tildans

Livet har lite för mycket på gång just nu, samt att det kanske inte gått så smidigt som jag önskat på jobbet. Här ska man köra de första "skarpa" proverna mot lagstiftningen och så går analysinstrumentet på semester.... Nåja, det ligger ju lite utanför min kontroll så man får försöka släppa och planera om, även om det är jobbigt.

 

Maxim ger energi i alla fall istället för att ta. Även om det runt omkring ibland tar lite mer än jag skulle önska. Vila på måndagen och ridhuset på tisdagen. Tyckte han var fin och ganska fokuserad på mig, vi övade på våra tempoväxlingar runt fyrkanten mest, lade in någon volt här och där och så gjorde vi någon skänkelvikning på diagonalen.

 

På träningen fick vi flytta fokus från Maxim och till matten lite gran. Vi har ju kämpat med att få fram honom och att han ska gå mer av sig själv och nu fanns det mer där redan från början och även formen var fin och han var mjuk. Så då koncentrerade vi oss på att matten skulle hitta sina sittben och sitta mer på rumpan, framförallt i galoppen där jag gärna hamnar ur sadeln och studsar omkring, sedan ska jag ju också sluta klämma med knäna och släppa ner benen. Vi övade mycket övergångar mellan skritt-galopp-skritt och att jag skulle sitta kvar både i fattning och övergång. Enkla byten i serpentiner över ridhuset övade vi också på och att vi skulle skritta på volten göra en framdelsvändning och fatta galopp ur den, lite knepigt och kordinationen var väl inte den bästa. Fick också rida en del utan stigbyglar och försöka lokalisera de där nedrans sittbenen. Maxim blev lite förvirrad när jag höll på med diverse övningar, men sedan fick han göra skänkelvikningar också, "puh, det här känner jag igen!" så Maritha var väldigt nöjd med oss och jag var också nöjd, mer sitsträning ska läggas in framöver.

 

 

Vi bytte lite fokus på torsdagen och skrittade ut barbacka i skogen, det är ju också bra för mattes sits, speciellt som hästen lägger i turboskritten och älgar iväg... Fint i skymningen i alla fall och en mysig stund med min bästa vän.

Fredag och ridhus igen, inga komplicerade saker utan fortsatt fokus på att gå fram, växla tempo och vara mjuk. Han var fin mest hela tiden! Och jag kunde njuta, titta i spegeln och inse att för det mesta ser vi inte så pjokiga ut. Vi övade lite skänkelvikningar när alla andra gick ut, men sedan var jag ganska så nöjda med oss.

 

I helgen fick jag inse hur fort allt kan rasa och vilken otrolig tur man har när det inte gör det... Maxim går i en trevlig hage just nu med två kompisar han kommer överrens med, de kanske inte är bästisar eller har klickat helt, men de funkar tillsammans, Maxim har fått något bitmärke, men inte mer än så. Nu ville en till häst in i vår lilla flock och vi tänkte att Maxim är snällast och kan gå på gräs så de två skulle få gå och bekanta sig med varandra på lördagen medans vi gjorde i ordning grannhagen med mer gräs. Så på lördagen släppte vi in Maxim till den nya hästen. Alla ihopsläpp jag haft med Maxim har varit ganska odramatiska, lite jagande, vift med framben, pipande och så brukar det bli lite springande, men lugna ner sig snabbt. Jag förväntade mig väl inget annat nu heller och var inställd på att Maxim skulle gå undan som han brukar, han verkar aldrig ha haft behov av att strida för sin plats i flocken och ibland har jag väl tyckt att han är lite väl snäll och skulle säga ifrån mer. Men jag trodde helt enkelt inte att han hade det i sig. Kanske gjorde vi fel i att det låg lite mat i hagen, kanske skulle det ha gått på samma vis ändå. Men det slutade med två hästar som stod och matade sprakar med bakbenen på varandra och ingen av dem backade av och detta skedde upprepade gånger. Jag har som sagt aldrig sett min häst eller någon annan häst bete sig riktigt på det här viset. Så vi särade snabbt på dem och Maxim fick gå tillbaka till sin gamla hage där bruna kompisen troget väntade vid grinden och så gick de iväg tillsammans. Maxim verkade inte så berörd av det hela, inga synliga sår, kall i benen, skrittade med raska steg till hagen och var sitt vanliga jag. Den andra hästen hade lite mer synliga sår.. Oron gnagde ändå, så jag åkte dit på kvällen också och tog in honom för att kolla igenom. Någon liten svullnad i form av ett hovmärke på rumpan, men inget annat, pigg och glad, hade bråttom in, smörjde på lite linement och försökte dämpa oron.

 

Fick bli en promenad på söndagen, så Maxim var ute på powerwalk med matten hängandes i grimskaftet. Och jag får väl ta och inse att min häst är bygd som en stridsvagn och vet hur han ska försvara sig. Det är skönt med en hållbar häst med kraftig benstomme som är i rätt så god form för tillfället. Men ändå handlar det ju mycket om tur för jäklar vilken kraft de kan få in i sina sparkar.

 

Denna vecka började vi med att matte jobbade otroligt lite och ägnade sig åt hovslagare, åkte hem med hästen och så fick han äta lunch i boxen medans jag fixade allt runt omkring, följt av borststund, uteritt i uppehållsväder med pigg och glad häst och på det lite mockning av hage. En ganska härlig start på en vecka som visade sig suga ut en hel del energi.

 

Det Positiva: Höstlöv med hösthäst

Det Negativa: Hur rinner tiden iväg så snabbt?

 

 

Over and Out