tildans

Så var den då här, dagen då vi skulle debutera LA på lokal tävling. Vi har tränat så länge för den här dagen, kämpat, lagt upp planer och såklart har jag haft mina drömmar och förhoppningar, det ska jag inte sticka under stol med. Men samtidigt känns det som om vintern och denna vår har gett mig lite mera lugn. Vi har genomfört tre programridningar, en på bortaplan och två hemma. Jag har för varje gång jag ridit programmet ridit bättre, analyserat bättre och gjort om - gjort rätt inför nästa gång. Jag har också till 95% beslutat mig för att inte åka på SM i sommar, inte satsa på bruksridningen för att försöka förbättra oss där som jag gjorde förra året, vi kommer försöka återuppta träningen i sommar och delta på DM i början av september. Istället har jag skrapat TDB på LA på kort bana, skrivit upp alla datum, sett vilka möjligheter vi har och hittat tävlingar som ligger på rimliga avstånd. Jag har en plan som mestadels ligger under hösten. Inte utan krav eller vilja att prestera, men inte heller med den press jag satt på mig själv att övervinna rädslor i brukridningen för att jag så gärna vill rida SM.

 

Jag valde ut den här tävlingen med viss omsorg, Dannemora är en plats vi varit på flera gånger, både på dressyrtävlingar och bruksridning, det är en av de få platser där jag lärt känna lite hästfolk och fjordfolk här i Uppland på det sätt det var så enkelt att göra i Östergötland. Ni vet när man hejar och byter ord med bekanta på tävlingsplatsen för att man råkar vara på samma plats. Jag har alltid känt mig välkommen där och upplever mer gemytlighet än på en del andra ställen. Eftersom jag också varit där vet jag hur det ser ut och kan visualisera på annat sätt. Se mig själv och Maxim på just den banan när jag rider momenten i huvudet.

 

I allafall, varmt som tusan var det, men kylväskan var med, vatten till både djur och människor och efter en liten omväg hemmavid eftersom jag glömt ta med kavajen var vi iväg. Skönt med tävlingplats man åkt till flera gånger och som man hittar till. Vi kom fram när jag tänkt, hann äta lite mellanmål, säga hej och spana runt lite. Lastade ur en taggad Maxim som fick gå med husse medan matten klämde sig i ridbyxorna, bytte skor och organiserade sig lite. Skrittade fram på gräset och gjorde lite skänkelvikningar och framdelsvändningar som vanligt. In och trava lite på ridbanan, han kändes ganska okej framåt och rätt mjuk redan från början. Försökte följa min plan och rutin. Min fina hårrosett åker ur, så krångel med den, fick ge upp efter andra gången den ramlade ur, kändes lite snopet för den är så fin. Sedan gick dragkedjan på ena chapset sönder, har hänt någon gång tidigare så trodde jag kunde fixa det, men det höll bara ett tag, kanske var det dessa kringgrejer som gjorde att jag lätt kunde fokusera mer på oss och vår plan än att titta på alla runt omkring. Nu var det en liten klass som var dagens sista, bara fem startande, så gott om plats på framridningen, men ändå kan jag bli spänd och känna oss små och obetydliga, inte ta vår plats på banan utan hålla oss ur vägen för alla andra. Hann väl inte jobba igenom ridkigt så mycket som skulle ha behövts, men det kändes ändå okej, jag försökte hålla i minnet att det är viktigare att han går framåt än något annat.

 

På med kavajen och lämna spöet till Johan som fick i mig lite vatten också. Assistans på tävling är guld värt <3 Hann trava kort på framridningbanan och bara känna att han lyssnade, sedan skulle vi in runt tävlingbanan, vi höll farten lite, red lätt och travade runt banan några varv innan vi fick startsignal, han kikade lite, men behöll farten ganska bra. Vid startsignal saktade jag av till skritt, andades, tog lite ansats och fattade galopp. Höger som vi kommit överrens om efter test på träning och så red vi in i god fart, jag kom ihåg att titta dit jag skulle och fick till en bra avsaktning och halt. Vi belönades med en 8:a och ett gott första intryck på domaren skulle jag våga påstå. Bra igångsättning och i första volten kom jag ihåg att släppa fram och trycka på lite så vi fick en 7:a där. Travökningen blev det inte så mycket av, men lite visade vi, skänkelvikningen kunde blivit bättre, men vi tappade fart och energi där, volten blev återigen bra och längningen ännu sämre. Lyckades inte bättre med nästa skänkelvikning heller. men längningen av formen på volt gick tycligen bättre än väntat för där fick vi 6,5. Halten och ryggningen har ju varit lite av ett problem tidigare, men här tyckte jag vi gjorde det bättre än vanligt, där fick vi en 7:a och även på traven efter och övergången till skritt. Skritten tappade vi energi i och jag vet att vi kan bättre där, skritten är ju hans bästa gångart, men jag har inte hittat hur jag ska rida den som bäst ännu. Början av galoppen blev väl så där, första volten som brukar vara vår bästa schapplade matten till, men den efterföljande förvända är jag nöjd med, jag fick en bra sväng, kom ut tidigt och kunde följa staketet, kom ihåg att rida som om jag skulle genom hörnet och bryta av i sista sekund, 6,5 där. Nästa galoppvolt kan vi också bätte, men även på vår svåra förvända gick det bra, lite sämre brytning och mer kämpande från min sida, så en 6:a där, men vändningen halvt igenom fick 6,5. Ökningen i galopp var okej tycker jag, vi var båda trötta, en 6:a är fullt gokänt. Övergången kunde vara lite bättre och även uppridningen, men halten blev bra och fin, jämn enligt domaren. På allmäna intrycket fick vi 6, 6, 6, 6.5 och 7 (korrektheten i uppvisningen) och slutkommentar "Bra ridet trevligt, synd på småmissarna :)" med resultatet 62.08%

 

Det tar ju en stund för dem att räkna, men känslan när jag kom ut var bra, jag var nöjd framförallt med förvända galopperna och ryggningen eftersom det är eller har varit problem. Jag var nöjd med hur jag ridit och att Maxim faktiskt svarat framåt ibland. Det blev lite segt i traven bitvis, men tycker vi kom igång i galoppen på ett bättre sätt. Hoppade av, Maxim fick morot , matten blev av med kavajen och fick vatten, sedan gick vi runt lite. Började röra oss mot transporten och plocka av grejerna. När de ropar upp resultatet blir jag så himla glad, var tvungen att fråga Johan om det verkligen sa 62 och inte 52... men han bekräftade att vi hört lika. Han gick och hämtade protokoll, jag kramade Maxim och grät kanske lite en skvätt. Sedan fick Maxim äta gräs och blir avsvampad, började packa in grejerna och göra oss redo för avfärd, det var bara tre starter efter mig så tänkte vänta till klassen var slut i allafall, men så plötsligt ropar de i högtalaren att jag ligger tvåa inför sista startande. Vågade ju inte riktigt tro att det skulle slå in ännu en dröm denna dag, men så plötsligt hade de räknat det sista resultatet, så det var bara på med sadel, spänna fast nosgrimma, krångla i sig kavaj och chaps och sitta upp på hästen igen. Maxim fick en fin blå rosett och vi fick gå in efter fuxen som vunnit. Maxim gillar att följa efter andra så han protesterade inte. Fick en presentkasse och den fick Johan ta i mot. Sedan fick Maxim galoppera efter sin nya kompis ett varv med fladdrande rosett innan vi skrittade ut från banan. Så stolt över min gula fina som återigen visar mig att om matten sköter sitt jobb så gör han sitt.

 

En lång dag som fortfarande känns lite overklig, en dag jag kommer minnas för alltid tror jag. För det gör man när drömmar slår in. Jag är taggad på att fortsätta planen och se vart den leder framöver.

 

Det Positiva: Mina killar <3

Det Negativa: Saker som går sönder

 

When Dreams come true, the world becomes so much brighter 

 

Over and Out