tildans

Sedan åkte matten iväg på jobb och hussen ryckte in på tisdagen, Maxim fick sin vilodag då istället.

 

Jag kom hem till Uppsala igen lagom för att hinna slänga i mig lite mat och fara mot stallet och träning för Maritha. Lite mer ork för matten denna vecka, men hästen har käkat gräs i sin vinterhage och blivit lite rund om magen så hade det lite jobbigt ibland. Viljan var det inget fel på han kändes pigg större delen av passet, men eftersom jag inte heller hunnit klippa honom blev det lite varmt och jobbigt. I traven kändes han rätt fin redan från start, inte speciellt stel heller, men såklart lossnade han ännu mer ju mer vi red. Jobbade med små korta tempoväxlingar och några diagonaler med tempoökningar, han vill ju gärna lägga av lite ju närmare väggen man kommer så vi jobbade med att öka från hörnet, samla upp några steg på mitten och sedan öka igen för att försöka bryta den cirkeln. Kändes som om laddningen i första hörnet och att rida ut på diagonalen fungerade väldigt bra, vilket jag haft problem med tidigare, men nu kunde jag hålla honom rakare och då blev det bättre flyt i det hela.

 

Sedan gick vi över på skänkelvikningar på diagonalerna, gick okej, men jag måste verkligen orka hålla yttertygeln ordentligt så han inte blir förböjd och inte störa honom med flaxande händer och spänd kropp. Maritha säger att jag gärna vill hjälpa till lite för mycket. Samt att jag behöver känna när det blir sämre och då avbryta och rida rakt fram några steg, lite dålig på det, men ska öva vidare. Vi red någon skänkelvikning som de ligger i LA:1 också och de kändes faktiskt bra!

 

Över på galoppen så blev det lite tungt, det är inte ofta numera jag behöver hjälp från marken med framåtbjudningen, men nu fick Maritha ta med sig longeringsspöet ut i mitten av ridhuset, hon klatchade bakom honom en gång (OBS, slog honom inte utan var ljudet vi vill åt), sedan var han ytterst uppmärksam på vad Maritha ville resten av passet. Han var i alla fall jätteduktig när vi fick till framåtbjudningen lite bättre, jobbade på lite förvänd galopp, halvt igenom och sedan på stora mittvolten, gjorde det bra i båda varven! Sedan fick vi öva enkla byten på serpentinbågar över medellinjen, något av Maxims favoritövning. Gjorde också det jättebra, bara matten som klantade sig i en vänsterfattning så det blev fel glaopp, men hästen var fin. Sedan fick vi skritta av, Maxim var super kissnödig, men varje gång han ställde upp sig i ridhuset var det något som störde så han blev fokuserad på annat, så tillslut gick vi ut, då ställde han också upp sig i gräset utanför, men återigen blev han störd av något i mörkret och fick inte ro att kissa.... Lastade och åkte hem och när vi väl var hemma så ställde han sig mitt på stallplan och fick äntligen kissa. Stackaren!

 

 

Blev morgonpromenad i krispig luft på torsdagen med Power-Walk-Maxim. Fredagskvällen blev lite längre i stallet. Tog mig äntligen tid och ork att ta fram klippmaskinen och få bort lite päls, Maxim stod och njöt, tryckte sig i mot den och ville ha mer. Söthästen! Sedan tog vi en sväng i ridhuset med lite jogging i alla gångarter och försöka mjuka upp, vilket jag tycker att vi lyckades med, inga komplicerade övningar, jag red lätt och försökte även ha en lättare sits i galoppen (hade hoppsadeln), kändes som om han piggade på sig och inte behövde bli så varm, så förhoppningsvis ska vi få till lite bättre träningar framöver och ha bättre ork.

 

Lördagen hade jag utsläpp så passade på att rida ut i skogen jag och Herr Gul. Orken räckte till och med till den långa rundan med mycket galopp, lite upptäcktsfärd. När jag kom hem igen efter drygt två timmar frågade en stallkompis om jag aldrig var rädd när vi är ute ensamma att han ska sticka med mig. Men nej, det är jag ju inte, det är klart att jag tar vissa försiktighetsåtgärder när jag är själv, skulle aldrig rida utan mobil eller att inte meddela åt vilket håll vi är iväg, eller för den del ta onödiga fartrisker en dag jag känner att han är på tårna. Men att avstå från att rida ut ensam skulle jag heller inte vilja göra. När Maxim var yngre lät jag det heller inte stoppa mig trots att han då var ganska osäker med trafik och annat, sakta men säkert har vi jobbat oss igenom svårigheterna, men det är en process att ta sig igenom, många små steg på vägen innan man kan rida "den farliga" rundan hela vägen utan att stiga av och agera skydd för sin häst som gärna offrar matten när det kommer till tveksamheter. Jag tror att med en nervigare häst med mer reaktion skulle jag också bli rädd/osäker/inte vilja ut själv, men eftersom det är så pass viktigt för mig att kunna ta mig fram i skogen oavsett tillgången på sällskap så har jag också valt en häst jag kan hantera. För även om Maxim har en del flykt i sig så händer det liksom inte så mycket när han reagerar. Det går inte jättefort, det tycker inte ens hans fega och balanssvaga matte, till och med jag kan i 9 fall av 10 hantera det. Då tycker jag det är svårare att hantera när vi är ute med sällskap och han blir stark och vill tävla med de andra hästarna.

 

Sedan avslutade vi veckan med ett kort pass i ridhuset, mattens föräldrar var till Maxim bryddhet på läktaren och det tog sin lilla tid att fundera över. Sedan gick de ut! Det måste ju betyda att passet var över eller hur!? Kändes ändå okej, om än inte någon superkänsla.

 

Det Positiva: Upptäcksfärder

Det Negativa: Allt som kommer i mellan.

 

 

Over and Out

 

Förra veckan började som vanligt, vila på måndagen för Maxim, lång jobbdag för matten och tyvärr inte simning på kvällen som blivit en rutin. Sedan kom tisdagen, motivationen tröt kanske lite, men jag plockade fram tömkörningsgjorden och tömmarna och så fick vi ett hyffsat pass i ridhuset. Genast en förbättring mot föregående vecka och en liten puff uppåt för självförtroendet. Bästa är att avsluta med löslongering och han avslappnat travar runt på en volt runt mig. Finaste gula <3

 

På onsdagen blev träningen för Maritha inställd tyvärr, vi försökte oss på ett pass i ridhuset, men fick väl inte riktigt till det så bra som jag hade velat, så är det ju ibland och inte så mycket man kan göra åt det heller. Promenad på torsdagen i morgonsol och så hade jag semester på fredagen. Tog en uteritt i solen, jobbade undan ganska mycket i stallet och åkte till hovslagaren. Allt som allt en fin dag!

 

Sedan vaknade jag på lördagen med värsta förkylningen och feber, kravlade mig till stallet och longerade Maxim över tre bommar i ridhuset så han fick jobba lite i allafall. Vila fick det bli på söndagen för då var jag ännu mer sliten och sov mest i soffan hela dagen.

 

Tillräckligt med ork för att jobba på måndagen och så bet jag ihop och tog en kvällstur i skogen med Maxim, vi hade lite diskussioner om hurvida joggare och promenadare i skymmning plötsligt förvandlas till hästätande monster eller inte. Samt att kossorna var rätt så nära staketet denna kväll så då hoppade jag faktiskt av och gick. För att försöka få en avslappnad häst så gott det gick. Det har tidigare år inte varit så stora problem, men detta år och denna flock, speciellt nu på sensommaren och hösten har varit otroligt nyfikna och kommer ibland fram (alla hundra av dem) alternativt får ryck och springer efter en. Är matten misstänksam så blir ju hästen det också. Efter det fick vi till lite joggingtrav i alla fall och lite jobb i skritt innan vi tog oss hemåt.

 

Eftersom det var träningar inbokade på tisdagskvällen tog jag mig i kragen och åkte till stallet på morgonen. Vilket nog var ett klokt beslut (det är det nästan alltid, önskar jag orkade ännu fler mornar). Vi fick ha ridhuset för oss själva och rida välbehövliga övningar för att mjuka upp stel häst. Som faktiskt lossnade riktigt bra efter ett tag och blir fin. I traven red vi serpentiner och tiometersvolter och i galoppen rullade vi på runt fyrkanten, ställde åt båda hållen, lade in någon volt och lite förvänd galopp, även det runt fyrkanten eller på en större volt. Kändes helt okej att trava av sedan. Jag försökte fokusera på att inte bli fast i min ytterhand när vi böjde och ställde, i övrigt är jag mest nöjd med att jag orkade ett normalt ridpass, dock utan nedsittning i traven.  

 

Sedan blev det träning av på onsdagen, matten på ca 80% kapacitet, men då lade vi oss på den nivån också, träningen igenom. Många korta skrittpauser för att matten skulle andas. Mycket fokus lade vi på mig och mina skänklar denna dag och vad det blev skillnad. Ibland kan man få höra samma sak på hundra olika sätt, men det är när man hör det på det 101:a sättet som kroppen och huvudet plötsligt förstår vad som menas och vad man ska göra. Det jag ska tänka på är ju det gamla vanliga att inte skänkla hela tiden och inte flaxa omkring med benen, men när nu Maritha sa att jag ska trycka fram och ned foten i stigbygeln hamnade de plötsligt mycket mer stilla och det blev väldigt mycket bättre. Det här ska jag öva vidare på och försöka lita på att han går framåt även utan ständig uppbackning. Väldigt fin var han i alla fall, vi red lite förvända galopper och nu är vänster bättre än höger så där lite hux flux. Sedan övade vi skänkelvikningar på diagonalen in till medellinjen, när jag väl slappnade av och hade samma tänk med skänklarna som innan så blev det mycket bättre. Fick öva lite i bakdelsvändningar också, blev lite mycket för mattens hjärna, men börjar få in snitsen i alla fall ibland. Behöver vara noggrann med hjälpgivningen bara och inte lägga på skänkel som inte ska ligga på. Och noggrann med att det är tygeltagen som vänder. Fick trava av med en fin känsla sedan och klappa om min fina gula.

 

 

Morgonpromenad blev av på torsdagen, dock med sen matte som inte hunnit äta frukost, men det gick ändå. Och så hann vi ut på vår fredagstur innan det blev alldeles mörkt som avslutning på arbetsveckan. Lite kossor att snegla misstänksamt på och vi fick ta en liten omväg genom skogen för att några stod och glodde alldeles vid staketet, men annars gick det bra.

På lördagen blev det vilodag igen då vi hade familjehelg med hussens alla syskon och familjer. Och idag när alla hade åkt hem var orken nästan slut, vi fick till ett tömkörningspass i ridhuset med ganska så fin häst, om än något stel. Hade tänkt låta honom galoppera lite lös också, men så kom det in en annan häst alldeles i slutet av vårt pass så fick ändra mig.

 

Det Positiva: Att ändå nästan orka

Det Negativa: Dåliga prioriteringar

 

 

Over and Out

 

Ytterligare en vecka att lägga till samlingen. Förra veckan blev det 6 dagars ridning, så denna vecka blev det lite mer från marken. Vila på måndagen och sedan körde vi tömkörning i ridhuset på tisdagskvällen. Hade inte världens bästa känsla, men vad kan jag egentligen vänta mig. Det krävs övning att tömköra och numera gör vi det tyvärr inte lika regelbundet som vi i perioder gjort. Jag ska försöka att komma in i det igen, men det är lite svårt ibland att planera då jag helst vill vara själv i ridhuset för att inte störa andra och då blir det lite mer att vi tar det som det kommer. Råkar ridhuset vara tomt så kan tömmarna åka på istället för sadel. Om jag får in lite mer rutin på att vara i stallet på morgonen kanske vi kan lägga in det lite mer strukturerat framöver. Vi avslutade i alla fall med att lösgaloppera lite och löslongera i trav på en volt runt mig.

 

Sedan hade vi veckans träning, Maxim var pigg och ganska framåt tyckte jag. Inte överdrivet stel heller så någon nytta gjorde nog tömkörningen. Vi fick jobba med skänkelvikningarna en del i början. Gjorde övningen längs med långsidorna och flytta in rumpan och verkligen få till att han ska flytta. Viktigt för mig att inte glömma ytterhjälperna, ha låga händer och verkligen ta ut innerhanden och visa honom vägen. Blir det bra är det direkt mycket beröm och gå rakt fram som gäller, går det inte så ska jag också gå rakt fram några steg och sedan börja om. Vi fick till det riktigt bra ibland och då gick vi över på diagonalen och jag skulle försöka ta med mig samma ridning in där. Blev också bra tillslut, men det är svårt och knepigt att få ihop alla kroppsdelar kan jag tycka. Känslan i traven blev i alla fall helt magisk efter dessa övningar. Vi jobbade med lite tempoväxlingar och han svarade på så himla fint framåt.

 

Gjorde sedan lite galoppjobb, vi var båda lite trötta, men kämpade på bra. Även här jobbade vi en hel del med tempoväxlingar och det är viktigt för mig att bara ta korta sträckor så det är jag som ökar/minskar och inte att vi ökar för länge, han blir trött och lägger av. Det fick vi i läxa att öva på tillsammans med skänkelvikningarna. Så himla fin kändes han igen och det känns kul, kanske är vi på väg upp ur svackan.

 

Torsdagen blev skogspromenad på morgonen i krispig morgonluft och svag höstsol. Hästlivet när det är som bäst, ja förutom den detaljen att hästen hellre försöker käka ek än promenera med sin matte..

Sedan blev det uteritt på fredagen, premiär för reflexer, skymningsljus och att andas höstluft och se gyllengula träd bli mörkare och mörkare. Jogging kunde vi köra i allafall och han kändes ganska mjuk och fin.

 

Sedan blev det ridhus på lördagen, försöka hålla vår plan i ett ganska rörigt ridhus, fokusera på oss och våga rida på även fast det är hästar runt omkring. Välbehövligt för matten, ibland kan man känna sig ganska liten på sin gula häst och inte våga ta plats. Och ibland kan man bli osäker på om andra läst samma regler som en själv eller rider på eget bevåg. Känslan blev väl ganska sådär och Maxim försökte lägga av ett par gånger. Men vi fick till några förvända galopper och att bara mest få till framåtbjudningen i galoppen. I traven försökte jag flytta in rumpan längs med långsidorna, men vet det tusan om vi fick ordning på det hela, får öva vidare helt enkelt.

Avslutade denna vecka med en tur ut i skogen och galoppintervaller i sandbacken och lite extra klättring på hemvägen. Lite lattjolajbanstur med motorcykel mitt i skogen, tack och lov en trevlig kille som stannade, frågade om han skulle stänga av och promenera förbi oss och tog väldigt bra hänsyn. Hjärta till sådana människor <3 Sedan var det vackert väder och en hel del mtb-cyklar att kika på också. Men vi kunde göra våra galoppintervaller ostärda i något så när ordnat tempo. Hade tänkt försöka filma, men det vågade jag inte i galoppen, lite starkt och snabbt blev det bitvis nämligen. Men vi var mycket nöjda när vi skrittade hemåt igen.

 

Det Positiva: Att känna sig stark.

Det Negativa: All hänsyn som inte tas

 

 

Over and Out

 

Började denna vecka med stallmorgon på måndagen, Maxim hade vilodag och fick lite kli och morot i hagen. Ganska nöjd med det tror jag. På måndagar brukar vi försöka simma på kvällen så det är skönt att ha fixat stallet och inte behöva göra det sent på kvällen när man är trött och helst vill cykla raka vägen hem. 

 

På tisdagen blev det ridhuskväll, det var tränin parallellt, men det gick okej att koncentrara sig på vårt. Värre för de som tränade då stoet fattat lite tycke för Maxim efter deras galopptur, så hon ville helst gå och mysa med honom berättade ryttaren efteråt. Han kändes i allafall okej framåt, stel i högervarvet vilket jag tycker han varit lite då och då de senaste veckorna. Vi är inne i lite av en formsvacka just nu, med pälssättning och återväxt i hagen som gjort att han svällt upp och går och bajsar mest hela tiden. Inte så kul, men något att kämpa sig igenom.

 

Träningen på onsdagen då. Den kändes helt okej, fortfarande stel, men fick hjälp av Maritha att få igenom det. Jag behöver ju verkligen tänka på att inte sitta och tjuvhålla på yttertygeln när vi ska ställa igenom, det blir svårt för honom att böja sig ordentligt då. Efter de övningarna kändes det lite bättre i allafall. Vi fick sedan öva på bakdelsvändningar, vilket jag tycker är jättesvårt och då blir det svårt att lära sin häst också. Kommer nog inte ge oss på dem själva ännu på ett tag, inte utan någon på marken som kan hjälpa mig. Måste verkligen få in hur det ska kännas först. Avslutade med att jobba på skänkelvikningarna, där måste jag bli lite stränagare med honom, för nu kan han faktiskt flytta sina bakben, han försöker bara lura oss att han fortfarande inte förstår eller inte kan. Och när han flyttar ska jag vara snabb på att berömma så att han förstår att flyttar man mer så får man beröm och beröm gillar han ju.. Avslutade ändå med en okej känsla tycker jag i avtravningen, han börjar länga ut sin lilla hals lite mer och slappnar av på ett helt annat sätt numera.

 

Startade torsdagen i stallet också och en tidig skogstur, vilket var skönt och ännu skönare när jag fick cykla hem från jobbet på kvällen i mörker och spöregn. Nu fick vi morgonsol och nästan ensam skog, förutom någon enstaka pigg joggare. Skritt och joggingtrav stod på schemat och en ganska fin häst, om än något tittig. Har blivit bättre på att hantera det numera ändå, så det går ju framåt.

 

Vi avslutade arbetsveckan med programträning för Roger Ohlsson, matten skulle har varit lite mer mentalt förberedd (varit på jobbet ännu tidigare på morgonen och skippat eftermiddagsfikat) för nu blev det stressigt och inte alls bra. Denna gång hade vi behövt lugnare förberedelser och lite längre framridning. Nu blev ridningen lite för forserad och jag fick ingen bra känsla alls. Men vi tog oss igenom programmet utan större svårigheter, förutom att han inte tyckte det var så nödvändigt att rygga och red ihop 64,167%, något lägre än senaste gången i våras, men då var vi i toppform också. Slutkommentar: "Trevlig häst som kan gå lite mera och jämnare bakifrån. Kolla vägen i skänkelvikningarna och förvända galoppen. Större steg i längningarna!" Så efter programmet fick vi öva på att gå på framåt, speciellt i skänkelvikningarna och att jag ska titta upp, kolla vägen nogrannare och inte tjaffsa med händerna. Finns ännu ett datum senare i oktober, får se om jag kan vara med då också.

 

Helgen bestod av uteritter, luffsade runt i skogen på lördagen på långa tyglar och med hagkompisen i svansen, lagom tur för den trötta matten. På söndagen blev det lite mer fart och fokus på galopp även denna gång i skogen. Fick parera lösa hundar och joggande människor, men det gick bra, pigg, glad och tittig häst som drog någon repa ibland. Hade det varit för något år sedan hade jag inte vågat galoppera på en dag som denna, men det känns som att vi litar lite mer på varandra nu, även när matten är på ryggen.

 

Det Positiva: Gul vecka

Det Negativa: När man vill att allt ska fungera, nu, nu, nu!

 

 

Over and Out