Something new

Lite mer än två år sedan vi lämnade ett Linköpingsliv bakom oss. När man gör val som har så stor inverkan på sitt liv, är det ofta svåra val att göra. Eller rättare sagt, betyder det något så är det svårt. Betyder det gamla mycket ännu svårare. Jag har alltid varit rädd för att göra de här valen. Ändå gör jag dem och för det mesta, trots en kanske skumpig väg dit, leder de till något ännu bättre. När man så ska välja för någon annan, för så är det när man äger en häst, man har rätten och makten att välja den individens liv. De kan inte säga ifrån mer än att vantrivas om man väljer fel. Det är så viktigt att det blir rätt då. Så viktigt att det käraste man har hamnar på ett ställe där båda kan trivas. När vi flyttade till Uppsala lämnade vi ett större stall i Linköping och flyttade till ett mindre. Och man lär sig för varje stall man står i, vilka önskemål och bekvämligheter man kan rucka på och vilka som måste stå fast. Vad man vill att stalltiden ska ge och vad man är villig att ställa upp på. I 1,5 år fungerade det otroligt bra där vi bott, eller det gör det väl fortfarande, men sedan vi flyttade själva till vår lägenhet har restiden till stallet mer än fördubblats. Dryga 50 minuter i bil varje dag är inte riktigt vad jag vill med min tid. Tyvärr är det så och hur bra man än trivs så sliter den restiden ganska mycket. Så jag har tänkt att jag ska spana lite, och spanat har jag gjort. Samt svarat på två annonser som lät lovande, den första blev det inget av eftersom jag aldrig fick något svar tillbaka. Men den andra var jag och tittade på för några veckor sedan. Ett stall jag åkt förbi varje dag sedan vi flyttade och funderat över. "Vart rider de? Finns det skog här?" Räknat på budget, funderat över vad jag verkligen inte kan vara utan. Det finns inget inackorderingsstall som är perfekt, det är alltid något, frågan är om detta något har tillräckligt liten betydelse.

Mycket tankar som surrar omkring, mycket att tänka över. En hel månad som väntar med mycket att göra, en jobbresor, aktiviteter med Maxim, är det rätt tid nu för oss? Kommer rätt tid någonsin att komma? Vad är det absolut viktigaste och vad är bara positivt?

Jag måste ha parkering till transporten, bra ridvägar och ridbana. Och det absolut viktigaste, bra ventilation i stallet, helst oisolerat.

Önskvärt är också fyra fodringar per dag, sällskap vid uteritter och lång hagvistelse.

Det mesta annat är saker som jag vill ha men som egentligen inte är kritiskt, bra förvaring, sadelkammare med plats, andra bekvämligheter.

 

Nya boxen
 
Det här stallet då, uppfyller kraven, jag och Johan har rekat ridvägar och hittade en som ligger topp tre av alla jag sett någonsin, ridbanan verkar helt okej och stallet är ett kallstall. Det är kollektivt och de har fyra fodringar per dag vilket känns bra, det blir lite mer jobb, men samtidigt är det 20 minuters gångväg eller mindre eftersom jag inte gick raka vägen när jag gick, ännu mindre att cykla alltså, samt på väg till/från jobbet. Jag skulle ha möjligheten att hjälpa till på det sätt jag faktiskt vill hjälpa till på. Se min häst betydligt oftare och åka mindre bil, kortare och mer logiskt att åka till Marithaträningen, nu har jag åkt jag hemifrån ut till stallet, halvvägs hem, tillbaka till stallet och hem. Det är alltså mycket som talade för det. Därför blev det också så att vi kommer flyttade in igår! Jag hoppas att vi ska trivas och få nya stallkompisar. De gamla ska jag försöka fortsätta träffa ibland, i Almunge, hos Maritha eller på planerade uteritter tillsammans.  
 
 
Skogshage med gräs och stor kompis
 
Det Positiva: Ser lovande ut
Det Negativa: Sorg i hjärtat över vad som lämnas efter
 
Så länge vi har varandra...
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0