tildans

Luften börjar bli så där, som jag tycker i alla fall, härligt höstig på morgonen när man kommer ut. Sån där luft som känns frisk att andas.

 

Maxim och jag började förra veckan med två dagars vila, han kanske tyckte det var lite onödigt, men matten behövde återhämta sig och ladda om lite. Han är så otroligt positiv till allt just nu och jag ska verkligen försöka att hålla det så och behålla den här framåtandan och glädjen. På onsdagen hade jag min första morgonfodring i nya stallet, att gå en morgonpromenad kl 5.40 samt umgås med ett gäng hästar var en bra start på dagen. Hade även skrivit upp mig på utsläpp av Maxims haggrupp, så jag blev kvar och väntade medans de åt upp frukosten inne, hann fixa klart allt det praktiska för Maxim också vilket ju var en bonus. Hemma halv åtta, dusch och frukost och så jobba hela dagen. Några lugna timmar hemma och så tog jag och Maxim en tur i ridhuset innan kvällsfodringen som jag också hade.

 

Han kändes ganska stel till höger, men vi jobbade upp det mer och mer vartefter och mot slutet började det kännas ganska bra igen, men visst är det en bit kvar att jobba med innan vi båda är tillbaka på banan. Vi gjorde i alla fall inget avancerat detta pass, försökte lägga in en hel del galopp runt fyrkanten och jobba med ställningen för att mjuka upp. Annars red vi en del serpentiner och 10-meters volter i trav också för att försöka jobba igenom hela kroppen. Duktig häst som blev lite lagom varm av det hela, börjar längta till att börja träna dressyr igen snart.

 

Torsdagen vakades uteridning med L och P, skrittade på i ca en timme med Maxim först mest hela tiden, ivrigt påhejad av P som gärna gömde sig bakom en gul rumpa när det vankades farligheter. Maxim klampade på bra, när vi skulle förbi ett stall med annan gul på gårdsplan blev det lite mer tveksamheter, men det gick också tillslut. När vi nästan är hemma och båda hästarna koncentrerar sig på en stallkamrat som blir longerad i sommarhagen kommer det en joggare och anfaller bakifrån! Maxim hann nog inte ens fatta vad de sprang för, men stopp fick vi snabbt i allafall. Något litet missöde ska man ju ha när man klarat sig förbi alla möjliga andra konstigheter.

 

Fredagen innebar också tidig morgon och sen kväll i stallet. Men 20.30 en fredag får man ha hela ridhuset för sig själv och njuta av en fin häst som är mjukare från början och gör allt jag ber om. Ett sånt där pass när man inser att det är det här som det handlar om och det man hela tiden strävar efter.

 

Helgen bestod av uteritter, en sent på lördagskvällen med mycket galopp och glad häst och ryttare som trotsade tröttheten vilket det helt klart var värt! Stigarna var fin efter regnet och Maxim börjar gå på framåt en hel del när vi galopperar. På söndagen tog vi oss bort till lilla sandbacken för lite klättring. Maxim hälsar att han var pigg och att första gången upp kan man springa så fort de gula benen bär, men fjärde gången går det lite lugnare till... Matten höll i sig och njöt faktiskt, vilket kändes kul.

 

Vi påbörjar denna vecka med en vilodag igen. Det brukar vara en bra start!

 

Det Positiva: ett gult lyckopiller 

Det Negativa: allt jag saknar

 

 

Over and Out