Att ta vara på stunderna

Efter sex dagar utan aktivering mer än promenader började protesterna från liten gul bli mer och mer högljudda. Fyra dagar utan matten för också med sig att man kan försöka saker man egentligen vet att man inte får. Så två dagars promenerande för att försöka återställa ordning något så när kanske var en bra idé. Bara det här med att stanna när den som leder en stannar kan vara nog så komplicerat.
 
På måndagskvällen tog jag i alla fall fram ett träns igen, som Maxim bokstavligt talat dyker i och försöker få in i munnen så fort som möjligt. De här små viloperioderna är rätt så bra måste jag hålla i minnet. Vi longerade lite i ridhuset i skritt och trav, med avslappnad häst och en matte som försökte hitta och behålla sin position. Han såg fin och ganska pigg ut, men inte så att det rann över.
 
Så ridning för första gången på en vecka på tisdagskvällen, lite stelt och dant, lite så att någon försökte lägga av mer än vanligt, men överlag ett hyffsat ridpass som bara innehöll uppmjukande arbete i alla gångarter. Och på slutet kändes han fin igen. Han brukar ju vila sig i form. Innan passet tog jag fram klippmaskinen också, för andra gången i höst, men nu var det lika mycket päls igen som första gången, växer otroligt snabbt. Det ser ut lite som det ligger en Golden Retriver i stallgången när man är klar. Jag mindes tillbaka den där vintern när Maxim skulle klippas för första gången, vi bodde i stort stall i Linköping och övade flera gånger med att starta maskinen och lyssna på ljudet innan vi faktiskt klippte lite lätt. För varje år som går blir det lite mer klippning känns det som, kanske för att vi tränar på ett annat sätt nu än tidigare, men helklipper gör jag fortfarande inte utan lämnar päls över rygg och rumpa. Första gångerna var ju ljudet lite läskigt vill jag minnas att han tyckte så vi hade bomull i öronen och tog det försiktigt med pauser. Pauser har vi fortfarande för att låta maskinen svalna och rensa från hår, men bomull i öronen försvann någonstans längs med vägen och det största problemet jag har vid klippning är att han tycker den är till för att klias och gärna trycker sig mot den, speciellt när man kommer upp mot huvud/öron. Valet att klippa kommer av att han blir så svettig om jag inte gör det så fort han rör lite på sig och jag märker verkligen på honom att han tycker det är skönt och orkar mer när han torkar snabbare efter ett träningspass. Sedan är ju nackdelen att jag får tänka till om täcken åt höger och vänster.  
 
Onsdagens Marithaträning var efterlängtad. Jag brukar vanligtvis känna mig ganska värdelös på att rida när jag haft ett uppehåll antingen  i ridningen eller med träningarna. Hade en svacka för några veckor sedan, men Maritha hjälper mig alltid ur dem och denna gång kändes inte svackan speciellt stor. Kanske för att vi bara hade ett ridpass i ryggen inför denna träning, så jag hade kanske inte känt efter så mycket eller försökt mig på saker som är på gränsen till övermäktiga. Sedan att matten fick ägna sig åt att laga hage hela morgonen innan jobbet är en annan historia eller att någon lärt sig att när strömmen inte går runt kan man trycka ner staketet och promenera in till grannen som har betydligt mycket mer gräs att smaska på. Suck, men ökade motvilligt på morgonmat och hällde in halm i boxen så att han inte är så förbaskat hungrig när han kommer ut, sedan hålla tummarna att han vill vara kvar på rätt sida staketet. Svårt att göra större åtgärder på vardagar när mörkret kommer så fort.
 
Åter till träningen, vi tog oss dit i sakta mak på lite hala vägar, men det gick bra. Hann skritta och trava fram lite innan vi började i vanlig ordning. Fick börja på en volt i trav och flytta oss ut mot spåret i lite skänkelvikning. Länge sedan vi gjorde den övningen nu och nu känner jag verkligen när han sätter under bakbenet och går åt sidan, väldigt häftigt! Svårare åt höger än vänster, men det blev bättre efter några gånger. Sedan jobbade vi med mycket tempoväxlingar i trav och galopp. Skulle tänka fyra fram och fyra tillbaka i galoppen och så ändra hela tiden. Mest bekymmer med att jag gör för mycket tror jag och att jag inte kan räkna. Men när vi fick lite koll på räkningen och jag bara brydde mig om att driva fram och sedan sluta driva när vi skulle minska fyra steg så gick det bättre. Vi fick öva lite förvänd galopp och där kändes han ganska stark, även om jag inte får hålla på för länge så vi blir för trötta och det blir pannkaka. Men vi gjorde bågar på långsidan, halvt igenom, genom kortsidan och så diagonalen över till rättvänd galopp. Hela tiden med lite stadigare form än tidigare. Måste våga göra övningarna hemma också och bygga oss starkare. Sedan avslutade vi med lite skänkelvikningar, vända upp på medellinjen och ut till väggen, i programmen ska man ofta rida rakt fram någon meter innan man påbörjar skänkelvikningen, men Maritha tyckte jag skulle börja direkt och då blev det lättare att komma in i den. Ett steg i taget, andas och stressa inte fram något Matilda. Måste bibehålla den tanken. I alla fall gick det jättebra och det kändes som om vi för en gångs skull kommunicerade bra i denna rörelse. Det är svårt att rida blir jag påmind om om och om igen, men just där så kommunicerade min hjärna bra med min kropp och min kropp med Maxim. Ridning när det är som bäst, vi avslutade sedan när det kändes så himla bra, också något jag måste ha i åtanke.
 
Vi tog en liten promenad på torsdagen i skymningsljus bara han och jag. Och på fredagskvällen hängde vi i ridhuset och repeterade träningen. Vilket gick bra förutom när matten slarvade och svängde för tvärt i den förvända galoppen. Annars kändes han mjuk och fin. På lördagen var han pigg, pigg, pigg och ville mest öva på att springa det fortaste i regnet som öste ner under hela ridturen. Kanske för att matten tvingade ut honom när alla andra fick lunch. Otroligt orättvist. Men roligt hade vi.
 
 
Sedan kom en massa ärenden och brist på ork i vägen på söndagen, egentligen skulle han få leka med medryttaren så vi hade planerat in andra nödvändigheter. Nu blev det ändringar på det, så vila och skrutta i hagen fick räcka. Sedan fick han röja runt med medryttaren på måndagen istället och hade varit supertaggad.
 
På tisdagen var matten sen till stallet, men vi fick oss ett kvällspass i ridhuset i vår ensamhet. Försökte mest rida igenom i alla gångarter, mjuka upp mycket i traven med serpentiner och 10-meters volter. Sedan försökte vi oss på några öppnor i skritt och trav längs med medellinjen. Jag är ju inte helt haj på dem än, men tycker nog att det gick bättre än tidigare. 
 
Veckans träning bjöd på bra känsla och häst som frustade mycket och verkade nöjd med sig själv. Tror han tycker det är kul när vi varierar mycket olika övningar korta stunder. Och när det är svårt och han känner att han ändå klarar av det blir han sjukt nöjd med sig själv, matten blir också nöjd såklart! Vi fick börja i trav och flytta bakbenen på volten, tempoöka lite, minska och flytta bakben och så vidare. Svårt att kordinera alla hjälper för matten, men vi fick till det fint i vänster varv och så fick vi båda kämpa lite mer i höger. Himla fin blir han av det jobbet i allafall. Sedan fick vi göra skänkelvikningar på diagonalen och så fatta galopp ur den när vi kom ut mot väggen, första gången för den övningen, men den fattade han snabbt och det var inga större problem. 
 
I galoppen skulle vi jobba med enkla byten, eller det var slutprodukten, först fick vi börja med att hålla oss på volten och göra övergångar mellan skritt och galopp. Tog ju ett tag innan matten kom igång, speciellt med att vara snabb och fatta galopp igen, behöver bli kvickare helt enkelt. I vänster är det svårare för oss och jag reser mig så gärna upp ur sadeln i nedtagningen och då blir det trav såklart. När jag väl satt kvar och satt, satt, satt så fick vi till det bra. Han gjorde riktigt fina fattningar ibland i allafall och några riktigt bra avsaktningar också, när hon där uppe inte håller på så mycket. I slutet kunde vi också nosa på de enkla byten över medellinjen och några gånger blev det lagom många skrittsteg och bra nedtagningar. Vi ska jobba vidare på dem och på att matten ska kunna byta om i hjärnan lite snabbare. Vi fick också öva lite halter där matten också måste sitta still och inte hålla på och rätta till sig när hon tror att hon sitter snett fast hon inte gör det. Och några ryggningar och upp i trav. Jag kan hälsar Maxim! Så nöjd efter passet, eller ja, efter de flesta pass just nu. Lossnat så otroligt mycket senaste tiden, nu behöver vi bygga styrka i galoppen så kommer det här att bli så himla bra till våren. Jag vill ha djup snö och en lagom kall vinter så vi kan träna glaoppintervaller på vallen.
 
Det blev vila på torsdagen, en promenad på fredagskvällen och så red vi i mörker på lördagen. Men vi hade en trevlig tur trots allt, pigg häst, pannlampans sken och även om många tankar maler i huvudet just nu, så försvinner de snabbt när lite gul tar i från tårna och far iväg i ökad trav. Så vi var ganska nöjda båda två när vi kom hem igen. På söndagen hade jag utsläpp och passade på att mocka lite hage. Maxim lekte med medryttare, pigg och arbetsvillig och hade fått trava lite bommar.
 
Vi började med måndagsvila igen och så var vi i ridhuset på tisdagskvällen. Trots uppehåll från dressyr på bana sedan träningen så får jag så bra känsla. Mycket snabbare når vi fram till den och redan från början är han mer med på noterna än tidigare. Vi övade på de enkla bytena och nu satt de nästan på en gång och han tycker verkligen att sådan här grejer när det bli klurigt och svårare och mycket som händer är kul. Han vill verkligen göra rätt.
 
Så på träningen tog vi det ytterligare ett steg. Det är bra med Maritha hon hjälper mig att tänja på gränserna och att flytta på dem. Vi började med traven och försökte få ytterligare ett steg i tempoväxlingarna framåt. Jag kände väl mest i början att jag hade svårt att sitta ner, svårt att hålla händerna stilla och svårt allmänt att hitta den där kontakten, men den kom och vi jobbade oss till det. Fick göra lite skänkelvikningar på olika linjer i skritt och trav vilket gick bra, men jag har lättare att hålla honom rakare för höger skänkel än för vänster.
 
I galoppen var han fin redan från början, jobbade på bra och gjorde bra övergångar till skritt och oftast bra fattningar. Vi hade lite problem i vänster varv först att han fattade förvänd. Men sedan fick vi ordning på det. Så då gick vi över till förvänd galopp på volten. I höger gick det superbra får jag säga, han fattade förvänd, tog ett halvvarv på volten och så skrittövergång och fatta rättvänd och så skiftade vi så. Inga problem sa han, jag kan! Sedan gick vi över till den svåra vänstergaloppen och poff så kunde vi bara fatta höger galopp. Jag gör ju som du säger hävdade han! Vi gick över i vänster varv och försökte med vänsterfattningar där, men det tog några försök innan den kom. Så det kokade över lite och gränsen var rätt så tydlig, men vi ska fortsätta smyga in det och så kommer det att gå tillslut. Vi avslutade med ytterligare några bågar med enkla byten, superfin hela tiden och fin när vi travade av också. Den här hösten har bjudit på så många fantastiska träningar och att jag får jobba tillsammans med honom på det här sättet är en dröm. Nu rider jag saker på min egenutbildade häst som jag inte gjort på drygt tio år sedan jag slutade på ridskola. Vi lär oss nya saker tillsammans hela tiden och att vi om några år kommer träna på en nivå jag bara drömt om som tonårstjej är helt fantastiskt. Vi kommer aldrig att tävla på så hög nivå jag tror vi kommer kunna träna på, men träningen är ju det som ger en glädje i vardagen.  
 
Promenad på torsdagen och en sväng i ridhuset under systers vakande ögon på fredagen, han kändes mjuk och fin, vi visade mest vad vi lärt oss sedan i somras när hon såg oss sist och det var ju skönt att hon kände skillnad. Sedan styrde vi bilen mot Stockholm och Friends Arena. Jag hade lyckats vinna biljetter till fredagskvällen vilket var otroligt roligt, jag som aldrig vinner något! Hade någon slags tanke om att jag skulle kolla på skor och chaps, men det kunde jag ju glömma. Får ju mild panik av alla människor som trängs och alla varor som är till salu, så det gick ju inte att koncentrera sig alls. Så det slog jag ur tankarna helt ganska snabbt, men jag lyckades hitta godis till Maxim och så hade Hansbro Sport bra pris på handskar så jag köpte faktiskt två par. På köpet fick jag strumpor och en huva. Hos Granngården fick jag en stor kasse och en borste när jag deltog i deras enkla tävling och gick till deras monter. Perfekt till leriga hovar sedan tänkte jag. Så jag lade inte så mycket pengar den kvällen i alla fall. Vi åt middag och så köpte vi godis innan vi gick in och hittade våra platser, som kändes väldigt bra och vi såg bra. Det började med hoppklasser, först ponnyhoppning, där jag genast höll med syster om vem man skulle heja på när jag sett dem alla rida. Sedan kom en större hoppklass där många kändisar dök upp, vilket också var kul att se, känslan när Peder och All In hoppar är ju ganska speciell om man säger så. Lite shownummer och så var det fyrspannstävling, vilket helt klart blev favoriten från kvällen, vilka hästar och kuskar! Hög musik och publik som klappar i takt och knäpptyst på allt när de kommer in i de tekniska hindren och behöver kunna kommunicera med varandra bättre och så full fart igen när de klarat av svårigheterna. Sist men inte minst julavslutningen med några välkända östgötar i tomtedräkter. En fin kväll på alla sätt och vis.
 
Det Positiva: Mitt gula hjärta, alltid, för alltid
Det Negativa: Livet som inte kan sluta snurra
 
Ni är mina ankare i tillvaron.
 
Over and Out  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0