tildans

Helgen gick förbi i ett nafs och matten blev ett år äldre. Man det känns inte så mycket, även om jag börjar bli lite nojig kanske. Födelsedagspresenten bestod i att Maxim förmodligen kommer se lite mer av sin husse och matten får en vilodag från stallet (jag gillar ju att vara där och umgås med min häst, men ibland vill man och behöver man göra annat också). Maxim fick en kort promenad på lördagen i snöyran, lämnade gården ganska lagom (högljudda tonåringar och tolkning på G) och kom tillbaka lagom tills det började lugna ner sig.

 

Idag gav vi oss iväg till ridhus och vår andra träning. Maxim betydligt lugnare inne i ridhuset denna gång och vi hade även sällskap nästan hela tiden, kom och gick hästar och han hade bra fokus på mig (gjorde sjukt bra reklam för fjordhästen och fick berömmande ord för hur fin han är vilket värmer). Lättare för mig att behålla fokus också när någon säger till mig vad jag ska göra. Han var bra med idag och kändes ganska mjuk redan från början. Fick jobba längs med fyrkanten och tänka bogen in för att mjuka upp mer och även vara mycket på volten och försöka få honom att inte tränga mot innerskänkel, vilket vi ska öva på mer. Vi diskuterade också att han behöver bli känsligare för skänkeln, så ska börja rida med sporrarna igen i allafall vid träning. Det är ju precis det vi jobbat med tidigare, men när ingen påminner mig så glömmer jag liksom hur det är tänkt att jag ska rida och harvar på i gamla hjulspår.

 

Sedan gjorde vi samma sak i galopp, med början i högervarvet vilket kändes bra, fick även testa att minska och öka volten lite, men annars samma fokus på att han ska böja sig och inte gå imot innerskänkel och tänka lite öppna på långsidorna. När vi gick över till vänstervarvet fick jag mig en överraskning, för vad bra det gick helt plötsligt, han släppte efter, gick i form och var inte alls så motsträvig som han varit, det var liksom inte den där stora skillnaden mellan varven längre. Den finns där, men nu känns det inte omjöligt längre. Stretchingen och massagen verkar hjälpa. Gjorde samma sak idag när vi kom hem och när jag gnuggade vid vänsterbogen så står han och ruskar på huvudet, gäspar och trycker sig mot mina händer. Känns som om jag är något på spåren, vi ska prova lite till själva, annars ska jag ta ut någon som är bra på muskler som kan klämma på honom. I allafall, världens mest nöjda matte. Tränaren var också nöjd, sa att hon suttit och funderat vad vi hade för problem för två veckor sedan, men inte kommit på vad det var och nu såg hon inga större problem längre (inget är ju på långa vägar perfekt, men hon såg inte megaproblemet vi hade i vänstergaloppen för två veckor sedan längre).

 

Nu ska vi kämpa på och försöka hinna rida ut i snön innan det försvinner, dessutom ska jag verkligen försöka släpa fram lite bommar nästa gång vi kommer till ridhuset, det är verkligen dags att ta tag i den biten igen också.

 

Det Positiva: Härliga känslan

Det Negativa: Halka är läskigt att köra i.

 

Over and Out