Överraskande Rustningsträning.
Dagen är till ända och snart börjar en ny, jag som har som mål att sova när den nya dagen börjar, men icke idag. Energikicken efter träningen sitter i och har bitit sig fast ordentligt.
Träningen blev inte riktigt som det var tänkt. Kvart i åtta när dörrarna går att låsa upp var vi tre stycken där plus Nisse, efter fem minuter anslöt två till och att bara var fem-sex stycken som tränar i en stor gympasal, tyckte Nisse var lite överdrivet, som tur var hade Karaten ingen träning så vi fick vara i vår fina, lagom stora (iallafall om man är sex stycken), dojo istället. Till råga på allt fick vi träna med rustning också! Jag hade av vana slängt ner min tenugi i väskan också, men när Lollo fick klart för sig att det var rustning kom ett förtvivlat "Jag har ju ingen tenugi med mig", tur att det finns att låna. Jag tror att resten av kendomänniskorna får sig ett gott skratt ibland när Lollo (och jag) blir helt uppfyllda av kendon. När jag fick veta att det skulle vara rustningsträningen hoppade jag i princip ut i rustningsrummet. Borde jag kanske inte ha gjort, Nisse såg lite fundersamt på mig.
Själva träningen gick väl helt okej. Mina fötter bråkade lite och tyckte att det var obekvämt att hoppa på golvet och skava upp skinnet ännu en gång. Tillslut ignorerade jag dem bara och det gjorde inte riktigt lika ont som i Söndags heller. Fick träna mycket attacker idag också, och alla tre slagen Men, Kote och Do. Men är inte så svårt längre, kanske för att vi har tränat det så mycket, det kanske inte blir rätt alla gånger, men man vet vad man ska göra åt det för det mesta. Kote börjar kännas bättre och bättre också, man ibland så totalmissar man. Försökte lyssna idag att det lät rätt när jag träffade och ibland så kändes det som om det blev bra. Do är svårast för tillfället, fick till några idag som kändes riktigt bra och shinaien flög genom luften efteråt så som de har beskrivit att den ska göra. Men en del gånger träffade jag alldeles för lågt, ända nere på Tare, vilket är höftskyddet. En annan sak som jag försökte tänka mycket på under övningarna var mitt attacksteg och lite, ytterst lite smällde det om foten några gånger. Var nog, återigen, bara jag som hörde det, men jag vet i allafall och det är ju huvudsaken.
I slutet var det dags för ji-geiko, jag fick börja mot Nisse. Mycket tacksamt eftersom man vill orka så mycket som möjligt då. Jag är väl inte så jättenöjd med min insats. Kände mig inte alls speciellt taggad för ji-geiko idag, kanske för att jag inte var så inställd på det från början. Jag försökte väl en del i allafall och tja, jag behöver ju jobba på min spirit ganska ordentligt. Ändå är ju Nisse en sådan som man bli taggad av att köra mot, men idag hjälpte inte ens det. Grämer mig lite över det så här i efterhand, man ska ju passa på att ge järnet när man står mot någon som kan och som tillåter att man får attackera och genomföra sina attacker och inte blockar precis hela tiden så att allt slutar med att man stor Kote mot Kote och inte kommer någonstans. Resten av ji-geikon gick lite upp och ned, ibland gick det bra, ibland skrattade jag lite, ibland blev jag sur och ibland så undrade jag över vad som egentligen hände.
Denna långa dag ska nu avslutas, har suttit med fötterna i fotbad, filat och sedan smörjt in dem. Det måste, måste bli bra till på fredag. Imorgon blir det skola igen, inte lika långt som idag (9-19 stolt!) men en helt del ska klaras av. Dessutom hoppas vi på att allt bli fixat och klart så vi kan skriva båda tentorna på fredag eftermiddag. Kan tillägga att en sång har skrivits ikväll också, den ska filas på imorgon, men den kommer förmodligen aldrig att komma ut i offentligheten, det blir alldeles för pinsamt.
Det Positiva: Rustningsträning.
Det Negativa: Trasiga fötter.
Somliga går med trasig fot, säg vad beror det på?
Over and Out
Träningen blev inte riktigt som det var tänkt. Kvart i åtta när dörrarna går att låsa upp var vi tre stycken där plus Nisse, efter fem minuter anslöt två till och att bara var fem-sex stycken som tränar i en stor gympasal, tyckte Nisse var lite överdrivet, som tur var hade Karaten ingen träning så vi fick vara i vår fina, lagom stora (iallafall om man är sex stycken), dojo istället. Till råga på allt fick vi träna med rustning också! Jag hade av vana slängt ner min tenugi i väskan också, men när Lollo fick klart för sig att det var rustning kom ett förtvivlat "Jag har ju ingen tenugi med mig", tur att det finns att låna. Jag tror att resten av kendomänniskorna får sig ett gott skratt ibland när Lollo (och jag) blir helt uppfyllda av kendon. När jag fick veta att det skulle vara rustningsträningen hoppade jag i princip ut i rustningsrummet. Borde jag kanske inte ha gjort, Nisse såg lite fundersamt på mig.
Själva träningen gick väl helt okej. Mina fötter bråkade lite och tyckte att det var obekvämt att hoppa på golvet och skava upp skinnet ännu en gång. Tillslut ignorerade jag dem bara och det gjorde inte riktigt lika ont som i Söndags heller. Fick träna mycket attacker idag också, och alla tre slagen Men, Kote och Do. Men är inte så svårt längre, kanske för att vi har tränat det så mycket, det kanske inte blir rätt alla gånger, men man vet vad man ska göra åt det för det mesta. Kote börjar kännas bättre och bättre också, man ibland så totalmissar man. Försökte lyssna idag att det lät rätt när jag träffade och ibland så kändes det som om det blev bra. Do är svårast för tillfället, fick till några idag som kändes riktigt bra och shinaien flög genom luften efteråt så som de har beskrivit att den ska göra. Men en del gånger träffade jag alldeles för lågt, ända nere på Tare, vilket är höftskyddet. En annan sak som jag försökte tänka mycket på under övningarna var mitt attacksteg och lite, ytterst lite smällde det om foten några gånger. Var nog, återigen, bara jag som hörde det, men jag vet i allafall och det är ju huvudsaken.
I slutet var det dags för ji-geiko, jag fick börja mot Nisse. Mycket tacksamt eftersom man vill orka så mycket som möjligt då. Jag är väl inte så jättenöjd med min insats. Kände mig inte alls speciellt taggad för ji-geiko idag, kanske för att jag inte var så inställd på det från början. Jag försökte väl en del i allafall och tja, jag behöver ju jobba på min spirit ganska ordentligt. Ändå är ju Nisse en sådan som man bli taggad av att köra mot, men idag hjälpte inte ens det. Grämer mig lite över det så här i efterhand, man ska ju passa på att ge järnet när man står mot någon som kan och som tillåter att man får attackera och genomföra sina attacker och inte blockar precis hela tiden så att allt slutar med att man stor Kote mot Kote och inte kommer någonstans. Resten av ji-geikon gick lite upp och ned, ibland gick det bra, ibland skrattade jag lite, ibland blev jag sur och ibland så undrade jag över vad som egentligen hände.
Denna långa dag ska nu avslutas, har suttit med fötterna i fotbad, filat och sedan smörjt in dem. Det måste, måste bli bra till på fredag. Imorgon blir det skola igen, inte lika långt som idag (9-19 stolt!) men en helt del ska klaras av. Dessutom hoppas vi på att allt bli fixat och klart så vi kan skriva båda tentorna på fredag eftermiddag. Kan tillägga att en sång har skrivits ikväll också, den ska filas på imorgon, men den kommer förmodligen aldrig att komma ut i offentligheten, det blir alldeles för pinsamt.
Det Positiva: Rustningsträning.
Det Negativa: Trasiga fötter.
Somliga går med trasig fot, säg vad beror det på?
Over and Out
Kommentarer
Trackback
