tildans

Katastrof är kanske att ta i, man lär sig ju alltid något även om det går lite dåligt. Gårdagens hästplan var att köra med lokselen och försöka släpa saker. Vi började med Joker, först lära sig hur selen skulle sitta, knäppa framifrån och bakåt. Sedan så började jag med att tömköra och värmde upp lite med volter i skritt och trav. Han lyssnade bra och efter lite tips från Jossan så kunde jag ställa mig lite bättre också. Sedan så skulle vi testa att gå i draglinorna (Jokers hatobjekt av vad jag har hört om tidigare försök), han var lite motsträvig, men tillslut lyckades vi ställa honom rätt och knäppte på dem. Var ganska beredd på att han skulle springa, som han tydligen gjort tidigare, men se han gick så snällt där, svängde lite hit och dit, gjorde halt och kopplade på saxen, fortfarande gick han på och svängde dit han skulle så vi satte fast en hinderbom och så fick han släpa lite, hans uttryck sa väl ungefär "Jag är faktiskt en ridhäst, ingen draghäst", men han gjorde snällt som han skulle så efter att han gått något varv så kopplade vi loss och så fick han massor med beröm!

Det var toppen att Joker var så duktig! Nu fick jag cokså chansen att lära mig hur det ska gå till och även, så som ni kommer att få läsa, hur det kan gå om hästen springer istället. Nu var det ju nämligen Maxims tur. Sele på och så på ridbanan och tömköra. Det var inga problem än så länge, fick också lite bättre koll på honom i höger varv. Så vi testar att gå i draglinorna, vilket går rätt så smidigt, han vinglar iväg några gånger, men sedan så står han där så vi testar att knäppa fast och gå några steg, vilket går bra i ungefär en minut eller så, han är lite spänd, men så duktig. Sedan händer något, om det är så att linorna kommer imot bakbenen på ett obehagligt sätt eller något är svårt att veta, men springa börjar han göra. Runt, runt ridbanan (jag har lärt mig släppa tömmarna) och så hade han nog kunnat fortsätta ett tag om nu inte saxen (som man spänner fast bommen i) ligger lite olyckligt till och han rusar förbi och den fastnar bakom honom, då blev det lite mer panik och så springer han igenom staketet och försvinner upp för backen i skogen. Saxen satt ju inte fast så den dunsade in i stallväggen (missade stallhusse med någon decimeter) och sedan lossnade även det som förbinder draglinorna och saxen (minns inte namnet men om draglinorna sitter i så är det som en smal planka som ligger på marken och släpar efter). Jag springer efter med hjärtat i halsgropen och hoppas att han inte trasslar in sig, springer så långt att han kommer till stora vägen eller något annat hemskt. Upp för den långa backen knatar jag det snabbaste jag orkar det enda som syns är hästspår i gruset. När jag kommer upp för backen och fram till gräs/skogshagen så hittar jag min häst. Han står och spanar inne i hagen och när jag lockar på honom så tar han några halvhjärtade steg framåt, men stannar då draglinorna (som fortfarande sitter kvar) rasslar lite. Så då väntar han på att jag ska komma fram till honom istället. Lite uppe i varv är han och lite svettig, med lite småsår på bakbenen, tack och lov inget allvarligt. Så då promenerar vi hem igen och går tillbaka till ridbanan. Där tömkör jag lite till och går förbi det stället där saxen fastnade några gånger, han var lite motvillig först, men sedan så lugnade han ner sig och så gick allting bra. Vi testade sedan med att Jossan ledde och jag gick bakom och höll ena draglinan mot platsen där man ska spänna fast den så att han förstod att det inte var något farligt att den gick och rasslade, det gick relativt bra, jag blev lite arg en gång när han inte hade koll på rumpan och tänkte gå på mig, så då hoppade han undan lite istället och försökte springa, men denna gång kom han ingenstans. Vi kunde gå avslappnat en långsida och då fick han massa beröm och komma in i stallet igen. Vi har planer på att ta nya tag med detta på torsdag, ska försöka göra det lite ofta nu så att han lär sig att det inte är läskigt.