Älskade höst

Så har hösten dragit igång på riktigt igen, för nu har vi börjat med våra Marithaträningar! Jag ligger ju lite efter med den här bloggen, men ska försöka sammanfatta lite av senaste veckans Maximhändelser.
 
Helgen blev det först hagfix större delen av lördagen, matten var trött så trött efter att ha fixat allt i stallet åkte hon hem och sov middag. Blev en pass i ridhuset på lördagskvällen istället, inte helt harmoniska, men fin mot slutet. En efterlängtad lång uteritt blev det på söndagen, tyvärr i ensamt majistät, men vi hade det rätt så bra ändå i drygt två timmar. Långa galopper, delvis lite upptäcktsfärd och lite för glad lös hund i skogen kan väl sammanfatta det hela. Maxim tog till och med för sig lite trots att det fanns trollstenar och ormbunkar att skygga för när vi försökte springa fort.
 
Startade veckan med vilodag och pyssel. Borsta, massera och klippa lite man är ganska lagom en måndag då man jobbat en timme extra på jobbet. Tisdagen var det dags för skoning på förmiddagen så det klämde matten in i ett redan späckat dagsschema sedan förberedde vi vår första dressyrträningen för terminen med ett pass i ensamt ridhus på kvällen. Gjorde ganska mycket övningar i trav där vi försökte mjuka upp, bland annat små serpentiner och vändningar över medellinjen vilket gör honom uppmärksam och mjuk.
 
Martihaträning då, den första på terminen, och en matte som inte riktigt kommit in i rutinen och därför var sen, men kanske var det lika bra, nu fick vi ta lite av träningstiden till uppvärmning, men vi är ju inte helt i form ännu, eller jag är inte i alla fall. Maxim är i form hävdar han bestämt. I alla fall kändes han rätt så fin och med redan från början även om det tog ett tag att få igång hela maskineriet. Vi ägnade stor del av tiden åt en övning Maritha kallade "Kulturmärket", ni vet de där symbolerna man ser efter vägen som pekar ut fornminnen och annat kulturellt intressant. En sådan red vi, men lite förenklad eftersom ridhuset är ganska litet. Först i trav, volterna är till för att mjuka upp och på medellinjen gjorde vi lite olika, ibland öka på, ibland halt och så fick vi prova öppna också mot spegeln, vilket gick bra! Maxim kan han, matten sitter mest och leder med fel tygel och försöker antingen överböja eller hålla för rak, inte lätt för gul häst då. Sedan skulle vi göra i galopp också och när matten väl började svänga på ytterskänklarna så gick ju det också bra... Att en sådan sak ska vara så svår, sväng upp på medellinjen i galopp liksom, men hjärnan slog slint och Maxim fick klara sig bäst han kunde, vilket var ganska bra, men det blir ju bättre när matten i alla fall försöker hjälpa till. Fick avsluta med några diagonaler i trav med tempoväxlingar och skänkelvikningar, Maritha var nöjd och matten var nöjd, Maxim fick till och med smaka socker så han var också nöjd om än ganska trött och svettig. Mer galopp åt folket tar vi med oss, vi behöver hitta en lämplig galopp-partner som vi kan hänga på runt i skogarna, matten jobbar på den biten.    
 
När löven blir gula tar vi ytterligare nya tag, gammal bild från en saknad tid
 
Blev promenad på torsdagskvällen och lugn uteritt på fredagen med nytt sällskap! Maxim gick först och visade att inget minsann var farligt. Tröskel eller kor eller för till och med de vanliga stenarna. Började inte ens. Kände nog att det andra ekipaget var lite osäkert och klok som han är gjorde han igen grej av något så som han ju kan. 
 
Blev ridhuset på lördagen och bästa hemmapasset sedan innan SM. Så fin och mjuk, lyssnade och tog för sig. Matten hade ju lite problem att hänga med men gjorde sitt bästa för att inte störa. Repeterade övningen från träningen och fick bitvis till öppnorna på medellinjen vad jag kunde se i spegeln. Det går framåt med stormsteg med andra ord! Fick sällska i slutet, men det fungerade bra, Maxim behöll fokus och matten också så bra träning! Mamman till ekipaget tyckte Maxim var fin och stilig, kul med berömmande ord, vilket vi fått höra en del på sista tiden, värmer i hjärtat! 
 
Vi avslutade veckan med en uteritt, mycket trav och lite galopp i skogen, smög in lite förvänd ibland, men mest försökte jag bara vara och låta Maxim springa. Han kändes fin och mjuk, blev lite stressad av skrikande barn i skogen, men vi tog oss förbi om än lite skeptiskt. Ungefär samma runda som vi hade sällskap på tidigare i veckan, men denna gång var vi själva och då kan man minsann hitta allt möjligt att skygga för, sin egen skugga är ett exempel. 
 
Så motiverad letar matten dressyrtävling att runda av hösten med, får se vad vi kan komma iväg på. 
 
Det Positiva: Den gula, alltid den gula
Det Negativa: Den värkande kroppen och knoppen
 
Hold on
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0