Joker och jag

Eftersom inte så mycket annat hände idag tänkte avsluta den här serien (Mitt hästliv, Glampihästen, Skreppur och Hampushästen) med Joker.

Joker skiljer sig från de andra på många sätt, han var egentligen den första "unghästen" jag red ordentligt. Nog för att jag har uppfostrat åsneföl och suttit på vingliga 4-åringar, men ridit ordentligt eller regelbundet hade jag aldrig gjort tidigare på unghäst.


Jag kan nog inte säga att jag red honom regelbundet under den första tiden vi kände varandra heller, jag var inte så jätteförtjust i honom heller måste jag erkänna eftersom han var väldigt bebisaktig och tuggade på allt han kunde komma åt. Men då och då fick jag sitta upp som omväxling och lägga märke till allt som skett, hur allt Jossans jobb gav mer och mer resultat. Från att ha varit en vinglig och spinkig 3,5-åring när jag träffade honom till den stadiga 7-åring han är idag. Personlighetsmässigt så utvecklades han också och under det sista halvåret när jag lärde känna honom bättre och red honom regelbundet kom vi närmare varandra och min tillgivenhet för den hästen har växt något otroligt.


På många sätt är han raka motsatsen mot den hästtyp jag gillar och kommer mest överrens med, men han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.


En av de allra första ridturerna vi hade tillsammans var kanske inte så lyckade. Vi gav oss ut i skogen med Jossan och Hampus som ankare. Jag lite osäker och spänd som jag lätt blir på nya och pigga hästar och Joker som var ute på sitt livs äventyr, ny väg, ny ryttare och massor med snö. Ute i skogen fick han naturligtvis syn på en älg och sprang för livet, i nedförsbacke och en förvånad ryttare i sadeln. Allt slutade väl och vi kunde stanna efter ett antal hundra meter och invänta de andra som kom efter i betydligt makligare takt.


Jag ramlade faktiskt aldrig av Joker (hittills i allafall), trots att han är betydligt mer avtrillningsvänlig än Hampus, jag var riktigt nära en gång, faktiskt under hösten som var och vi var ute och sprang i skogen, men jag kravlade mig tillbaka i sadeln, för så fort han kände att jag hängde på sniskan stannade han och väntade, det var en av de gånger jag själv fick uppleva att Joker har ett hjärta av guld. Jag såg det många gånger i hur han bar omkring på Jossan, med syrgastuber och utan, hur han gärna krånglade i halterna, men så fort hon hostade stod blickstilla, hur han saktade ner efter ett hinder för att hon skulle få hämta andan och tog nästa nästan stillastående.


Det sista halvåret på gården blev han lite mer av en vardagshäst för mig, innan dess var han mer en tränings- och tävlingshäst som jag fick förtroende att tävla ibland när vi ändå skulle iväg med båda och när Jossan på slutet inte orkade mer än en klass.

 

Han är en väldigt ambitös häst den lilla busen och jag har många fina tävlingsminnen med honom. Vi har startat en bruksridning tillsammans där vi fick ett U om jag minns rätt. Det började bra, men vid vattnet så stack han iväg lite och efter det var han så upphetsat att han bara stutsade sig igenom vändning i trångt utrymme, där vi hamnade lite utanför. Men kul hade vi ändå.


Det vi mest tävlade var dressyr, vi hann starta några LC och LB på ÖFF:s tävlingar och han är en riktigt rolig häst att rida på banan. Speciellt på slutet när vi började hitta varandra lite mer. Jag har nog aldrig satt så perfekta galoppfattningar som vi gjort tillsammans.

Joker löshoppar 1,20 meter
 
                                                        Joker och jag drar bom på ridbanan
Ett av de finaste minnen jag har kvar är vår senaste dressyrtävling tillsammans hösten 2011. Jossan hade börjat bli riktigt dålig och orkade inte rida, men jag var tävlingssugen och kände inte att jag och Maxim var redo ännu så jag frågade om jag fick ta med Joker och det fick jag! Jossan följde med som publik, med stränga order om att inte hjälpa till någonstans utan bara sitta på läktaren och titta. Johan var min hästskötare. Joker var relativt lugn och lättlastad och på framridningen bockade han bara i en galoppfattning. Vi började med en clear round LC där man fick olika färg på rosetten beroende på procent. Vi lyckades skrapa ihop en gul rosett, över 56% och var nöjda med oss själva. Sedan var det dags för LB också och nu var vi lite mer uppvärmda och min känsla var att jag red mer i den här klassen. Vi hamnade i mitten av startfältet bakom många duktiga hästar och inte alls långt ifrån poängmässigt. Han har kapacitet den hästen, vi hade verkligen inte tränat ordentligt och han gick lite imot bitvis, men fin var han. Efteråt kom Jossan och kramade mig, och även om jag redan var nöjd och glad över mina ritter, så värmde det extra mycket att hon också var nöjd med oss. Samtidigt var det sorgligt, för det var ju hon som skulle ha suttit i sadeln och fått njuta av allt hårt arbeta hon lagt ner.


När Jossan gick bort tror jag att Joker sörjde och undrade vad som egentligen hänt. Den sista gången jag såg dem tillsammans hade Jossan fått sin rullstol utrullad i stallet och Joker gick fram och böjde ner huvudet mot henne för att hon skulle nå att klappa honom. Jag gav upp hoppet och orken och bestämde mig för att flytta Maxim. Joker följde efter Hampus till Söderköping och har det bra, kommer ut i skogen och får galoppera, precis så som det ska vara. Precis som vanligt tar han minsta ursäkt att misstolka alla signaler till att de är galoppfattningar. Även honom var det kul att hälsa på och liksom Hampus ville han hälsa och verkade komma ihåg vem jag var.

Kärlek <3

Jag önskar Joker allt gott i livet. Han är en sprudlande glad häst med mycket bus i kroppen, samtidigt som han har ett hjärta av guld.

Det Positiva: En häst att utvecklas med
Det Negativa: Krutdurken

Still places to see

Over and Out

Trackback
RSS 2.0