tildans

Så hur tänker jag nu lägga upp den här säsongen vi har framför oss? Eller numera är mitt i. Många tankar har jag haft över vad jag vill, vad jag har tid, ork och budget till. Vad som är mest fördelaktigt för vår utveckling, vad vi vinner eller förlorar på de olika vägarna vi kan gå. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt och kanske ändrar jag mig igen under vägens gång. Men vad jag är inne på nu tänkte jag dela med mig av.

 

Sedan innan jag köpte Maxim, sedan det där Fjord-SMet i Örebro 2011 jag var hästskötare på har en dröm varit att vara med och tävla på detta fantastiska evenemang. Det kostade mig ganska mycket mer än vad jag från början trodde när den drömmen blev verklighet förra året. Den viljan fick mig att kämpa mig igenom rädslor och mentala hinder bara jag själv satte upp. Den fick mig också att inse vad jag klarar och inte klarar av. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer att klara en bruksbana om bryggan råkar vara en rätt så hög vagn, vilket det ibland är. För jag är fortfarande svag i den muskel jag gjorde illa när det var det på vår första tävling. Hela kroppen låser sig inför en sådan situation, både fysiskt och psykiskt. Jag har också problem med höga bryggor eftersom benen då hamnar i en vinkel där jag har svårt att hiva mig upp ifrån på grund av de svagare musklerna.

 

Jag har valt att kämpa med bruksridningen, dels för att det är himla kul, när man inte skakar av rädsla och dels för att jag vet hur mycket nytta jag har av det i andra sammanhang. Jag vill ha en häst som är trygg i olika situationer och det har blivit klara förbättringar på den fronten, för det har krävts att vi har jobbat på vår kommunikation. Men jag vet ärligt talat inte om jag vill utsätta mig för en SM-bruksbana igen. Jag vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på att åka långt och tävla för att få kvalen eller bara för att träna. Det har varit en lättnad den här våren att inte behöva åka iväg över 20 mil med pressen att sätta ett kval, för vi är redan kvalade. Men i och med att den pressen släppte började jag också fundera på om jag verkligen vill åka i sommar och tävla SMet igen? Försöka få in någon tävling i närområdet, få till träningar för Camilla, försöka träna själv hemma. Eller ska jag pausa, satsa på dressyren och träna lite i höst inför Upplands DM istället. För DMet är alldeles för mysigt för att hoppa över.

 

För det är ju i dressyr jag har allra flest drömmar. Där vi också stött på motgångar, men inte så att det gör ont i kroppen av dem. Det är mest huvudet som tar stryk. Så om förra året var inriktat på bruks kanske detta år blir på dressyr. Försöka övervinna våra tävlingsspöken, jobba oss bättre och starkare. Bli mer vana vid att tävla. Hela vintern och våren har vi varit inne i en fantastisk träningsperiod, jag känner en förbättring hos mig själv och definitivt i Maxim. Om vi någonsin kommer nå så långt som jag skulle drömma om i tävlingssammanhang vet jag såklart inte, men nu tränar vi på en nivå jag aldrig varit på tidigare. Vi kan sitta och leka hemma i ridhuset i vår ensamhet och tillsammans lösa problem och rida övningar jag tidigare inte gjort på någon häst. Och det är lycka!

 

Så denna helg följer jag SM på håll. Via live-sändningar och resultatlistor på Equipe, via facebook-uppdateringar och instagramflöden. Och om det blir några tävlingar nästa år drömmer jag om att vi kommer vara med igen, innanför de vita staketen denna gång.

 

Det Positiva: Mitt gula hjärta

Det Negativa: Värmeslag

 

 

Over and Out