tildans

Efter vad som känns som en halv evighet så fick vi då äntligen åka till Maritha igen. Det blir långt mellan gångerna om man bara har tid varannan vecka och så var Maritha sjuk, jag på semester och så var hon sjuk förra gången igen, så tre gånger har vi missat. Självförtroendet i ridningen har den senaste veckan varit lågt, jag har känt mig ostadig, Maxim har inte känts helt med på noterna och vi har inte riktigt hittas oss om man säger så. Så träning var välbehövlig, för jag tänkte som så att kan inte Maritha hjälpa oss så är det något som inte är som det ska. Såklart kunde hon det och oron är för tillfället stillad. Han var lite stel och så i början, men vi började i skritten på volten, ställa och böja, flytta för innerskänkeln. (Lägre händer, långa ben och ner med hälen Matilda). Sedan samma jobb i trav, han gick imot skänkeln lite i början, men sedan började vi få till det, behöver jobba med att vinkla in foten och skänkla istället för att som Maritha säger "skänkla på schabraket" eftersom jag istället tar bak foten. Olater som behöver jobbas bort. Galoppen kändes okej också, fattningarna till vänster var fantastiska! Till höger lite mer problematiskt, men när jag hade honom snäppet rakare så blev det lugnare, får ta det stegvis och öva på hemma. Sedan skulle vi känna lite på den förvända, höger gick bra, men i vänster vill han inte riktigt. Ridhuset är litet så det blir inte riktigt en raksträcka när man vänder rätt upp utan mer att man rider mot hörnet, ska ställa ut koner hemma med var jag ska komma ut på långsidan om banan hade varit 20x40 och öva på hur den ska ridas i LA:1 tänker jag, det kommer ju bli längre raksträcka i förvänd eftersom banan hemma är längre, men det kan nog bara vara bra för att jobba bort att han tycker det är fel. Vi körde lite skänkelvikningar på diagonalerna också, i både skritt och trav. Vänster gjorde han bra i båda, lite mer tvärning kan det bli framöver, men vi ska ta det stegvis. I höger ska jag jobba med mer tvärning i skritten så att han verkligen får med sig bakbenet, i traven ska vi hålla det på den nivån att det flyter på och känns lätt. Så nöjd häst och ryttare, genomsvettiga och trötta båda två, men det kändes lite som om han tänkte "Äntligen är Maritha med igen och får piloten att prata så jag förstår."

 

På torsdagen tyckte jag att han var värd lite lugnare och tänkte mig en promenad, vilket ledde till upptäcksfärd av sedan länge outforskad väg som jag spanat på. Sagt och gjort, på med repgrimma och knalla iväg, tog oss fram genom skogen och över stora vägen, sedan längs med denna på den väg som de som grävt ner typ fiber lämnat, krånglade oss över ett hygge och landade på önskad skogsväg. Puh! Måste hitta en bättre väg över hygget om någon i stallet ska vilja följa med på detta äventyr, men Maxim är ju förvånansvärt terränggående så länge jag inte försökte lägga mig i. Vi knallade på skogsvägen sedan, superhärlig och lång kändes det som, mjuk och kommer passa perfekt att ta trav och galoppsträckor på. Kom fram till slutet där det gick stig både åt höger och vänster. Lokalsinnet i mig sa höger så vi svänger in och börjar gå på en stig som inte kändes jättetydlig. Kom dock inte så långt förrän Maxim stannade och spetsade öronen, bakom en gran kom en Golden Retriver svansande. Hussen kom efter också såklart. Är ju ingen fara med Maxim och det var en lydig hund, lite glad över att se oss bara. Vi började prata, för han brukade aldrig möta någon på dessa stigar. Jag hade ju haft en tanke med denna upptäcktsfärd och det var att ta sig från denna skogsväg, genom skogen och till nästa skogsväg som gör att vi kommer ner till stora vägen igen och hem. En liten runda liksom, vill gärna ha ett par till sådana som inte är lika långa som Fjällnora-Ulv Väsby och Myskdalen-Länna. Visade sig att han och Stinton (hunden) gick där ofta och på många olika stigar. Så han förklarade vägen för mig som jag behövde ta, sedan bestämde han sig för att vända och gå med oss istället för att visa, för det var lite krångligt på sina ställen. Supersnällt och jättetrevligt! Lite knepiga stigar på sina håll, inte för Maxim, men tror det kan bli en utmaning för övriga i stallet. Ska försöka rida den åt andra hållet i helgen och se om det passar bättre. I alla fall kom vi hem efter 1 h och 15 min och 6 km ganska precis.

 

Fredagen gällde hoppning, eller försök till hoppning i alla fall. Började med att rida fram längs med järnvägen tillsammans med stallmatte. Maxim var väl inte helt med på noterna sedan när vi kom in på ridbanan, men det var ju ett tag sedan sist. Han stannade aldrig i alla fall så någon slags styrfart kanske vi hade, några bommar flög ibland, matten kan ju inte låta bli att lägga i sig i ibland och distrahera. Nåja, okej kändes det i alla fall om inte så bra som det kan göra.

 

I lördags var vi ute på tur med stora svarta och bebisfullblodet. Skulle visa vår nya runda som jag var så stolt över. Dock fanns ju risken att terrängen kändes för svår, och så blev det tyvärr, så vi kom aldrig till den härlig skogsvägen, men ger mig gör jag inte, ska utforska en annan väg och se om den passar bättre. Vi red på lite annan upptäcktsfärd istället som passade bättre för mer energiska hästar än Maxim. Man kan säga mycket om min häst ibland och vara frustrerad över hur han beter sig i vissa situationer, men terräng, det klarar han banne mig himla bra. Trots hans snubbelhistoria. Men han fattar liksom när han ska skärpa till sig, på grusvägar och platta gräsängar kan han snubbla omkull för att han tittar på annat, men om jag släpper tyglarna på en skogsstig, eller i detta fall över ett litet berg med mycket stenar och rötter på stigen, sänker han huvudet och är jäkligt noga med vart han ska gå. Inte en tur som tänkt alltså, men trevlig ändå.

 

På söndagen var det då dags för Pay and Jump i Almunge. Två starter på 50 cm, som faktiskt börjar kännas ganska bekvämt höjdmässigt, det finns alltså hopp känns det som. Vi fick till en relativt bra framridning, vågade inte så mycket eftersom det kändes lite halt i gräset, kombinationen regn och hagel kan ju göra sitt till. Lite galopp fick vi till i alla fall och två skutt över krysset innan vi kände oss nöjda. Första starten var lite hela havet stormar, inte så fokuserat från mattens håll och bommar flög lite hur som helst, några språng som kändes okej. Andra lite mera lugn från mitt håll, dock ska jag ju till att lägga mig i ibland och då petas bommarna ner. Sista språnget kändes dock super, så den känslan ska jag ta med mig.  

 

I måndags var planen att rida mil-rundan i så hög fart som orkades med. Planen fick ändras för skogen vimlade av timmerbilar, vilket jag visste att den skulle göra, men inte att de tagit ner ännu mer träd och inte borta vid klätterbackarna, så där kom vi inte förbi eftersom en stod och lastade precis vid diket som vi inte kommer över om vi inte går på vägen. Lite surt var det, men, men, vi får hålla oss till rundorna på andra sidan vägen någon vecka så får vi återerövra denna skog sedan. Vi red lite fram och tillbaka i alla fall och fick till några galopper, dar matten till och med kunde slappna av och njuta lite.

 

Tisdagen var vilodag och matten var social och träffade en vän på kvällen, fikade och promenerade.  Ibland behöver man lite avbrott mot den vanliga rutinen, väldigt välbehövligt och roligt.

 

Onsdagen körde vi lite mer fart i alla fall, nya rundan på andra sidan vägen och så bad jag om galopp så mycket jag kunde på nya grusvägen. Lite fri fart och form var det och det kändes hyffsat bra, när vi skrittat genom skogen och kom ut på andra grusvägen, krävde jag lite mer arbete i både galoppen och traven. Kändes himla bra och det hjälpte nog att hon fått springa lite fritt innan. Lite mer egen energi och valde att tolka det mesta som galoppfattning.

 

Torsdag ridbana och dressyrridning, glimmade till ibland och jag måste lära mig uppskatta de stunderna mer och njuta istället för att sträva efter den känslan under precis varje sekund. Dock är det skavrisk just nu, så några sporrar blir det nog inte på tävlingen i helgen, kanske inte på Marithaträningen heller. Vi får se, jag har inte blivit så himla mycket bättre på att rida med dem.

 

Fredagen tur längs med järnvägen som var tänkt att avslutas med några skutt på ridbanan, men stallhusse lekte med sin motorsåg där så kände inte för att ge mig in i den utmaningen. Han blir inte direkt rädd, men svårt att ha fokus på mig och ska vi då blanda in hinder så vill jag ha det lätt och roligt och inte något vi bråkar om. Vi hade en fantastisk tur i kvällssol i alla fall, jobbade på bra med vår galopp och övergångar så nöjd ändå.

 

Lördag vila och söndag tur med stora svarta på kvällen. Snubbeltur vilket inte var så kul, annars ganska glad häst, lite trött, misstänker på grund av värmen.

Over and Out