Liten uppdatering
Jo, men här blev det tyst, livet rullar på i 200 knyck och med allt som händer så glömdes skrivandet bort lite. Livet med Maxim rullar i allafall på som det ska. Våra onsdagsträningar är igång igen efter smitto-stängningen och har rullat på med något litet avbrott när matten varit borta på jobbresa. Han känns för det mest väldigt, väldigt fin och starkare än tidigare, vissa pass är ett enda stort fånigt leende.
Höjdpunkten under våren hittills var nog vår programträning för Roger Ohlsson som kom till stallet i slutet av mars. Matten hade tid på sig innan, kunde rida fram på ett ungefär som det var tänkt och när vi red programmet gick det med så bra flyt att jag knappt visste vad som hände. Inga direkta missar, visst hade jag kunnat rida bättre i vissa lägen och kanske hade Maxim kunnat låta bli att gå på toa i en travlängning, men ett jämt flyt fick vi till och drygt 66% en nöjd domare och ett nöjt ekipage.
På träningarna har vi varierat lite med träning av programdelar ur LA och att försöka oss på lite nya saker som öppnor, slutor och bakdelsvändningar. När matten inte komplicerar till saker så brukar det gå bra, men när hon försöker tänka samtidigt som hon ska göra blir det inte alltid så bra som man skulle önska.
Och idag startade vi tävlingssäsongen, med siktet inställt på LA:1 fick vi ta oss till Surahammar för säsongens första start. Jo, jag hade väl vissa förhoppningar på resultatet innan ritten, det ska jag inte sticka under stol med. Vi kunde följa vår plan, han blev lite förvånande stirrig på väg till framridningen och blåste upp sig lite och spände till. Tycker dock att jag behöll lugnet, jobbade på med planen och fick honom avslappnad och hyffsat framme för skänkeln. Det kändes bra! Sedan skulle vi in i collecting ring och vidare in på banan. Byte av underlag visade sig inte gynna oss kan man ju säga. Positivt var ändå att han var med mig, han stängde inte av eller tittade på något kring banan och spände sig, han var med och lyssnade på mig, det var bara att underlaget sög musten ur honom med djup, tung sand. Jag får väl inse att jag på så vis har en känslig häst helt enkelt. Så det drog ju ner allting, ena skänkelvikningen blev det inget av heller, så vi hade allt från 3:a till 7:a i protokollet och tråkiga 52.22% i reusltat... Besviken såklart. Jag tycker vi kämpar och kämpar, tränar på och jobbar så himla mycket på att bli bättre, men det visar sig sällan i tävlingsresultatet. 3 veckor till nästa tävling i Dannemora, där har vi ju varit förut och underlaget är okej för oss, kanske kan vi göra bättre ifrån oss då. Vi ska försöka behålla flytet vi har nu på träningarna och varva med att bygga flås i skogen. Att ge upp ligger ju inte riktigt för mig när det kommer till den här resan, så det är bara att bita i och jobba hårdare helt enkelt.
Det Positiva: Alltid min gula
Det Negativa: När hjärnan och kroppen inte riktigt vill vara med.
Ge mig styrka
Over and Out
Kommentarer
Trackback
