tildans

Tyvärr blev Christer sjuk och någon tömkörnings-lektion blev inte av förra veckan. Tråkigt, men sådant som händer. Bestämde mig för att tömköra ändå. Lite av energin kom tillbaka när det visade sig att det inte var något större fel på bilen utan lite glapp-kontakt som kunde åtgärdas med telefonsupport från bästa pappa. Vi skrittade på långa tyglar längs med järnvägen först som uppvärmning, försökte mest tänka framåt. In på banan sedan och trava, även här framåttänk och det gick klart godkänt efter ett tag. Han är inte riktigt mjuk och jämn, men tyckte att det i alla fall blev en förbättring när vi höll på. Testa lite olika spänningar på nosgrimman och jag börjar misstänka att den ställt till det lite. Ska känna känslan när jag rider också. Jag har en teori nämligen, eller en känsla för vad Maxim vill. Vi har ju testat några varianter genom åren, även om de inte är supermånga. Det går lite i perioder vad som funkar bästa också. I alla fall så går han på rakt bett med fast ringar eller tredelat med rörliga ringar, till det har vi remontnosgrimma. Vi provade med vanlig engelsk tidigare i vår karriär, men achenrem och allt, men jag fick aldrig lika bra känsla som med remont så den har vi övergivit. För ett tag sedan spände vi ett hål till på träningen vilket hjälpte till med galoppfattningarna, så jag har fortsatt spänna den så, men nu börjar jag fundera på om det egentligen var en bra idé. När jag tömkörde spände jag nämligen ut den ett hål och upplevde att han inte blev lika störd i munnen som innan. Svårt är det helt klart. Eller så försöker han komma undan jobbet, men det är inte riktigt hans stil.

 

 

Fredagen blev vila, morgontjänst för matten i stallet och sedan åka hemhem på kvällen, byta till sommardäck på bilen och äta lite middag med familjen. Samt gosa med katterna.

På lördagen kom Michelle tillbaka med sadlarna! Premiärr-ed i dressyrsadeln på en gång! Kändes okej, trampade på bra när vi skrittade fram ute. Hade det raka bettet och möjligen lite bättre, men fortfarande hängig och lite motsträvig upplevde jag det som. Tyckte ändå han inte kändes så stel i kroppen, lite kanske. Söndagstur med stora svarta som traditionen säger, eftersom jag hade frukost och många timmar på mig till tio när vi skulle rida städade jag och mockade hela stallet. Knopade också ihop vårt hackmore som vi inte använt på ett bra tag. Vi red en fin tur, tyvärr ny beläggning på skogsvägen, men trevligt genom skogen och över vallarna, tills det började störtregna och vi blev genomvåta. Maxim kändes i alla fall bra, så vi kör hackmore lite oftare framöver! Han blev lite hängig där också, men inte så farligt och jag tror jag känner bättre när jag måste lätta av, någon dressyrridning kanske vi inte kan få till på det, men vi får väl ge det ett försök i alla fall. Kanske kommer det gå över när vi kommer mer i form, men det känns ju lite sådär med bara några veckor till första dressyrstart. Nåja, pay&jump på söndag blir det i alla fall! Ska försöka masa oss över lite hinder i veckan så vi är något så när förberedda. Ett bruksdatum har dykt upp också i juli... Nice med något i alla fall, kanske ett i maj också, men osäker på om jag kan då.

 

Igår så körde vi på hackmore tillsammans med bebisfullblod i skogen. Det gick bra och de höll sig lugna. Jag och stallmatte red på andra sidan stora vägen och spånade nya möjligheter till stigar. Vi får se om vi kan utforska lite framöver. Ikväll så red jag på ridbanan, vårt vanliga dressyrträns. Jag kände mig helt värdelöst och lite överallt, kunde inte rida lätt eller sitta ner i traven. Tyglar och händer åt alla möjliga håll och kanter. Lite gråtfärdig. Hoppas att Maritha är frisk imorgon. Jag behöver träna och lotsas igenom det här. Några uppmuntrande ord från stallmatte skingrade inte hela missmodet, men tog bort udden av det i allafall. KAnske ska jag inte förvänta mig så mycket med nackspärr och ont i kroppen heller. Maxm kämpade på i allafall. Mest bara jag som inte fick till känslan. 

 

Det Positiva: Gul liten häst

Det Negativa: Världens sämsta ryttare

 

 

Over and Out

 

Börjar åter igen komma in i vardagens, inte lunk, men rytm igen, så vi börjar med att berätta hur Maxim har det.

 

Min finaste stormule verkade faktiskt lite glad att se mig igen! Ibland när jag varit borta en längre tid är han skitsur på mig, men i onsdags var han bara supermysig, skulle vara med och var så gullig. Maritha-träningen blev inställd då hon var sjuk, vilket gjorde att jag slapp jaga ersättningsbil då vår verkligen straffade oss för vår semester och vägrade starta.

Maxim och jag hade i alla fall en trevlig borststund, eller flera stycken uppdelade, borsta lite, mocka lite, borsta lite, fixa maten, borsta lite, tömköra, borsta och frisera lite. Tömkörningen gick bra, han kändes mjuk och fin. Han har rört sig lite under dessa två veckor, men inte fullt ut. Men tydligen har han återigen vilat sig i form. Alla gångarter körde vi och över lite bommar på en volt också.

 

På torsdagen hoppade jag upp i sadeln igen och red på ridbanan. Lycka! Trots duggregn och inte så varm luft. Vi gjorde ett fullt godkänt pass tycker jag, skrittuppvärmning, skänkelvikningar i både skritt och trav och kände lite på volterna. Tog även lite travbommar som låg utlagda på medellinjen, även bra träning på uppridningar fick vi till. Sedan kom stallmatte och bebisfullblod och sällskapade, hon tyckte även jag vilat mig i form så där kändes bra. Lite paraplyträning fick vi till också när R kom ner på ridbanan med paraplyet i högsta hugg. Superbra att öva på hemma så det måste vi göra mer. Spänd Maxim, men tillslut kunde vi trava runt utan tvärstopp och stirrande. Lite extra skjuts är ju inte helt fel heller.

 

På fredagen var det nya skor som gällde, snäll stallkompis tog hand om det vilket var toppen då jag hade möten som delade upp dagen. Nu kunde jag jobba ordentligt istället och sedan åka ut på kvällen. Tog en skogstur med stallmatte, lite blött på vallarna tyvärr, men annars var det fint. Grusvägen var tillkörd av timmerbilar så den kommer nog bli bra när de väl är klara. På lördagen fixade jag bilen (batteriet tack och lov) och kunde åka ut på förmiddagen. Tog en promenad och betade lite gräs så fick det vara bra så. Söndagstur med stora svarta och medryttare stod på schemat sedan, vi red backarna mot ridhuset, mest skritt, men lite trav fick vi också till. Inte helt tillfreds och lydnaden var väl okej, men inte optimal. Jobbigt och varmt tyckte han det blev, men kämpade på.

 

Denna vecka väntade omstoppning av sadlar och då ska vi tömköra och jobba från marken, bland annat kommer Christer på torsdagen och hela stallet ska tömköra i princip. Sedan ska vi börja förbereda oss inför tävlingsmånaden maj. Har nu lyckats hänga på låset och anmält en hel del. Alla kommer kanske inte bli av beroende på hur de första starterna känns, men det känns bra att ha en grundplan.

 

Måndagskvällen tillbringades på ridbanan i dressyrsadel. Kände mig allmänt kass och ostadig, Maxim kändes inte heller på topp, lite trött och stel. Behöver kolla upp munnen snart känner jag. Känner mig lite ängslig och att jag kan för lite, är det något som är fel? Inte hjälper det när folk slänger ur sig kommentarer att han har ont i ryggen och stel i bogarna och bla bla bla. I och för sig var alla hästar i stallet halta också så... Det är det sämsta med att missa hovslagaren och inte kunna prata med honom själv, tur att han kommer på torsdag och tömkör så kan har känna hur det känns också. 

 

Därför kändes det bra att kontakta Michelle och få någon att kolla på sadlarna i alla fall, så hon kom ut igår. Ett dåligt samvete att bocka av. Hon är sadelmakare och vi är bekanta sedan tidigare även om vi nog inte setts på tio år. Hon förklarade bra vad hon tittade på och hur sadlarna kändes, ville se dem på Maxim när jag red och jag fick gott förtroende för henne och hennes kunnande. Ingen av sadlarna var någon stor katastrof, men de var dels lite ojämna i stoppningen (jo men han skjuter ju över mig på höger sida i båda.... tack förklaring) han gick också med vänster höft lite, lite högre än den högra. Ingen av dem klämde på bogbladen och nu har jag fått lära mig känna lite själv också. I hoppsadeln kom jag lite långt bak, så där ska jag länga lädren när jag rider ute så kanske det blir något bättre. Så nu blir det till att jobba från marken under tiden sadlarna är under omvårdnad. Något ont i ryggen hade han inte i alla fall. Man ska välja vilka man lyssnar på och känner förtroende för, blir så irriterad på mig själv att jag tar åt mig fast jag sagt till mig själv hålla fast vid vad jag själv känner och vad folk jag litar på säger. Dock kändes han inte helt som vanligt när vi red igår heller. Så något kanske det är, kanske bara träningsvärk och stelhet från att vara igång igen. Vi jobbar på från marken tills sadlarna är tillbaka, förhoppningsvis tills nästa onsdag då det är dags för Maritha igen, äntligen! Är han lika konstig där och vi inte lyckas lösa det med hennes hjälp så går vi vidare med felsökningen helt enkelt.

 

Idag gick vi först längs järnvägen som uppvärmning, lite drygt 2 km fick jag det till med runkeeper så lagom varma när vi gick in på ridbanan. Longerade lite i trav och galopp båda varven innan vi gick över bommarna i båda gångarterna och varven också. Han var jätteduktig! Vi hade lite problem i galoppen mot slutet, men vi fixade till det också. Lyfte ordentligt på bakbenen i traven gjorde han också och i galoppen fick vi till ett ganska bra flyt. När jag kände mig nöjd så släppte jag lös honom, men det var han inte så intresserad av, så vi övade lite på skritt istället, lös, följa mig runt på ridbanan, stanna och gå när jag gjorde tecken. Jättebra gick det!

 

Det Positiva: Återförenad med Gula Prinsen!

Det Negativa: När formen tappas på två veckor.

 

 

Over and Out