tildans

Denna vecka har kanske varit snäppet bättre fysiskt i allafall. Fortfarande trött, fortfarande inte kommit in i de bra rutinerna jag hade i höstas gällande sömn och träning. Känner mig ganska negativ och bitter för jämnan. Som sagt försöker jag ta tag i det, men det kommer att krävas en hel del förändringar för att situationen ska reda upp sig. Men men, det enda man kan göra är sitt bästa och det är mitt ansvar att få mitt liv dit jag vill.

 

Vi startade veckan med vila för Maximen, jag hade kvällsfodringen så vi passade på att ha lite mysstund och rykta ordentligt när jag väl fixat allt som måste fixas. På tisdagen pallrade jag mig upp och longerade på morgonen bara för att göra något, på kvällen skulle jag på middag så fick fixa stallet då, tyvärr kom jag inte upp i så pass god tid att jag hann rida.

 

 

På onsdagen blev det ridning i ridhuset hemma, hade tur och fick det för mig själv trots att det inte var så sen kväll. Vi har stängt vår anläggning i två veckor på grund av smittoläget så fick ställa in denna veckans och nästa veckas träning. Sedan får vi se var situationen säger. Min åsikt är att det är bra att alla blir mer medvetna om hur man ska förebygga smittspridning på bästa sätt i alla lägen inte bara när det är större utbrott (inte låna varandras saker, inte gulla med andras hästar utan att tvätta händer efter, byta kläder mellan olika stall och så vidare) sedan kan jag tycka att det blivit lite hysteriskt i år. Det är en läskig form av virus som härjar och olyckliga omständigheter har lett till att många hästar drabbats och flera dött, men det har inte spridit sig explotionsartat utanför de redan drabbade anläggningarna. Ja, jag tycker att de som rör sig i närområdet av de isolerade anläggningarna absolut ska vidta ännu mer försiktighetsåtgärder (luftburen smitta), men att hela landet ska stänga ner all verksamhet och tro att det då inte ska ske några fler fall är lite naivt tycker jag. Säg att alla stänger i två-tre veckor och sedan börjar alla bete sig som vanligt igen, klart det kommer spridas smittor igen då. Bättre medvetenhet hos alla behövs verkligen, själv har jag fått flera insikter och ideer om rutiner som jag ska införa för mig själv och Maxim. Varje år går det smittor denna tid på året, men detta år verkar folk och media fått upp ögonen för det hela. Vilket gör att det blir en hel del spridning av rykten och andra otrevliga saker, jag försöker läsa det mesta som sägs, men sägs något från myndighetshåll eller veterinärer så lyssnar jag extra noga. De är ändå dem som har en helhetsbild känner jag. Sedan kan jag också tycka att de flesta stall verkligen inte är byggda för smittor och för att förebygga dem. Kontakt mellan boxarna och mellan hagarna, där finns det nog mycket man kan göra. Minns när ridskolan jag red på fick in en smitta (tror det var kvarka), efter det byggde de uteboxar och ändrade om rutiner för införsel av nya hästar, man lär sig nog den hårda vägen. Och ibland hjälper inget av det man gör och hästar blir sjuka ändå.

 

Över till passet, han var faktiskt jättefin, lite stel i höger sida, men det släppte ganska så snart och vi kunde rida på ganska bra detta pass (mattens ork höll lite bättre). Fina tempoväxlingar i traven, skänkelvikningar och i galoppen jobbade vi mest varvat på fyrkant och voltspår, lite förvänd och försöka ställa åt båda hållen och balansera upp. Blir så himla fin av det jobbet. Svagare i vänster, men när vi fick igenom högerställningen även i vänster förvänd var det något som släppte och galoppen blev flera snäpp bättre bara sådär.

 

Gick en promenad på torsdagen i mörkret, först en slinga i skogen sedan försökte jag backträna lite över några kullar i en av sommarhagarna. Maxim blev lite sur för det var mörkt och han ville faktiskt stanna och äta, så det så. Sedan red vi ett pass i ridhuset på fredagskvällen, han kändes rätt så fin och med mig från början, inte speciellt stel heller. Försökte rida på framåt, mjuka upp med små volter i trav och åttvolter, någon skänkelvikning kände vi också på. I galoppen försökte jag tänka framåt, vi red förvänd några varv runt fyrkantsspåret och det blir han väldigt fin av, jobbade vidare med att ställa åt båda hållen. Sedan gjorde vi lite övergångar till skritt och ny galoppfattning också. Inte helt perfekt, men godkänt. Kändes mjuk och spänstig när jag travade av.

 

Helgen blev lite av en stallhelg där jag försökte stöka undan lite uppgifter. Påbörjade vårmockningen av hagen bland annat vilket känns skönt. Red ut båda dagarna i fint väder, lite blåst på lördagen, då skrittade vi i skogen där det fortfarande var en del is, någon kort travsträcka blev det, men mest skritt och ibland off-road för att undvik isen. Mysig tur! Idag hade vi en pang-tur, kunde rida i tröja och väst, plockade bort öronskydden på hjälmen och njöt av strålande solsken. På rundan vi red hade det smält fint ner mot åkrarna och ån, men var lite isigare inne i skogen. Så vi red någon extravända där det var tinat och kunde galoppera en hel del. Maxim njöt och frustade, kändes väldigt nöjd över att äntilgen få sträcka ut lite. Blev kanske lite väl mycket framåtläge ibland då han blev lite framtung, konditionen är väl heller inte vad den varit, men nu hoppas jag att mildvädret håller i sig så skogen också tinar upp och vi når våra längre galoppvägar och kan börja bygga upp oss igen.

 

Det Positiva: Mer medvetenhet åt folket

Det Negativa: Klart det är tråkigt att missa träningstid...

 

 

Over and Out   

Går väl sådär för mig kan jag väl säga. Vi startade förra veckan enligt plan, en härlig uteritt på måndagsmorgonen i alla gångarter. Sedan åkte jag till jobbet och började väl känna mig lite halvdålig fram mot lunch, eftermiddagen gick som ett töcken och när jag kom hem däckade jag på soffan och somnade två timmar, böt till sängen och sov fram till fyra på morgonen, gick upp och lade mig på soffan till kl 6 när Johan gick upp, då jag gick tillbaka till sängen och somande lite av och till. Sjukanmälde mig vid åtta och så sov jag fram och tillbaka fram till tvåtiden. Pallrade mig till stallet och fixade allting samt orkade med att longera Maxim. Min envisa hjärna ville inte ge upp tanken på onsdagsträning, men se, det fick jag göra.

Hemma även onsdagen, men jobbade torsdag och fredag, Maxim fick dock vila då, kanske blir jag ändå klokare med åren? Börjar lyssna mer på kroppen? Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många ridlektioner jag missade under mina 7 år på ridskola, red med feber, red med halsont och förkylning.

 

På lördagen lyckades jag skrapa ihop energi för en tur i skogen, Maxim tyckte Äntligen! Han gillar inte när matten inte orkar. Fick en härlig tur med skritt och trav i snön, pigg frustande häst och sällskap av rådjuren. Red i ridhuset på söndagen och kände väl äntligen att jag orkade med lite mer. Ett bra pass, inte så stel häst som jag kanske förväntat mig, mest pigg och glad.

 

Sedan startade vi denna vecka med en härlig morgontur, -17 grader, morgonsol, en hoper med rådjur, Maxim och jag. Han forsade glatt fram i djupsnön och fick frost i morrhåren, men kändes ändå lite mer tempererad än tidigare. En dag att minnas tillbaka till när slasken kommer, isgatan är ett faktum och vintern ett minne blott. På tisdagen blev det ridhuskväll, inte riktigt med den energi jag ville, fick jaga på lite för att få upp ångan i galoppen. Lite stelt och dant kändes det också, eller så var det bara jag som inte var form än, även om orken höll i sig ganska bra. Red lite förvänd galopp som en åtta över ridhuset och sedan övade vi lite på övergångar skritt-galopp-skritt-galopp, där blev han tillslut jättefin och kunde trava av med okej känsla.

 

 

Så var det då äntligen dags för Marithaträning. Inget skulle få stopp mig! Att bilen laddade ur batteriet på tisdagskvällen gjorde det hela lite mer spännande än vanligt, men Johan lyckades få ur det och vi kunde ladda under natten inne. Konstigt nog fungerade det inte med startkablarna? I allafall, på morgonen lyste allt grönt på laddaren så vi kopplade in det och bilen spann igång igen!

Vi kom iväg även på kvällen, men lite halt var det, tog extra tid på mig och körde lugnt. Maxim kändes ganska okej under uppvärmningen, inte överladdad, men ändå med lite egen energi. Fick bra känsla i traven redan från början, jobbade med lite små tempoväxlingar och lite olika vägar, han kändes mjuk åt båda hållen. Fick öva på att minska in volten och sedan flytta ut stegvis i skänkelvikning, men övning jag borde göra oftare hemma för jag får bra kolla då. Red skänkelvikning på diagonalen, snett igenom och det blev faktiskt bra flyt åt båda hållen, börjar kanske få in snitsen lite nu? I galoppen hade vi lite svårt att komma igång, men när vi väl kom dit vi skulle kändes det bra. Maritha fick hjälpa till några gånger på marken (går från sin stol i hörnet och ställer sig ute i ridhuset) då tog han i lite extra och det är det jag ska leta efter på hemmaplan också, framförallt försökafå till ute när han är lite mer med. Jobbade med lite övergångar, ner till trav behöver jag få fram honom mer in i traven, några gånger blev det bättre, så ska fortsätta tänka på det. Skrittövergångarna gjorde han superfint! <3 Vi fick sedan öva lite öppna i trav, i vänster varv gick det helt fantastiskt fint! Så enkelt och lätt för oss båda. I höger fick vi kämpa, kämpa, kämpa. Matten låste sig, hästen blev förvirrad och det kändes som allt bara blev pannkaka. Fick gå ner i skritt och först bara öva på att vända in, lägga yttertygeln mot halsen och tänka lite bakdelsvändning, men sedan försöka gå rakt fram. Får nog hålla oss i skritt åt detta hålla några gånger tills jag får min hjärna att sammarbeta. Nöjda var vi efteråt i allafall, alla tre. 

 

Men passet började egentligen med en väldigt tråkig grej, fick veta att en väns häst, fina stora svarta från gamla stallet, som vi skor tillsammans med, som jag lånat för uteritter och som tränar tiden innan oss för maritha varje onsdag, fått plötslig kolik och fick tas bort. Ringde upp Åse på vägen hem och pratade lite, så sorgligt, hon hade honom sedan han var föl och han blev 19 år gammal. Pussade lite extra på Maxim på kvällen.

 

Torsdag blev en kvällspromenad i snöslasket och på fredagen var det dags för tandkoll. Ambulatoriska hade erbjudande på tandvård om man var ett gäng så vi skramlade ihop 7 hästar som kollades i stallet. En veterinär jag träffat tidigare var det som kom också, han är väldigt lugn och ger ett bra intryck, så honom gillar båda jag och Maxim. Två studenter hade han med sig också så som det brukar vara med ambulatoriska. Maxim däckade med en shettisdos lugnande, tycker det är väldigt bra att de är så medvetna om att kallblod är känsligare och inte behöver lika mycket som andra och att de lär ut det till studenter också. Nu vet ju jag det med mig också, så brukar säga till innan de ger ifall de inte frågar något. Har haft lite dåligt samvete eftersom det är ett tag sedan han kollades, samtidigt har jag inte haft några problem som jag känt av. Han hade lite små sår från vassa tandkanter som polerades till lite, annars inget större fel. Veterinären var väldigt nöjd, tyckte Maxims mun var finast dittills av de som de kollat, inga hakar eller foderfickor eller felbett som det kan vara. Passade på att kolla bettet också och han sa att det jag kunde testa vara att släppa ner det tredelade nått hål ibland och sedan återställa igen för att variera hur det ligger i munnen. Han tyckte också att jag nog inte behöver kolla varje år utan att det kan räcka med vart annat.

 

Och vad hände sedan? Jo, helgen kom såklart, utsläpp på lördagsmorgonen och red ett pass i ridhuset, började känna mig lite konstig, men fixade ändå stallet. När jag kom hem vid tio-tiden och duschat så däckade jag för helgen kan man säga. Feber och en stor trötthet. Envis som man är pallrade man sig upp och morgonfodrade på söndagen, åkte hem och sov resten av dagen, fixade stallet på eftermiddagen och så hjälpte Johan mig att kvällsfodra.

 

Var hemma från jobbet måndag och tisdag. Måndagen var det inte mycket med, Maxim fick vila, men på tisdagen kunde jag vara vaken hela dagen, så mot kvällningen tog jag ett kort pass i ridhuset, jag ville så väldigt gärna åka och träna på onsdagen. Mycket piggare på onsdagen så jobbade, inte full dag, men närapå och så åkte vi till Maritha. Vi tog ett lugnt pass, med mycket jobb i skritt, men det är nyttigt det också. Maxim skötte sig bra, något stel kanske, men det släppte ganska fort. Vi jobbade med skänkelvikningar en halv diagonal och sedan lite tempoväxling framåt som gick jättebra! Testade öppnorna i skritt och det gick ganska bra faktiskt! Börjar kanske få lite kläm på det. Korta stunder med galopparbete och där kändes han fin.

 

Sedan blev det promenad på torsdagen och på fredagen vila igen. Matten behövde ta igen sig.

 

Och nu i helgen har det blivit ett pass i ridhuset på lördagskvällen, ganska fin Maxim, men ingen toppenkänsla direkt. Hade många andra tankar som malde i huvudet också så det spelade säkert in. Är inne i en period i livet när inte mycket stämmer på något plan och ingen del riktigt ger den positiva energin jag skulle behöva för att klara de andra negativa delarna. Jag försöker göra något åt det nu i allafall, vilket är ett steg i rätt riktning. På söndagen red vi ut och njöt av solen strålar, inte super bra underlag, men vi kunde trava korta bitar och annars jobbade vi på i skritt.

 

Det Positiva: Förhoppningsvis är sjukdomstiden över för denna gång

Det Negativa: Låt mig inte börja prata om det...

 

 

 

Over and Out