tildans

Slut i kroppen, slut i huvudet. Blev ett ögonblick av illamående på träningen idag, som tur var i slutet av passet när det inte var så mycket kvar och jag nästan hade kört alla mina ji-geikos, kämpade mig ändå in och körde en halv till mot Kalle då James fick ett slag på tummen och avbröt.

Dagens pass var annars ett hopkok av Lollo Stina och mig själv. Mest Lollo för att vara riktigt ärlig, men vi planerade tillsammans och föreslog övningar från Sumi-lägret och sedan fick Lollo var sensei! Vi hade uppvärmning ungefär som vanligt och sedan lite grunder med gående Men, Kote, Do och Tsuki. Sedan med attacksteg med alla förutom Tsuki (stöt mot hals) där vi skulle variera avstånd och taiming. Sedan körde vi den roliga övningen med Ai-Men in, hiki Men ut och Men förbi och så varierade vi sedan med Hiki Do, Kote-Men/Men Ai Kote och så vidare, det var kul, men rätt så svettigt. Sedan hade vi min favorit med flera Men på rad och mottagare springer bakåt, synd att dojon är så liten för man hann inte så många. Men det kändes rätt så bra i allafall, jag försökte att träffa rätt. Vi använde oss också av Sumis fina kirikaichi-övning lite. Sedan hade vi också kakarigeiko och ji-geiko mot slutet. Försökte tänka lite, men inte för mycket, men var inte riktigt på hugget idag.

Sedan skulle vi inte sluta där utan vi gjorde armhävningar och sit-ups med medicinboll där jag misslyckades ganska rejäl, måste börja tjuvträna tror jag. Och sedan ligga på mage, upp med bröstet från backen och snurra shinaien framför sig, över huvudet, bakom ryggen och fram igen utan att nudda golv, den är i och för sig ganska rolig.

Det var ett kul pass och på engelska också så James skulle förstå! Hoppas att han fortsätter komma, han var med i bastun efter åt också, så han kanske är fast :)  Det var nice med bastu, men varmt, var tvungen att svalka mig flera gånger, nu är hjärnan rätt så klar igen, men i behov av sömn, ska bara lite först. Diska och packa sen ska jag sova och jobba järnet halva dagen imorgon. Ner till Blekinge och lyssna på Helena och Opera på Ungskär, sova och åka uppåt igen. Fixa och förhoppningsvis vila på söndagen och sedan träna kendo igen. Livet gå runt, men det är knappt.

För övrigt är min armbåge rätt så lilafärgat! Välkommen tillbaka blåmärken!

Det Positiva: Tränad
Det Negativa: Sömnbrist

Are you seeing the same as me?


Over and Out

Det var en fin helg vi hade, jag och finaste på Smögen hos systeryster. Äventyret började på fredag eftermiddag med en bil som skramlade lite oroväckande, men som klarade sig hela vägen. Efter att ha konstaterat att nej, det finns ingen pizzeria i Falköping så åt vi hamburgare på sibylla istället, godaste på länge. Sedan for vi vidare över slätten och västkustens klippor började visa sig och känslan av att snart vara framme infann sig. Välbekant väg, välbekanta landskap och så åkte vi över smögenbron och det var precis så som jag mindes det, solen lös över klipporna och började så sakta närma sig horisonten. Allra längst ut på Kleven tog vi oss och efter den branta guppiga backen låg så dykcentret där och en väntande syster. Sedan plockade vi ut lite utrustning och somnade gott.

Måste skaffa kattgräs igen, mina växter lider i det tysta, nedtrampade och med bitmärken i sina blad försöker de överleva i den hårda kalla världen.

De tittade misstänksamt på mig då jag kom innanför dörren igår, "Jasså minsann nu passar det" såg det ut som om de tänkte och sedan ville de varken leka eller äta godis ur hand. Idag har det gått bättre då de fick några överblivna räkor, mums, båda slukade från handen, utan att försöka slå till sig maten först. Sedan har Fläcken ägnat kvällen åt att jaga en stackars vilsen fluga runt, runt i lägenheten, tror den överlevde, men säker kan man aldrig vara. Nostippen har kelat med min ryggsäck som förmodligen doftade spännande stalldofter, varje gång jag tar in den i lägenheten efter en stalltur styker och gnider hon sig mot den, ibland åker klorna fram också, men då brukar jag säga till och så tittar hon lite på mig och fortsätter stryka sig mot den, hon är inte dum den där.

Nu ska jag avsluta kvällen, imorgon ska jag skriva om helgen på underbara Smögen, men nu blir det lite film och sedan sömn.

Det Positiva: Katterna har förlåtit mig.
Det Negativa: Brännt mig på insidan av halsen, igen.

Game on

Over and Out

Det är rysligt farligt att efter träningen, då någon inte lyckats sätta igång bastun, istället sätta sig i uppehållsrummet och prata. Det blir väldigt mycket mer prat och värligt mycket längre. Nu är jag liite trött och har massor som ska göras, helst innan midnatt då jag vill sluta min ögon och sova för att gå upp tidigt och jobba gärnet innan minisemester i Smögen tar vid. Detta blir sista längre resan, läs två nätter för denna sommar. Pallar inte mycket mer, blir två turer till Blekinge senare, men det blir ner en dag, upp nästa så det ska nog gå.

Kendo var det idag, hela åtta stycken var vi, blev rätt så trångt vid ji-geikon, har man blivit bortskämd eller? Också fösta gången på evigheter det var fler killar än tjejer på träningen! Vi brukar var i majoritet eller så är vi jämna. Vi körde grund i början, det kändes bra, ganska balanserad idag, undrar vad jag gjorde som var rätt? Det får jag fundera vidare på. Jag ska tänka på att inte komma in i en rytm i tvåstegsteknikerna och helt enkelt inte komma in i vanor som gör mig förutsägbar. Lättare sagt än gjort, men jag ska jobba på det.

Ji-geiko sista halvtimmen. Hela varvet runt. Är nöjd med delar av dem alla. Ibland så lyckades jag med någon träff, ibland lyckades jag läsa rätt. Försökte tänka på lite olika saker från Sumi-lägret, bland annat det här med att planera sin attack. Jag bestämde mig för att satsa på Kote, den naturliga reaktionen är då att motståndaren blockar över huvudet och hugger Men. Så då tänkte jag att om detta händer så går jag på Do helt enkelt och det gjorde jag och det lyckades. Rätt glad blir man då, när en sak man gör faktiskt går. Sedan lär man sig allt man inte kan göra också. Det är till exempel typiskt dåligt att bumpsa in i någon och sedan stå och buffa om personen i fråga är mycket större, tyngre och bättre på kendo än en själv. Man kan liksom inte, i allafall inte jag ännu, få motståndarens armar att gå åt det håll man vill så det blir en öppning. Där ska jag försöka tänka på det Sumi sa om flera attacker på rad, in ut in, försökte lite med det också betydligt bättre, inte för att jga träffade så mycket, men det var närmare.

Sedan blev det, host, en och en halv timme i uppehållsrummet innan vi pallrade oss iväg. Det var nice, riktigt nice. Betydligt bekvämare med soffa än bastu också. Och skratta får man.

Nu ska jag försöka packa och diska lite, även fast en söt katt ligger och rullar inne i plasttunneln och biter sig själv i svansen. Men jag är stark, packa först, leka sen.

För övrigt saknar jag mina blåmärken, men känner nu att jag nog fått en smäll på handen ändå, men lite smäll får man tåla.

Det Positiva: Skratt
Det Negativa: Håller inte planeringen.

It`s love, I`ll take it.


Over and Out

Efter en helkväll med massa mysande och 12 timmars sömn, känner jag mig nästan som en ny människa igen. Förmodar att ostkrokarna hjälpte en hel del också.

Det var kendodags igen, passet är flyttat till kvällen vilket känns rätt så bra. Upptäckte dock lite vitt ludd på min kote, mindre frächt, men ska torka dem ordentligt ikväll. Vi körde igenom kata 1 grundligt idag, vilket kändes bra. Jag måste våga hugga ordentligt och inte mesa mig. Och så pressa, pressa, pressa.

Sedan körde vi lite tekniker, Men först, gick ganska bra, kändes som om jag träffade med rätt delar de flesta gånger. Sedan Kote-Men mot Anders. Jag ska träna på att bli snabbare och nu har jag kommit i i en rytm med hur jag gör tekniken och ser den i två steg. Istället ska jag använda Kote-hugget för att studsa upp på Men, så Kote-hugget ska inte vara så tungt nedåt och allt ska flyta lite mer. Sedan körde vi vidare med kiri-kiachi, där ska jag inte ta ner händerna direkt och gå in, utan ha kvar dem lite högre upp tills jag är framme vid mottagaren så att det inte blir som en egen rörelse. Sedan körde vi ji-geiko också, minns inte så mycket från dem, men överlag kändes det bra. Jag kände mig stakt och orkade hela passet och det är huvudsaken.

Nu är det sängen so mgäller, evuntellt lite bokläsande, men mest sova.

Det Positva: Back on track
Det Negativa: Vaddå skära ner på kendopassen...

Fly me to the moon...

Over and Out

Det var en hemsk natt, en jobbig morgon och först nu efter lunch börjar dagen likna något som kan liknas vid intresse. Var en sväng till Söderköping, meningen var klättring, glass och bad. För mig blev det strosa på stan i regn och hitta bok istället. Någon dag när solen skiner ska jag äta glass på Smultonstället också. Men det var inte min dag idag, här i Linköping skiner solen ironiskt nog, men det är ju så det är, efter regn kommer solsken, eller om man har otur, ännu mera regn. Jag tror på turen, jag tror på solskenet idag. Det måste jag annars blir livet för jobbigt att leva.

Alla som är beroende av kendo räcker upp handen! Vift, vift säger min hand då. Det är motivation på hög nivå just nu. Det var länge sedan jag kände såhär. Det var länge sedan jag tränade, orkade ett helt pass och var besviken över att det inte var en ji-geiko till på slutet. Det är en härlig känsla när man känner att man orkar det där lilla extra. Det är också en härlig känsa över att helgens träning på något sätt sitter kvar i kroppen. Tyckte teknikerna för det mesta satt bra, Do var lite hafsigt i början, men någon fick jag nog till tillslut. Vi började med att man skulle göra två Men, med kendo steg, mottagaren backar och avsluta med en Men-attack och gå förbi. Jag koncentrerade mig på att plackera rätt del på shinaien på rätt del av Men, några gallerträffar blev det, men överlag är jag nöjd. Sedan gick vi över till små attacker. Kote-Men-Do alla med attacksteg och motagaren backar. Fler attacker på rad, heja! heja! Fick till det rätt så bra när jag körde mot Kalle, jag kände mig snabb och säker. Som mottagare måste jag nog träna på att backa lite snabbare bara. Sedan blev det lite kiri-kiachi och kakarigeiko. Först kakarigeiko med stora attacker, avslappnat och utan pauser. Sedan snabbare och snabbare.

Ji-geiko, med en twist i början. Först till en ippon och sedan vanlig ji-geiko. Första var mot Kalle, poff, poff sa det och så tog han ippon. Så vi körde ji-geiko, mot slutet kom jag in i det bättre och blev nöjdare. Sedan var det Anders, det var intressant, mest för att vi höll på så länge med ippongrejen. Jag minns tyvärr inte vad jag gjorde för något, men en ippon blev det och sedan ji-giko. Åh, jag försökte tänka på allt på en gång, så det blev lite rörigt i huvudet, försökte göra flera attacke på rad och förbereda mig ordentligt. Jag är ganska nöjd, han stod ju inte och slog mig i huvudet hela tiden, vilket kan hända ibland. Sedan var det något mysko med rotationen för jag fick köra mot Kalle igen, tack och bock. Den här gången minns jag ippon, en Kote var det (öhh, eller? minst en av ippon var Kote i allafall, säger att det var denna). Kan säga att självförtroendet fick sig en rejäl skjuts där. Ji-geikon var bra efteråt också, det var som om kroppen visste vad som skulle komma och reagerade innan huvudet hann med. Apropå huvud så upptäckte jag en ovana som jag tror jag började med ikväll, rycka undan det åt sidan när jag ser att Men kommer. Inte bra, ska konta istället. Sista ippon/ji-geikon var mot en kille som hette Tomas. Jag fick tydligen till en Men där, som jag om jag minns rätt täffade rätt på. Sedan blev det en ji.geiko med mycket känna av och då övade jag på det Sumi sagt om att testa lite och trycka från båda hållen, ta ett steg fram, ta ett steg bakåt. Ibland så lyckades det. Bland annat en Men som jag är nöjd med då jag tryckte från vänster och sedan gick upp på Men. Sedan var det slut och jag som ville köra en till mot Lollo. Lite avslutnings haiasuburi och andning och så stretching.

Sedan blev det bastu och kendoprat plus lite annat också. Hände ju en stor grej här i Linköping i helgen som de som inte åkte på läger deltog i. Jag fick höra att det var vackert och romantiskt.
Och så fick jag och Lollo uppleva något väldigt suspekt, men försöker förtänga det. Mycket skratt, mycket kendo och nu ska jag sova innan klockan är elva!

Det Positiva: Motivation med stort M
Det Negativa: Ska behålla den ett halvår fram till graderingen

I love you all <3

Over and Out

Jag har ägnat några tankar åt det här inlägget ända sedan söndag kväll. Men så fort jag börjar tänka på kendo kommer allt vällande igen och jag vet inte i vilken ände jag ska börja nysta. Ska jag börja berätta vad vi gjorde? Vad gjorde vi egentligen, hur tänkte jag då, vad var det som sades. Vad var det egentligen jag lärde mig? Det är så mycket allting och så stort. Och jag är fylld av beundran, min lista över personer vars kendo jag beundar har nu namnet Masatake Sumi-Sensei Hanshi Hachidan överst och jag tror att det dröjer ett tag innan någon petar ner det. Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig innan, men jag blev över förväntan nöjd. Han var otroligt bra på att förklara och övningarna vi gjorde var till stor del nya och spännande och man förstod hans mening med dem, vad det var han ville få oss att träna på. Sedan var han så rolig också och verkade så glad och förtjust i kendo. Fast det var läskigt att köra mot honom. Tänk, lilla jag har tränat kendo med en 8dan från Japan, det kan liksom inte bli så mycket bättre.

Kanske ska försöka få ner allt i inlägget som hände också och inte bara sitta med tindrande ögon och tänka på det, tur att man har antecknat flitigt säger jag bara.

Det hela började, som det alltid börjar, med att hämta ut bilen. Uppgiften föll på mig som bokat och den som skulle köra. Får ut nyckel, få nyckelinkastet visat för mig och blir pekad i riktning mot minibussen. Japp, monsterbussen från Malmö gjorde åter entré i våra liv. Lite tveksam var jag kanske, men jag hörde mig för om möjligheter till en likvärdig bil om den skulle krångla och Stockholm låg ju åt rätt håll så han trodde inte att det skulle blir några problem. Kände mig vuxen och ansvarsfull som frågade i allafall.

Iväg till Dojon och packa in människor, shinaier och rustningar. Sedan bar det av, i ett huj befann vi oss hos Nisse i Södertälje, han kan göra vägbeskrivningar så vi körde inte fel. Lite långt upp på gatan hamnade vi, men, men, han stod faktiskt inte ute och vinkade. Sedan åkte vi vidare och nästa stopp blev Huddinge typ och Max. Mumma vad gott det var. Sedan slapp jag vara chaffis och Nisse körde till Uppsala, då han varit både på Fyrishov och i Budohuset. Framme vid Budohuset kastade vi in våra saker och jag höll Nisse sällskap då vi skulle hämta Johanna vid tåget. När man är ute och åker med LBK måste man räkna med att köra fel minst en gång och nu kom resans felkörning. "Hmm, det är lite mycket skog här, jag tror vi är fel" "Jag tror vi vänder" "Jag tror du har rätt" men i gengäld fick vi se större delen av Uppsala centrum när vi körde igenom åt rätt håll, Domkyrkan och lite av universitetet. Efter att Johanna blivit hämtad hittade vi en betydligt tråkigare, men sanbbare och smidigare väg tillbaka. Sedan hände det inte så mycket mer den kvällen. Vi installerade oss i ett rum med svärd på väggarna, kröp ihop på våra liggunderlag/madrasser, försökte ignorera ljusskenet från nödlamporna och somnade, fyllda av förväntningar inför lördagen som stundade.

Vaknade, satte mig motvilligt upp och åt frukost i sovsäcken. Släpade iväg med grejerna till Fyrishov och bytte om. Sedan började det äntligen. Grundtekniker, variera avstånd och timing. Kontringstekniker, inbjud moståndaren till att attackera. En övning som var kul var när vi körde Ai-Men in, den ena gör Hiki Do och sedan en attack framåt Men eller Kote-Men, sedan körde vi andra varianter också, Ai-Kote in, Hiki Men och sedan Kote/Do och då fick vi träna på att göra Migi-Do och gå förbi både på höger och vänster sida. Variation var ordet för dagen. Vi skulle träna på hur långt vi gick förbi så vi kom på kort eller långt avstång och sedan variera den tid vi väntade och förberedde attacken. Viktigt var att inte fastna, man kunde ta tillbaka lite och sedan gå in igen.

Efter en lunchbuffé som alla åt med glatt humör, var det dags för match, men framförallt domarträning för 3dan och uppåt. Vi andra fick köra lagmatcher. Och Sumi-Sensei stod och tittade, ibland frågade han varför domarna inte dömde poäng eller varför de gjorde det. Det var intressant och vekade oerhört svårt. Det han hade att säga om oss som träningstävlade var generellt att man inte bara skulle göra en attack hela tiden, utan köra mer som övningen tidigare, in, hiki eller ut och in igen. Och så ropade han ibland Try! Try! Try!

Sedan blev det 45 min ji-geiko innan middagen. Jag hade roligt, körde mot några jag kände igen och några som jag aldrig sett förut och så körde jag mot Sumi-Sensei! Jag ska tänka på mer raka Men, mer handleder och variera! Vi fick göra en ganska annorlunda kirikiachi, när man först attackerade in, gå in i tsubaseriai och backar ut, men istället för att gå fram 4 och bak 5 stod vi på stället och högg 5 suriagi-Men, sean ut och attack förbi.

Efter en middag som alla slukade återigen var det dags för det två timmar långa kvällspasset som innebar Kata. Grundlig genomgång kan sägas. Fötterna skrek nästan i protest mot slutet. Men jag lärde mig mycket, inget som jag tänker rabbla upp här just nu, men anteckningarna kanske kommer fram igen innan och efter nästa Kata-pass.


Efter en nattmacka och kendoprat varvat med genomgång av dagens anteckningar slocknade jag på mitt liggunderlag och sov relativt ostört natten igenom. För att vakna och vandra till en mycket god frukost på Fyishov.

Första passets huvudrubrik var "How to do in Dan-exam" Sedan gick han igenom mett antal punkter, hur man skulle tänka på Gi och Hakama, det korrekta sättet att knyta Men och ettikett. Att man ska ha en bra spirit, förebereda sin attack, pressa motståndaren, bestämma taktik och göra! Attackera med all styrka varje gång och fortsätta attackera, sluta inte efter en attack och viktigt att variera. Man ska som han uttryckte sig Brinna i magen men ha is i huvudet.

Sedan fick vi alla en två-minuters ji-geiko som man har på dan-graderingar. Vi delade in oss i grupper, kyu-graderade och sedan de olika dan-graderna efter varandra. Sumi-sensei skaffade sig en tolk till detta pass, jag tror att han inte ville han några missförstånd när han först ska översätta till engelska och sedan vi till svenska. En sån tur att vissa kan prata japanska med honom och förklar vad han menar. Jag och Lollo körde mot varandra, vet att man ska passa på och köra mot andra, men det blev som det blev och bra gick det. Tror att vi körde vår bästa ji-geiko någonsin. Den kommentar jag fick var att jag ska sträcka på mig mer, att jag blir lite för framåtlutad innan attacker. Det kändes fint efteråt och just då önskade jag att det hade varit gradering, men jag ska träna och bli ännu bättre och ha den känslan igen när det bli dags vid jul. Det var spännade att se alla andra också och höra vad han hade att säga.

Innan lunch fick man välja teknikträning med Sumi eller kata med, minns inte namnet, men en äldre japansk herre som är bosatt i sverige och pratar svenska. Sedan fick vi lite privatundervisning också då vi delade upp oss i två grupper, de som kunde kortsvärd och de som inte kunde typ. Då blev vi fyra par på två lärare, så nu kan jag kata 5 ganska gundligt. Eller jag kunde då i allafall, det blev mest den vi tränade.

Efter lunchen var det sista träningspasset. Började med att träna Men-hugg och att träna på att träffa rätt. Även nu var det övningar med flera attacker på rad och det kändes ganska bra. Jag körde mot en längre kille från skåne och det var nog bra att öva på någon lite längre, de flesta är ju länge än vad jag är. Vad sensei sa var att man inte ska vrida in händerna för mycket, handryggen ska inte peka uppåt utan åt sidorna, så kan man lättare jobba med handlederna på rätt sätt. Sedan övade vi en halv evighet på att blir snabbare och mer kontrollerade och på att variera oss.

Sist, men absolut inte minst var det fri Keiko. Eftersom jag fick köra mot Sumi-Sensei på lördagen, var inte planen att ställa sig i hans kö och vänta utan passa på att köra mot alla andra duktiga som var där. Så på med rustning och börja spana sig omkring och vem vänder sig inte om då och bugar och frågar om vi ska köra om inte den jag helst ville köra mot, Cederwall. Första gången jag körde mot honom var sist i Malmö och han är så bra och pedagogisk och det känns så bra efteråt. Så även denna gång, han tipsade om mycket Kakarigeiko på träningen så att man får in flera attacker efter varandra, gärna liknande det vi gjorde tidigare med sensei. Sedan så träffar jag ganska ofta med spetsen, måste försöka bedömma avstånd bättre och sträcka ut. Jahopp, efter första ji-geikon var min önskan för dagen uppfylld så nu gick jag vidare och körde mot några andra, det var trevligt och jag och en tjej från FSKA, Klara hade en riktigt rolig ji-geiko.

Sedan var fötterna trötta, huvudet snurrade av funderingar och plötsligt var lägret slut.


Jag försökte vara en svamp och suga i mig allt jag kunde och jag gjorde verkligen mitt bästa. Imorgon är det träning här hemma igen, jag längtar, jag kommer att ha glömt hälften, men något kanske jag kan minnas. Jag känner att motivationen är på gång igen, men jag ska inte låter den ta över och prioritera bort annat viktigt.

Nu ska jag tvätta klart och sedan sova. Det är en dag imorgon också.  

Det Positiva: Kendoläger, kendoidoler
Det Negativa: Värme

Jahopp, hur fort gå ett år när man vill åka på kendoläger igen?

Over and Out

Det finns inget som är så smart som att ge sig ut och springa med en överbelastad hälsena. Inte, bra, inte alls bra. Men träna kendo kan man tydligen ändå, kände inte av den speciellt i dag i allafall, men jag var lite försiktig och försökte tänka på det. Ville inte paja något så att hela helgen blir förstörd. 14 timmar kendo laddar vi för nu! Först ska jag bara upp och jobba till kl 6 imorgon, men det är sekundärt.

Idag var annars ett trevligt pass. Vi hade teknikövningar som jag tyckte fungerade på ett bra sätt med både kendosteg och attacksteg. Tyckte också att jag verkade träffa Do på ett bättre sätt idag än på länge, ibland i allafall. Men jag kom för nära med Men, mindes inte att jag skulle tänka på det. Sedan hade Kalle lektion i hur man ska bete sig för att få en bättre kendo. Sträcka på sig, bete sig värdigt och ha så mycket spirit att det väller över.

Efteråt packade jag och Stina rustningar, shinaier och bokken. Imorgon kväll blir det Uppsala och Sumi Seminar 2010 och jag ska vara som en svamp och suga i mig. Jag ska tvinga mig själv att ge lite till och sedan köra på ännu mer. Jag ska lära mig och jag ska bli bättre, that is the goal.

Sedan blev det galen bastu, den stackare som aldrig varit med förut visste inte om han ville basta med oss (läs Kalle och Anders) igen. Även om jag på vissa plan kan förstå honom, så är det så roligt och ett underbart sätt att avsluta dagen med.

Nu måste jag sova några timmar i allafall. Imorgon fortsätter jobbet, problemlösing och funderingar blir det förmodligen. Suttit hela dagen med fix och trix och inte fått svara ut ett enda prov, men det var kul!

Det Positiva: Jag är bättre än jag tror på saker som ser svårt ut.
Det Negativa: Kunde ha gått illa i duschen idag..

Håller tummar så de glöder, heja! heja!

Over and Out

Katterna är galet trötta på och av värmen, imorse när det var lite svalare passade de på att leva rövare. Nyaste favoitleksaken är pennor. Man får inte ha dem i fred, de hittar dem och river ner dem på golvet och så är det klippt. Vet ni hur mycket oljud en penna kan föra? Kan säga att det är mycket, speciellt i tassarna på Nostippen. Så jag passade på att leka några minuter innan jag cyklade till jobbet, så typiskt att de är i farten precis när man ska gå. Får ägna tiden åt att sätta mig nära när de ligger och vilar och se hur länge de ligger kvar. Fläcken brukar titta ointresserat på mig en stund och sedan vila vidare eller gå sin väg eftersom jag inte alltid har godis med mig. Nostippen kan ligga kvar ibland på sängen, ofta så hoppar hon ner och smyger fram och kikar en stund senare, men hon blir modigare och modigare. Båda äter godis ur handen, men klappa har jag inte kommit till riktigt ännu, vet inte riktigt hur jag ska bete mig, vill absolut inte bli biten igen. Jag har tänkt försöka när de ändå sitter där och knaprar godis, men det har liksom inte blivit något läge ännu förutom en gång då jag hann stryka Fläcken lite snabbt över huvudet. Får försöka jobba lite mer med detta tror jag så att vi når nästa mål någon gång.

Japp, semestern är över och Matilda är back on track på jobbet. Eller nästan i allafall, lite halvlångsam har jag kännt mig idag, men det går nog över vad det lider. Rätt så lugnt var det också, kan ju hoppas att det fortsätter nån vecka så jag kan mixtra lite. Eller så får vi ett megaprojekt så vi får jobba övertid istället. Inte för att det är så troligt då kundens förtroende är ungefär lika med noll för företaget. Så vi får väl se hur framtiden ser ut.

Blev en sväng till stallet och en redan svettig Hamous. Han och Joker har sprungit flera varv i hagen alldeles innan fick jag berättat för mig. Det blev lite SM-träning för Joker på ridbanan, sedan en skrittur i skogen bland broms och annat flygande. Trevligt att andas lite luft igen.

Nu blir det dusch och sedan sova, tillbaka till rutinerna.

Det Positiva: Rutiner
Det Negativa: Varm sommar utanför

I do what I do

Over and Out

Söndag morgon och dags för kendo. Strålnde sol och tryckande värme, tu att vi tränar på förmiddagen innan det blivit olidligt hett. Kommer till dojon, böjar fundera över vem som ska hålla i passet då jag läst ett antal facebookstatusar under natten, från en viss svensexa, som inte verkade så lovande ur kendosynpunkt. En kisande Anders dyker i allafall upp, så kendo blev det. Fyra glada (nåja) verkade vi bli, men se så dök det en kille upp som tränar i Uppsala till vardags också så fem blev vi tillslut.

Började med Kata ute i solen. Att skapa uppståndelse i Ryd är alltid kul. Körde 1-3 mot Andes först och sedan 1 och 2 mot killen från Uppsala, är klantig och glömt namnet på honom. Han hade aldrig kört kendokata förut, men nu kan han 1 och 2. Sedan bar det av in i dojon och på med rustningen. Lite grunder först, det kändes relativt bra, men jag kommer nära ganska ofta, mindre bra. Kirikiachi kändes sådär också, försökte tänka på tajmingen, speciellt bakåt och tror jag fick till det ungefär en gång, men huggen kändes stela och för nära. Och så påpekade Anders att attackstegen inte vara att man lyfter foten och stampar ner utan med glider och daskar till, så det ska jag försöka få in och börja träna mer på. Det borde gå att kombinera med att jag ska börja med foten och hugga ikapp för att bli snabbare, då kanske det blir lättare att komma ihåg.

Sedan blev det kakarigeiko och jag måste börja koncentrera mig på avstånd. Jag kom för nära på Men nästan hela tiden. Anders illustrerade mycket pedagogiskt genom att ta ettjättekliv bakåt när jag skulle hugga och jag träffade fortfarande. Ännu ett bevis på att jag når längre än vad jag tror. Efter en hel rad kakarigeiko mot Anders så blev det ji-geiko också. Som helhet är jag mest nöjd med den första mot Anders när jag fortfarande orkade något. Sedan finns de bitar av de andra som jag också är nöjd med, men jag blev för trött och orkade inte attackera så mycket och då blir det automatiskt dåligt. Stod på benen hela tiden i allafall. Sedan fick vi ta av oss rustningarna och göra haiasiburi med andning. Brukar försöka hålla i och klara mig, men denna gång var jag tvungen att stanna till några gånger och andas. Kändes som om benen och armarna tillhörde två olika personer.

Så var passet slut och det blev välbehövlig stretching, efteråt kände jag mig nästan som en ny människa. Inte så mycket snorande som innan samt pigg och glad i kroppen. Kendo hjälper mot det mesta. Nu är snorande nästan tillbaka och kroppen börjar tycka att världen är en varm plats att befinna sig på, men man får stå ut, svensk sommar ni vet. Imorgon börjar jobbande igen, ska försöka börja ställa in mig på det och så funderar jag på att tvätta fönstren. Tio månader har jag bott här, men inte har jag tvätta fönstren en enda gång. Kanske är dags nu.

Det Positiva: Kendo i solen
Det Negativa: Att inte orka vilja.

Like the sun, itś burning...

Over and Out

Ja... så har man gjort sin första fjällvanding någonsin. Och överlevt med en massa lärdomar i bagaget. Jag ska berätta en del och visa några bilder för landskapet blir man förälskad i även om kameran inte gör det riktigt rättvisa.

Vi började tidigt på onsdagens morgon, luften var klar och frisk och bilen lämnade Linköping 06.10. Efter divese tankningar och annat grejs landade vi Hemhemma nästan exakt fyra timmar senare. Där bjöds det på mackor, kaffe och mammas bullar. Uppgraderade med vägkarta och ytterligare en check av vägbeskrivningen från pappa, for vi vidare, nu med mig bakom ratten. Uppåt, uppåt for vi, stannade och tankade, stannade och åt, bytte förare och bytte musik mot ljudboken "Hobbiten", hamnade i någon slags drömvärld där vättar och magiska svärd virvlade omkring. Runt klockan tio på kvällen landade vi i Kittelfjäll och för första gången på många år återsåg jag stugan, fjällen och luften. Mycket som hade förändrats, mycket som var sig likt. Forfarande hördes bruset från ån genom träden och bakom stugan sträcker sig skogen hela vägen ner till den. Snart kanske det blir tomter även där, men ännu har bara en sida om vår tomt blivit bebyggd. Och som det byggdes, stugor ploppade upp lite överallt, fina vackra saker även om det är med lite motstidiga känlor man betraktar dem. Det är så bra med bebyggelse för det bofasta, inkomster som ökar, fler människor kan stanna kvar. Samtidigt försvinner lite av ens egen idyll med avskildhet, så är utvecklingen. Stugan stod i allafall kvar, röd och fin bland björkarna, ingen el, inget vatten frihet och avkoppling.

När jag ser den så tänker jag på farfar. Det här är vad han har byggt, det är härifrån han kommer, det är härifrån en del av mig själv kommer. Det återkom en del under vandringens gång. Jag undrar om farfar har vandrat på den här stigen då han gick till Fatmomakke och dansade? Jag undrar om han stått precis här på Kittelfjälls topp och blickat ut över vidderna? Om det var här han jagade och fiskade i sin ungdom innan han träffade farmor, begav sig södeut och startade ett annat liv. Och jag önskar så innerligt att han funnits kvar lite längre. Att han kunde berätta om sitt liv då och där så som farmor har kunnat med sitt. Det är något som är förlorat för alltid.

 

Vårt äventyr började med att gå upp på Kittelfjällets topp. Det var planen för dag 1 och detta är också vad vi gjorde. Det tog oss ett par timmar av vandrande och klättrande, men sedan stod vi där uppe och kunde se ut över dalen på ena sidan och fjällvärden på andra sidan. Det var en dag med strålande sol, mycket solskydd och lite vind.

 

 

Fjäll är bland det vackrast som finns

Det var brant på nervägen, tur att man har lite klättererfarenheter. Lägg märke till att Johan inte ligge ner och vilar utan står upp och vilar genom att luta ryggen mot fjället.

 

Jag tror inte vårt äventyr kunde ha börjat bättre.

Dagen efter forsatte det med en någolund tidig morgon och sedan begav vi oss ut på ledan som går över Borkafjällets ena arm, uppåt, uppåt och återigen uppåt med stadigt duggregn och lite vind.

 

Över broar och bäckar. Jag och Johan såg en flock renar som tittade på oss och sprang sin väg då vi började prata. Trots det lite gråa vädret var det vackert. På kvällen slog vi läger bredvid en kåta och sov med regnet piskandes mot tälttaken.

Dagen efter forsatte blåsten och regnet och vi kom inte så långt på den planerade vandringen. En bra bit över kalfjället mot Marsfjällskåtan stannade vi för lunch och sedan vandrade vi tillbaka och tillbringade en natt i Blerikstugan. Det var rätt så skönt att kunna torka sig själv och alla sina saker ordentligt.

Omplanerandet av turen tog fart och vi begav oss nästa dag mot Fatmomakke istället. Bättre väder, inte lika mycket uppför och choklad höll oss på gott humör. Solen kikade till och med fram och likaså solskyddskrämen. Landskapet påminde så mycket om Rohan att jag fantiserade om hästar och ryttare som kom rusande nerför sluttningarna, med svärd i händerna och orcser nedanför.

Vi hittade ännu en kåta att övernatta vid. På en utflykt jag och J gjorde höll några renar på att springa över oss. Det var en vacker plats, solen sken och bäcken porlade intill.

Även dagen efter bjöd på fint väder och vandringen tillbaka över fjället mot den fösta lägerplatsen. Nu fick vi alla fyra se renar som sprang på fjället och nyfiket, men inte överdrivet intresserade kollade in oss.

 

Sista vandringsdagen bjöd på sol och inte mycket vind. Skönt upp på fjället med andra ord. Nere i skogen hade myggen kommit. Vi hade en otrolig tur, en av fördelarna så tidigt på sommaren, myggfritt i fjällvärlden då vi började vår vandring. Bara den sista vandringstimmen i skogen som var lite jobbig med de små stickande sakerna som flög omkring. Så vandrade vi upp över Borkafjället och tog farväl av Rissjön och världen där bortom.

En hel del lärdomar blev det av denna första vanding som jag ska minnas och ha med mig till nästa. För en till tror jag nämligen att det blir någon gång i framtiden. Vantar ä verkligen ett måste. Chansen att det blåser på fjället är, tja, stor och man vill inte bli sur för att man fryser om fingarna. En bra packad ryggsäck kan stå för sig själv, då är den balanserad. Torkad köttfärs blir utmärkt att ta med sig medan torkade jordgubbar inte bör blötas upp igen utan ätas torkade. En bra ryggsäck och bra vattentäta kängor är A och O. Min ryggsäck var en Fjällräven Kajka på 65 L, förmodligen det bästa inköp jag någonsin gjort vad gäller friluftsprylar. Man kanske dock ska tänka på att man ska kunna lyfta och ta på sig ryggsäcken själv. Det kunde inte jag de första dagarna, men med bärsystemet kunde jag bära utan problem när den väl satt på plats. I slutet av vandringen med lite mindre i packningen kunde jag också ta på mig den själv. När man planerar ska man räkna med höjdkurvor och dyligt, uppskatta hur mycket man tror man kommer kunna gå och sedan dra bort ungefär en 25-35% av det så får man en lagom sträcka. Vätskeersättning är verkligen ingen onödighet. Plåstra skavsår så fort du ser en antydan så besvärar de dig inte mer. Om man vandrar på sommaren verkar det awsome med ett sommarunderställ, näst på tur att bli inköpt av mig. Vanliga kläder blir svettiga av ryggsäcken och sedan blir det varmt och klibbigt och så kan man få utslag, inte så kul. Gå i din egen takt och dina egna tankar och så är det bra med det.

Det blev en fin resa tillslut ändå, det är synd att det är så långt bort bara. Jag hann tänka en massa och besluta mig för en del. Jag kände mig modig många gånger, arg andra och blev besviken på mig själv en gång. Johan gjorde resan speciellt underbar och det är jag glad för, tack för att du finns <3

Nu vandrar jag vidare i sommaren, mot nya äventyr.

Första kendoträningen på två hela veckor skedde igår. Inte så värst bra förberedelse blev det, dåligt med mat och vatten under dagen och då dök naturligtvis de suddiga ögonblicken upp igen. Får skylla mig själv och äta en bamsefukost på söndag så jag tar mig igenom det passet utan avbrott.

Annars så tyckte jag att det var ett bra pass. Teknikerna vi körde igenom kändes relativt bra, till och med en och annan Kote-Do kändes bätte än i vanliga fall. Ibland kanske det är bra att vila så allt får ligga till sig lite. Vi hade celebert besök från Huskvarna Kendoklubb i form av Mattias, Signe och Chi-Keung samt Johanna som också passade på att besöka Linköping och träna lite kendo. Så vi var hälften tjejer på passet! Det var riktigt kul att köra mot någon helt ny och några som man inte kör så ofta imot.

Jag kände mig lite snabbare också, försökte tänka på det Nisse sa och börja med fota för att sedan hugga ikapp. En gång när jag körde mot Mattias så gick han upp i Jodan. Jag vet hur man ska göra då, men jag har aldrig gjort det i praktiken. Men han visade och så fick jag prova och minsann så lyckades jag träffa kote en gång. Det var lite spännande måste jag säga. Sedan körde vi ett varv ji-geiko också, det kändes relativt ba, förutom när jag var tvungen och pausa både mot Johanna och Stina. Annars va det trevligt att bli slagen i huvudet igen!

Efteråt blev det lite stretch, kattprat och dusch innan jag for till stan och myste på bio med Johan. Eclipse blev det, betydligt bättre än föregående filmer kan tilläggas, mer om lite sidohistorier och grejer som jag gillade och Jasper var med så mycket mer,

Nu gäller lite lunch lite städning och lite njuta av solen och så ska jag försöka boka bil till Uppsala nästa helg.

Det Positiva: Kendo
Det Negativa: Måste ta hand om mig så jag orkar

Två vägar som möts

Over and Out