tildans

Onsdagens träning förra veckan gick sådär otroligt bra igen! Lilla gula hästen, vad lycklig han gör mig, trots ont i kroppen och medföljande huvudvärk så är den här timmen i veckan så välgörande.

 

Tog med mig protokollet och visade Maritha som var nöjda med oss. Vi ska fortsätta jobba oss uppåt helt enkelt och började genast med skänkelvikningarna. Den till höger fick vi till några steg riktigt bra, men matten måste sitta rätt och ge rätt förutsättningar. Till vänster fick vi försöka hålla lite högerställning för att få koll på den där högerbogen som gärna är ute och slirar, fick göra en volt till höger efter halva diagonalen och sedan fortsätta igen, det gick okej, men det är svårt och jag vill gärna hjälpa till på alla möjliga sätt och spänner kroppen så att jag istället är i vägen... I galoppen jobbade vi med lite tempoväxlingar, små och stora volter, samt den förvända galoppen, halvt igenom, fortsätta genom kortsidan, långsidan och nästa kortsida. Superduktig häst trots "svårt" hörn så tog vi oss igenom båda galant. Då fick vi öva enkla byten på serpentiner över medellinjen, Maxim paradgren och mattens också när hon orkar. Lättar gärna från sadeln i avsaktningen till skritt och då blir det något travsteg, men vi fick till några riktigt bra där jag både orkade sitta kvar och fick fram honom kvickt i den nya galoppen.

 

Eftersom vi hållit ganska högt tempo och hade lite tid kvar tyckte Maritha att vi skulle göra bakdelsvändningar. Vilket vi kanske gjort en gång tidigare tillsammans med henne och inte så många gånger fler själv. Matten är inte så haj på det sedan innan heller, så detta är något vi lär oss tillsammans. Eller, som det visade sig, Maritha och Maxim lär matten... Det börjar med lätt förvirrad matten som undrar hur det här ska gå och hur gjorde man nu igen? Maritha guidar, ställ lite som öppna och led med innertygeln, på med lite ytterskänkel långt fram, Maxim flyttar som om han aldrig gjort annat, inget svårt alls hävdar han. Sedan gjorde vi en mindre och mindre fyrkant med kvartsvändningar tills vi plötsligt gjorde en hel! Min häst kan allt!

 

Nöjda åkte vi hemåt, på torsdagen blev det vila och på fredagskvällen med tomt ridhus passade vi på att först longera och sedan lösgaloppera och busa lite. Inte så ofta vi får tillfälle till det numera vilket jag kan sakna. Matten kunde tyvärr inte springa ikapp, men Maxim sprang på bra själv och busade runt lite med sin busiga blick <3 Tanken var väl lite att han skulle få ur sig de där bockspringen som legat på lur ett tag nu. På lördagen red vi ut, överexalterad häst som ändå lyssnade okej och en uppförsbacke som tinat tillräckligt för att man ska våga släppa på och galoppera, och galoppera och galoppera, skritt ner och full fart upp. Tappade räkningen lite på hur många gånger vi körde. Sedan red vi en runda i skogen, när underlaget tillät travade vi annars blev det en bra bit skritt. Tog backen några gånger i galopp på hemvägen också. Lite urladdning hoppades jag på att det blev i alla fall. Han hade varit fortsatt stark och tittig på söndagen med medryttaren, men skött sig i alla fall.

 

 

Blev lite vila på måndagen igen och sedan hade vi en programridning inbokad i ridhuset hemma. Kul när det händer saker i stallet och också nyttigt för oss att vi får träna tävlingsmoment för okänd domare på hemmaplan. Lite av nervositeten släppte i alla fall av det. Även om det fortfarande var pirrigt. Vi red LA:1 igen och det gick väldigt bra. Maxim gillar ju sitt ridhus och det märks verkligen och han accepterade även att det var dressyrstaket och en del personer på läktaren utan större bekymmer. Vi började med en misslyckad uppridning som vi genast fick göra om och göra rätt så vi kom in i ett bättre flyt i programmet. Men sedan flöt det på bra tyckte jag och var nöjd med det mesta, vi fick en 5:a på vänster skänkelvikning och en 4:a på ryggningen (måste hitta knepet som fungerar för oss där, ibland blir det ju bra), i övrigt 6 och 6,5 och en hel del 7:or samt två st 7,5:or! I vissa lägen kunde jag kanske ha ridit något noggrannare, vi hade någon sen fattning för jag inte hann bli klar i tid helt enkelt, samt att övergångarna från den förvända galoppen till trav inte blev så bra som de kan bli, lite tidigt och så blev han lite stark. Kommentar: "Mjukt och trevligt visat på häst som kan hitta mer energi bak. Våga rida mera bakifrån i trav, något bättre i galopp." Vi fick sedan göra om de förvända galopperna, försöka få med mer energi från början, behålla den genom svängen och öka på. Han utryckte det som att man måste varva upp motorn. Det fick vi även göra med skänkelvikningarna, fick rida lätt och hålla ett friskt tempo, vända in på linjen, rakställa och sedan börja flytta och försöka behålla energin. Det jag måste lära mig hitta är vilket tempo som är det rätta, jag rider nog gärna snyggt och prydligt i lite undertempo har jag kommit fram till och då blir det svårt att få med bakbenen.

 

Jag behöver ju också öva på det här med att våga rida inför människor som jag är imponerad av. Jag är ju sjukt dålig på namn och vilka folk som "är" något i hästvärlden. Jag kan kanske namnge topp 10 dressyrryttare i Sverige, men det är på håret. Har noll koll på tränare och domare och vilken historia som hör ihop med vilken. Vet ju knappt vad Maritha heter i efternamn liksom... (vilket i och för sig är pinsamt efter nära tre år tillsammans... I alla fall så sa i princip alla jag nämnde denna programträning för och vilken domare det skulle vara "Jaså, han, han är bra." Och det visade sig ju att de hade helt rätt. Innan vi red så pratade vi lite, han frågade om vi ridit programmet tidigare (ja på programridningar ett par gånger) varför vi inte tävlat det (för att det inte gått tillräckligt bra när vi varit ute i LC/LB) och vad han som domare kollar lite på. Samt att i LA börjar det bli mer teknik, lägre program är mer att styra och visa god energi och form. Han berättade även en historia om när han och en domarkollega från Stockholm (förmodligen någon man bör känna till namnet på men jag är helt omedveten om...) varit uppe i Luleå för 2-3 år sedan och dömt en drös klasser. I LA:3 kommer det in en fjordhäst som de båda håller på runt 65%, men som tredje domaren (mer från närområdet om jag fattade rätt) ligger under 60% på, de diskuterade efteråt varför det var så varvid den tredje domaren utryckt något om att "det inte var en häst att rida dressyr på" och blev tillsagd att av de andra att så kan man ju inte tänka. Och det här är ju en av de spöken jag har när jag är ute med Maxim, vad folk anser om mitt val av hästras. Men vad jag tolkade det som är att han ansåg att man rider på det man har och så jobbar man mot att göra det så bra man kan. Och eftersom fjordvärlden är så liten som det är vet jag till 95% vilket ekipage han hade dömt, men jag blev konstigt nog inte så nervös över det (de är sjukt duktiga och förebilder att titta på när man visualiserar sin målbild), jag kände mig ganska lugn hela tiden faktiskt och han gjorde mig nog lugnare också. Det blir ju lite skillnad när man får hälsa innan och få ett intryck om den som ska sitta där och döma.

 

Efteråt så kändes det som att han var nöjd med oss också, men att vi behöver varva upp motorn som sagt och det vet jag ju med mig, han ville helst att jag skulle ha Maxim så uppvarvad på framridningen som det bara gick, för han kommer garanterat att varva ner när han kommer in på banan. Så nöjd över denna halvtimme vi fick av hans tid, hoppas att han kommer åter och att vi kan vara med igen. Jag räknade ju ihop procenten när jag kom hem, 62,778% så nu känner jag mig ännu mer motiverad att komma ut i vår på den riktiga tävlingsbanan, försöka få med mig lugnet och energin in där också. Drömmen om ett Fjord-SM i dressyr kanske är genomförbar ändå, de senaste åren har jag tvivlat starkt på det, men nu börjar jag hoppas igen. Kanske om ett år eller två tänker jag, kollar i TDB och börjar drömma igen.

 

Vi nöjde oss ju inte med denna lilla "träning" vi skulle ju ha vår vanliga onsdagsträning också. Tog med protokoll och visade Maritha, hon blev glada för oss. Sedan ägnade vi lektionen åt att varva upp både Maxim och matten. Matten är ju i grunden ganska lat och vill gärna sitta bekvämt och då blir det jobbigt för magmusklerna när hästen tar i mer under en och man måste försöka anpassa sig till det nya rörelsemönstret. Vi övade lite på skänkelvikningarna med mer energi åt båda hållen, fick också jobba lite med dem på volt och inte bara på diagonalen, inser att jag sitter och tjuvbromsar och måste få det ur huvudet, inte hålla balansen i tyglarna utan med core-musklerna. Sedan jobbade vi en hel del med galoppen, öka och minska tempot, försöka hitta tre växlar, samla galoppen, normal galopp och öka galoppen, vilket jag behöver leka mer med, det fungerade bra att samla upp en del på långsidorna och sedan sätta upp tempot igen. Men vi behöver ju ut och galoppera långa sträckor så fort underlaget tillåter igen. Ska spana redan till helgen om det verkar torka upp ute i skogen. Tog lite förvända galopper på olika linjer, vilket gick bra, men jag måste rida noggrannare och få ut honom på spåret i vänster förvänd, här är det jag som slarvar och behöver komma på hur jag ska få ut honom utan att byta spöhand som hjälp. Vi avslutade med lite uppridningar i galopp, Maritha studerade oss och så fick jag testa att hålla honom mer rak/vänsterställd i svängen och inridningen på medellinjen (vi kommer in i höger galopp) och då var vi plötsligt raka och kunde bryta av till halt på ett bra sätt. Mer stöd på yttertygel med andra ord så han inte tränger ut bogen. Så nöjd med lite gul, imorgon ska vi njuta av skrittpromenad i skogen tillsammans med fågelkvitter.

 

Det Positiva: Livet

Det Negativa: Livet

 

 

Over and Out