tildans

Med en förkylning som ligger och lurar i flaggorna är orken såklart inte på topp, men vi har ändå kommit igång rätt så bra. Började veckan med en uteritt i ensamt majistät, satte liget högre tempo, travade och galopperade en del, kändes som om Maxim behövde få ur sig lite och skaka loss i kroppen. Fin blev han på slutet i allafall och jag lite piggare.

 

Tisdagen blev det senare kväll i ridhuset, ganska mjuk och fin redan från början även om han sneglade misstänksamt på den militärklädda mannen som höll en träning. Sedan blev vi själva och då var det lättare att slappna av. Försökte lägga lite tid på galoppen och hålla igång den lite längre, vilket gick ganska bra, nog är det så att matten tröttnar fortare än hästen. Vi körde någon båge i förvänd galopp och en halvt igenom i varje varv, fortsatte genom kortsidan och gick in på diagonalen för att komma ut i "rätt" varv igen. Mer stöd behövdes i vänster och det känns rätt så stor skillnad i dem som vi måste jobba på att jämna ut.

 

Veckan Marithaträning, ja, vad ska man säga. Jag svävade på moln efteråt och höll nästan på att snyfta av glädje under tiden. Den känsla han gav under hela träningen var banne mig magisk! Att han är min och att vi har kommit så här långt gör mig så otroligt lycklig! Han var med redan från början och mjuk åt båda hållen. Traven har blivit så stark och jag har problem med att sitta ner i den. "Håll i dig matte så kör vi" säger han och tar i med hela kroppen. Vi övade lite delar ur LB:2 som vi tänkte tävla om 1,5 vecka. 

 

Galoppen kändes också fin redan från början, vi körde några förvända, halvt igenom och genom kortsidan, inga problem där, behöver som sagt stötta upp i vänster, men det tar sig sakta men säkert. Skänkelvikningarna börjar också komma mer och mer, jag behöver hålla mer i yttertygeln och rida rakare, vill ju gärna tvära jättemycket och då blir det inte så bra. Vi fick även öva öppnor på medellinjen, svårt och det gäller att ha tungan rätt i mun om vi säger så, men vi börjar kordinera oss. När vi travade av var han så mjuk och fin åt båda håll, sprang på med bra energi och sänkte sig fint. 

 

Det blev en promenad på torsdagen och så hann vi jogga ute i skogen på fredagskvällen, mjuk och fin, bjöd på bra framåt och kunde nästan slappna av hela tiden då vi gick förbi kossorna. Övning ger färdighet! 40 minuter var vi ute ungefär, travade en del, men jobbade också lite i skritten. 

 

Matten hade en sen lördag, så för ovanlighetens skull blev det eftermiddag innan jag var i stallet. Gav oss ut på upptäcktsfärd, bort över stora vägen och galopperade på sandstigarna där, sedan fortsatte vi längre än vi gjort tidigare och letade oss fram till en fin väg, som hade bra underlag efter regnet. Maxim ogillar starkt att springa fort på okända vägar i kombination med att det inte är hemåt, men vi travade lite i allafall. När vi kom till en vändplan sa Maxim tydligt att nu fick matten ge sig! Vändplaner är till för att vändas på, förstår du inte det!? Eftersom vi då varit ute en timme höll jag med och vi vände hemåt. Blev en del trav och galopp även hemåt och han kändes ganska så pigg och glad. Lite över två timmar var vi ute drygt 15 km när jag mätte på kartan hemma.

 

Så för bådas vår skull tog vi det lite lugnare på söndagen. Eftersom ridhuset var tomt passade jag på att longera lite lätt i skritt och trav. Maxim var fin och lyssnade bra, slappnade av fint och jag var väldigt nöjd efteråt. Sedan ägnade matten och hussen sig åt ohästiga saker och åkte till mattens föräldrar för fika, svamp-plockning, grönsaksplockning, fruktplockning och middag, samt två kvällar efter åt att ta hand om 30+ liter svamp. En liten skattkista i frysen blev resultatet. Och lite äpplen och morötter som ska delas med Maxim, men det vet han inte om ännu.

 

Det Positiva: Att komma till ro

Det Negativa: Höstförkylningar på ingång

 

 

Over and Out