Kittelfjäll 2019

En liten längre semestertripp blev det, tog semester en onsdag, hade en dag hemma och åkte sedan på fredagen norrut. Jag tror att det var en bra strategi, ur den synpunkten att jag kom iväg långt från allt på en gång och kunde koppla in semesterhjärnan, dock var det lite sämre att åka ensam, hade nog behövt några dagar med Johan eftersom jag jobbade ganska intensivt in i det sista, men han skulle fortsätta jobba och jag ville verkligen, verkligen åka.
 
I allafall gick bilkörandet dit bra! Delade upp i etapper vilket blir lättare för mig, 75 mil är en bra sträcka. Så jag brukar tänka Sundsvall (30 mil), Sollefteå (+10 mil), Vilhelmina (+20 mil) och Kittelfjäll (+15 mil) på ett ungefär. Men återigen blev jag lite lurad, jag tror alltid, varje gång, att när man kommer till Vilhelmina, ja, men då är man ju snart framme, jovisst, bara drygt två timmar till i bilen...
Stannade för lunch efter Sundsvall vid Västanåfallet, sedan i Vilhelmina för tankning och glass och så blev det någon bensträckare på vägen också där jag bara stannade, steg ur bilen och gick några varv och försökte få lös axlarna.
Västanåfallet
 
Fram kom jag tillslut, mamma och pappa hade lämnat stugan samma dag så detta år behövde jag inte få igång kylskåpet och vedspisen var lite uppvärmd och inte lika svårstartad som den kan vara. Dessutom var gräset röjt så jag kunde lugnt köra ner och parkera nära stugan utan problem! När jag kommit i ordning tog jag en snabb kvallpromenad bara för att njuta av vyerna.
 
Marsfjällen
Min favorit Borkafjället
 
Jag hade från början bestämt mig för att gå minst en längre vandring, men endast gå dagsutflykter detta år och inte övernatta, jag är inte bekväm med att sova ensam ute helt enkelt, kanske något att jobba på, men inte just nu. Bara att känna att jag fixar allt praktiskt på en endagars känns fint. Så på lördagen, med strålande sol bar det av längs med leden, över Borkafjällets sluttning och till Rissjön och ett annat favoritfjäll, Risfjället. Min första fjällandring skedde 2010 och då gick vi precis den här sträckan första dagen och jag minns fortfarande känslan av att komma över kammen och se utsikten och känslan av att lämna den bakom mig när vi gick hem och avslutade vandringen några dagar senare. Men nu fick jag återse!
 
Rissjön!
 En vandrare
 Lunchpaus
 Kan aldrig tröttna på fjäll
 Äventyrsskorna
 Tappade sulor
 
Det var inte en allt för ansträngande tur, visst är det jobbigt att gå uppför, men det fungerade bra, när man kom upp en bit slutade myggen envisas så mycket och jag kände mig stark, hade ju bara dagsryggsäck också så inte tungt att bära på något vis. Jämfört med 2010 mötte jag lite fler människor, men jag är ju också här senare på säsongen och de senaste året har de försökt locka fler sommarbesökare och rustat upp leden en del. Bra för de som vill leva där uppe att få mer inkomst året om och det är ett fantastiskt sommarfjällsområde också! Dock var det ju inte den vandrartäthet som Kungsledan har på något vis. På hemvägen gick det också bra, men mina kära kängor verkade ge upp halvvägs ner och tappade först den en och sedan den andra sulan. Ska ta dem till en skomakare och se om det går att limma på, men annars får vi gå skilda vägar efter 9 år tillsammans. Tråkigt och gjorde också att jag inte gick riktigt så som jag tänkt övriga dagar, de andra skorna jag hade med mig var nämligen nya och inte ingådda, det hade säkert gått, men jag vill ju ha trevligt också. Söndagen gick jag i allafall till ett sameviste i Grönfjäll och på måndagen blev det vara promenad "i byn" samt en biltur mot norska gränsen och göra lite spaning på framtida vandringar. 
 
 Promenad runt Grönfjäll
 Sameviste
 <3
 En flicka och hennes favoritfjäll
 Borkafjället i regn och från annat väderstreck
 i strålande sol och molnslöjor
 En sista glimt
 
 
Jag kan inte säga att jag njöt av promenaden på söndagen genom skogen, det var för varmt och för vindstilla så myggen trivdes alldeles utmärkt, men det gick okej, därimot gick det inte okej att sova den natten. Oroligt och på inga sätt trevligt med lite lätt ångest och massor med tankar i huvudet, kanske för att jag inte varvat ner tillräckligt och nu kom hela våren plötsligt ikapp på en gång. Så på måndagen, vars väder speglade min sinnesstämning, grått och regning, blev det ingen längre promenad, dock en liten biltur för att jag skulle lämna stugan. Men choklad och böcker kan också höja humöret och inte bara fjällvidder. Jag hann läsa fyra böcker under dessa dagar, två som jag inte läst tidigare och två favoriter, så mycket lyckat även ur den synpunkten.
 
Bilresan hem var seg och jag var väldigt glad när jag landade hemma i Uppsala igen!
Även om alla mina klädero ch jag själv spred en doft av vedspis i hela lägenheten under flera dagar efter.
 
Over and Out
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0