tildans

 

På tisdagskvällen var jag lat och trött efter en lång arbetsdag med mycket lite tid att sitta ner. Så orkade inte gå till ridhuset utan tog banan igen. Kanske inte den bästa idéen eftersom han var väldigt tittig och spänd, jag blev spänd och det mesta kändes skit och som om vi inte kunde göra något vettigt i en gångart snabbare än skritt. Men sådana dagar får man också ha ibland.

 

Men lagom taggade åkte vi i alla fall till Maritha på onsdagen. Där kändes det lite trögt, som om han var lite vårtrött, vilket i och för sig inte skulle vara så konstigt, med tanke på att fällningen har startat. Segt liksom och inte den framåtkänslan jag vill ha. Men stundtals kändes han riktigt fin! Märker enorm skillnad i galoppen där jag nu känner bättre när jag behöver driva och upplever att jag inte tjatar hela tiden utan faktiskt kan slappna av ibland. Så vi gjorde något vi aldrig klarat tidigare, kortsida i vänster förvänd galopp. Höger klarar han i relativt bra balans nu, lite mer i form skulle han behöva vara, men det är milsvidd bättre. I vänster så klarade vi det två gånger efter att ha övertygat honom om att det inte var fel eller konstigt och att vi kan! Mer träning hemma på detta!

 

 

Våra skänkelvikningar fick vi också i läxa, matten måste sitta rakt över hästen och inte tippa omkring och störa. Samt att i vänster måste vi räta upp de sista metrarna, jag ska försöka att räta upp honom mer och ha honom rakare, genom att i princip släppa vänstertygeln och bara hålla ytter. Mest för min egen skull så det blir rätt åt alla håll.  

 

Torsdagen ägnades till powerwalk i 50 minuter över stock och sten och med syster i lurarna. Inte så ofta jag pratar telefon samtidigt som Maxim är med, men denna gång fick det bli så. Syster skulle ut på de sju haven efterföljande dag, så passade på att bunkra upp lite prat när man inte vet när nästa gång blir.

 

Fredagen sedan blev joggingrunda i skogen, trav och nästan ljust när vi kom åter till stallet. Maxim skötte sig hyffsat, stötte på ungefär tio rådjur som han tyckte var suspekta, men framåt kom vi och bitvis kunde han slappna av och jobba.

 

Lördagen ägnades åt provridning med potentiell medryttare, som nu ska komma framöver och avlasta mig lite. Maxim visade alla sina sämsta sidor på en utebana som enligt honom var sjukt läskig och en omgivning där man kunde bli överfallen av allt möjligt. Hon klarade dock det bra och verkade gilla honom, får hoppas att det fortsätter så.

 

Tog sedan ett försök till galopptur på söndagen, fick ryta i lite några gånger då han fick för sig att man kunde köra med matten också. Det var ungefär som om vi aldrig gått den här vägen tidigare, fast vi gör det minst två gånger i veckan... Livet med gul är alltid spännande i alla fall. Fick till en del fina stunder också i alla fall och lite varm häst som fick gå ut i hagen utan täcke och sola sig.

 

Vi började veckan med en tur ut till gamla stallet. Egentligen för hovslagarens skull, men han hade ont i ryggen och sköt fram besöket till fredag. Men eftersom vi bokat in efterlängtad ridtur med stallmatte och fullblodet tog jag min planerade semesterdag och åkte ut dit på morgonen ändå. Vi tog en av de fina milsrundorna, perfekta grusvägar och backträning med bästa draghjälpen. Mycket trav, en del galopp och så skritt ibland. Så otroligt härligt och jag längtar till sommaren och att hänga med dessa människor och hästar igen.

 

Det Positiva: Herr gul = herr kul

Det Negativa: Att ha en tittig häst... alltid...

 

 

Over and Out