Braveheart <3
Idag lyckades jag nästan med bedriften att inte bli blöt då jag åkte ut till stallet. "Vilodag" var inplanerad, men jag beslutade mig för att ta veckans skrittpromenad idag, vädret såg ändå hyffsat ut, så vi inte missade den helt på grund av hällregn. Vi fick lite stänk på oss alldeles i början, men sökte skydd under några träd alldeles i korsningen till asfaltsvägen, så på samma gång kunde vi spana på lite bilar som åkte förbi.
Maxim var på hugget, mycket blåst idag så mycket som rörde på sig. Dessutom var den hästätande monstergräsklipparen ute och åkte för sig själv. Vi stannade som sagt till vid korningen och spanade dels på den och dels på bilarna som for förbi, han höll sig ganska lugn, sedan så gick vi på asfalten och jag kunde fortsätta gå på vänster sida om honom, det vill säga, han gick närmast den "farliga" gräsklipparen. Han tittade lite, men då jag smackade lite så vända han uppmärksamheten på mig istället.
Sedan kom nästa test, vi kan kalla den "the corridor of doom"=grusvägen, ena sidan ridbanestaket, andra sidan väldigt många staplade ensilagebalar som vid blåst förvandlas till prasslande plastmonster. Nu är Maxim rätt så van vid dem då det finns sådana här staplar lite överallt, men ändå blir det lite tittigt nästan varje gång, bonden kommer ju och hämtar och lämnar med jämna mellanrum så det ser ofta lite olika ut. Vi fortsatte ett tag med Maxim närmast, men i slutet gick jag över på höger sidan och "skyddade" honom. Fortfarande vände han koncentrationen mot mig när jag smackade eller bad honom stanna, men den stannade inte på mig så länge. Nåja, klar förbättring i allafall. Vi fortsatte vår promenad utan incidenter och kunde njuta lite av värmen och solen, utforska och kliva i lite vattenpölar och njuta av livet.
På hemvägen sedan gick jag också i mitten av korridoren med Maxim på utsidan och nu gick det ännu bättre, kunde ha slakt grimskaft hela tiden utan att han stissade upp sig så mycket att jag behövde ta tag i honom, han stannade när jag stannade och tydde sig bra till mig tyckte jag. Då vi kom fram till korsningen väntade vi ganska nära asfaltsvägen på att en bil skulle få åka förbi, det var en täckt liten skåpbil (Maxim har en speciel avsky mot dessa) och den kom i ganska hög fart, så han tog ett halvt steg tillbaka och det kändes som om han ville stressa och fly, det är jag är mest nöjd med i den här situationen är att jag inte rycktes med utan lugnt stod kvar, inte sträckte grimskaftet utan bara pratade med honom och klappade på halsen. Han coolade ner och ingenting hände. Det är såhär jag vill att vi (=JAG) ska hantera liknande situationer oavsett var vi är, inte bara när jag känner mig trygg två meter bort på en avtagsväg från den väg där bilen åker. Stressar jag, så stressar han, så enkelt är det, lugn och fin ska jag vara. Han bli allra lugnast om jag pratar, klappar lite och han får titta och hålla koll på bilen som kommer, utan att jag håller hårdare i honom.
Jag ska verkligen försöka ta med mig den här promenaden nu och handskas på samma sätt med liknande situationer. Vi är långt ifrån reda för trafik ännu, mer än i sällskap av trygga hästkompisar, men vi ska nog klara av att ta oss runt vallen, som går vid sidan av lilla asfaltsvägen alldeles själva utan att jag ska få panik av det.
Det Positiva: Modiga matten och modiga hästen
Det Negativa: Skavsår
No answer
Over and Out
Maxim var på hugget, mycket blåst idag så mycket som rörde på sig. Dessutom var den hästätande monstergräsklipparen ute och åkte för sig själv. Vi stannade som sagt till vid korningen och spanade dels på den och dels på bilarna som for förbi, han höll sig ganska lugn, sedan så gick vi på asfalten och jag kunde fortsätta gå på vänster sida om honom, det vill säga, han gick närmast den "farliga" gräsklipparen. Han tittade lite, men då jag smackade lite så vända han uppmärksamheten på mig istället.
Sedan kom nästa test, vi kan kalla den "the corridor of doom"=grusvägen, ena sidan ridbanestaket, andra sidan väldigt många staplade ensilagebalar som vid blåst förvandlas till prasslande plastmonster. Nu är Maxim rätt så van vid dem då det finns sådana här staplar lite överallt, men ändå blir det lite tittigt nästan varje gång, bonden kommer ju och hämtar och lämnar med jämna mellanrum så det ser ofta lite olika ut. Vi fortsatte ett tag med Maxim närmast, men i slutet gick jag över på höger sidan och "skyddade" honom. Fortfarande vände han koncentrationen mot mig när jag smackade eller bad honom stanna, men den stannade inte på mig så länge. Nåja, klar förbättring i allafall. Vi fortsatte vår promenad utan incidenter och kunde njuta lite av värmen och solen, utforska och kliva i lite vattenpölar och njuta av livet.
På hemvägen sedan gick jag också i mitten av korridoren med Maxim på utsidan och nu gick det ännu bättre, kunde ha slakt grimskaft hela tiden utan att han stissade upp sig så mycket att jag behövde ta tag i honom, han stannade när jag stannade och tydde sig bra till mig tyckte jag. Då vi kom fram till korsningen väntade vi ganska nära asfaltsvägen på att en bil skulle få åka förbi, det var en täckt liten skåpbil (Maxim har en speciel avsky mot dessa) och den kom i ganska hög fart, så han tog ett halvt steg tillbaka och det kändes som om han ville stressa och fly, det är jag är mest nöjd med i den här situationen är att jag inte rycktes med utan lugnt stod kvar, inte sträckte grimskaftet utan bara pratade med honom och klappade på halsen. Han coolade ner och ingenting hände. Det är såhär jag vill att vi (=JAG) ska hantera liknande situationer oavsett var vi är, inte bara när jag känner mig trygg två meter bort på en avtagsväg från den väg där bilen åker. Stressar jag, så stressar han, så enkelt är det, lugn och fin ska jag vara. Han bli allra lugnast om jag pratar, klappar lite och han får titta och hålla koll på bilen som kommer, utan att jag håller hårdare i honom.
Jag ska verkligen försöka ta med mig den här promenaden nu och handskas på samma sätt med liknande situationer. Vi är långt ifrån reda för trafik ännu, mer än i sällskap av trygga hästkompisar, men vi ska nog klara av att ta oss runt vallen, som går vid sidan av lilla asfaltsvägen alldeles själva utan att jag ska få panik av det.
Det Positiva: Modiga matten och modiga hästen
Det Negativa: Skavsår
No answer
Over and Out
Kommentarer
Trackback
