tildans

Ledigheten bestod av en hel del häst, men ändå känner jag att jag kunde ha gjort mer. Ett par uteritter med sällskap blev det. En innan jul med hela stallgänget (eller 4 av 5 hästar som är igångsatta). Maxim var taggad på detta och visade med tydlighet att "nu håller du i dig matte annars blir det åka av" attityd. Skrittade med långa stegen, hetsade med vit busponny och skulle gå först. En egenskap han i princip bara får när sagda vita busponny är med på turerna. Stora svarta som knappt kommit ut i skogen sedan sensommaren då han fick kolik och sedan rehabiliterades hetsade också på lite lagom, gick i sidledes och försökte backa ner i diken, den enda som var någorlunda oberörd var bebisfullblodet. När vi ändtigen kom till grusväg med travunderlag fick Maxim springa på i täten och lugnade snart ner sig så pass att han ibland frågade mig om det verkligen var okej att han gick först, fortsatte godmodigt då jag drev på. Fortfarande pigg och glad på hemvägen och drog en repa bara för att kolla att matten var med, huvudet misstänksamt lågt och ruskandes på pannluggen. Dessutom kom det en flock med getter och överföll oss hävdade alla hästar, Maxim ljudligast, men även där satt jag förvånansvärt stadigt i sadeln.

 

 

Nästa gemensamma uteritt var i något högre tempo med stallmatte och stalldotter. Nyttig för mig eftersom det var obekvämt på många vis, nyttigt för hästen eftersom han fick upp flåset ordentligt av att jaga efter de andra. Med nöd och näppe undvek vi fullblodshovar som för dagen var lite lätta baktill och gärna kom upp från marken. Även denna dag något busigt huvudskakande och en rygg som bitvis höjdes misstänksamt mycket. Han drog inte av något bocksprång i alla fall och jag satt relativt säkert. Trafiken skötte vi båda bra och det knöt sig knappt i magen på matten.

 

Vi avslutade ledigheten med en tur tillsammans med stora svarta, mer lagom tempo för matten, med en hel del trav och skritt uppför branta backar. Kallt var det, men värt det, de nyinhandlade vinterskorna gjorde sitt till kan sägas. När vi kom hem fick Maxim spruta av herr veterinär som var förbi och sedan promenerade vi de två följande dagarna.    

Utöver dessa minnesvärda turer blev det också en del ensamturer ut i naturen samt något pass i ridhus och på bana. Vi känner oss båda redo för de nya äventyr som väntar och hoppas att vårt 2016 ska överträffa och infria alla drömmar och planer.

 

Det Positiva: Bästa stallkompisarna

Det Negativa: Träningsvärken...

 

 

Over and Out