tildans

Så förra veckan blev något av ett misslyckande också. Känns som om vi aldrig kommer igång riktigt detta år. Matte drabbades av hosta, ont i halsen och en släng av feber. Jag som aldrig brukar vara sjuk är det lite jämt och ständigt nu för tiden. Släpade mig till ridhuset på tisdagen, men det gick väl inte så lyckat. Skritt och lite trav blev det, med stel och trött matte och pigg och stel Maxim. Inte en bra kombination.

 

Sedan gav jag lite upp det hela. Jag är för gammal för att tvinga mig själv att rida när jag mår dålig helt enkelt. På fredagen orkade jag gå till kullarna och backträna lite, Maxim försökte spring uppför med mig efter...

Helgen blev uteritter i alla fall. En i sol på lördagen med mycket trav och någon galopp där det var tillräckligt mjukt i backen. Med handbromsen på som hjälpmedel vågar även matten dra på lite korta sträckor. Upptäcktsfärd på söndagen, som tyvärr mest blev skritt eftersom vi valde ställen där isen låg tjock. Men trevligt hade vi i 1,5 timme.

 

Startade veckan med en upptinad bana som tillät lösgaloppering, inklusive diverse krumbukter och till Maxims lycka ett hinder att hoppa. Ett tag sedan vi fick till det nu, men han tycker ju det är så roligt! Tänkte på att hur olika det kan vara. När vissa tänker löshoppning så släpar de fram stöd och linor och bygger korridorer och håller på. Inget fel med det, det har jag också varit med och gjort. Men ska vi hålla på själva så är jag oftast för lat för det och nu har vi inga grejer heller. Då ställer vi bara upp hinder längs med staketet och så får han springa över det från det håll han känner. När han börjar tycka det är jobbigt busar han och springer förbi, men då brukar det gå att styra in honom ändå. Fast jag är själv. Och så avslutar man när han har gjort rätt. Men så har vi också hållt på och lekt på detta sätt i många år nu. Innan Maxim reflekterade jag inte så mycket över det här med flockbeteende och ledarskap, men en yster 3-åring med nära till flyktinstinkten gör att man börjar fundera och börjar jobba med det hela. Man får igen väldigt mycket av det här i det övriga hästlivet. Att ha en häst som är "smidig" så att säga. Det är träning som i vårt fall ligger bakom det. Han går på transporten själv och går av lugnt och stilla, han står bra när man åker och han kan stå i den på bortaplan utan problem. Jag kan ta med honom själv överallt och han "är" hos mig 95% av tiden. Han är på inga sätt perfekt, men han vet vad som förväntas och vad som är rätt, även om han har dagar då han struntar i det.     

 

 

Tisdag och ridhuskväll med stallkompis, rider man sent så får man vara själv, vilket passar bra när man har kvällsfodring. Jag kände mig väl mest som en klump där uppe på ryggen, men Maxim var pigg och framåt, om än lite stel. Vi försökte mest mjuka upp i alla gångarter inför vår efterlängtade Marithaträning.

 

För igår fick jag, efter två missade gånger äntligen åka iväg. Lite blötsnö och modd skulle inte få stopp mig hade jag bestämt. Eftersom jag helt klart ha gjort ett nerköp i form av snöröjning i och med stallflytten så åkte jag lite tidigare från jobbet för att försöka skotta så jag i alla fall fick lite startfart med transporten. Det gick tack och lov bra och lamporna fungerade till och med när jag skulle till att byta. Så nu har vi reserver i bilen. När vi kom fram till ridhuset kändes Maxim glad och han knallade på bra när vi värmde upp. Vi fick göra lite övergångar och tempoväxlingar i början och jag kom in lite mer i ridningen och kunde känna mig lite följsam ibland. Sedan visade vi skänkelvikningar i skritt vilket kändes bra. I trav fick vi också till det ganska bra och med lite mera flyt än tidigare, sakta men säkert så kommer det. I galoppen började vi med höger och lite förvänd på bågar längs med långsidorna, vilket han gjorde plättlätt. I vänster måste jag vara på honom mer och passa, men även där gör han bättre och bättre. Fick sedan gå in på volt och tänka några steg bak några steg fram och under några ögonblick fick vi till det helt fantastiskt. Den där känslan när man sitter där, hästen är väl framför en, lätt i handen och man reglerar stegen endast med magmusklerna. Den känslan är svårslagen. Vi gjorde även lite diagonaler där höger kändes kontrollerad och fin med avbrott när jag ville och vänster var mer svår, jag behöver träna på att rida honom rakare rent generellt i vänster varv, så det är läxan till nästa vecka. Trött häst sedan som var lite flåsig, men han kändes ändå positiv. Nu blir det lugn tur ikväll och imorgon ska vi promenera till kullarna och klättra efter frukost är planen. Matten far till Göteborg över helgen så då blir det två dagars vila igen.

 

Det Positiva: Gula prinsen

Det Negativa: Orken som uteblir

 

 

Over and Out

 

Det Positiva