Days that passed
På onsdagskvällen gav vi oss ut på tur tillsammans med stallkompisarna. De bitarna när jag inte var spänd och skräckslagen var riktigt trevliga. Nej, skämt å sido, men det är jobbigt med mörker, dåliga pannlampor och trav på gräsåker som man inte känner så väl, på det tung biltrafik på stor väg, och med tanke på vår historia med liknande omgivningar är det kanske inte så konstigt.
Dagen efter var vi på en rätt så frusen ridbana och longerade lite, skritt och lite trav i lugn takt, lite lagom sådär.
I fredags tog jag ut lite flex och gick tidigt från jobbet, solen lockade något otroligt och det kändes som ett bra avslut på veckan. När jag kom ut skulle stallmatte precis till att rida så hon väntade in mig och så tog vi en tur tillsammans. Bort till fjällnora över vallarna. På ditvägen gick det ganska bra, vi travade en del och Maxim låg på, men det kändes ändå hanterbart. När vi vände hemåt blev jag mer spänd eftersom vi red närmare bilvägen, Maxim skulle tävla med sin kompis och sagda kompis fick lite saker för sig. Inget som påverkade Maxim eller stallmatte för den delen, men jag tyckte det var läskigt med häst som tar sig fram bockandes. Så inte lika kul för mig tyvärr. Vi red ut själva på lördagen sedan, med ganska mycket trav och en trevlig runda, med spänd häst ibland, men mest bara trevligheter.
Söndagen bjöd på strålande sol och en syster på besök. Vi red lite på ridbanan som tinat upp lite och hoppade några språng, både hon och jag blev sjukt trötta av detta. Jobbigt att rida kom vi fram till, Maxim tyckte nog mest att det var kul och när han kom igång blev det några bra språng också, men vi måste fortsätta jobba på att landa i rätt galopp, men nu ska matten försöka skutta lite mer.
Måndagen var också ridbanejobb, men mer dressyr denna gång. Lite halt i leran så blev inte så mycket galopp som jag hade velat, men det som blev kändes helt okej. Inte helt bra fattningar åt höger, men vi har ju inte galopperat så mycket på sistone som jag velat heller. I traven kändes han ohyggligt fin! Framåt och relativt mjuk, gjorde lite skänkelvikningar och övergångar, samt volter och serpentiner, efter 40 minuter (ink framskrittningen) kändes vi båda nöjda och avslutade.
Blev en lugn promenad på tisdagen vilket visade sig bli perfekt uppladdning för Marithaträning på onsdagen. Jag tycker det är en fantastisk känsla att varje träningspass jag rider numera känns som det bästa någonsin. Seriöst så har jag aldrig, aldrig, med någon häst, haft den känslan jag hade i traven under den här träningen. Han tog i, han var framme för skänkeln utan att bli för framåt eller stark i munnen. Energin liksom var precis där den skulle och jag kunde sitta och bara njuta under långa stunder. Fina lilla hästen! Skänkelvikningarna börjar enligt Maritha bli på tävlingsnivå åt vänster och har en liten bit kvar åt höger, men vi kämpar på, har kollat lite hur branta de ligger i kommande program så jag över några distanser som är rätt. Den hjälp jag får från Maritha är så värdefull och ger mig en plan att jobba efter, jag vet vilka läxor vi har och hur vi ska träna på dem, vilket gjort att Maritha börjat prata om att vi nog kan ta oss upp på LA-nivå under detta år. Hon tyckte redan till sommaren, men det får vi se hur det utvecklar sig, galoppen behöver bli några snäpp bättre. Apropå galoppen så har han nu bytt "svår" sida. Plötsligt är det lättare att galoppera i vänster varv än i höger. Vad händer liksom? Övergångarna blir fortfarande bättre åt vänster, men själva rytmen och flytet är bättre i höger. Eftersom vi ändå gjorde godkända övergångar så fick vi istället gå över på lite diagonaler, framföralt jobba med att inte få för tidiga avbrott. "Fy fasiken, det här är fel!" hävdade han bestämt och bröt av lite när han tyckte. Även när vi försökte komma ut tidigare på långsidan och följa fyrkanten in i hörnet. För det är liksom inte att han inte kan eller orkar, utan att han tror att han gör fel. Så vi ska öva hemma nu fram till nästa träning med lite förvänd på långsidorna och få honom att förstå att det blir rätt. En gång blev han så frustrerad när jag drev på att han bockade och samtidigt bytte galopp. Och jag vet ju att när han protesterar så tydligt behöver vi hitta på något nytt sätt att öva. Vi jobbade även med lite tempoväxlingar i traven på slutet, vilket jag behöver jobba med mer ute i skogen har jag kommit fram till.
Igår blev det också lite ridbana, men ett kortare pass. Värmde upp i skritt och trav och sedan travade vi serpentinbågar över de tre hindren som stod på medellinjen. I början kändes han ganska stel och så, kanske lite träningsvärk. Vi försökte lite i galopp också, vilket gick ganska bra, bara jag som behövde skärpa till mig lite. Mot slutet ville han galoppera över dem, men vi får jobba ännu mer på att landa rätt, men jag ska försöka få in det minst en gång i veckan framöver. Tränar man så går det tillslut. När vi avslutade i trav på samma sätt som vi började var han superfin, mjuk och tog för sig.
Det Positiva: systerbesök
Det Negativa: när man inte kan som man vill
Våren kikade fram, men bestämde att vintern fick behålla jobbet ett tag yill.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
