Flum, flum
Klar och klar är jag väl inte, men nu är det slutligen inlämnat till handledaren och så får jag skick den till examinatorn imorgon istället eftersom hon inte hann kolla på den under eftermiddagen. Hoppas det inte blir allt för mycket att ändra om, vill verkligen skicka iväg den nu. I och för sig kommer jag få fler kommentarer från examinatorn förmodligen, men det är ett steg på vägen att skicka till en ny person i allafall. Knepade ihop en sammanfattning också och min engelska är verkligen försämrad kände jag. Får åka till england och träna, eller inte, inte än i allafall.
Nu är jag hög och flummig av jag vet inte vad. Förmodligen en kombination av att jag skickat rapporten för sista gången (?) till handledaren och att jag precis skickat iväg en jobbansökan. Och vad jag hoppas nu att det går rätt väg, min hjärna tycker att det ska gå så i allafall eftersom den planerar en massa för framtiden. Försöker bromsa, men det är svårt, jag vill ju tro på mig själv och annonsen var banne mig skriven till mig kändes det som. Speciellt med den tajming som den hade. Vill, vill, vill ha, allt skulle bli så bra och en massa bekymmer skulle lösas upp i intet, skulle förmodligen få nya bekymmer, men jag väljer att bortse från det. Det är en av de första annonserna som jag direkt jag såg den ville söka och som det kändes som om jag hade vad som krävdes för att klara av jobbet utan större problem, men jag antar att det inte är så lätt. Säkert massor av människor med 10 års arbetslivserfarenhet som söker och då brukar de ju inte satsa på någon nyutexaminerad. Men hoppas kan man ju och hålla tummarna, alla som läser detta måste hålla tummarna för mig också! Men mest av allt är jag glad att jag får en chans att söka jobb i samma stad som jag bor i och inte måste börja sökandet jättelångt härifån. Får man en chans är det upp till en själv att ta den och sedan får man göra sitt bästa att fånga den. Räcker inte ens bästa vid det tillfället får man vänta på en ny chans eller skapa chanser och ta dem istället. Man får aldrig, aldrig ge upp.
Funderar nu på om jag måste ta mig hemåt och laga mat, det lutar åt det, känns lite sådär att det snurrar i huvudet och flummandet bara bli mer och mer diffust. Men jag lyssnar på radio och har det så trevligt i mitt surfande, jag ska nog stanna ett tag till.
Det Positiva: Framåt i livet
Det Negativa: Flummandet har inget slut
Ibland så får man faktiskt tro på någon bakomliggande kraft...
Over and Out
Nu är jag hög och flummig av jag vet inte vad. Förmodligen en kombination av att jag skickat rapporten för sista gången (?) till handledaren och att jag precis skickat iväg en jobbansökan. Och vad jag hoppas nu att det går rätt väg, min hjärna tycker att det ska gå så i allafall eftersom den planerar en massa för framtiden. Försöker bromsa, men det är svårt, jag vill ju tro på mig själv och annonsen var banne mig skriven till mig kändes det som. Speciellt med den tajming som den hade. Vill, vill, vill ha, allt skulle bli så bra och en massa bekymmer skulle lösas upp i intet, skulle förmodligen få nya bekymmer, men jag väljer att bortse från det. Det är en av de första annonserna som jag direkt jag såg den ville söka och som det kändes som om jag hade vad som krävdes för att klara av jobbet utan större problem, men jag antar att det inte är så lätt. Säkert massor av människor med 10 års arbetslivserfarenhet som söker och då brukar de ju inte satsa på någon nyutexaminerad. Men hoppas kan man ju och hålla tummarna, alla som läser detta måste hålla tummarna för mig också! Men mest av allt är jag glad att jag får en chans att söka jobb i samma stad som jag bor i och inte måste börja sökandet jättelångt härifån. Får man en chans är det upp till en själv att ta den och sedan får man göra sitt bästa att fånga den. Räcker inte ens bästa vid det tillfället får man vänta på en ny chans eller skapa chanser och ta dem istället. Man får aldrig, aldrig ge upp.
Funderar nu på om jag måste ta mig hemåt och laga mat, det lutar åt det, känns lite sådär att det snurrar i huvudet och flummandet bara bli mer och mer diffust. Men jag lyssnar på radio och har det så trevligt i mitt surfande, jag ska nog stanna ett tag till.
Det Positiva: Framåt i livet
Det Negativa: Flummandet har inget slut
Ibland så får man faktiskt tro på någon bakomliggande kraft...
Over and Out
Kommentarer
Trackback
