tildans

Eftersom det blev vila på söndagen fick matten ta sig i kragen och trotsa måndagströttheten, det blev en tur ut i  skogen, minusgraderna hängde fortfarande i och underlaget var helt okej, så vi travade på en hel del, övade tempoväxlingar och övergångar, blev också ett par kortare galopper. Han låg på en hel del i början, men mot slutet jobbade vi fint tillsammans.

 

Den här veckan har varit lite jobbig schemamässigt för matten, men det har gått ihop sig. Dock krävdes det tidig tisdagsmorgon och att hoppa upp i sadeln strax efter sju för att hinna med bussen kvart över åtta. Det blev ett litet kortare pass i ridhuset, men ganska intensivt, alla gångarter, mjuka upp, övade på tempoväxlingarna i galoppen och de tar sig hela tiden. Mot slutet kändes han ganska mjuk. Anmälde mig till en programridning i stallet vilket känns kul, vi ska pröva våra vingar i La:1 och ser hur det kan gå med höstens träning i ryggen.

 

 

 

Veckans Marithaträning blev det mycket fokus på galopp först, vi fick öva på våra tempoväxlingar i galopp både runt fyrkanten och på volter, jag måste få in lite att inte öva och minska på samma plats hela tiden utan variera mig mer. Sedan fick vi rida något Maritha kallade "glasstruten" som ingår i något av de medelsvåra programmen, man vänder halvt igenom i galopp, fortsätter en båge i förvänd till andra långsidan, in på diagonalen och ut på medellinjen vid G rida rakt mot C och fortsätt i rättvändgalopp ett varv på volten och så kan man börja om igen. Rolig, men knepig, om jag lade yttertygeln i mot halsen när vi skulle in på medellinjen så blev svängen lite bättre, men det svåraste för mig var att rida ut till väggarna och att kunna styra igenom allt. När Maxim väl förstod att han inte skulle välta i kurvorna så fixade han biffen gallant, vi har lite svårt att ta oss ut till väggen när vi rider förvänd vänstergalopp, jag behöver ofta byta spöhand för att få till det där lite extra stödet som behövs. Maritha hävdar att hon aldrig träffat någon som byter spöhand så fort som jag, men det kan vara behövligt ibland.

 

Vi fick sedan köra skänkelvikningar i trav så som det ligger i programmet vi ska rida, kämpar på bra i dem gör vi båda och ibland så får vi till flytet fint tycker jag. Har kanske lite svårt för själv känslan och när han verkligen går bra, men försöker öva mycket hemma där vi har stora speglar man kan kika i. Bättre och bättre går det i allafall. Träningen var ännu inte slut utan nu gav vi oss på öppnor i trav, vi började i vänster varv på långsidan och där bara springer han på tre spår och stilar utan att matten behöver göra mycket. Sedan när vi gick över till höger så blev det svårare, så som jag minns från tidigare försök. Då fick vi istället rida den på medellinjen och då fick vi till det ett kort tag. Maritha sa att det egentligen är en svårare linje att rida den på och kräver mer teknik av ryttaren och att jag verkligen får skärpa mig och rida bättre, vilket då också gör att han plötsligt kan gå bättre där än på den "lättare" vägen. Nu ska jag alltså koordinera mig på den lättare vägen också så kanske vi kan får till det överallt framöver. Fortfarande hade vi tid över så då fick vi öva på slutor i skritt, vilket vi lyckades med åt båda hållen efter lite hård tankeverksamhet hos matten, en halv långsida orkade vi och sedan var det bra, men fullt normalt så här i början sa Maritha. Så stolt över lilla gul och över mig själv som får försöka ta fram kunskaper som sedan länge varit begravna.

 

Det blev sedan lite vila torsdag och fredag, det senare lite oplanerat, men jag har lärt mig att lyssna när kroppen säger ifrån, kan man knappt sitta ska man inte rida så det så. På lördagen kom vi i allafall ut en sväng i härligt solsken, mest skritt, men någon travsträcka lade vi in. Och så blev det ridhus på söndagskvällen och mjuka upp lite i alla gångarter. Försökte mest få till övergångarna och lite tempoväxlingar i galoppen, red också lite förvänd galopp och tränade på att göra det trots sällskap av andra hästar och utan stöd på marken. Mot slutet kände vi på några skänkelvikningar och tempoökningar i traven.

 

Vi började denna vecka med hovslagarbesök, nya broddar och en träningsrunda i skogen med intervaller och backträning. Det finns inga bättre backar än ute vid gamla stallet och med fyra brodda i varje fot tog vi oss säkert fram, även om matten på hemvägen fick bromsa vid något tillfälle. Glad häst som försökte hävda att han aldrig sett de där stenarna förut och det var nog troll som gömde sig bakom var det inte så? Orkade inte hela backarna utan draghjälp, men upplevde inte att han blev jättetrött ändå, svettig ja, men inte så anfådd. Nästa gång hoppas vi på draghjälp och lite bättre underlag. Men visst är det härligt att rusa upp för backar i världens fart och sedan gå nedför och känna hur musklerna i bogrna får jobba och bli lösare och lediga utan att hon där uppe behöver lägga sig i.

 

Det Positiva: Framstegen i varje litet hörn

Det Negativa: Det dåliga gnagande samvetet

 

 

Over and Out