tildans

Det har snöat konstant i två dygn nu och jag har övergivit min cykel. Det känns säkrare att ta sig fram på sina egna ben och inte förlita sig på att det är ordentligt plogat, vilket det aldrig är. Det är underbart vackert utomhus och ibland vill man bara kasta sig ut i allt det vita.

Jag har njutit av en ridtur i vintervädret den här veckan, innan det började snöa. För första gången på många år så galopperade jag barbacka! Kändes bra att jag vågade tillslut. Ser mycket fram i mot helgen då jag och syster ska rida på tur i djupsnön, hästarna kommer att ha lite blandade känslor inför det här tror jag. Hampus älskar snön och plöjer fram som en lite skogsmaskin medan Joker inte alls förstår varför snön ska vara i vägen för honom.

Igår var det kendo och nu är det bestämt att det blir Malmö nästa helg, anmäld och klar! Det var ett konstigt pass, jag blev helt fnissig och kunde inte koncentrera mig alls. Men nu har jag kommit på en övning som jag kan göra hemma så ska testa den i kväll. Måste försöka träna lite gran själv också.

Det var efter att ha släpat cykeln fram och tillbaka till Ryd som den nu står övergiven hemma på gatan. Därför blir det nu promenad hemåt i snöyran!

Det Positiva: Vintervärld
Det Negativa: Obefintlig plogning

I need you...

Over and Out

Ja, det här med konstant bloggande är inte riktigt min grej nu för tiden. Men ofta är jag för tött för att orka när jag väl har tillgång till ett längre stunds internet. Dessutom händer det inte så mycket i mitt liv som jag vill skriva om. Ibland känns det som om jag är insvept i en dimma och världen bara far förbi framför mina ögon.

Veckan som gått har i allafall gått rätt så bra. Eller, den började bra och sedan gick det me utför. Blev förfärligt trött på onsdagen och höll på att somna när vi promenerade till maxi. Tröttheten har sedan dess hållit i sig ganska konstant. Ändå envisades jag med att träna i torsdags vilket kan vara orsaken till att allt jag försökte göra kändes skit och jag bara ville sätta mig ner på golvet och strunta i det hela. Motivationen till att slå andra i huvudet var med andra ord noll. Vilket känns rätt tungt så här två veckor innan tävling. Därfö beslutade jag mig för att hoppa träningen idag också, av flera skäl än omotivation, en tjock hals, hosta och en varm Johan bredvid vägde också in. Så jag har tillbringat dagen med att vila mig och läsa bok. Ett sällsynt nöje nu för tiden. Men jag siktar på träning både onsdag och torsdag kommande vecka, ska försöka börja ladda lite mentalt inför detta i god tid så jag blir motiverad.

Igår blev det fikaträff också! Mums vad gott det var! Linda bjöd på blåbärspaj och vaniljsås(/kräm), supergott var det. Blev lite pratnde i några timmar och sedan iväg till Johan där jag har varit sedan dess. Ska ägna kvällen uppkrupen i soffan hade jag tänkt, kanske lite filmmys också, vem vet.

Det Positiva: Underbara Johan
Det Negativa: Inte mycket ork över till det jag vill.

When I can´t walk will you carry me?

Over and Out

Och så var det söndag och veckan är över för denna gång. Jag har jobbat och slitit, nejdå, kanske inte det har varit rätt så lagom med jobb. Förutom nästa vecka blir det kanske ytterligare två veckor som jag vet nu och sedan får vi se igen. Måste ta lite mod till mig och prata med chefen snart om vidare jobb i vår, vill inte gå på timmar hur länge som helst. Lite tur har jag ju då en smärre babyboom plötsligt exploderat på avdelningen, men frågan är ju om jag har en chans på vikariat eller inte och i så fall för hur länge.

Annars så blev det lite ridning i veckan också, klättrade barbacka över berget och sedan vågade jag trava mycket mer också, kände mig säkrare helt enkelt.

Kendo blev det i veckan också, två träningspass. I torsdags var det Anders som höll i passet och det var nog det konstigaste passet jag varit med om hittills. Vi började med en uppvärmining som han hittat på och som jag inte minns vad den hette, men underlig var den. Sedan körde vi ballongkendo vilket innebär att man blåser upp en ballong och fäster den vid Men, sedan ska man smälla varandras ballonger. Jag var värdelös på det, men det var rätt så roligt. Sedan körde vi ji-geiko på slutet. Jag fick köra mot Anders och han sa att jag måste tänka på hur jag håller kamaj, spetsen ska mer framåt än uppåt när jag blockar också för annars så öppnar jag kote för mycket. Så det ska jag försöka tänka på mera.

Igår hade vi Nissepass det var trevligt. Vi började med kator, Nisse gick igenom de första med de nyaste fotsättarna och Johanna gick igenom med oss. Vi fick lära oss nummer 6 och 7 också, lite knepiga, men man får väl träna. Sedan på rustningsdelen hade vi dels lite intervallträning som jag precis insett att den är med olika grupper och så turas man om att attackera, vara mottagare och vila. Tränade lite kontringstekniker också, jag fick träna nuki-do mot Nisse. Han ville att jag skulle bli snabbare och tillslut höll han sin shinai i båda händerna i höjd med sin haka och min spets fick inte gå över den. Det var mycket svårt, men han blev nöjd en gång i allafall.

Och så blev det lite ji-geiko på slutet, jag vet inte om jag är så nöjd med min insats, men det får duga. En annan sak jag ska tänka på är att inte ha så stela sidohugg på Men, det ska bli lite mjukare och rundare.

Dagen idag ägnas åt att ta mig hem och sedan laga lite mat inför veckan.

Det Positiva: Kendo
Det Negativa: Ovisshet

The smile on your face...

Over and Out

... som tittar in i mina. Sedan om man kommer för nära, då blir man nära på ihjälkittlad. Sedan ska man försöka ge igen eftersom personen i fråga är minst lika kittlig som en själv. Tyvärr är man då lite fysiskt underlägsen och klarar inte riktigt av att hålla fast två armar med en hand så man kan använda den andra till att kittla med vilket resulterar i att man istället försöker bitas på kittliga ställen. Det lyckas inte direkt utan de oskyldiga blå ögonen ser ledset på en och då vill man bara kramas vilket gör att man kanske släpper den ena armen och då blir man kittlad igen. Sedan fortsätter det så om och om igen tills man blir helt trött och utmattad.

... men tro mig, innan kvällen är över ska jag lyckas med att kittla igen....

Det Positiva: En vecka med jobb
Det Negativa: Lite halvhostig

... men jag gillar dig mest ändå...

Over and Out

För första gången på evigheter, kändes det som i allafall. Var det dags för kendoträning igen! Jag kan inte påstå att jag var överpeppad innan, mest beroende på den mängd falukorv och potatismos jag smällt i mig. Men när jag väl var där kändes det ungefär lika roligt som vanligt. Vi var hela 14 stycken som tränade, de som började i höstas har nämligen gradering på lördag så det var många av dem som kom, vilket var toppen kul! Vi övade mest grundtekniker och i slutet blev det även några ji-geikos. Jag måste tänka på att ha spetsen på shinaien framåt hela tiden, den vippar en massa. Och sedan ska jag inte tänka på att ta poäng under ji-geiko utan bara göra mina tekniker. Jag tror jag har blivit för tävlingsinriktad, mpste försöka hitta en balans där.

Efteråt blev det bastu, det var mycket trevligt som vanligt och den var inte så förfärligt varm heller. Sedan sällskapade jag med Lollo till Skäggetorp.

Idag blir det en tur till Hampus, ska åka med Jossan ut när hon slutar jobba. Det är härligt väder med sol och snö och inte lika många minusgrader som i tisdags så det blir nog en härlig tur. Måste passa på att rida i solen så mycket jag kan, två veckor framöver blir det förhoppningsvis till att jobba om dagarna. Ibland så rullar det helt enkelt bara på, men jag sökte ett jobb igår ändå så jag känner i allafall att jag inte bara flyter med.

Nu ska jag börja dra mig hemåt och byta om till ridkläder.

Det Positiva: Kendo
Det Negativa: Dåliga vanor sitter i

Want, want, want, thats my life

Over and Out

En liten summering av året som gått. Det blev mer än vad jag förväntade mig, drömde eller i mina vildaste fantasier kunde se. Utvecklingen har fortsatt och vad kommer jag att minnas mest?

2009 var året då....
... Kendo kom in i mitt liv
... En häst som heter Hampus gjorde entré
... Jag började förstå att man måste göra prioriteringar och bestämma sig för vad man helst vill göra
... Jag avslutade min utbildning och lämnade studentlivet bakom mig
... Jag insåg hur underbara vänner jag har
... Jag inte dök på ett helt år för första gången sedan certifikatet togs
... Jag flyttade och trivdes
... Jag var lycklig <3

Det har hänt så mycket, om jag går tillbaka och läser årets inlägg så blickar jag tillbaka på en tid fylld av lycka och roligheter. Ibland kanske jag har stressat för mycket, velat för mycket, men för det mesta har det bara varit underbart. Jag hoppas att 2010 ska fortsätta i samma anda, kanske med lite läge tempo. Så som förra året slutade och började jag utomlands, denna resa med min fina Johan och hans familj.

Årets Positiva: Nya äventyr
Årets Negativa: Svåra prioriteringar

I want to spend all my time with you

Over and Out

Jag är hemma nu, efter en underbar resa till Italien. Det hela började inte så bra eftersom jag mådde illa av och till under hela nerresan. Som tur var hann jag sova lite innan nyårsmiddagen och kunder njuta av den som alla andra. Hur många rätte den bestod av vet jag inte riktigt, men vi satt och åt konstant under tre timmar. Efterrätten var helt underbar. Ja, all mat vi fick var helt underbar under hela vistelsen.

Nyårsfirandet

Efterrätt :P

Den första januari detta år spenderade jag alltså i en lite by upp i de italienska bergen utanflr Verona. Vädret var för det mesta fint, skulle ha tagit med mig ett par extra vantar bara kändes det som ibland. Tur att jag har tillgång till ett par varma händer att hålla i istället. Det blev lite promenerande och mycket ätande och lite shoppande också. Jag vill ju gärna ha minnessaker från de ställen jag besöker så nu finns en julkula från Bosco, en teatermaskmagnet från Verona och en glassten från Venedig i min ägo. Dessutom en röd festklänning och en härlig sjal, men de bästa minnerna finns inte i saker utan i upplevelser. Mina upplevelser finns att beskåda i bilder på min bilddagbok [email protected]

Med på resan var Johan och större delen av hans familj. Hans pappa Erik, faster Helena med make Mikael, syster Jenny med sambo Robert och bror David med sambo Greta. På söndagen fortsatte jag, Johan, Jenny och Robert till Venedig för en natt och dag där medan restan åkte hemåt.

Dagarna uppe i bergen bestod av mycket vila, lite kortspel, mycket vindrickande och promenader i den svala begsluften. En längre promenad slutade med något som nästan liknade bergsklättring. Det var tungt, luften kändes verkligen mycket tunnare än vanligt, men det var härligt också. Kvällen innan vi lämnade byn var Helena och Mikael med på en konsert som hölls i kyrkan. Det var välduigt fint och de var mycket duktiga.

I Verona lyckades vi av en slump snubbla över Julias balkong, sedan besökte vi även amfiteatern och klättrade omkring i den. Vi åt också äkta italiensk pizza. I Venedig blev det båtåkande och promenerande i gränder. Vi hade en karta som säkerhet, men mest gick vi planlöst omkring, mest när vi åkte båt som den var bra att titta på så man såg vart man skulle gå av. Vi besökte Marcusplatsen och kyrkan som var väldigt häftig.

Det var några härliga dagar med härliga människor. Nu är vi tillbaka i verkligheten och jag ska försöka övertala Johan att det är dags för Star Trek. Imorgon kanske det kommer en lite sammanfattning av mitt 2009.

 

På en bro i Venedig <3

Det Positiva: Resande

Det Negativa: Krånglig mage

 

I will remember this forever...

 

Over and Out