tildans

Maxim undrade nog lite hur matten tänkte när hon släpade med sig honom och hussen ut på landet mitt i sommaren för att tävla dressyr, matten undrade också... Lyckades dock ha lite tur med vädret, under 30 grader varmt och ganska mycket vind på en tävlingsplats ute på öppet landskap är ändå uthärdligt.

 

Organisatoriskt från mattens sida var det långt ifrån det kaos som rådde förra gången vi skulle iväg. Alla grejer hela och inget glömt. I övrigt finns det mycket man kunde önska som inte riktigt uppfylldes, det där om att matten ska sluta rida som en kratta till exempel. Vi bör definitivt inte starta dressyr med de förutsättning vi haft i sommar heller. Den enkla sanningen är att ju mer matten tränar desto bättre blir hon och ju mindre desto snabbare tappar hon. Nu har vi inte tränat för Maritha sedan innan midsommar och det är ett alldeles för långt uppehåll när man tappar hela sitt koncept och all struktur på hemmaträningen. Har tränat alldeles för lite programdelar till exempel. Travdelen är jag hyffsat nöjd med första halvan, mindre med andra. Skritten måste jag lära mig att rida bättre. Och galoppen ska vi inte tala om... Vi hade inte heller bästa framridningen, då den skedde på gräsåker med tuvor höll vi på att dratta omkull några gånger och jag blev feg och vågade inte få fram honom tillräckligt. Sedan var det djupt underlag på banan där han också snubblade någon gång. Dock upplevde jag honom inte som jättetittig, banan sög nog lite energi, men blev inte tvärstopp, vi gjorde alla momenten när vi skulle i den gångart vi skulle med slarvigt ridna vägar ibland vilket drog ner med all rätt. Skänkelvikningarna blev den ena godkänd i alla fall vilket var kul. Mindre kul var slarviga uppridningar och dåliga halter där vi faktiskt kan plocka poäng. 53% slutade vi på, men hade ändå inte den där tunga känslan ett sådant resultat hade gett för ett år sedan, matten gav hästen dåliga förutsättningar och det fick vi betala för. Slutkommentar: "Positiv och ganska lydig häst men behöver mer bärighet och bjudning än idag. Ambitiöst ridet! Lycka till!"

 

 

 

Men övning ger färdighet och förhoppningsvis kan vi lägga detta till erfarenheten och lyckas bättre nästa gång, anmälda till nästa tävling i september. Då bör vi kanske ha kommit igång lite mer igen. Och jag ska redan nu börja lägga upp någon slags struktur på det hela, lägga in träning av specifika programdelar och inse att jag behöver komma in i samma struktur som vi har när vi tränar, det vill säga rida ett uppmjukande pass ena dagen och sedan träna specifika grejer dagen efter, för annars lägger jag tiden och orken på att mjuka upp och vi hinner liksom inte fram till att träna specifikt på t.ex. skänkelvikningar eller uppridningar. Bättring från mattens sida.

 

Annars var det en trevlig dag, Johan var med, mina föräldrar dök upp och tittade samt fikade med oss efteråt. Träffade en trevlig dam som haft fjordhäst sedan 70-talet som kom fram och pratade efter vår ritt. Maxim skötte sig natruligtvis alldeles utmärkt! Han är en helt fantastisk häst på det viset och jag är så tacksam över det, något man kanske glömmer bort i vardagen, men så kommer man ut, ser svårlastade hästar eller hästar som är så spända att ryttaren behöver ledhjälp en bit innan det lugnar ner sig. Då försöker jag visa tacksamhet för liten gul som jag glatt lämnar till sin husse utan bekymmer eller binder upp i transporten om jag är själv. Som hänger på och är med sina människor helt enkelt. Ärligt talat skulle jag inte byta bort några resultat i världen mot att istället få saker att bekymra sig om.

 

Det Positiva: Gula, alltid den gula

Det Negativa: Mattens ridning...

 

 

Over and Out

I sommarvärmen som typ lamslagit matten, försöker vi hålla igång så gott det går. Det blir tidiga mornar eller sena kvällar. För att matten ska orka alltså. Hästen tuffar på mer eller mindre som vanligt.

 

Sedan senaste inlägget har vi hunnit med en längre tur med sällskap bort till sandvägarna, mycket trevligt. Annars har vi försökt varva uteritt med ridhus och börja jobba oss upp i någon slag form igen. I ridhuset fokuserar vi mest på att bli mjuka och smidiga igen, försöker sätta ett fokus varje pass och inte försöka träna på lite av varje hela tiden. Det är bättre att vi värmer och mjukar upp och sedan fokuserar på en eller kanske två saker/övningar. Jag upplever att jag då orkar bättre med att få de delarna bra. Så vi har haft lite fokus på skänkelvikningar, övergångar, förvänd galopp (även om den mer och mer används till uppvärmning och uppmjukning, så roligt med ett större bibliotek att leka med). Allt som allt känns han ganska så fin, lite krånglig i munnen ibland men jag vet inte om det beror på någon underliggande spänning för att vi inte haft Marithas ögon på oss på ett tag. Avvaktar lite annars får vi försöka kolla upp det.

 

I och med den tryckande värmen har jag försökt rida mycket på morgonen innan jobbet och får väl säga att jag blir bättre och bättre på det också. Vi har också vänt på dygnet för hästarna, så det får komma in på dagen och sova och så gå ute i hagen på nätterna. Den hårda marken gör att det bli ganska lugna uteritter om vi inte rider bort mot sandvägarna där man fortfarande kan galoppera, men det känns ganska okej, försöker trappa upp tempot i ridhuset i stället och förlägga galoppjobbet där.

 

Utan de regelbundna Marithaträningarna har det varit svårare att hålla disciplinen, men eftersom matten nu fick för sig att anmäla till dressyrtävling nu i slutet av juli är det bara bita ihop och försöka klara det på egen hand. Om det är en god idé eller ej får vi se. Så länge matten inte får en överkokt hjärna så kanske vi kan genomföra det hela i alla fall. Jag försöker hindra mig själv från att hysa någon slags förhoppningar om hur det kommer gå och ha samma mentala inställning som senaste tävlingen. Fokusera på oss och vårt, visualisera, tänka igenom alla momenten och hur de ska ridas. Känner ändå att han är ganska mjuk och följsam, pigg och glad trots värmen och i ganska god form.

 

Vi fick lite hjälp av syster som kom och kollade på oss och hjälpte mig att bada Maxim ordentligt. Svårt att binda upp där vi kan bada med varmvatten tyvärr och Maxim är inte så väluppfostrad att han bara står snällt och låter sig blir schamponerad... Han fick också vara testhäst för några produkter syster fått med sig hem från Falsterbo. Det är trevlig med en groom-syster som förser en med fina produkter <3

 

Det Positiva: Hästlivet

Det Negativa: Värmeslag

 

 

Over and Out

 

 

Så hur tänker jag nu lägga upp den här säsongen vi har framför oss? Eller numera är mitt i. Många tankar har jag haft över vad jag vill, vad jag har tid, ork och budget till. Vad som är mest fördelaktigt för vår utveckling, vad vi vinner eller förlorar på de olika vägarna vi kan gå. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt och kanske ändrar jag mig igen under vägens gång. Men vad jag är inne på nu tänkte jag dela med mig av.

 

Sedan innan jag köpte Maxim, sedan det där Fjord-SMet i Örebro 2011 jag var hästskötare på har en dröm varit att vara med och tävla på detta fantastiska evenemang. Det kostade mig ganska mycket mer än vad jag från början trodde när den drömmen blev verklighet förra året. Den viljan fick mig att kämpa mig igenom rädslor och mentala hinder bara jag själv satte upp. Den fick mig också att inse vad jag klarar och inte klarar av. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer att klara en bruksbana om bryggan råkar vara en rätt så hög vagn, vilket det ibland är. För jag är fortfarande svag i den muskel jag gjorde illa när det var det på vår första tävling. Hela kroppen låser sig inför en sådan situation, både fysiskt och psykiskt. Jag har också problem med höga bryggor eftersom benen då hamnar i en vinkel där jag har svårt att hiva mig upp ifrån på grund av de svagare musklerna.

 

Jag har valt att kämpa med bruksridningen, dels för att det är himla kul, när man inte skakar av rädsla och dels för att jag vet hur mycket nytta jag har av det i andra sammanhang. Jag vill ha en häst som är trygg i olika situationer och det har blivit klara förbättringar på den fronten, för det har krävts att vi har jobbat på vår kommunikation. Men jag vet ärligt talat inte om jag vill utsätta mig för en SM-bruksbana igen. Jag vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på att åka långt och tävla för att få kvalen eller bara för att träna. Det har varit en lättnad den här våren att inte behöva åka iväg över 20 mil med pressen att sätta ett kval, för vi är redan kvalade. Men i och med att den pressen släppte började jag också fundera på om jag verkligen vill åka i sommar och tävla SMet igen? Försöka få in någon tävling i närområdet, få till träningar för Camilla, försöka träna själv hemma. Eller ska jag pausa, satsa på dressyren och träna lite i höst inför Upplands DM istället. För DMet är alldeles för mysigt för att hoppa över.

 

För det är ju i dressyr jag har allra flest drömmar. Där vi också stött på motgångar, men inte så att det gör ont i kroppen av dem. Det är mest huvudet som tar stryk. Så om förra året var inriktat på bruks kanske detta år blir på dressyr. Försöka övervinna våra tävlingsspöken, jobba oss bättre och starkare. Bli mer vana vid att tävla. Hela vintern och våren har vi varit inne i en fantastisk träningsperiod, jag känner en förbättring hos mig själv och definitivt i Maxim. Om vi någonsin kommer nå så långt som jag skulle drömma om i tävlingssammanhang vet jag såklart inte, men nu tränar vi på en nivå jag aldrig varit på tidigare. Vi kan sitta och leka hemma i ridhuset i vår ensamhet och tillsammans lösa problem och rida övningar jag tidigare inte gjort på någon häst. Och det är lycka!

 

Så denna helg följer jag SM på håll. Via live-sändningar och resultatlistor på Equipe, via facebook-uppdateringar och instagramflöden. Och om det blir några tävlingar nästa år drömmer jag om att vi kommer vara med igen, innanför de vita staketen denna gång.

 

Det Positiva: Mitt gula hjärta

Det Negativa: Värmeslag

 

 

Over and Out

 

   

Vår fortsatta upptäcksfärd av Uppland fortsätter, en fin helgdag åkte vi ut till Hammarskog (som ersättning för en kajaktur som inte blev av, men detta var rätt så trevligt också). Solen sken, kossorna var nyfikna och naturen rätt så trevlig, lite mycket mygg och broms i skogen som vi kunde varit utan, men ändå en trevlig promenad på ca 1,5 timme.

 

 

Det var lätt att gå och lite blandad natur, nära vattnet, in i blandskog och förbi Dalbykärret. Där hade nog varit en fin plats att fika på, men denna dag hade vi inte med oss mer än en vattenflaska i ryggsäcken. Istället slog vi på stort och åt lunch på herrgården när vi kom tillbaka. En lagom ansträngande och lättsam förmiddag. Kommer nog att återvända och utforska fler av stigarna man kunde gå, fanns en hel del alternativ.

 

Det Positiva: Ro i själen

Det Negativa: Bitande insekter

 

 

Over and Out

Ibland är det svårt att se vad som ligger så nära, istället blickar man långt bort när man letar utflyktsmål. Vi har en slags plan i sommar att upptäcka Uppland och jag har varit sugen på att åka ut till kusten, bort till Öregrund och Gräsö, så det hade vi som plan, sedan har vi båda varit i svackor tidvis den sista tiden och eftersom den resan är mer heldagsprojekt sköt vi fram det en bit till, när energin kanske finns där igen. Istället blev det att plocka upp boken "Frisluftsliv i Uppsala" och bläddra lite.

 

Längs vattnet med små stränder

 

Så visade det sig att bara en 5-10 minuter med bil från oss ligger naturreservatet Morga-Kungshamn. Promenadstigen går mestadels längs med Ekolns strand och vi insåg att vi gått i land där på kajakturer, men faktiskt inte utforskat land något. Sagt och gjort, matsäck packades och skorna snördes på och så var vi iväg.

 

Uppför ett berg

 

 

Vi prickade in en av de där dagarna i maj när solen sken och det kändes mer som en högsommardag än en vårdag. Promenaden var riktigt fin, första sträckan hittade vi små fina gömda stränder i skogskanten, sedan öppnade det upp sig och blev mer hagmark (inkusive nyfikna kossor) innan vi kom in i mer skog och klättrade upp på Morgaberget och kikade på dess fornborg. Pausade för matsäck vid en fin bänk som stod högst upp på berget med fin utsikt ut över vattnet. På hemvägen tog vi vägen över åsen, ganska jobbigt för trötta ben, men också en fin sträcka.

 

Helt klart en plats att återvända till i sommar, förhoppningsvis med badkläder.

 

Det Positiva: Skog och mark

Det Negativa: Glömma solskydd

 

 

Over and Out

Så gick då två veckor förbi, lugna veckor med en hel del vilodagar för herr Gul och lugnare promenader i skogen, ibland kanske en galopp upp för en backe, men eftersom marken varit hård som sten har det också varit svårt att hitta ställen ute att springa fortare på.

 

På midsommarafton satte vi igång lite smått igen med ett pass i ridhuset, lite småstelt kanske, men piggt och framåt. Som jag saknat att jobba tillsammans med honom, göra våra övningar och få den där underbara känslan. Nu gjorde vi inget speciellt detta pass, men bara att kunna sitta där, känna hur mjuk han blir när man ridit några serpentiner i trav eller galopperat runt en stund. Hur han lyssnar på vad jag ber honom om och jobbar därefter.

 

På söndagen tog vi äntligen oss bort till de bättre skogsvägarna som är lite mjukare och galopperade längre sträckor. Lite tittig häst, men som ändå skötte sig okej, sprang på bra utan att försöka ta över och blev nog lite trött. Vi var ute tidigt på morgonen, men ändå för sent för att slippa myggen helt. Dock bättre än vissa andra turer vi haft tidigare veckor.

 

Sedan tog vi ett pass i ridhuset igen på måndagen, något lite mjukare från början, men fortfarande är det stelhet kvar som vi får jobba vidare på. Red lite galoppövningar med förvända galopp på olika vägar, kämpade på bra och det kändes väldigt fint att han blivit så mycket strakare och faktiskt inte tycker det är fel längre med den förvända. Testade på lite skänkelvikning i trav sedan, men matten behöver skärpa till sig och analyser mer hur hon ska rida. Men vi har ju tid på oss att lära oss ordentligt.

 

 

På fredagen försökte vi oss på att rida i en hage, men det blev mest snubbligt och missnöje, jag vet ju att det blir så, för han springer gärna och kolla på allt runt omkring och glömmer titta vart hovarna sätts ner... Vet egentligen inte varför jag fortsätter försöka...  

Helgen bestod av ett pass i ridhuset på lördagsmorgonen och så en uteritt på söndagskvällen. Det känns ganska tydligt att det är trevligare att rida dagen efter en ridhusdag, vi kunde jobba på ute i skogen i fin form och hade en trevlig tur.

 

Började denna vecka med vilodag och försöker komma in i någon slags rutin igen, när onsdagsträningen försvunnit har rutinen också försvunnit tyvärr, men nu ska vi jobba oss tillbaka till den. Sedan blev det longering på tisdagen i ridhuset för matten hade fått massage och var inte riktigt i skick att rida. Ganska avslappnad häst, bitvis lite lat, men röra lite på sig fick han i alla fall.

 

Uteritt på onsdagen i kvällssolen, insekterna höll sig ganska lugna och det var en trevlig tur, mycket skritt på grund av det hårda underlaget, men lite trav i joggingtempo kunde vi också klämma in.

 

Idag blev det en tidig morgon i stallet och ridning i ridhus. Det är inte så vanligt för mig att hoppa ur sadeln kl 8 och sedan cykla mot jobbet strax efter halv nio, allt fixat och hästen motionerad. Målet är väl att det ska vara lite mer vanligt förekommande framöver. I alla fall så var han fin, ganska framåt och stelheten fick vi något så när bukt med mot slutet. Red mycket tiometersvolter och serpentiner i traven och i galoppen rullade vi på runt fyrkanten i förvänd, fick även in på mittvolten ett par varv och lade in några tiometersvolter i rättvänd. Stabil kändes han, även om vänster är noterbart svagare. Får se om vi kan rätta till det så sakta framöver. Längtar så efter att träna igen!!

 

Det Positiva: Min gula prins

Det Negativa: Alltid smutsig

 

 

Over and Out