tildans -

Bruksridning i Almunge

Så denna vecka tog vi det ganska lugnt, promenad på måndagen efter helgkursen, sedan red vi till vallen en sväng på tisdagen och joggade runt lite. Kändes fin och pigg och blev en fin tur. Vila på onsdagen och promenad återigen på torsdagen eftersom jag var på konferans med jobbet. Sedan löshoppning på fredagskvällen och uteritt på lördagen, som inte blev riktigt som tänkt då de stängten av vallarna, men det gick bra ändå. Var modiga och red på bilvägen och kunde till och med sitta kvar när vi mötte en bil.

Idag var det du bruksridningsdags i Almunge. Sett fram imot det länge och trots att vi inte tränat på ett tag kändes självförtroendet gott. Jag glömde lite vilken sorts häst det är jag har och vilka förberedelser han kräver. I allafall kom till banan och det var en rolig bana hon byggt, lydnadshindret var en tält som man skulle rida nära och så var det bollhav efter det också. Sedan de vanliga hindren kan man säga. Andra start var vi och kände mig rätt så lugn, knallar igenom gatubrunnen och för första gången någonsin typ så trampar han på den!!! En riktig brunn var det också! Vidare till skrittbommar och återigen felfri också första gången någonsin! Sedan lydnadhindret där vi nog hamnade utanför linjerna, men han gick ändå närmre tältet än vad jag trodde, 100u på den, bollhavet var inga större problem. Efter det ryggning i vinkel där han gjorde sitt, men jag inte styrde riktigt så bra som jag kan, 20 straff, vändning i rutan 0 straff. Flytta föremål då, två blå tunnor som man skulle flytta mellan, en plastväska med bollar i, han nosade, jag klappade på den och så lyfte jag upp den, sedan var jag inte tillräckligt bra eller snabb eller försiktig så han börjar springa för livet, jag halkar på sne i sadeln och sedan går det som det så ofta går för oss i bruks. Matte i marken med ett pang. Slog i höft och rumpa, känner av något i revbenen när jag tar djupa andrtag, hostar eller skrattar, skrapade upp armen, men tack och lov inte huvudet igen! Andades på marken ett tag, satte mig sedan upp och bestämde mig för att rida på en gång. Jag hade nog inte kommit upp ananrs, för när det stelnade till gjorde det jäkligt ont. Upp, gick igenom det hindret några gånger, nosade och klappade på väskan och gick vidare, nya försök på träning framöver ska ske. Runt till presseningen, barn på cykelbanan med sparkcykel var inte så kul, lite stirr, blås och smårus, men vi kom fram till presseningen, sedan var han för uppe i varv, stressade över att den lät annorlunda än den vi övat på hemma, kom över med Cammillas hjälp. Över hindren kom vi utan tvekan. Halten inga problem och bryggan fick vi hjälp med för jag var inte kapabel att riskera något mer. Bron inga problem och i portarna glänste han som den stjärna jag fortfarande tror att han kan bli. Vi har mycket att jobba på tillsammans, men vi kommer att ta oss framåt. Så långt som vi kommit från vår första brukstävling, även om jag fortsätter ramla av med jämna mellanrum.