A new beginning

Som sagt började väl inte året på bästa sätt för egen del med en dryg veckas sjukdom, Maxim fick med andra ord också börja lite lugnare, vi tog en sväng i ridhuset och en uteritt efter nyår för sedan skulle han gå hoppkurs två dagar med medryttaren, kändes ju lite taskigt mot alla inblandade om han bara fått vila hela tiden. Jag var där och tittade första kursdagen, de hade lite lägre då och mer fokus på markarbete, de skötte sig bra och Maxim såg ut att kämpa på bra och ha roligt. Dagen efter med lite högre hinder hade han taggat till mer själv, så som det brukar, varför anstränga sig när man inte måste liksom?
 
Denna vecka drog dressyrträningen igång igen för egen del. Vi tog ett pass i ridhuset hemma på tisdagen. Matten ur form och hästen låg på en del. Vilket är kul, jag måste ta tillvara de stunderna på ett vettigt sätt. Lite stel var han såklart, men efter lite uppmjukande övningar i alla gångarter kunde vi avsluta med hyffsat mjuk kropp.
 
Träningen gick superbra! Även här lite stel i början, men sedan blev det bara bättre också bättre. Fick rida mycket åttvolter på 20-metersvolten i början för att försöka böja åt alla möjliga håll och mjuka upp. Skänkelvikningar i trav som börjar komma ordentligt nu och så jobbade vi en hel del i galopp. Övergångar mellan trav och galopp, lite förvänd och så enkla byten. Där matten fick läxa att träna övergångarna och verkligen orka sitta kvar ordentligt så det blir skritt och inte något litet travsteg, jag behöver vara så stark och ibland orkar inte magen och ryggen hålla kvar och så faller jag fram. Fick också läxa att hålla händerna stilla, armbågarna intill revbenen och så hålla ett spö tvärs över med tummarna och öva på att få en mer korrekt position, för nu fladdrade de omkring och det ser ut som om han är jobbig i munnen fast han inte är det. Två ordentliga ridpass på rad medförde att kroppen sa tack och hej så det blev vila för oss båda på torsdagen och en matte som doftade Voltaren men ändå vaknade mitt i natten och inte kunde sova för det gjorde så ont i musklerna.
 
 
På fredagskvällen tog vi oss en tur i pannlampans sken, kunde jogga på ganska bra i trav i skogen och det var en fin tur. Han kändes mjuk och fin, kanske inte jättepå.
Medryttaren red i ridhuset och skuttade bom på lördagen vilket gått bra vad jag förstod. Och på söndagen red vi ut med potentiell ny hagkompis. Maxim var rätt så exalterad i början och de skrittade båda på i bra takt, men sedan lugnade de ner sig. Vi travade en del, i bredd och efter varandra. Fin tur, nu hoppas vi att vi kan släppa ihop utan större utsvängningar.  
 
Det Positiva: Att vara igång igen
Det Negativa: Halvvägs genom januari redan...
 
Att stanna upp och njuta, det är viktigt att påminna sig själv om det.
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0