tildans

Så är semestern slut, för både mig och Maxim, även om det känns lite tungt att klockan ringer tidigt och att gå upp så väntar en höst full med roligheter på jobbet. Jag känner mig utvilad i huvudet, om än något seg i kroppen efter en möhippe-helg på finlandsfärja. I alla fall ska Maxim igång igen, inte för att han har vilat så mycket egentligen, så startsträckan är förhoppningsvis inte så lång. Han fick en veckas semester och helvila när vi var ute och paddlade, innan dess cirka två veckor med lugnare jobb, men nu sparkar vi igång det hela igen. Med start redan denna onsdag kommer vi träna varje vecka för Maritha, något jag ser fram imot, mot mitten av september väntar ett helgläger med fjordgänget också, men i övrigt kommer vi fokusera vår träning för Maritha. En dressyrtävling är vi anmäld till, en LC i Östervåla 20 augusti, utöver det ska en bruks in den 21 augusti i Almunge och så DM i bruks 4 september, detta är de kortsiktliga sakerna som väntar. Jag letar också efter när det är lämpligt med en LA-start i dressyr, lokal tävling eller pay&ride får vi se, men den ska bli av i höst är det tänkt. Det är full fokus som gäller om vi ska ta oss så långt som till SM, vi får se hur vi lyckas med det. Så denna första månad är det lite fokus på bruks som gäller, sedan går vi över helhjärtat på dressyren i höst och ser fram imot att bli ännu bättre. Målet är främst att stärka galoppen och min sits, som brister en hel del. Jag kommer behöva träna vid sidan om ridningen för att bli bättre, speciellt kondition och bålträning. Och vi kommer behöva träna på att tävla så mycket tid och ekonomi tillåter. Målet är inte att kvala till SM-dressyren nästa år, eller visst vore det kul, men känns i dagsläget inte realistiskt att rida LA på över 60% i två starter, men kanske kan vi få till något kval, om inte annat för 2018. Dock hoppas jag på ett brukskval till, med längre kvalperiod på 24 månader är det vad som krävs för att vi ska vara kvalade.    

 

 Så på söndagen när jag kom hem från möhippa övertalade jag Johan att följa med ut till stallet. Maxim fick vila, men jag fick hjälp med mockningen och höfixet, för nu bor hästarna hemma igen. På måndagskvällen satte jag upp för att rida på banan, började med att skritta ut längs järnvägen som uppvärmning och sedan köra ett lagompass i alla gångarter på banan, mycket skänkelvikningar och volter för att komma igång. Något tråkig Maxim som hängde i handen och blev tung, samt var lite stel, men tycker det blev lite bättre allt eftersom. Sedan en del fattningar från skritt vilket jag tycker hjälper till att få honom att lyssna och jobba mer med bakbenen. Bitvis fin känsla, så fin jag kan förvänta mig efter så länge utan ordentligt dressyrpass.

 

Hade tänkt rida även på tisdagen eftersom träningen hägrade, men istället blev det löshoppning för hela stallet. Mycket kul, Maxim fick börja eftersom han är så "stabil" vilket han iof också var denna dag och jobbade på fint även om jag hade önskade lite mer energi och sug på hindren. Han visade i alla fall hur det skulle gå till, synd att ingen annan häst tittade och tog efter... Eller det är ju kul och man skrattar en del när de far fram som fartvindar också, och alla fick till åtminstone en bra serie.

 

Så blev det första passet för Maritha på ca en månad. Lite semester behövde vi nog, men visst har vi saknat det båda två tror jag minsann. Maxim kändes med och på, men vi fick ägna större delen av lektionen åt mig och min sits som för dagen fått för sig att sitta helsnett. Värre än vanligt alltså och Maritha tyckte jag skulle gå och få hjälp hos någon som rättade till det snea, vi håller på att kolla på det, men jag tror paddlingen har skapat muskler som inte fanns förut, hoppas de försvinner igen. I alla fall tyckte jag att jag satt rakt, men i själva verket vek jag mig i midjan och satt över på höger. Så jag fick öva på att vrida över höften och sittbenen till vänster. När jag fick släppa tyglarna och vrida mig lägga höger hand på maxims högre höftben kändes det okej, men samma sak åt vänster så stramade det. Ska försöka göra lite övningar och stretcha ut vad det än är, annars gå till vårdcentralen.    

 

I övrigt hade Maximen vilat sig i form, gick på och arbetade bra, fin form i alla gångarter och inte lika mycket ridjobb för mig som tidigare i galoppen! Det händer verkligen grejer, ser fram imot att se resultatet efter träning varje vecka. När han går på det här viset, så känns det plötsligt så lätt att rida. Vi flyter fram och vill precis samma sak. Det är inte alltid lätt med honom, men han får mig verkligen att utvecklas och ger ibland en ridkänsla som jag aldrig känt förut. Vi kände på lite skänkelvikningar som jag haft lite problem med själv, men nu kändes de okej åt båda hållen i trav. Även lite förvänd galopp blev det, något vi behöver ta och våga träna hemma på vår stora bana. Att trava av och släppa tyglarna och hästen sträcker ut, men fortfarande är kvar i form är en fantastisk känsla av att någonstans gör man faktiskt någonting rätt.

 

Det Positiva: Träna

Det Negativa: Mattens kropp...