tildans

tankar och funderar i ett liv fyllt av kärlek, äventyr, besvikelser och motgångar

Marithaträning igen

Vi tog oss iväg till träningen på onsdagen. Kunde skritta och trava fram i lagom takt innan det var dags också. Han kändes ganska bra redan från början, gick ganska så bra av sig själv. Eftersom vi ska rida programridning på söndag så pratade vi lite om det, om våra stora problem på tävlingsbanan som varit hittills och hur vi ska lösa det. Mycket sitter ju i mitt huvud och att jag så gärna vill att det ska gå bra. Därför måste jag inse att det bara är en träningsgrej och inget som betyder något egentligen. Så mitt mål blir att andas och rida vägarna så noga jag kan, men även det är sekundärt, för det allra viktigaste är att han går fram. Maritha föreslog att jag ska fråga om det är okej med spö, bara för att bryta trenden vi har. Det brukar ju inte behövas så mycket mer än att det finns där och dutta till någon gång i speciellt galoppen när han vill lägga av. Inför säsongen tyckte Maritha också att det kunde vara en god idé att fråga om lov att åka och kika på tävlingsplatsen någon vecka innan själva tävlingsdagen för att få bort spänningar som vi båda får på en ny plats, vilket också kan vara en god idé, vi får se vilka tävlingar som blir av helt enkelt. 
 
Vi värmde i alla fall upp i trav och red några skänkelvikningar, som kändes bra, men jag behöver slappna av mer och göra mina ben längre, ett av de ständiga bekymren. Annars så kändes han fin och bra i traven och jag behövde inte driva speciellt mycket, fick istället öva på att sitta mer stilla både med händer och ben, någotm nu är nästa steg när han går av sig själv mera både hemma och på träning. Galoppera gjorde vi också vilket kändes helt okej, börjar kännas bättre i vänster nu också. Vi fick galoppera runt hela ridhuset och så lade jag inte volter lite överallt, bra sätt att hålla energin på honom uppe tror jag.

Så red vi igenom programmet också, det kändes helt okej, han gick på bra framåt i traven, hade lite svårt för den vänstra volten i galopp som blev av obestämbar storlek och form, vet inte riktigt vad som hände där. Maritha var också nöjd, av de två tempökningarna i trav så tyckte hon att den första var bra och vad han klara av just nu, medans den andra blev med lite taktmissar i början, dock bra på slutet. Jag kände att i den första lät jag honom gå lite mer av sig själv och pushade inte så mycket, medans jag ville lite för mycket i den andra. Så där har vi ju det självklara sättet att rida på. Galoppen var okej tyckte vi båda, förutom fattningarna då, men dessa tog vi tag i sedan. Jag behöver ha honom mer på tygeln i skritten, men där är tempot bra. 
 
Vi avslutade med lite fattningar i galopp, fick inte riktigt till det som jag ville, men så tyckte Maritha att vi skulle spänna nosgrimman ett hål och så plötsligt gick det flera ggr bättre. Hon förklarade det som att innan så öppnade han munnen och sköt upp bettet högre upp vilket gör honom mer okänslig och då "kommer han undan" på ett annat sätt. Så vi ska testa lite med det hemma också, kanske en del av förklaringen till att det gått bättre ute i skogen också då vi har annat träns och bett. 

Det Positiva: bästa tränaren!

Det Negativa: när mattens kropp gör konstiga saker...

Will love this untill The Day I die. 

Over and Out