Terminens sista Marithaträningar

Det blir ju lite av ett vakuum i huvudet när stora mål som man strävat och drömt om så länge plötsligt slår in. Det tar ett tag för det att sjunka in och att verkligen fatta att det hänt. Att allt jobb och slit och målmedveten träning burit frukt. Sedan måste man samla ihop sig och börja sikta mot nästa mål.
 
Efter tävlingen fick Maxim en uteritt med medryttaren på söndagen och vila på måndagen. På tisdagen skrittade vi fram ute och så gick vi in en snabbis i ridhuset och bara köra mjukgörande övningar i alla gångarter som förberedelse för träningen.
 
 
Kära syster är hemma från sin jobbvisit i England och hängde på oss till träningen på onsdagen, kul med sällskap! Maxim kändes ganska okej, lite trött i värmen såklart, det tar ju på när det är långa perioder av varmt väder för oss båda. Men kämpade på bra gjorde han som alltid. Vi gjorde lite skänkelvikningar på olika linjer, ibland blev de bra och ibland pannkaka, jag behöver som alltid lära mig rida dem bättre, ibland känner jag mig helt vilse med tajming och att jag sitter hur snett som helst i sadeln. Ibland går det bra utan att jag riktigt vet vad jag gör rätt... Galoppen kändes bra, fick öva mycket på små tempoväxlingar på stora mittvolten, sedan när vi gick över till förvända galoppen fick vi göra även den på stora mittvolten och han kändes ganska stabil och stark där. Gjorde en övning som var svår, men rolig, förvänd galopp på mittvolten, men vid mitten av varje "kortsida" skulle vi gå ut på en tiometersvolt i rättvänd galopp. Gällde för mig att hålla tungan rätt i mun och styra samt titta dit jag skulle. Han känns så mycket starkare nu och så stadig. Inte alls som att vi ska välta omkull när som helst.
 
På torsdagen blev det också lite vila, sedan red vi ut fredag och lördag. Båda dagarna var det ganska mycket insekter och det är hårt i marken så man kan inte riktigt rida så fort man vill på alla ställen. Vågade mig på att vara i stora sommarhagen en dag och i alla fall trava omkring lite. Och så övade vi lite enkla byten i skogen, det kändes ganska så bra, men motivationen kanske inte var på topp.
 
 
I söndags rejsade han med islandshästarna och medryttaren och på måndagen åkte vi på äventyr till Knivsta tillsammans med medryttaren. Det var dags för terrängträning! Maxim blev lite som han blir ibland på nya platser, distraherad och okoncentrerad. Sedan var det ju hinder inblandade också, som man var tvungen att spana in innan man kunde tänka sig att hoppa dem. Överlag tyckte jag att det såg bra ut, han var lite trött så inte jättesprutt under hovarna och vi behöver träna upp att galoppera länge och hålla lite fart i galoppen. Men helt klart godkänt, det var ju deras första äventyr på bortaplan tillsammans också.
 
Vi promenerade i tisdags och försökte vänja oss vid nyfikna stutar två meter från stigen som följde med oss när vi promenerade, det gick bra, men Maxim blev lite upprörd över att de kom fram hela gänget och stirrade på honom. På onsdagen hade temperaturen svalnat betydligt, jag hade en fin dag i stallet, utan tidspress och hann pyssla runt lite, fixa och dona och umgås med Maxim. Skrittade fram ute i skogen, som var insektsfri i princip och gick in en sväng i ridhuset för att jobba igenom lite. Lite stelt var det, men vi mjukade upp med våra serpentiner och tiometersvolter i trav, lite galopp på olika vägar och testade övningen med mittvolten i förvänd och tiometersvolter i rättvänd, vi klarade det på egen hand också. Möjligen var han lite trött fortfarande, men jobbade på bra när jag bad om det. Avslutade med lite skänkelvikningar och bakdelsvändningar eftersom vi skulle rida upp LA:2 för Maritha på onsdagen.
 
 
Till min lilla förvåning kändes Maxim riktigt pigg och framåt när vi startade träningen, eller ja, han höll det rätt så bra genom hela träningen även om det var lite trötta stunder ibland. Travade fram och varierade tempot och vägarna en del, kändes ganska mjuk redan från början. I galoppen var han lite stel i vänster varv först, men efter lite olika vägar, både rättvänd och förvänd så kändes han mjukare. Så vi red igenom LA:2 för Martiha en första gång för att se vad vi hade att jobba på, en hel del, men inte så mycket som jag trodde. Jag behöver ju jobba in hur jag ska rida de nya vägarna på ett bättre sätt, men tekniskt var det mest bakdelsvändningarna som vi inte ha full koll på. Travprogrammet tyckte jag gick bra, red lätt i ökningarna och han tog verkligen tag och det kändes att han ökade steglängden. Skänkelvikningarna på den nya linjen, in på diagonal och fram till medellinjen känns på något vis lite enklare för mig att rida, vet inte riktigt varför det är så, men höger fick vi till bra, vänster några steg ibland. Bakdelsvändningarna som sagt behöver vi öva på mer och skritten i mellan blir ibland lite seg, behöver jobba på att ha aktiv skritt ibland och att skritt inte alltid betyder vila. Efter sista bakdelsvändningen ska man fatta vänster galopp från skritt, det gick inte så bra första gången, dåligt förberedd pilot, andra gången vi red programmet var jag mer förberedd och då blev fattningen bra. Mellangalopperna ligger på långsidorna i detta program vilket är bättre för oss och den förvända galoppen är en båge på långsidan in mot kvartslinjen, den har vi heller inga problem med. Sedan ligger tiometersvolterna på mitten av kortsidan, när man passerar medellinjen på öppna delen ska man också göra en "överstrykning" två språng när man håller fram händerna, släpper kontakten med hästens mun, men den ska behålla formen. Här behöver piloten lära sig båda momenten, för tydligen är hon kass på att rida tiometersvolter i galopp om de inte ligger längs med långsidan... Behöver ta ut riktmärken att rida efter och komma ihåg ytterskänklarna. Det där med överstrykningen gav vi upp på. Uppridningarna kändes super och säkra båda gångerna och han gjorde fina halter hela passet.
 
Vi pratade om hur viktigt det är att göra ett bra intryck när man rider in och att vi i dagsläget faktiskt gör det. Uppridningarna och halterna är vårt starka kort så det måste vi bibehålla och också träna vidare på. Vi var alla mycket nöjda efter två genomridningar, så travade av och försökte länga på den korta gula halsen lite, ett pågående projekt vi har, och vi börjar nog förstå båda två vad det är vi förväntas göra.
 
 
Nu blir det lite uppehåll från Marithaträningar ett tag, hon ska vara sjukskriven fyra veckor. Efter det hoppas vi kunna klämma in någon träning eftersom jag anmält mig till ny tävling i slutet av juli, alternativ om vi hänger på någon träning hemma i ridhuset för annan tränare. Med tanke på vilken kämparinsats han gjort denna termin kändes det som om det var dags för en liten paus, vi skrittade ut och jogg-travade lite i sommarhagen på fredagskvällen, sedan blev det vila i tre dagar, lugn uteritt med skritt och trav i tisdags och en liknande runda på torsdagen. Ska försöka hålla mig ifrån ridhuset till runt midsommar och sedan starta upp igen. Då jobbar vi på fram mot tävlingen, känns vi otränade så avanmäler vi oss, eventuellt blir det lite lugnare igen i Augusti när jag har semester, men annars är planen någon tävling till i slutet av augusti/början av september, lite beroende på hur det känns efter sommaren. Sedan ska vi försöka träna lite bruks också, DM ligger i början av september och jag vill gärna vara med där. Ska också se om vi kan prova på distansritt i augusti, men datumet ligger mitt i min semester där vi inte bestämt oss riktigt vad vi ska göra. 
 
Det Positiva: Gula spetsade öron
Det Negativa: Oron över foder...
 
I will give you Everything you need
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0