Brukstävling Stockholm

Så skönt det är att för en gångs skull uppnå målen att ha möjlighet att glädja sig över att tiden och träningen man lägger ner faktiskt också ger resultat. Bruksridningen gick med andra ord bra.
 
Som vanligt blev det en tidig start på dagen, klockan sju var jag i stallet och fixade frukosten till hästarna. Tio i åtta rullade jag och Maxim från gården och efter att ha följt gps:en på mer eller mindre suspekta småvägar kom vi då fram strax innan halv tio och kunde efter lite assistans backa in på parkeringen. Sedan efter anmälning och betalning var det dags att gå banan. Redan första hindret fick mig att hicka till lite, en grind byggd av en longerlina. Jag och Maxim har aldrig klarat en sådan förut. Jag har ett dimmigt minne av att vi har försökt en gång eller två och han då blev rädd och kastade sig. Så där kändes ju våra chanser sådär att överleva, men men, jag försökte tänka mig hur man skulle rida och hur man praktiskt skulle få till det så smidigt som möjligt. Andra hindret var bryggan, denna gång av lastpallar vilket kändes okej, därimot skulle man gå av på "fel" sida vilket jag med mitt stela vänsterben och den gamla skadan som fortfarande gör sig påmind ibland (minne från vår första brukstävling och bekantskap med bryggan) gjorde att det fortfarande kändes lite osäkert. Tredje hindret var en halt på 30 sekunder alldeles i öppningen till ridhuset. Sedan kom rutan (som var ganska generöst tilltagen om man jämför med vad jag sett förut) och så gatubrunnen (som vi måste få tag på och träna på hemma), sedan skrittbommar, backning (ny variant för oss när man först skulle rida igenom hela hindret och sedan backa tillbaka) och flytta föremål som var en tröja från ett stöd till nästa. Därefter trav och trava portar, efter den andra porten låg en vattenmatta och längs dess kanter uppstoppade (?) kanadagäss, jag såg dem och tänkte bara "Herregud", när man travat klart resten av portarna var det galopp och två hinder på vardera långsida att ta, hindren något färgglada och med ovanliga infångare, kändes lite Disney inspirerade. Sedan var det bara ut igen och gå i mål.
 
Vi hade då rutan till höger i bild som inte syns så väl, den lilla var för A och B-ponny
 
Jag var förste startande så efter att ha gått banan en gång till och försökt pränta in vägen (ingen numrering fanns heller så bara att komma ihåg) gick jag och plockade ut Maxim. Hann skritta fram lite och sedan trava korta snuttar, vilket inte kändes optimalt, till nästa gång måste jag se till att galoppera mer också så att han svarar lite mer framåt. Maxim passade på att hälsa på alla hästar, speciellt på den andra fjordingen som var med och det söta nordisfölet med mamma som gick förbi till hagen. Humhum sa han och ville bli mer bekant. Annars var det mycket shettisar och russ, men han tog det bättre än tidigare och brydde sig inte så mycket (han har varit lite misstänksam mot små hästar tidigare).
Funktionskontrollen gick sedan okej, man fick ha medhjälpare som höll i (många barn med så med tanke på säkerheten tyckte domaren) så jag fick hjälp med det av en tjej från gården. Sedan fick jag straff för att benskydden var på och för snor i näsborrarna. Snoret ska jag komma ihåg till nästa gång och att fråga hur de vill ha det (i Uppsala fick jag inget straff för skydden så är nog från domare till domare antar jag). Upp och iväg, första hindret grinden, i små små steg och långsamt tog vi oss igenom faktiskt, Maxim accepterade linan fint och mina darrande ben lyckades styra något så när, igenom och inget straff! Bryggan gick i ett nafs också, kravlade mig av och på igen, väldigt graciöst. Halten ägnade vi åt att spana in det nya ridhuset, fina hästen stod på långa tyglar och spetsade öron "Jag vet! Jag kan!" Rutan därefter, inga problem, som sagt ganska generös och inga straff, gatubrunnen missade vi att trampa på trots att den var enorm, han bryr sig inte så mycket om den, men kliver helt enkelt över istället för på. Skrittbommarna klarade vi hyffsat bra, petade ner en. Backningen var inga större problem, på bedömning under ridning skrev hon att det var motsägelsefullt att smacka när han ska backa så fick något straff för det också uppfattade jag det som, men det är ju vårt ljud för backning helt enkelt, har ett annat smackljud för framåt. Något tramp utanför blev det också, men helt okej tycker jag. Flytta tröja var inte heller några problem, han nosade lite och så var det inte mer med det. Trav och portarna gick väldigt, väldigt bra, han kikade till på vattenmattan och fåglarna, men behöll traven och gick så otroligt bra. Sedan var det ju galopp och hinder och här straffade det sig att vi inte värmt upp mer i galopp för han var inte så himla sugen, vägrade på första, men sedan kom vi över och på det andra rev han och så fick vi lite straff för felaktig gångart också. Så otroligt nöjd med honom och med oss när vi skrittade i mål. Det var tio eller elva startande och jag var som sagt först, så när vi var klara red jag grusvägen och han fick trava och galoppera lite och jag berömde så mycket jag kunde under tiden. Sedan skritta av, dricka vatten båda två och han drack faktiskt mycket för att vara honom och ute på tävling.  
 
Tja, ni ser ju själva vem av oss som är bra på selfies...
Gick tillbaka till transporten, sadlade av och så betade vi lite gräs på lite avstånd från den nya fjordkompisen. Maxim ansåg nog att världen var som den skulle när man hade en annan gul vid sin sida för han var lugn och fin. Fick gå in i transporten och få godis och lunchhö sedan och jag gick tillbaka och hann se de sista ekipagen och köpa mig en liten fika (hade haft med mig macka som jag åt hos Maxim). Snabbräknande var de och snart var det prisutdelning, jag var ju utom tävlan eftersom det var DM för Stockholm, men hade vi varit inom tävlan hade vi faktiskt kommit 3:a!! 100 straff jämt och inget u, därmed är kval 1 till nästa års FjordSM i hamn. Nu väntar vi till våren och hoppas klara ytterligare ett. Tyvärr kan jag inte åka på den brukstävling som är i Örebro i oktober eftersom jag ska på släktkalas i Linköping då. Lite oflyt, men vi tar som sagt nya tag till våren.  
 
Det Positiva: Att nå målen
Det Negativa: Hjärnspökerna
 
Will live on this for so long
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0