi for till ridhuset nu på kvällningen för att försöka få till lite galopp i alla fall. Underlaget var lite bättre där än sist, men han trivs inte lika bra där som i ridhuset vi åker till för träning. Plockade fram bommar och sockerbitar för att ha i slutet, lade upp dem på ena sidan varannan bom höger och varannan vänster och så skulle vi lyfta bakben var det tänkt. Men mer om det senare. Vi började som vanligt med uppvärmning i skritt, skänkelvikningar och sedan trav med volter och serpentiner. Galopperade sedan och försökte få det att bli en längre stund. Högergaloppen kändes okej, han tog för sig och var hyffsat mjuk och jag försökte att vara mjuk tillbaka. I vänster kändes han, inte stelare, men något konstigt är det, han är mjuk och ställer sig bra, men han tar inte för sig framåt på samma sätt, bryter av mer och känns lite ovillig. Vi gick över till trav igen när jag kände att vi gjort vårt bästa, skänkelvikningar på volt och diagonal och lite övergångar. Där var han en stjärna. Sedan gick på på bommarna, vilket blev lite plockepinn och mycket upp och ner, tillslut fick alla ligga på marken så att vi skulle få lite bättre självförtroende och flyt.
Siktar på fortsatt aktivering resten av veckan förutom imorgon då det är husse-dag.
Det Positiva: Nästan helt frisk
Det Negativa: Att känna orkeslöshet
Flying high
Over and Out
