tildans

Eftersom det blev vila på söndagen fick matten ta sig i kragen och trotsa måndagströttheten, det blev en tur ut i  skogen, minusgraderna hängde fortfarande i och underlaget var helt okej, så vi travade på en hel del, övade tempoväxlingar och övergångar, blev också ett par kortare galopper. Han låg på en hel del i början, men mot slutet jobbade vi fint tillsammans.

 

Den här veckan har varit lite jobbig schemamässigt för matten, men det har gått ihop sig. Dock krävdes det tidig tisdagsmorgon och att hoppa upp i sadeln strax efter sju för att hinna med bussen kvart över åtta. Det blev ett litet kortare pass i ridhuset, men ganska intensivt, alla gångarter, mjuka upp, övade på tempoväxlingarna i galoppen och de tar sig hela tiden. Mot slutet kändes han ganska mjuk. Anmälde mig till en programridning i stallet vilket känns kul, vi ska pröva våra vingar i La:1 och ser hur det kan gå med höstens träning i ryggen.

 

 

 

Veckans Marithaträning blev det mycket fokus på galopp först, vi fick öva på våra tempoväxlingar i galopp både runt fyrkanten och på volter, jag måste få in lite att inte öva och minska på samma plats hela tiden utan variera mig mer. Sedan fick vi rida något Maritha kallade "glasstruten" som ingår i något av de medelsvåra programmen, man vänder halvt igenom i galopp, fortsätter en båge i förvänd till andra långsidan, in på diagonalen och ut på medellinjen vid G rida rakt mot C och fortsätt i rättvändgalopp ett varv på volten och så kan man börja om igen. Rolig, men knepig, om jag lade yttertygeln i mot halsen när vi skulle in på medellinjen så blev svängen lite bättre, men det svåraste för mig var att rida ut till väggarna och att kunna styra igenom allt. När Maxim väl förstod att han inte skulle välta i kurvorna så fixade han biffen gallant, vi har lite svårt att ta oss ut till väggen när vi rider förvänd vänstergalopp, jag behöver ofta byta spöhand för att få till det där lite extra stödet som behövs. Maritha hävdar att hon aldrig träffat någon som byter spöhand så fort som jag, men det kan vara behövligt ibland.

 

Vi fick sedan köra skänkelvikningar i trav så som det ligger i programmet vi ska rida, kämpar på bra i dem gör vi båda och ibland så får vi till flytet fint tycker jag. Har kanske lite svårt för själv känslan och när han verkligen går bra, men försöker öva mycket hemma där vi har stora speglar man kan kika i. Bättre och bättre går det i allafall. Träningen var ännu inte slut utan nu gav vi oss på öppnor i trav, vi började i vänster varv på långsidan och där bara springer han på tre spår och stilar utan att matten behöver göra mycket. Sedan när vi gick över till höger så blev det svårare, så som jag minns från tidigare försök. Då fick vi istället rida den på medellinjen och då fick vi till det ett kort tag. Maritha sa att det egentligen är en svårare linje att rida den på och kräver mer teknik av ryttaren och att jag verkligen får skärpa mig och rida bättre, vilket då också gör att han plötsligt kan gå bättre där än på den "lättare" vägen. Nu ska jag alltså koordinera mig på den lättare vägen också så kanske vi kan får till det överallt framöver. Fortfarande hade vi tid över så då fick vi öva på slutor i skritt, vilket vi lyckades med åt båda hållen efter lite hård tankeverksamhet hos matten, en halv långsida orkade vi och sedan var det bra, men fullt normalt så här i början sa Maritha. Så stolt över lilla gul och över mig själv som får försöka ta fram kunskaper som sedan länge varit begravna.

 

Det blev sedan lite vila torsdag och fredag, det senare lite oplanerat, men jag har lärt mig att lyssna när kroppen säger ifrån, kan man knappt sitta ska man inte rida så det så. På lördagen kom vi i allafall ut en sväng i härligt solsken, mest skritt, men någon travsträcka lade vi in. Och så blev det ridhus på söndagskvällen och mjuka upp lite i alla gångarter. Försökte mest få till övergångarna och lite tempoväxlingar i galoppen, red också lite förvänd galopp och tränade på att göra det trots sällskap av andra hästar och utan stöd på marken. Mot slutet kände vi på några skänkelvikningar och tempoökningar i traven.

 

Vi började denna vecka med hovslagarbesök, nya broddar och en träningsrunda i skogen med intervaller och backträning. Det finns inga bättre backar än ute vid gamla stallet och med fyra brodda i varje fot tog vi oss säkert fram, även om matten på hemvägen fick bromsa vid något tillfälle. Glad häst som försökte hävda att han aldrig sett de där stenarna förut och det var nog troll som gömde sig bakom var det inte så? Orkade inte hela backarna utan draghjälp, men upplevde inte att han blev jättetrött ändå, svettig ja, men inte så anfådd. Nästa gång hoppas vi på draghjälp och lite bättre underlag. Men visst är det härligt att rusa upp för backar i världens fart och sedan gå nedför och känna hur musklerna i bogrna får jobba och bli lösare och lediga utan att hon där uppe behöver lägga sig i.

 

Det Positiva: Framstegen i varje litet hörn

Det Negativa: Det dåliga gnagande samvetet

 

 

Over and Out

Denna vecka blev det lite vinter, äntligen säger jag! Hejdå mörker och hårt underlag, välkommen snö som lyser upp!

 

Vi började vår vecka med vila på måndagen, matten masade sig upp och fixade stallet innan jobbet så hon kunde åka och simma på kvällen, vaknade sedan med träningsvärk på tisdagen. Gick okej att rida ändå, Maxim kändes okej, om än lite stel och hängig i handen. Bara att försöka rida på och hålla sig till planen, lossa och mjuka upp, var lite rörigt i ridhuset denna kväll, var där lite tidigare än vanligt så mer folk än vad jag är van vid, men det gick okej. Han kändes rätt så bra på slutet och redo för träningen. En stallkompis sa att hon tyckte han såg fin ut.

 

På onsdagen kom jag inte iväg så tidigt som jag önskat och väglaget var lite sämre så jag fick ta det lugnt, så fick ta lite av träningstiden för uppvärmningen, men det kändes okej. Han kändes fin redan från början och ganska framåt. Vi jobbade med skänkelvikningarna i skritt först och sedan efter igångtravningen så tog vi i trav också. Vi gjorde en övning där vi gick på en åtta i princip mellan kvartslinjerna och så skänkelvikning på diagonalerna, ska försöka öva på detta hemma också, för det kändes som en bra övning. Sedan gjorde vi mycket övergångar trav-galopp-trav och jag fick öva på att inte ta för hårt i honom för han ska våga ta för sig i traven och gå på framåt, vissa blev jättebra och jag förstod vad vi strävade efter. Jag kan behöva leda för att ställa honom rätt och behålla formen, men jag får inte ta för mycket bakåt i handen. Sedan försökte vi oss på skrittövergångarna också, vilket inte gick jättebra först, men sedan övade vi på att få galoppen att gå framåt och så plocka tillbaka och gå framåt igen för att sedan minska igen. Då blev han jättefin och vi kunde först minska galoppen och sedan göra en bra övergång till skritt. Men det är det att jag behöver öva på att minska och pusha gränserna där för att det ska gå lättare för honom. Och för att han ska förstå, det är ibland så lätt att glömma att det vi håller på med nu är saker vi lär oss tillsammans, eller saker som matten kanske kunde en gång i tiden på färdigutbildade hästar, men nu måste lära sig igen samtidigt som Maxim lär sig. Vi fick avsluta med lite öppna i trav, åt vänster gick det som en dans, tre spår och inte så mycket jobb för matten, får hålla kolla på att han inte blir förböjd bara. Åt höger är det så mycket svårare, vi gick ner i skritt och jobbade med den där och då fick vi till det ibland, men där behöver jag också vara med att han inte bara böjer på halsen och älgar på, det kommer att komma och det är så roligt att vi nu har så mycket fler grejer vi kan öva på och jobba med och roliga övningar man kan bygga av det. Hela passet försökte jag tänka på att ha armbågarna vid revbenen och hålla händerna mer stilla och Maritha var nöjd med jobbet, nu gäller det att hålla i och nöta. Och att vara konsekvent och rida lika bra på hemmaplan som på bortaplan, så kanske vi kan visa upp något trevligt på banan i vår.

  

 

Vi tog en promenad på torsdagen i mörkret och snön, sedan blev det longering på fredag morgon. På lördagen hade vi bokat in uteritt med potentiellt ny hagkompis, pigga och glada hästar som vi först tog en tur i skogen med och sedan travade lite på sommarvallen, jag fegade ur lite och ville inte springa så fort, Maxim låg på en hel del och det kan bli så fel då. Jag önskar att jag vågade släppa mer, men tyvärr. När vi kom hem släppte vi ihop dem, vilket såg ut att gå bra. De nyptes lite, Maxim ville gärna hänga i hans långa tjocka man (islandshäst) och försökte också ta tuggor ur hans täcke... Suck, men inget allvarligt hände så vi var ganska optimistiska och glada. På söndagen var jag borta under dagen så kunde inte vara med vid lunchfodringen, där hade det gått sämre, Maxim var sur när de skulle få mat och när han ätit upp och den andra hade kvar gick han dit och jagade bort honom, vilket resulterade i sår på den andra hästen. Så tyvärr blev det ingen ny hagkompis denna gång... Tråkigt, men vi har hittat oss ett uteridningsekipage som jag tror passar oss bra.

 

Jakten på hagkompis får gå vidare, jag hoppas vi kan hitta en, för i övrigt funkar det bra i stallet, så jag vill väl helst inte börja se mig om efter ett nytt... men eftersom det är en av de saker jag i längden inte vill kompromissa om så får vi se.  

 

Det Positiva: Marithaträning

Det Negativa: Ingen kompis i hagen

 

 

Over and Out

 

Målet i bruksridning vad som tidigare rundor utan u, två stycken innebär att man uppnått prestationsmedalj i brons och kvalat in att delta på FjordSM. Det har krävt blod, svett och tårar för mattens del, men detta mål är nu äntligen uppnått, efter X antal år och försök! Hann inte riktigt med att ansöka om den där prestationsmedaljen, så det får vänta till nästa år, kraven är uppfyllda i alla fall. Och SM:et var så roligt att vara med på! Att DMet på hösten gick över all förväntan med en 4:e plats som resultat kändes också otroligt stort.

 

Här tror jag mest att jag hade som mål på över 60% i LB och att starta LA. Vi har kravlat oss igenom en LA på pay and ride som jag helst vill glömma, men sedan mest fokuserat på att träna. En LB har vi ridit på över 60% (två hade det varit om matten kommit ihåg programmet) vilket jag är glad över. Under hösten har vi också tagit stora steg på träningen och nu börjar vi kännas riktigt starka. Vintern ska ägnas åt att bygga mer styrka och förhoppningsvis återvända till tävlingsbanorna till våren igen.

 

Har gått på ordentlig sparlåga kan man säga. Medryttaren har inte haft tiden att vara med på träningarna i ridhuset och jag inte ekonomin eller orken. En markarbetesträning har det blivit en vecka när Marithaträningen var inställd, kul, men svårt. Nu är medryttare och Maxim anmälda till kurs i januari i alla fall så ponnyn får nog lite mer hoppning i sitt liv snart.

 

 

Målen för 2018 då? Det har gått lite funderingar och tankar i mitt huvud senaste tiden.

 

Vi är nu redan kvalade för FjordSM 2018, om vi ska åka är inte helt klart ännu, det kommer vara i Skövde vilket är nästan lika långt som Vetlanda, det kostar både en hel del tid och pengar. Ska hålla span på programmet och så om det är vettigt upplagt för just oss. Annars är målet en tävling under våren och så DM i höst och där i mellan klämma in träningar för Camilla som hjälpt oss så långt på vägen. Försöka få till stabila rundor och jobba vidare med våra "spöken".

 

Fortsätta vår regelbundna träning för Maritha och bli ännu starkare, förbättra skänkelvikningar och förvänd galopp, förstå vad skolorna innebär. Om tid och möjlighet försöka vara med på en av träningshelgerna med SUFF. Tävlingsmässigt kolla ut lämpliga tävlingar och försöka åka på ett par stycken. Jag vill ju fortfarande försöka starta LA, men vi får se lite vad vi hittar på.

 

Mer regelbunden träning för Maxim hoppas jag på. Orken hos matten finns tyvärr inte, men förhoppningsvis kommer medryttaren komma igång mer under våren. Kanske kan det bli någon terrängträning för dem också.

 

Vi ska hålla oss friska och starka, vill helst hitta någon att rida ut med regelbundet som gärna hänger med på längre rundor i lite högre tempo. Annars hoppas jag få till en långtur med gamla stallgänget som nu är lite utspridda över bygden. Vi har pratat om det, men hittills har det inte blivit av. Åka en tur med Maxim Hemhem i sommar och njuta av ridvägarna där.

 

Det känns som om vi kommer ha fullt upp med andra ord, men det är ju det bästa som finns, att hänga med Herr Gul så mycket som möjligt.

 

Over and Out

Jag har i flera år velat testa långfärdsskridskor, men det har aldrig riktigt blivit av, förrän nu! Jag och Johan tog oss ut till Fjällnora där de har plogat upp banor samt har uthyrning av skridskor. Vi hade tänkt vara där till öppningsdags, men riktigt så pigga var vi inte på lördagsmorgonen, men vid elva var vi där, då var alla skridskor uthyrda. Vi gick en skogspromenad och njöt av skogen istället och när vi kom tillbaka vid tolv-tiden testade vi igen. Nu kunde vi båda hugga skridskor som precis blev inlämnade, jag fick ett par bra kändes det som, Johan var inte lika nöjd med sina, men de gick att åka med, han behövde använda lite mer vristmuskler för att hålla sig stabil.  

 

Vi bestämde att så här första gången skulle vi inte åka den längsta rundan runt hela sjön utan känna efter. Det gick bra att åka, i början lite vingligt, men sedan kom jag in ganska bra i det, inte riktigt som att åka på vanliga skridskor vilket är vad jag är van vid, men inte jätteannorlunda heller. Vi åt vår medhavda matsäck på en brygga ute i sjön när innan vi började vända hemåt igen. Väldigt mysigt. En timme var vi ute och det räckte ganska bra för att vara första gången.

 

Nästa gång ska vi även ha med oss en vattenflaska, göra mer nyponsoppa i termosen och jag ska även ha med mig en tröja i ryggsäcken för fikapausen (istället för på mig när vi åker) och klä på mig bättre på benen. Vi började genast kolla begagnatsidor och frisluftsidor och jämförde priser på att köpa egna grejer, men det får nog vänta lite. Kanske är det lite bättre priser i slutet av säsongen och så ska vi åka några gånger till för att se om det blir någon regelbundenhet i det hela.

 

Det Positiva: Frisluftsliv

Det Negativa: Muskler som protesterar efter användning

 

 

Over and Out

Som sagt började väl inte året på bästa sätt för egen del med en dryg veckas sjukdom, Maxim fick med andra ord också börja lite lugnare, vi tog en sväng i ridhuset och en uteritt efter nyår för sedan skulle han gå hoppkurs två dagar med medryttaren, kändes ju lite taskigt mot alla inblandade om han bara fått vila hela tiden. Jag var där och tittade första kursdagen, de hade lite lägre då och mer fokus på markarbete, de skötte sig bra och Maxim såg ut att kämpa på bra och ha roligt. Dagen efter med lite högre hinder hade han taggat till mer själv, så som det brukar, varför anstränga sig när man inte måste liksom?

 

Denna vecka drog dressyrträningen igång igen för egen del. Vi tog ett pass i ridhuset hemma på tisdagen. Matten ur form och hästen låg på en del. Vilket är kul, jag måste ta tillvara de stunderna på ett vettigt sätt. Lite stel var han såklart, men efter lite uppmjukande övningar i alla gångarter kunde vi avsluta med hyffsat mjuk kropp.

 

Träningen gick superbra! Även här lite stel i början, men sedan blev det bara bättre också bättre. Fick rida mycket åttvolter på 20-metersvolten i början för att försöka böja åt alla möjliga håll och mjuka upp. Skänkelvikningar i trav som börjar komma ordentligt nu och så jobbade vi en hel del i galopp. Övergångar mellan trav och galopp, lite förvänd och så enkla byten. Där matten fick läxa att träna övergångarna och verkligen orka sitta kvar ordentligt så det blir skritt och inte något litet travsteg, jag behöver vara så stark och ibland orkar inte magen och ryggen hålla kvar och så faller jag fram. Fick också läxa att hålla händerna stilla, armbågarna intill revbenen och så hålla ett spö tvärs över med tummarna och öva på att få en mer korrekt position, för nu fladdrade de omkring och det ser ut som om han är jobbig i munnen fast han inte är det. Två ordentliga ridpass på rad medförde att kroppen sa tack och hej så det blev vila för oss båda på torsdagen och en matte som doftade Voltaren men ändå vaknade mitt i natten och inte kunde sova för det gjorde så ont i musklerna.

 

På fredagskvällen tog vi oss en tur i pannlampans sken, kunde jogga på ganska bra i trav i skogen och det var en fin tur. Han kändes mjuk och fin, kanske inte jättepå.

Medryttaren red i ridhuset och skuttade bom på lördagen vilket gått bra vad jag förstod. Och på söndagen red vi ut med potentiell ny hagkompis. Maxim var rätt så exalterad i början och de skrittade båda på i bra takt, men sedan lugnade de ner sig. Vi travade en del, i bredd och efter varandra. Fin tur, nu hoppas vi att vi kan släppa ihop utan större utsvängningar.  

 

Det Positiva: Att vara igång igen

Det Negativa: Halvvägs genom januari redan...

 

 

Over and Out

 

Då ska vi se, förra helgen blev det en uteritt bort till sandbacken och träna lite galopp på lördagen och sedan ännu mer galopp med medryttaren på söndagen. Matten har haft en hektisk jobbvecka och med nöd och näppe orkat hålla igång på kvällarna. På tisdagen red vi i ridhuset i alla fall, matten var väl inte helt där och närvarande kan man säga, men fick till det hyffsat och han kändes ganska mjuk och redo för träning.

 

Till onsdagsträningen kom en matte uppe i varv och lite ofokuserad i början, men som alltid är det så fantastiskt hur stressen släpper när man sitter där uppe och följer Marithas instruktioner. Inget utrymme för att tänka på annat och allt på jobbet bara sjunker undan. Så som det ska vara. Vi fick börja med att jobba på en del i traven och göra mycket tempoväxlingar och att han verkligen ska svara på framåt. Det är sjukt stor skillnad mot förut, men vi behöver påminna oss själva om hur det ska vara. Sedan var det också lite stelt åt höger så jag behöver jobba med att vara noggrann i övergångarna så att han fortsätter vara ställd och kvar i formen. Och Maritha är sjukt imponerad av hur mycket bättre hans trav blivit mot förut, nu tar han verkligen i från bakbenen och kan använda dem. Galopp sedan och även där var han fin, hade lite problem med övergångarna till och från trav, mest i höger varv, där behöver jag bli mer stilla i innerhanden och hålla ut den lite för att hjälpa honom att behålla ställningen. Nästan så det var lättare med skrittövergångarna denna dag, för de gick rätt så fint, så länge matten sitter på rumpan så... Enkla byten över medellinjen gjorde vi också och så skänkelvikningarna som också blir bättre och bättre för varje gång.

 

Efter en tio timmars arbetsdag på torsdagen och dåligt med mellanmål var det en trött matte som kom till stallet, vi tog i alla fall en liten promenad och hittade ett nedblåst träd som gjort sönder ett staket, så någon mening med det hela kanske det fanns. På fredagskvällen plockade vi fram longerlinan och stuffade runt för oss själva i ridhuset, tog fram en bom som jag lade upp på sockerbitar som han fick galoppera över. Svårt i vänster sa han, där kan man byta till höger galopp över hindret, för det är enklare att gå i förvänd på liten volt än att behålla rätt galopp.... Nåja, vi fick rätt på det till slut ändå. Matten och hussen hade helgplaner, men matten lyckades ta sig upp hyffsat på lördagsmorgonen och kunde ge sig iväg på en pigg med något konfunderad Maxim strax efter åtta. Vi hade lite diskussioner om man verkligen kan rida så här tidigt på morgonen, speciellt när någon ställt en släpvagn med blått kapell längs med vägen. Vem gör så egentligen? Förbi kom vi i alla fall och väl i skogen pinnande herr gul på bra, öronen framåt och sträcka ut i galopp var väl lite melodin för dagen. Drygt 50 minuter var vi ute och det var en nöjd Maxim som fick gå ut i hagen efteråt. På söndagen hade han skött sig fint i ridhuset med medryttaren. Och på måndagen hade vi hovslagare och vila.

 

Tisdagskvällen i tomt ridhus var okej också, rullade mest runt i alla gångarter och varvade fyrkansspår och volter av olika slag för att försöka mjuka upp Maximkroppen. Tempoväxlingar lade vi också in och tyckte att han svarade på bra framåt på travdiagonalerna vi gjorde. Någon skänkelvikning som avslutning och så kände vi oss då hyffsat redo för träning på onsdagen.

 

Ganska mycket blandade övningar fick vi göra. I början var han lite stel och dan i vänstervarvet för omväxlingsskull. Fick jobba på med små volter i skritt och trav och försöka mjuka upp och böja igenom ordentligt. I traven fick vi också nosa på öppnor med "bogen in" längs med långsidan. Lättast i vänstervarvet, svårare i höger, men vi ska fortsätta jobba på det, behöver få in lite bättre kordination från mattens sida så ska nog poletten trilla ner snart. I galoppen fick vi först komma igång lite, koncentration på fattningarna och övergångarna till trav där jag får kämpa lite, speciellt ner till trav, men det tar sig allt eftersom. Vi körde halvt igenom och fortsätta i förvänd genom kortsidan, sedan fick vi en ny övning, tre serpentinbågar över ridhuset där den mittersta skulle vara större och ske i förvänd galopp. Hua tänkte matten, inga problem sa Maxim och klarade fint båda hållen, vi skulle fortsätta in på diagonalen sen och öka lite, vilket gick okej, men med lite tidiga avbrott. Behöver vara noggrann med vägen så att den blir bra och vi inte siktar för mycket på hörnet. Imponerad över att han gjorde det så bra och stadigt redan första gången. Fick rida lite enkla byten sedan för det gillar han, blev superbra de också, lite kvar att jobba på i avsaktningen och att jag behöver vara kvickare att bli redo och fatta nya galoppen, men övning ger färdighet. Vi gjorde också lite halt och ryggning vid medellinjen och skänkelvikningar så som de ligger i La:1, det ska vi nämligen rida för Maritha nästa vecka som julavslutning. I skänkelvikningarna kämpar han verkligen, för han tycker det är svårt, men mer och mer flyttas bakbenen varje gång.

 

 

Maxim fick lite ledigt efter det över julhelgen, lite latmansdagar i mellandagarna med lek och bus i naturen och så börja året med kurs i markarbete/hoppning med medryttaren. Vi ser fram imot ett 2018 som förhoppningsvis ska fortsätta bjuda på härliga träningspass med Maritha.

 

Det Positiva: Bästa tränaren och bästa hästen

Det Negativa: En trött ryttarkropp

 

 

Over and Out