tildans

Så var resan snart över, till sommaren kommer den sista filmen och jag kan sätta unkt för min Harry Potter-resa. Den började när jag var elva och slutar när jag är tjugofyra, det är en lång tid att leva med en historia.

Efter en vecka full av jobb och plusflex blev det fredag och helg för alla utom mig. Blev ändå lite fredagsmys med finaste på kvällen och laddade inför dagens jobbpass. För en gångs skull flöt det på så väldigt bra, peppar, peppar, ta i trä, alla maskiner gick, alla kontroller blev godkända. Ägnade ungefär en timme bara åt att ladda prover. Sedan var det bara jag på hela våningsplnet vilket betyder musikmonopol och skränande sång. Dagen gick fort och nu ska det laddas om inför biokväll, Harry Potter, here we come!

Vi kan säga att det har snöat och nöja oss med det.

Helgen har gått otroligt snabbt och jag ha haft det roligt på många sätt och vis. Nu gör benen, speciellt lår- och rumpmuskler så jäkla ont att jag går som en 80-årig tant, alternativt vaggar fram som en pingvin och min arm är vackert blålila av kotehugg. Men jag höll ihop hela helgen, fick ta en liten paus i den fria keikon på lördagen efter några hårda Men-hugg som träffade lite snett, men annars så har det gått försvånansvärt bra.

Helgen började med att försöka cykla till Ryd, med träningsväska i cykelkorg, bogu-bag på pakethållaren, ryggsäck på ryggen och två shinaier i handen. Det gick, men inte så fort. Sedan styrde vi bilen mot söder och körde på genom något som förvandlades till halv snöstorm, tacksam över att jag inte körde då, utan halsov i baksätet, inte på topp efter att ha startat dagen klockan fem. Det blev Burger King i Värnamo och sedan så åkte vi och åkte och så bytte vi så jag fick köra och så kom vi till Malmö. Vi hittade, tack vare Carro utan problem till hennes svärföräldrar där det redan var bäddat och klart och kvällsmacka framdukat! Jättelyxigt och så snällt att de ordnade allt så bra för oss.

Sov gott och vaknade ganska så pigg efter en fin frukost (också den framdukad) gav vi oss ut i trafiken igen. LBK och speciellt LBK:s kendo har en lång historia av felkörningar och vilseåkande som blivit något av en tradition. Denna resa var den första någonsin, som jag varit med på då vi, hör och häpna, inte körde vilse en enda gång. Det kan ha och göra med att vi faktiskt hade en bra karta denna gång och Carro som läste den. Det kändes väldigt tryggt.

Utan problem hittade vi fram till GAK Enighets lokal och kunde gå in i ett omklädningsrum fullt med kendotjejer från hela Sverige, från Malmö i söder till Umeå i norr, dessutom tjejer från Norge och Danmark, samt en sensei från Frankrike.

Vi hade ju missat fredagsträningen, men lika glada var vi för det. Det var en väldigt speciell känsla att starta uppvämningen med att 30 tjejer springer på leder och skriker den japanska ramsan. Första passet fram till lunch var mycket grunder, vi började utan Men och Kote. Fick stå i kamai och både Kumi och den franska sensei gick omkring och rättade och föreslog ändringar. Jag ska försöka stå lite bredare med fötterna för att bli stabilare, minst två knytnävar ska få plats i mellan och sedan ska jag flytta fram vänserfoten lite också. Vi fick också gå igenom hur vi ska hålla i shinaien och ta upp den från golvet så att händerna hamnar ovanför.

Jag hade mina stunder under lägret där jag verkligen fick känslan av att det är vänster hand som hugger och det är därifån kraften kommer. Det är ju något som man fått inpräntat i sig sedan första terminen, men i helgen var första gången jag verkligen kände det. Det var härligt, läger är till för uppenbarelser. Vad jag annars fick för kommentar är att jag ska slappna av mer i högerarmen och det blev bättre.

Vi fick ta på oss Men och Kote efter en stund (och efter utfallshugg både framåt och bakåt över salen) och gå igenom alla huggen i tur och ordning. Vad jag minns så gick det helt okej, när vi kom till små Men så minns jag att Kumi sade till mig att jag skulle tänka på att slappna av i högerhanden och då blev hon nöjd, så ska försöka minnas hur jag gjorde och fortsätta göra så. Sedan fick jag köra Do mot Michaela Ahlstam, hon visade hur jag kunde göra seme mot Do genom att sikta mot vänster öga. Det gällde att inte gå för långt in, för då kom Do för nära. Det gick ganska okej, Do är svårt.

Sedan gjorde vi även lite hiki, Hiki-Men och Hiki-Do. Hiki är också svårt, attacksteget bakåt kan jag inte alls, men jag tror att det började bli bättre i slutet av helgen i allafall, jag var inte så rädd över att kasta mig bakåt som jag har varit tidigare, men något stampande attacksteg fick jag inte till.

Efter lunch var det dags igen. Jag har säkerligen blandat ihop en massa och minns inte bär och hur och vad vi gjorde allting, men har för mig att det var kirikachi och sedan fri keiko. Jag körde två, i den första kom det lite Men-hugg som träffade lite fel, så gick och vilade lite och drack vatten. Sedan körde jag en till på slutet.


Sayonarapartyt på kvällen var på samma ställe som Sugo-cup, men tack och lov slapp vi magdansösen denna gång. Maten var helt okej, det bästa var att man fick äta mycket. Eftersom vi alla fem var trötta och stela köpte vi godis och åkt hem istället för att följa med ut på stan. Det var ett bra avslut på dagen att bara sitta i en soffa och vila benen.

Fick sovmorgon på söndagen och det var väldigt skönt. Dock sov jag på en madrass på golvet och höll seriöst inte på att ta mig upp från den, så stel var jag, trots stretching och extrastretching. Hade en hård upvärmning även denna dag och Sydsvenska var och gjorde repotage! Detta kan läsas HÄR!

Sedan körde vi på med övningar av alla de slag. Flera Men på rad, bland annat så körde vi varannan gång över salen, hugga Men, vända sig om och vara mottagare och sedan vända och hugga Men igen. Vi fick även göra zuriachi, mottagaren ackade och när man kom på lagom avstånd högg man Men och fortsatte sedan med zuriachi över salen. Vi gjorde också Ai-Men, fick till en riktigt bra känsa några gånger och Ai-Kote-Men, som var svårt, men knepet var att den som ska hugga Kote-Men bara ska koncentrera sig på det och den andra bara på kote så ska det gå.

Ett bra tips som gavs om Kote var förövrigt att om man träffar mycket på tsuba så ska man börja sikta på armbågen istället. Vi fortsatte med hiki också, både Men, Do och Kote. Måste tänka på att verkligen vara snabbare bakåt. Sedan så fick jag ännu en kendoförebild i Catarina Gustavsson. Jag har kört mot henne förut, bland annat på årets SKO, hon har varit landslagskapten och tränat kendo länge. Detta var dock första gången jag verkligen tränat med henne. Vi körde hiki-Kote, Kumi lärde ut ett knep att man ska börja med att flytta vänsterfoten och sedan hugga och göra attacksteg, på det sättet blir det en större träffyta. Catarina var väldigt pedagogisk och sa när jag fick en bra träff och uppmuntrade mig till att tänka på attacksteget och försöka få till stampet, sedan så var hon noga med att jag skulle lugna ner mig och koncentrera mig och inte bli för ivrig som jag gärna blir. Och så låter hon som hemma, eftersom hon kommer från Gävle, vilket nog kändes lite extra bra.

På den fria keikon i slutet så körde jag också mot henne, det kändes rätt så bra det också, kom av mig lite ibland och var inte riktigt med hela tiden, men det var en fin avslutning på lägret. Jag körde även en keiko mot en okänd person som jag inte ens vet klubbtillhörighet på, vi var nog ganska jämna och det är kul att köra sådana keikos också. Jag körde varken mot Kumi eller den franska senseien eller någon ur landslaget. Mest för att jag inte orkade stå i kö, försökte hålla lite koll på dem om det skulle bli ledigt hos någon, men icke. Sedan var det över, en hel helg med kendo av bästa sort, Damläger ska det absolut åkas på igen!

Sedan åkte vi och fick oss supergod lunch innan bilen styrde norrut, väl hemma igen var jag rätt tacksam över veckans schema och en ledig måndag. Många bra idéer kläcktes i bilen också, tänk vad bra det blir när flera kloka huvuden slår sig ihop.

Det Positiva: Kendotjejer
Det Negativa: Stelhet

As if I care.

Over and Out

Andra kendopasset jag ledde idag, helt själv och på engelska till råga på allt. Det gick bra, jag är nöjd, min planering höll, även om jag var optimistisk och klämde in lite för mycket övningar på för kort tid. Anledningen till att jag höll passet är att Anders är i Namibia (jättefuskigt) och Kalle är sjuk, sedan så var det ingen annan som kunde, Johanna och Lollo har ju juniorträningen innan också. Så jag k'nde att eftersom jag inte ska träna så hårt i veckan så kan jag lika gärna åka dit och varjefall träna lite. Nu blev det så att jag var med på uppvärmningen och sedan så stod jag mest och ropade, "Rei", "Hajime" och "Ippon migi".

Vi började med uppvärmning som vanligt, lyckades till och med nästan hålla räkningen så vi gjorde ungefär lika åt alla håll. Sedan så körd vi grunder utan Men och Kote. Först Men över salen och sedan baklänges tillbaka, försökte påminna om fotarbete och inte släpa hälen i golvet. Detta fick de göra tre vändor. Sedan samma sak med Kote-Men-Do, tre vändor. Sedan gjorde vi steg-steg-Men osv framåt och sedan bakåt, också tre gånger tror jag. Så gick vi över på attacksteg, ett attacksteg, zuriachi till mitten och attacksteg igen och så fram och tillbaka över salen, först utan hugg och sedan med och därefter det så blev det lite parövning, "Do-docka" och sedan lite Men-attacker.

Så fick de ta på sig Men och Kote. Körde Stora Men, fem var och så roterade alla och så körde vi igen. Tre omgångar, körde lika med Stora Kote och stora Do och kom på efter första Do-huggen att vi skulle flytta oss så vi stod på långsidorna istället. Efter det så körde de Kirikachi, också tre omgångar. Sedan hade jag tänkte ha samma med små tekniker som med stora, men tiden rann iväg lite så fick kombinera ihop dem lite. Först körde den ena i paret fem små Men, sedan den andra och efter det fortsatte den första med små Kote och sedan gjorde den andra det också. Två sådana omgångar hanns det med och sedan Kakarigeiko, tre omgångar, fem attacker var. Den sista kakarigeikon skulle de göra så snabbt de bara kunde, eller snabbt i allafall.

Det gick ganska bra överlag tyckte jag, kändes bra att det blev ont om tid istället för tvärt om eftersom jag inte är så bra på att imporvisera. Sedan så gick jag inte och petade så mycket för jag vet inte riktigt vad jag sla säga. Förskte ta upp generella grejer när jag förklarade istället. Det är förresten livsfarligt att bara gå vid sidan av, för man har ingen aning om hur jobbig det är, jag hade ju kunnat stå och säga "en gång till, en gång till" i en evighet. James och Lollo påstod att "Evil Matilda" kommit fram i början av passet när de bara fick gå fram och tillbaka och hugga, men så var det faktiskt inte, jag glömde bara hur mycket jag själv brukar orka.

James invigde sin nya rustning förresten och Stina sin Men, så det var tre nya rustningar i Dojon idag. Det gillas!

Nu ska jag sova och ladda för morgondagen, ser fram imot att träffa finaste.

Det Positiva: Rätt okej jobbdag
Det Negativa: sjuk när man vill vara frisk

Come home, to the place that I call home...

Over and Out

Efter en lång och (tycker jag själv) välförtjänt sovmorgon blev det till att ladda infö kendopasset med Bamboo Blades som man bara inte kan låta bli att älska. Så tillräckligt peppad för att ta mig iväg till Ryd blev jag. Glad för det är jag också, för vem kommer genom dörren med välrdens största leende (och världens största militärbag) om inte Lollo. Hennes och Stinas rustningar hade äntligen anlänt från Korea! Det blev som lilla julafton inne i tjejernas omklädningsrum. Blev inte helpremiär idag efter ett litet missförstånd, men Lollo invigde Tare, Men och Kote och Stina Tare (och Kote tror jag). Kalle var ivrig och vaktade på Lollo så att han kunde bli först med att slå på Men. Efter passet visade det sig att Do-himo gömt sig och förklätt sig till Men-Himo så vi kunde sätta ihop Do också och då fick jag slå först på både Stinas och Lollos, sedan slog de Do-docka på varandra utan Tare, vilken kanske var en sådär idé.


Åter till passet så blev det, trots min förhoppning om ett lite lugnare nybörjarpass så jag skulle orka, ganska fysiskt krävande. Rätt så många  fortsättare som dök upp också. Vi började med en upvärmning där jag och Kalle sjöng ramsan (Stina och Lollo fixade rustningar och övriga fortsättare var lite sena...), sprang runt och sedan hoppade och tänjde och böjde lite. Sedan blev det grunder, Kote-Men-Do både framlänges och baklänges, gick ganska bra tycker jag och en intressant övning på att få flyt och inga pauser. Sedan stora Men, stora Do, Kote-Do, små Men och små kote, då hade ungefär hela passet gått så det var verkligen nötning. Kändes väldigt bra, att tänka på: höften framåt, bröstet framåt och attacken framåt, ska bli mitt nya mantra.

Överlag tyckte jag att mina attacker kändes ganska bra, jag blev jäkligt trött på slutet så jag slarvade nog en del, min zanchin tvärdog också, men själva tekniken kändes oftast bra, kom lite nära ibland, träffade lite haffsigt någon gång, men överlag okej. Kote-Do tränas det ju inte så ofta på, men denna gång kändes det bra (fast det gick långsamt) skulle vara så härligt att få till en bra snabb tvåstegs-teknik.

Sist kom evil Sensei-Kalle fram med en övning som gick ut på att få oss att dö tror jag. Eller möjligen be om nåd. Inte så bra för mig som skulle ta det lugnt, men jag kom inte ens på tanken att säga något om det utan körde bara på. Fyra personer står på led i mitten av dojon och är mottagare. Den första öppnar för Men, när man attackerar forstätter man förbi ner till väggen, vänder och går mot nästa som öppnar Kote, ner till nästa vägg, vänder och mot nästa som öppnar Men, ner till väggen, vänder mot den sista som öppnar Kote, så det blir som serpentinbågar Men-Kote-Men-Kote. Sedan springer man vidare till den första igen och börjar om, allt medan Kalle skriker "Faster, faster". Men det är nog en bra övning, bara det att jag inte var så på topp, men jag bet ihop och överlevde, det är jag mest nöjd med på hela passet, att jag inte gav upp utan körde på. Kommer kanske att få betala för det senare, men då får jag väl ta det...

Efteråt stretchade vi och sedan fixade vi med rustningarna, dregglade öve kendo-shops katalog och försökte förtvivlat övertala mig själv om att det inte var en bra idé att beställa ännu fler kendogrejer i nuläget. Bastade lite och umgicks och sedan cyklade vi hemåt. Imorgon börjar vecka igen, hoppas att helgen gått smärtfritt så det inte blir en så hörd början av veckan. I slutet hägrar ett damläger i Malmö och därimellan ska jag kanske, möjligen hålla nybörjarpasset på tisdag, om ingen annan kan. Annars så ska jag vila och ladda, för det blir mycket kendo som väntar och jag ska orska.

I övrigt värkar mitt hjärta för en liten långhårig kisse som numera är en ängelkatt. Hon levde början av sitt liv i kyla och snö, men fick avsluta det hos en varm och god människa, tyvärr blev det inte ett längre liv. Jag tänker på mina (mina i hjärtat) små tjejer som är där ute i mörkret. Om de ändå ville komma in igen så ska jag aldrig släppa taget om dem. När det snöade synts små tassavtryck kring fällan, men sedan snön regnade bort var ingen och åt på flera nätter. Jag hoppas att det bara betyder att mössen kom fram igen och maten gick att fångas. Hoppet är det sista som överger en, men jag vill så gärna ha mina tjejer här igen, snart, nu, för alltid.

Det Positiva: Sovmorgon.
Det Negativa: Längtan och saknad..

En stjärna tändes på himelen och det var du...

Over and Out

Superhästen Hampus har varit i farten igen! Går omkring med ett stort leende över hela ansiktet och är så glad och tacksam för att slit ibland lönar sig och att bra dagar ibland faller precis rätt i tiden.

Vi startade tidigt på morgonen, åkte sju med bussen från Linköping ut till stallet. Med mig hade jag världens bästa Johan som sällskap. Framme så blev det lite borstning ,men då jag gjort det mesta igår var det mest att lasta in allt och åka. Joker gjorde ett kort stopp på bryggan och sedan gick han in, fortfarande med stöd av linan, men han kastade sig inte alls. Vi var ute i god tid så var framme vid ridhuset redan en timme innan start. Blev till att förskriva protokollen och upptäcka att ett va fel så vi fick kasta om LC-klasserna så att de rätta skulle hinna komma på plats.

Jag var första startande i LC:2:an Hampus var stark och ganska pigg. Följde nästan hela planen med uppvärminingen, mycket tempoväxlingar och halter och så lite galoppfattningar. Är ganska nöjd med det programmet, även om jag var ganska nervös. Han gick bättre än förra gången vi red detta och känades mycket piggare och gladare. Det mesta vi fick kritik på var att han är felställd och jag hade ju tänkt jobba lite mer på det, men sedan flög det bort ur huvudet. Plus att jag hellre ville att han skulle gå i rätt gångart. Sedan försökte han sticka i första galoppen och drog lite väl snabbt genom första halvan av volten, men galopp var det!Slutade på 56,43% och en 2:a plats, blå rosett till Hampus. Toppnoteringen var en 7:a för skritten som kändes väldigt bra också.

Knappt hade man hunnit pusta ut innan det var dags för LC:1, först ut igen och första försöket med detta program. Red en gammal variant av det för åratal sedan, men nu har det blivit lite förändringar, mest till det bättre tycker jag. Serpentiner med skrittövergångar och ingen galopp snett igenom. Här var den mesta kritiken också felstälning, men vi vet ju vad vi ska jobba på iallafall. Även här fick han högst poäng för skritten, även för skrittövegångarna och för en halt som kändes bra. Sedan skulle han till och takta lite också, bara för att visa att han kan även om han är gammal luvgubbe. Inget moment under 5 på detta program så godkänt rakt igenom!
Slutade på 56,67% och en röd rosett (Clear Round så man fick rosett peroende på hur många procent man fick).

För Joker gick det också bra, han var lite stirrig och springig, men tog sig över 50% i båda klasserna och fick en grön rosett till samlingen. Vi ska åka och ridhusträna honom så han kan plocka hem det hela nästa år ;P. Sedan så när vi lastade in dem fick Joker gå först och gick in nästan på en gång, stannade till och undrade vart Hampus var en gång, men sedan knatade han in.

Vi blev kvar och kollade på resten av tävlingen medan hästarna torkade under täcken i transporten. Johan räknade procent hela dagen och jag höll honom lite sällskap på slutet. Mycket fina hästar vi här häromkring.

Händer inte mycket här, ingen träning ikväll heller, tog beslutet att vila och träna på söndag och förhoppningsvis en gång under nästa vecka. Nästa helg bär det av till Malmö och så mycket kendo jag bara orkar med.

Annars händer det inte så mycket här. Vi hade pepparkakspremiär här om dagen, det gillades!

Imorgon är det genrep inför tävlingen på lördag och jag får med mig världens bästa hästskötare och pojkvän. Blir så glad när han följer med och så roligt att han vill, bästaste! <3

Jag och buset försökte leka dressyrekipage idag på ridbanan. Det gick väl sådär. Dels var banan delvis frusen, ojämn och hård så vi skippade till stor del galoppen. Galoppfattningar får övas på fredag på gärdet tror jag minsann. Sedan så var han väldigt fokuserad på allt annat än mig också. Hästarna i hagen brevid och så vidare. Nöjd med skrittarbetet blev jag iallafall, han jobbade på och vi försökte oss på skänkelvikningar för att han skulle bli lite uppmärksam, han flyttade sig för skänkel tillslut, men det var på inga vis en perfekt skänkelvikning, med honom får man vara glad för det lilla. I traven så fungerade det ganska bra, han blev springig ibland och lat ibland. Vi red igenom programmen i vart fall och det känns okej. Ska rida på bättre underlag på fredag så kör vi hårt på lördag. Ska komma ihåg att värma länge i skritt innan vi går in i ridhuset. Dessutom trava igång honom utomhus också så får vi ta lite volter och galopp inne i ridhuset, där får man bara vara alldeles innan start så det inte blir för trångt.

Första kendopasset på en och en halv vecka. Kurerar mig nu med ingefärste och hoppas att halsen och lungorna håller sig där de ska. Tog inte ut mig på något sätt, okej, en grej gjorde jag som var lite dum, och det var inget stenhårt pass, men ändå känner jag mig ganska slutkörd..

Vi började med Dai ichi kihon, först på led och sedan i par. Funkade rätt så bra, var ett tag sedan, men jag mindes vad man skulle göra. Måste börja jobba på mina steg bakåt, jag känner mig vinglig och ostabil på alla sätt och vis. Får försöka börja gå lite innan och efter passet.

Sedan blev det på med Men och köra lite stora Men som uppvärmning. Vad gjorde vi sedan, lite Kote och stora Kote-Men om jag minns rätt, kändes okej, men stampade i hälen några gånger, inte alls bra då det kan bli långvariga skador inuti. Jag har också upptäckt hur viktigt det är att attackera rakt hela tiden och hur viktigt det är att mottagaren står kvar och låter en attackera rakt annars blir det väldigt svårt. Jag vet att jag har en väldigt rak kendo (välte junior för några pass sedan, han flyttade ju inte på sig) och jag vet att jag försöker vara en rak mottagare. Fårgan är om jag ska vara lite mer flexibel, i varje fall när jag attackerar. Jag har ju fått för mig att kendo ska vara ganska rakt, i allafall i grunderna och då är det väl bättre att jag är konsekvent med att vara rak både som mottagare och när jag  attackerar. Tusan, måste diskutera detta med någon och vad och om man ska säga något till nybörjarna, hur och när man ska ta upp det.

Vi gick över till kirikachi sedan, efter en runda fick vi en annan övning. Men in och "bumpa iväg" den andra. Tvärs över salen, byta och tillbaka. Sedan mer kirikachi försökte göra så bra jag kunde med tajming och sådant, men jag var nog inte världens mest fokuserade människa. Sedan så rotera vi och jag hamnar mot Kalle. Anders ser genast sin chans och säger att vi två ska göra tre rundor var, de andra gör två, och vi ska vara klara minst lika snabbt som de andra paren. Okej, och det är här jag tog ett dumt beslut och tog i en massa, tack och lov hade jag vila direkt efteråt, för jag kunde knappt andas, måste jobba mer på det också. Vi blev klara först i allafall, en hel minut innan det sista paret, vilket naturligtvis var huvudsaken. Ganska nöjda med oss själva tror jag att vi var. Några vändor till blev det sedan.

Sedan körde vi lite ai-Men också, men båda skulle träffa, tränade på tajming och samspel, det gick tillslut. Kalle var lite tävlingsinriktad i början. Blev kakarigeiko och några korta ji-geiko på slutet.

Nu får vi se hur kendoveckan ser ut, kan jag gå snabbt upp för trappan på jobbet utan att det börjar väsa i lungorna på torsdag så kan det möjligen bli en träning, men annars får jag nog tåla mig till nästa söndag.

Upp tidigt blir det imorgon och hoppas att allt har flytit på i helgen, vill inte, inte ha en till kaosmåndag.

Det Positiva: Kendo
Det Negativa: Väsande lungor.

It´s for real...

Over and Out

Finaste Hampushästen och jag var iväg på äventyr igår. Ändå ut på Vikbolandet tog vi oss. Träffade massor med trevlig männsikor och hästar. Var en optimist och packade inte ned galopptränset med pssoabett eftersom jag ville testa utan. Det gick, men jag fick sitta och förhålla en hel del. Hampus ville gärna, så väldigt gärna ligga framför de andra hästarna. Pigg och stark var han den lilla sötnosen och så positiv, ville ligga i Jokers rumpa och inte släppa en centimeter till honom. Vi galopperade långa sträckor och jag behövde inte driva alls, han höll galoppen och låg i för att inte släppa förbi någon annan. Sista åkersträckan med två hinder låg vi i rumpan på mastern (som man inte får rida om) och han flög över hindren, som tur var stack han inte efteråt. Det gjorde han därimot på upploppet, drog ner huvuvdet och tog bettet. Så jag var inte så koncentrerad på att fånga rävsvansen, var mer orolig att vi skulle försvinna upp på stallplanen. Syster Frida var med och tog bilder med värstingobjektivet, så här kommer lite av det som blev.

Blev en tur till söthästen idag, blev en mystur med lite klättring och lite trav tillsammans med Jossan och Joker. Hampus tuffade på, blev glad och pigg på slutet. Sedan så klippte jag manen ännu lite till, inte riktigt nöjd med hur det blev i lördags. Dock klippte jag inget mer på kroppen, blev rätt så jämt och fint. Vi är rätt så laddade inför Hubertusen nu, galopperade på gärdet i lördags, tränade lite galoppvolter och hoppade lite nedfalna träd och grenar i skogen. Nu blir det en tur på torsdag också, förmodligen ut i skogen, Hubertusen på lördag, minst ett dressyrpass veckan efter och sedan dressyrtävling lördagen nästa vecka. Efter det ska hästarna få vila och slippa hårdträning ett tag. Blir nog skönt för alla inblandade.